Piratebay-anteckningar

Jag har brytt mig mycket lite om Piratebay-rättegången. Jag har överhuvudtaget alltid brytt mig väldigt lite om hur den här debatten förs i Sverige, eftersom båda sidorna har varit så hjärtskärande puckade. Jag tycker egentligen fildelning är en intressant filosofisk fråga, men just därför, liksom. Den förtjänar bättre.

Hur somhelst, genom någon som tipsat om att vi finns har min älskade PromenadorQuestern (ett jazzband på KTH som jag dansar i, ni kommer få höra mer om det under våren, var så säkra. Dessutom har jag en gång vunnit en bok på att berätta varför PQ är min feministiska förebild) blivit tillfrågade om att vi vill spela på rättegången. Eller ja, utanför. Gratis, självfallet. Jag tycker det är oerhört mycket humor att be oss att spela gratis om man förespråkar att artister inte ska tjäna pengar på skivor, utan på spelningar.

Annan humor är att jag och Gottfrid Svartholm Warg äks Anakata gick i samma matteklass på högstadiet. Mig veterligen är vi klassens två vi-syns-i-media-personer. Jag tycker självfallet att Engelbrektsskolan ska trycka upp stora bilder av oss och sätta upp dem i matsalen, så att matteklassungarna får lite framtidsförebilder.

Relax, we're from the 80's

Jag tycker om Blondinbellas blogg, ingen ironi. En grej jag gillar är när hon skriver om vad hon ska göra under dagen för det låter alltid så mycket och så kul. Sen inser jag att hon inte gör mer än jag, bara att hon skriver ner varenda grej och så skriver hon att det ska bli roligt. Då blir jag också pepp på allt jag ska göra, och lite sugen att skriva ett sånt inlägg. Så nu gör jag banne mig det! Om ni får för er att det är en meme får ni ta efter.

Imorse vaknade jag klockan sex av att min sambo bankade i väggen för att någon hamrade och sambon blev väckt. Då vill sambon att det skulle sluta, så han bankade och väckte mig. Sedan 7:30 ringde väckarklockan och jag fick gå upp, dricka te och äta smarrig frukost på valnötsbröd och ägg, riktigt gott! Brödet har jag bakat själv med en surdeg jag fått i julklapp av Petter, den är som ett husdjur och heter Snowball, sött va? Så lyckades jag sätta ihop en riktigt tjusig outfit också. Sedan åkte jag till skolan lyssnandes på min Ipod som jag äntligen lyckats tanka med ny musik igår. När jag kom till skolan var det strul med klassrum, men det ordnade sig och på eftermiddagen ska vi vara i U22 som är skolans snygga klassrum, bingo! Sen undervisade jag ett pass i statistik, det är alltid så roligt! Jag tycker verkligen det är underbart att ha räkneövningrana, för de som kommer är alltid intresserade och jag får möjlighet att inte bara säga "det är så, här är formeln och så räknar man" utan även gå genom lite hur formlerna är konstruerade. Ni vet, förklara så att studenterna inte bara lär sig använda, utan faktiskt förstår! Det är grymt! Nu är det lunch och jag sitter i datasal och har just ätit upp sallad på haricots vertes, fake-on och avokado. Egentligen skulle det varit bröd till, men det hade jag glömt, får fixa mer mat sen. Sen ska jag dricka kaffe (bara en kopp hittills idag! go team me!) och ha ett till pass där studenterna ska räkna själva och jag ska hjälpa dem, dessutom ska jag gå genom chi-två på tavlan, då får jag nylära mig nåt nytt också, för det hade jag inte räknat med sen jag själv läste den kursen. Det är studenternas sista pass innan tentan och det är grymt kul att se hur de inte alls är lika panikslagna som i början! Sen ska jag nog jobba lite på en föreläsning om bemötande och mångfald som jag ska hålla på lördag, nervigt men riktigt kul också. Och så ska jag ut på stan och köpa ett par Converse! Tänka sig, jag av alla människor kommer köpa ett par svarta All Stars, det hade ingen trott för två år sen! Riktigt klassisk skomodell! Sen efter det är det dansrep med världens bästa Baletten Paletten i spegelsal på Danshögskolan, inte varje rep man får spegelsal! Och dessutom ska jag hålla en speciallektion i hur man dansar till hip hop idag, jag har såklart snygga repkläder med mig för det vet ju vem som helst att det är roligast att repa dans i en snygg outfit än i tråkiga träningskläder! Särskilt när det är spegelsal! Får köra lite övningar så dansarna får massor av attityd. Det är lite synd att jag är för svag för det mesta åt b-boying-hållet, men om jag tränar sätter jag säkert schysta freezar snart! Så kommer jag kanske få se annonsen för konserten som Björn skulle göra, det blir spännande! Sen åker jag hem och då är det sovdags!

Det bästa med det här är att 1) det är en ganska vanlig dag och 2) det är inte överdrivet för det är skitkul med statistikövningar och det är roligt att dansa i spegelsal.

Jag bläddrade förresten nyligen i en VR och de hade en sån där grej med en vanlig modern uppfattning som två personer får skriva för resp emot. I det numret jag kollade in var påståendet "80-talister är lata". I förrigår satt jag i möte (nåja... ganska informellt sådant) med några kamrater som jobbar på ett gemensamt fritidsprojekt, och vid under loppet av typ tio minuter gick vi tre huvudansvariga litegrann genom saker vi gör av våra liv och konstaterade (så vitt jag kan säga utan ironi) att vi har det gemensamt att vi är ordentligt lata alla tre. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till denna blandning av humor, myt, sanning, självbild och 00-tal. Jag vill inte ens, men jag består av det till 95% så jag kanske borde. Men då vet jag inte om jag ska göra det som privatperson eller som ung kaxig bright skribent.

Nu ska jag köpa kaffe. Och sedan... ja, ni vet ju.

-----------

Två ironidisclaimers. Jävla nittital!

Livlina: fråga bloggpubliken

Vad mitt hår påminner om just nu råder det delade meningar om. Jag säger "sockervadd". Petter säger "golvmopp". Till exempel. Hur som helst vill jag ha lite tips om frisör i Stockholm, för jag har hittills inte lyckats hitta en jag gillar.

• Proffs i salong eller hemmaklippningsamatör spelar ingen roll, bara människan är bra.
  
• Ska fatta vad jag menar när jag säger "Louise Brooks".
• Ska samtidigt faktiskt kunna säga ifrån ifall jag får för mig att klippa nåt jag inte passar i. Exempel: "Ja, Louise Brooks är tjusig, men du har lite annan ansiktsform, så om vi gör det lite kortare och det här lite längre och det här lite annorlunda blir det nästan samma sak och dessutom klä dig!".
  
• Ska inte vara muppig när jag fått för mig att hemmablondera eller klippa luggen själv. Med muppig menas att hen inte ska tro att jag inte vet att håret skadas av peroxid eller att jag inte kan klippa rakt, utan säga "ja, du vet att det inte kommer bli som fabriksnytt, precis" och klippa snyggt.
• Jag gillar ganska klassiska, men ändå något vågade klippningar. Alltså letar jag efter någon som vågar t ex klippa helt rakt utan etapp-tönt, men aldrig skulle klippa nåt assymetriskt jävelskap med en lång hårtuss i nacken.
  
• Rimliga priser, tack. Men jag fattar förstås att folk betalar skatt och ska ha nåt att leva på efter det.
  

Om vi ändå är inne på ämnet skulle min sambo också må bra av att ha en frisör som förstår honom. Sambon är sjukt konservativ, men har en naturlig förmåga att se ut som ett spöke från sjuttiotalet. Han skulle nog uppskatta en bra herrfrisör med accessoirer som rakkniv och inredning i mörkt trä som inte bytts ut på femtio år. En sån där som känns som en utdöende art.

kanske ändå är dags att sluta tjata

Det pågår någon sorts debatt om bantning/kvinnoideal som jag inte ska påstå att jag har följt särskilt noggrant. Bland annat kanske för att jag redan vet vad som sägs i debatter om bantning/kvinnoideal.

Jag behöver inte lusläsa ytterligare en för att känna till vilka läger som yttrar sig och ungefär vad de säger. Bloggaren Louise P ringar in denna enformighet och påtalar klokt att det kanske ändå är dags att sluta tjata?

"Släpp sargen och bli intressanta istället. Det säger så mycket om kvinnors värld som är så ointressant och tragiskt hjärndött på en och samma gång. Är det konstigt att det odlas en bild av kvinnor som offer när det ständigt stirras upp värsta undergångsstämningen för att någon säger/tycker att en tjej är ful.

