måndag, augusti 29, 2011

Hur man får bra vård

Hej Tanja!
Jag började skriva den här frågan till dig på Formspring men det blev alldeles för långt, så jag skickar ett mail istället. Känn dig fri att blogga fråga och svar (har någon sorts känsla av att det kan vara av mer allmänt intresse), ta bort mitt namn bara.

Jag undrar alltså om du har några tips för hur man får bästa preventivmedelsrådgivningen. I dagsläget äter jag p-piller och är inte alls nöjd: jag går upp i vikt, slemhinnetrassel och så vidare. På min "vanliga" mottagning känns det som att de tycker att p-piller är bäst och informerar knappt om andra saker (endast genom min googling på "hormonfria preventivmedel" fick jag reda på att pessar fortfarande existerar), man får träffa olika personer varje gång och blir därmed utelämnad till deras personliga åsikter (en tyckte att jag skulle testa östrogenfria p-piller, nästa undrade varför jag trodde det skulle "hjälpa"), samt i allmänhet en inställning om att sju kilo och lite mellanblödningar inte är något att bråka om.

Nu har jag beställt en tid på en annan mottagning och funderar nu lite på vad för strategier som är bäst för att bli lyssnad på och få så adekvat information som möjligt (att ha bara _en_ barnmorska känns som en bra början på det). Jag vill ju inte vara gnällig och omöjlig, och kanske är p-piller den minst dåliga lösningen för mig, men jag vill inte bli övertalad till något som inte känns bra heller. Hur gör man egentligen för att kommunicera med vårdpersonal, specifikt kommunicera med vårdpersonal om sex- och samlevnad, på bästa sätt? (Tänker mig att du skulle kunna ge råd här, efter din guide till vad fittan gillar samt att du snart kommer vara vårdpersonal själv).

Tack för en bra blogg, håll uppe det bra arbetet!
Vänliga hälsningar
[Namn]

Hej!

Tack för att du delar med dig av din fråga! Jag ska försöka svara så gott jag kan och jag hoppas av läsarna bidrar med egna erfarenheter och tips!

Word of mouth
Jag vet inte om det gäller just specifikt vårdpersonal inom sexrelaterade områden, eller om det är så överallt, men kvaliten varierar och det är svårt att på förhand veta om man får trevligt och kompetent bemötande. Jag har hört vittnesmål om såväl klåpare på bra sjukhus, som guldklimpar till umgdomsmottagningar i obskyra förorter. Så ett första tips är att kolla runt i kompiskretsen och se om någon har bra tips.

Vuxenmottagning
Mitt intryck är att ungdomsmottagningar är ofta väldigt trevliga och snälla, men lite väl insnöade på att deras klientel är ca femtonårig flicka som är lite nojig över att det kommer göra ont första gången. De är jättefina om man ska lämna sitt första klammetest, få sin första kondom och kolla upp sin första svampinfektion, men det kan bli lite bökigt att bli tagen på allvar om man har mer avancerade önskemål. Det här är alltså en grov generalisering, vissa UM är jättebra och har specialister på alla möjliga konstigheter som inte kan lösas med att man slappnar av och väntar på att bli riktigt kåt. Känner man att umgdomsmottagningen inte funkar för en, var inte rädd att söka hjälp på något ställe som riktar sig till vuxna.

Skriv lista
Ja, alltså, det behöver inte vara en fusklapp du plockar fram. Men tänk genom vad du vill ha ut av besöket. Annars blir det lätt att du rycks med i någonting barnmorskan säger, och plötsligt är du tillbaka hemma, utan att du fått det du gick till läkaren för.

Ungefär såhär "Jag går till läkare för att det kliar i pungen, oförklarligt, det har det gjort i tre månader och gör livet allmänt jobbigt för mig. Om läkaren inte vet varför det kliar vill jag ha remiss till pungspecialist som har mer detaljkoll på obskyra pungklisyndrom".

Eller såhär "Jag går till barnmorska för att jag vill ha preventivmedel. Jag vill inte ha p-piller, inte ens en annan sort än mina gamla. Jag vill ha konsultation om för- och nackdelar med hormonfria preventivmedel, och kanske ett sånt medel om det låter bra".

Jag har själv många gånger varit med om situationen när läkaren har kollat för infektion i blodet och typ urinprov, hittat ingenting och sagt "vi hittade inget, jag vet inte vad det är" med "gå hem" i blicken. Och man ba "okej, men då var det väl inget då, om ni hittade inget", och så går man hem och i hissen ba "vääänta lite!". Har man tänkt genom besöket i förväg är chansen högre att man redan hos läkaren inser att ens besvär inte försvinner bara för att labbet inte hittade nåt.

Men sjukdomar kan man ha önskemål om bra vård, men kanske inte riktigt om utfall. Men preventivmedel kan man vara mer bestämd. Man kan vara sådär "minipiller är säkert värda att prövas, men det tänker inte jag göra för det står så i mitt horoskop". Men tänk fortfarande genom vad du vill, så kan du fatta balanserat informerat beslut när barnmorskan kommer med sina förslag och sin information.

Stå på dig. Alltså, inte som i att vara jobbig, men om barnmorskan ignorerar plusminus sju kilo, påminn om att du tycker det är jobbigt och försämrar livskvalitén. Du har all rätt att prata om biverkningar med vårdpersonal, och diskutera om biverkningarna är värda vinsten.

Ha infon tillgänglig
Den första frågan du kommer få är att beskriva dina problem. Se till att du kan göra det ordentligt. Tänk genom följande:
  • Vad bekymrar dig?
  • Hur ser symptomen ut? När blir de värre/bättre?
  • När började problemet?
  • Hände nåt annat samtidigt? Har andra problem börjat samtidigt? Har någonting i ditt liv förändrats då?
  • Vad tar du för mediciner? Har du andra sjukdomar?
  • Har du behandlats för det här förut, och i så fall hur? Gick det bra?
Du kommer få de här frågorna, så det blir smidigare om du tänkt genom dem i förväg. Det blir lättare för personalen att se samband och möjliga orsaker till problemen. Och du låter mer trovärdig om du kan berätta varför du söker vård utan att det blir för rörigt.

Anteckna gärna dina vårdkontakter, datum, namn på läkare och vilka mediciner du tar. Det underlättar mycket om du behöver ta kontakt med kliniken igen och behöver referera till tidigare erfarenheter (typ "jag träffade barnmorskan Lisbeth Salamander sjunde mars och hon satte in kopparspiral, vi pratade om att jag skulle höra av mig om jag fortfarande hade blödningar en månad senare och det har jag" jämfört med "jag var hos er för typ en mpnad sen och satte in spiral och blöder fortfarande").

Fish in the sea
När jag intervjuade kvinnor med vestibulitbesvär för mitt examensarbete kom det fram att flertalet vid något tillfälle hade slutat söka vård, fast de inte kände sig friska. För det kändes lönlöst. Det är också min egen erfarenhet, efter ett tag blir det lite old att ta blodprov i fingret och inte få någon hjälp. Så man ba eh, orka. Men kämpa vidare, och försök hitta en annan läkare, eller annan mottagning, där du får hjälpen du behöver.

Kommunicera om sex och samlevnad
Jag tror tyvärr att det är så att även vårdpersonal som jobbar med sexnära saker ofta har svårt att prata om sex. De ställer nog inte alltid så mycket frågor som de borde, och går inte in på ämnet mer än "har du samlag?", typ. Så jag tror att man själv får öppna upp för ämnet om det behövs. Om det känns jobbigt kan du tänka på vad du vill berätta i förväg och hitta ord du är bekväm med.

Känn inte att du är jobbig/pervo/drar upp irrelevanta saker om du vill prata sexualitet som patient, och vårdpersonalen har inte frågat först. Det är inte TMI om du känner att det är relevant. Att personalen inte frågat kan mycket väl bero på att de aldrig lärt sig ordentligt hur man gör, och du som patient ska inte få sämre vård för det.

Litteraturtips
Jag har förut fått tips om en bok som verkar relevant - How Doctors Think av Jerome Groopman. Jag har inte läst den än, men den verkar spännande.

...

Hoppas det hjälpte! Och ni som läser får hemskt gärna bidra med era tips och erfarenheter. Jag har själv ganska begränsade erfarenheter på den givande sidan av vården, så jag har säkert missat en massa!

7 kommentarer:

Jo sa...

Kompletterande tips: Plugga innan, åtminstone den info som finns om det du söker för på 1177.se, gärna mer. Engelska wikipedia har ofta riktigt bra info om det mesta. Det är fullt möjligt att du efter det har bättre koll än den vårdpersonal du ska träffa. Skriv ner allt viktigt som sägs, antingen på plats eller direkt efter, jag har läst nån studie på att man i snitt minns 25% av vad läkaren sagt vid ett läkarbesök. Se till att få inbokat någon form av uppföljningskontakt, vården kan ibland vara usla på att själva ta det initiativet.

Wavelin sa...

Ett tips till, lite som Tanja skrev men..

Om man ställer en fråga - se till att få svar på den!
Ett vanligt meningsutbyte när man söker vård kan vara detta:
Jag: Jag upplever att svamppiller funkar bättre för mig än svampsalva, det känns mer skonsamt, är det det eller?
BM: Nu kan inte jag skriva ut sådana piller, då får du söka igen hos läkare. Om vi går vidare.. Fick inte min fråga besvarad!

Jag får väl säga att jag har överlag dålig erfarenhet av UM och BM, men detta är något söm gäller i vården överlag. Se till att frågor du ställer besvaras! Det är fullt förståeligt att alla inom vården inte kan allt. Men kan de inte svaren på dina frågor, stärker det också ditt case att få en remiss (om man vill det).

Tanja Suhinina sa...

