Jag är en tråkig människa som tycker att man ska göra saker på allvar och sträva efter att göra ett bra jobb. Därför har jag svårt att fatta varför detta "bjuder på sig själv" ses om någonting bra. Det är inte så att jag tycker att alla ska vara jätterädda för att misslyckas, och aldrig gå utanför dörren utan att bemästra allt till perfektion. Det är mest liksom detta med vilka som generellt beskrivs med att de bjuder på sig själva. Och detta att det oftast inte tas hänsyn till vad jag som åskådare vill bli bjuden på.
Detta med att öppna upp sig offentligt kan vara starkt och häftigt och konst. Det väldigt privata och personliga, det misslyckade, det kan vara allmänmänskligt och berörande. Ofta förväxlar man dock "avslöjande + bra" med "avslöjande = bra". Dessa som "bjuder på sig själva" ser liksom själva bjudandet som intressant, oavsett vad innehållet är. Och jag är inte sådär superglad på att bli bjuden på skit jag inte vill ha. Jamen, du bjuder på dig själv, men jag vill liksom inte ha dig, varför skulle jag vilja ha dig, visa mig det först. Kan du inte? Sluta bjud mig. Annars är det som reklamutskick som man får intryckta i handen.
Okej, så jag blir bjuden på skit jag inte vill ha. Vet ni vad jag mer ogillar? Att detta att nån bjuder på sig själv ofta i praktiken innebär att hen kräver min uppmärksamhet. Inte bara får jag nåt jag inte vill ha, jag måste dessutom lämna ifrån mig nåt jag värderar högt.
Nu slipper jag för det mesta påsigbjudandet inom media för jag ser knappt på teve, och lyssnar knappt på podcasts. Men de gångerna jag utsätts för det så avskyr jag att jag lägger ner min tid på nåt intressant, och så kommer nå pucko mitt i som skönt och härligt ba säger det första hen tänker på och jag måste höra på skiten. Nej, du bjuder på ingenting, du kräver bara min uppmärksamhet. Ge tillbaka min tid. Jag har begränsat med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar