Till att börja med kan jag säga att jag skrattade mig genom pausunderhållningen i ESC igår. Det där Swedish Smörgåsbord-numret, alltså. Jag tycker det är fruktansvärt roligt att ta upp laktosintolerans och är helt positivt inställd till att hela grejen var fruktansvärt intern. Om andra länder vill ha nåt annat får de vinna och ordna hur många egna pausnummer de vill. Oavsett vad man tycker om numret bör man ju vara överens om att framställningen av Sverige är självmedveten, driver med faktiska eller inbillade fördomar om Sverige, innehåller visst ideologiskt budskap och ska inte tolkas särskilt bokstavligt.
Jag tycker att det här blir intressant att lyfta fram min favoritpausunderhållning av alla jag sett i ESC - Rysslands semi från 2009. Det blev reaktioner på den i Sverige (inte minst i samband med Tingelingnumret i Schlagerfestivalen tidigare det året). Niklas Ekdal skrev en oinsatt text på Newsmill som jag kommenterade på då, men det fanns andra reaktioner och de avslöjade en sak - många i Sverige hade svårt att inse att ryssar är kapabla till att göra självmedvetna, humoristiska nummer som driver med fördomar. Många annars intelligenta människor verkade på riktigt tro att de ryska arrangörerna var sjukt seriösa i allt de gjorde och saknade det som på svenska heter "glimten i ögat". Jag har inga minnen av att någon lyfte fram att krönet på numret var Tatu - en duo som bröt genom med en låt om kärlek mellan två kvinnor.
Som bonus för att öva kulturella glasögon och skaffa lite koll på hur Ryssland ser på Sverige rekommenderar jag detta relativt nya humorinslag om Sverige och NATO till melodin av - vad annars - Mama Mia.
Jag tycker att det här blir intressant att lyfta fram min favoritpausunderhållning av alla jag sett i ESC - Rysslands semi från 2009. Det blev reaktioner på den i Sverige (inte minst i samband med Tingelingnumret i Schlagerfestivalen tidigare det året). Niklas Ekdal skrev en oinsatt text på Newsmill som jag kommenterade på då, men det fanns andra reaktioner och de avslöjade en sak - många i Sverige hade svårt att inse att ryssar är kapabla till att göra självmedvetna, humoristiska nummer som driver med fördomar. Många annars intelligenta människor verkade på riktigt tro att de ryska arrangörerna var sjukt seriösa i allt de gjorde och saknade det som på svenska heter "glimten i ögat". Jag har inga minnen av att någon lyfte fram att krönet på numret var Tatu - en duo som bröt genom med en låt om kärlek mellan två kvinnor.
Som bonus för att öva kulturella glasögon och skaffa lite koll på hur Ryssland ser på Sverige rekommenderar jag detta relativt nya humorinslag om Sverige och NATO till melodin av - vad annars - Mama Mia.
4 kommentarer:
Tittade på Rysslands pausunderhållning. Håller med dig om att det är nhang är det brukligt att framföra musik som är representativ i värdlandet. Men med tanke på rysk estrada så finns det ju andra musikaliska uttryck att välja på.
Själv tyckte jag inte om pausunderhållningen. Fick flashbacks tillbaka till Sovjettiden. I början var det som att sätta på en gammal tv och här var den- Röda arméns kör. Kombinationen av armekören, stridsvagn & "they not gonna get us" var ganska olycklig.
Du har rätt, det handlar om att visa det som andra känner igen, att göra pakazuha som alla länder kan relatera till.
Men just den här underhållningen var ganska fantasilös, som om att åka tillbaka 35 år i tiden.
Gostya iz budushego
Visst finns det mycket rysk estrada, men det är också ganska introvert och jag har svårt att komma på någon artist som icke-östeuropéer skulle kunna relatera till (det hade blitt lite som Darin och Agnes i svenska semin, liksom en lokal kändis, jaha). Jag håller med om att inslaget kan kännas fantasilöst, men det är också menat som "har ni fördomar? har ni förväntingar? jamen här får ni allt med allt på!". Jag tycker att numret är fartigt, välsammanhållet och välavvägt. Det är lagom upphottat, det är aldrig pinsamt, inga moment drar ut för länge.
Тань, унылый какой-то вышел "ундерхоллнинг", изрядно напоминающий бегравнинг. Ничего шведского формате американских "плясок хором", как моя мама назывет мюзиклы.
Даже исландцы не стесняются собственного языка, тогда как шведы, видимо, считают зрителей прочих национальностей полными олигофренами, а то и вовсе троглодитами из пещер. Sarek и Ranarim, плюс доза доброго старого викингарока были бы в этом смысле наилучшим из возможных решений.
Мышка Ху
Jag älskar både svenska och ryska pausnumret, de är roliga och svängiga!
Kanske inte de mest subtila och smakfulla, men äschpäsch, det är ju Eurovision =D
Skicka en kommentar