Jo:
Det här plugga på-grejen är så aargh. För som amatör på medicin kan man ju lätt hitta nån diagnos som typ passar och bli övertygad att det är just det, fast det finns tusen andra sjukdomar som ger liknande symptom. Och då finns ju risk att utredningen hamnar i fel spår. Samtidigt - det skulle ju va smart om man levde i en värld där läkare inte skickade en hem så fort de inte hittade nåt i första bästa blodprov. Argh.

Skriva ner och uppföljningskontakt - ja!

Also, what Wavelin said.

Lovisa sa...

Jag hade klåda i underlivet hur länge som helst, och när jag väl gick till ungdomsmottagningen och hon inte tyckte det var tillräckligt rött fick jag frågan om jag var säker på om det kliade. Och jag ba "NÄ du kanske har rätt! Jag har nog bara inbillat mig att det kliar så jag håller på att bli galen, tack nu känns det bättre!" Sen sa hon att det var svamp, jag fick svampmedel och det blev sjukt mycket värre. Till sist kom jag till en riktig gynekolog som lätt kunde konstatera att det helt enkelt var exem, tada!

Det känns ofta som om vårdpersonal, oftare sköterskor/barnmorskor än läkare tror att dom känner din kropp och dina symptom mycket bättre än du själv och vill att det ska vara något lätt som typ svamp. Dom har ofta en inställning att man själv är helt rookie och inte har provat på någonting eller vet hur ens kropp fungerar, och att dom därför fritt kan ignorera när du säger att du inte tror det är svamp/att det inte hjälper att bara slappna av/att du inte tror på p-piller eller vad det nu kan vara. Ibland tycker jag det verkar fungera bättre att gå till sin allmänläkare och be att bli remitterad därifrån, det känns som att dom är vanare vid att skicka vidare och gräva på djupet snarare än att prova med pevaryl och sen ignorera. Den stora nackdelen med det är dock att det ofta tar låång tid att få en tid till en gynekolog eller specialist, men ibland kan det vara värt det. Dom vet oftast så oerhört mycket mer och verkar vilja följa upp problemen.

Tanja Suhinina sa...

Alltså, det där med att ställa svampdiagnos på klåda... bita av huvet på det, alltså, och bort från yrket. På vårdguiden har de en feature där man kan jämföra väntetider (http://www.vardguiden.se/Hitta-vard-och-omsorg/Hitta-Vantetider/). Funkade asbra för mig senast, fick komma till gyn dan efter att jag ringde, kid you not. Och fick igår remiss till Danderyd om två veckor, och det är typ mindre än en månad sen remissen skickades. Oj, liksom...

Jusste. Jag har även kämpat mig till remiss för en undersökning som först telefonkontakten och sedan läkaren inte ville ge mig, fast läkaren tidigare sa jag skulle få det. Både i fall telefonkontakt och fall när jag pratade med läkaren visade det sig att de inte tyckte jag skulle ha remiss pga missförstånd. Men hade jag inte stått på mig och vart Jobbig Patient hade jag inte fått remiss till undersökningen. Så verkligen, kolla av att alla förstår varandra.

Brevskriverskan sa...

Tack för ditt svar Tanja! En hel del bra grejer där, särskilt att bra svar på frågorna om andra saker i ens liv. Tack också alla kommentatorer, mycket användbara råd!

En sak som jag funderat lite kring är det här med kunskap om sin egen kropp vs. BM/gyns beprövade erfarenhet. T ex så sa min BM sist att "den senaste forskningen visar att man går inte upp i vikt av p-piller, man får bara ökar aptit". Mycket möjligt att det är sant, men menar kvinnan att jag ska gå hungrig för att kunna använda ett visst preventivmedel? Med viss insyn i forskarsvängen vet jag ju också att väldigt lite forskning är entydig, samt med rätt hög sannolikhet finansierad av läkemedelsföretagen. Samtidigt vill jag ju inte trampa henne på tårna.... Hur bemöter man sådant?

Lutar åt att testa cervixpessar i alla fall. Hurra för internet!

Tanja Suhinina sa...

Det där med "p-piller gör inte en tjock, de ökar bara aptiten" tycker jag är så.... Ja, liksom, "p-piller gör inte att du ökar i vikt, de gör bara att du måste gå konstant hungrig för att inte öka i vikt". Tack.

Om jag tänker hur jag skulle tänka som psykolog som jobbar med klienter... jag skulle nog verkligen inte vilja ha patienter som har en väldigt bestämd bild av vad de lider av, som inte vill lyssna på mina försök till att approacha problemen med den kunskapen om forskning jag ändå har. Däremot skulle jag uppskatta om klienten hade en tydlig bild av symptom hen upplever som hen berättade om. Och om hen har läst nåt intressant nånstans så skulle jag inte ha nåt emot att lyssna/kolla in det (i mån av tid, tyvärr).

Men sen tror jag också att man inte ska känna sig som dålig människa om man trampar på tårna på nån som inte lyssnar på en. Är man van vid att vara auktoritet så utvecklar man lätt väldigt ömma tår -_-