INTERNET SÄGER ATT EN TJEJ ÄR FUL, STOPPA PRESSARNA?

Vänd på det och fundera på vad detta betyder. Det värsta som kan hända en kvinna är ju att vara ful?"

-- Sanna Rayman på SvDs ledarblogg

Nej, det är inte dags att sluta tjata. Dags att sluta tjata blir det när det blir bra. Fram tills dess är det möjligen dags att ändra strategi eller dags att få in männen i samtalen, men fan inte dags att sluta tjata. Att Louise P har varit med ett tag och sett det här förut betyder inte att vi som är yngre (eller vi som tycker att ämnet är värt att behandla) borde hålla käften och genom någon sorts magi helt plötsligt göra hela tjej-smal-grejen oproblermatisk. Att de som har åsikter om bantning/kvinnoideal ska "bli intressanta istället" (min kursivering) är bara... i bästa fall en kass formulering som råkat komma ut i bloggosfären i stundens hetta.

Nä, jag är inte bitter

Haha, jag har just kollat upp mitt score på ett personlighetstest som heter SSP (Swedish universities Scales of Personality) och jag är väldigt road. Jag är irriterad, psykosomatiskt ängslig, impulsiv, äventyrslysten och tycker om att förinta folk verbalt. Man liksom ba "hej mina läsare, känner ni igen det här?".
Men jag är inte bitter!

Gym Class Heroes and Villains och vad vi kan lära oss av det

Poängen med aha-upplevelser och lösningar på gåtor är att de ser självklara ut i efterhand. Nästan banala. Rätt ointressanta. När man fattat petals around the rose eller green glass door är det svårt att förstå hur man en gång kunde missat det uppenbara.

Det här skriver jag för att de av er som redan hajat prylen kommer tycka att det här inlägget är ointressant, men för mig var det en stor insikt när den kom.

Håll i er.

Gymnastiklektioner är lektioner. Tanken är att man ska lära sig någonting på dem.

När jag gick i skolan fanns det några ämnen som inte riktigt var som de andra. De var såna där hobbyämnen som en del sysslade med även på fritiden, och det var nästan normalt att någon kunde se dem som kul. Bild & form var ett, och Musik och Idrott och hälsa. Men medan de första två kunde som sämst vara tråkiga, har gympan en helt egen ställning i skolupplevelsen. Tortyrkammare, viktångestkällor, get back-tajm... Jag minns att de som gillade att röra på sig tyckte att det var skoj med gympa, vi som inte tyckte om att röra på oss tyckte att gympa var pest, och det där med omklädningsrum där det gällde att byta om fort för att killarna inte skulle hinna komma instormandes är någonting som fler än jag minns (ytterligare en punkt på listan över saker som inte skulle vara okej på en arbetsplats för vuxna).

Nu kan någon komma och beskylla mig för partiskhet, typ "du tycker bara illa om gympa för att det var det enda ämnet du inte hade lätt för". Men nä, det är inte bara jag, det är faktiskt så att gympan är inte som de andra skolämnena. Gympan var till exempel den enda lektionen med uttalat och sanktionerat tävlingsmoment. Visst kunde man tävla i vad annat som helst, genom att till exempel se vem som kunde räkna flest mattetal snabbast, men jag har aldrig varit med om en mattelektion där läraren sa "nu ska Nina och Lasse här, som är duktiga på matte, dela upp klassen i två lag och så ska ni tävla mot varandra, och laget som förlorar ska minnas att det inte är att vinna som är viktigt". Ja, just det. Ni hajar. Finns det en Facebookgrupp som heter "vi som blev sist kvar när våra klasskamrater fick välja folk till fotbollslag" borde jag gå med.

Gympan var lektionen där det var okej att slåss, lite diskret. Och ja... när man är vuxen och trygg känns det kanske inte som nån större katastrof att behöva klä av sig naken framför sina arbetskamrater, men från vad jag hört är det många som minns omklänningsrummen med klump i magen och önskan om att de kunde borttränga minnena.

Och till råga på allt detta...

Någon gång för något år sedan googlade jag någonting woo-hoo-träna-muskler-relaterat, jag minns inte riktigt vad det var. Kanske bra riktlinjer för att stretcha ryggen. Kanske tips på variationer på magövningar. Någonting mycket basic. Jag var irriterad, för det kändes som allmänbildning och som nåt man borde lärt sig i skolan, som att räkna procent eller korrekt kommatering. Jag började just irritera mig på att det inte fanns något skolämne som gick ut på att man skulle lära sig att vardagsträna vettigt när jag kom på att det fanns någonting som hette Idrott och hälsa. Och att jag inte lärt mig ett dyft nyttigt på de timmarna.

Jag har senare omvärderat det där med "inte ett dyft". Jag har till exempel lärt mig de grundläggande reglerna i en del sporter, såsom brännboll, spökboll, matt-rugby och volleyball. Jag har ett vagt minne av att någon försökt lära mig kast med liten boll och hur man ska göra kullerbytor utan att bryta nacken. Jag minns att vi gjorde sit-ups och armhävningar, men inte att någon någonsin lärt oss korrekt teknik och hur man skulle stretcha efteråt. Det lilla jag lärt mig på gympan är, med undantag för försvinnande lite, irrelevant till vad man skulle må bra av att veta i vardagslivet. Hur man ska göra när man springer. Hur man stretchar. Vad det finns för muskler i kroppen och hur man bygger upp dem balanserat. Hur man undviker vanliga misstag.

Tänk, allt det där kunde man lära sig istället för att ha lektioner i att springa runt planlöst och göra kassa försök till mål när bollen råkade komma åt ens håll. Det hade ju nästan varit värt omklänningsrumsterrorn och att bli sist kvar när klasskamrater valde spelare till sina lag!

Läs även andra bloggares åsikter om gympa, skolgympa, idrott och hälsa, fail, epic fail, djungelns lag, skola

Me and my girls we stay fly

Jag lovade att blogga om gympa och det ska jag snart göra. Men först ska jag skriva lite om luv.

Igår defrostades jag i ett badkar och samtidigt samtalade med min sambo om att alla coola människor har ätstörningar eller andra psykproblem, med anledning av att jag just hade fått veta att en jävligt cool människa jag känner har matproblem. Sambon sa att det förmodligen var sant och har med krav och press att göra. Sedan övergick jag till att prata om att de flesta riktigt coola och imponerande människor jag möter nuförtiden är tjejer. Jag möter riktigt häftiga män också, men majoriteten av dem som impar på mig är tjejer, och det beror verkligen inte på att jag känner fler tjejer än killar. Jag spånade lite om ifall det är för att tjejer är häftigare eller för att jag har lägre krav på dem och därför imponeras av mindre bedrifter, men min sambo sa någonting som jag inte minns ordagrant men som jag tolkar som att han höll med om att tjejer är tuffare.

Min hypotes är att tjejer i större grad än killar övas in i att vara allsidiga och slåss på flera fronter. Allsidighet är inte tillräcklig men nödvändig egenskap för någon jag verkligen ser upp till och imponeras av, sådär nästan religiöst. Den högsta nivån i mitt personliga panteon är kvinnligare än rökrutan på dagis, men även de något lägre nivåerna (människor jag bara tycker är jävligt coola, liksom) har ordentlig överrepresentation av det täcka könet.

Och så hittar jag idag det här inlägget genom en blogg som tillhör just en sån där kvinna jag tycker är cool och häftig, och blir superlycklig. Charlotte har inte fel när hon påpekar bristen på kvinnor bland vinnarna i Årets politiska blogg, men samtidigt känner jag att de flesta intressanta bloggar jag hittar skrivs av kvinnor. Och ung begåvad bright kvinnlig skribent är ett koncept. Årets politiska blogg - årets schpolitiska blogg; vi är många och vi är jävligt bra. Jag har alltid trott på klyschan om att tjejer måste kämpa dubbelt så hårt som killarna, och det kanske leder till oplanerade bieffekter. Ni vet, som i SF när AI plötsligt muterar och blir jävligt överlägsen. Ka-blam!

Jag hittade den här idag och blev glad. Jag kan ingen koreanska (vid närmare genomlyssning, det är fan inte ens koreanska), men jag postar den här för att den säkert handlar om girl power nånstans. U-huh, minsann.

Pardans - hälften par, hälften dans

Let's Dance-fakta med Tanja!

Antalet kändisar som i senaste programmet fick pepp för att de för första gången lyckades komma ihåg hela koreografin - två.
Antalet män bland dessa - två.
Antalet kändisar som röstats bort - två.
Antalet män bland dessa - noll.

Det är intressant hur man kan göra någonting så sexistiskt som ballroomdans så mycket mer sexistiskt.