Mycket tyder på att vi är präriesorkar

Höll en workshop på PS13  och fick därför en goodiebag med bland annat tidskriften Medicinsk vetenskap (nr 3/12). Det stod Kärlek - Molekylerna som binder oss samman på omslaget, så jag bläddrade förstås fram till det relevanta uppslaget och möttes av detta.

Artikeln handlar om Hasse Walum som bland annat står bakom studien om "otrohetsgen" hos sorkar (som jag nämner här) och i Medicinsk vetenskaps artikel kritiserar han hur media hanterade rapporteringen om fynden. Han diskuterar hur sådan forskning absolut inte ska övertolkas och hur det bara är en liten pusselbit av hur människor relaterar till varandra. Men precis i slutet av artikeln, då kommer detta:

Att på syntetisk väg skapa livslånga relationer tror han inte alls på.
 - Nej, jag är inte ens säker på att människan är ett livslångt monogamt djur. Jag tycker mycket verkar tyda på att vi är seriellt monogama, alltså att vi lever i tvåsamhet under några år och byter sedan partner.

Nu vet jag inte om det är Hasse Walum eller journalisten Annika Lund som är ansvarig för detta, men... jag vet inte riktigt var jag ska börja. 

Jag börjar med att jag på personligt plan inte bryr mig särskilt mycket om att söka upp vad som är naturligt. Jag tycker det är rätt irrelevant vad präriesorkar eller savannpersoner i förhistorien gör. Jag har aldrig känt för att försvara mina relationsval med att de är naturliga. Men om jag hade försökt så hade jag ju lätt vunnit över personer som hävdar att människan är monogam. 

Sommaren 2012 skulle jag debattera mono och poly i radio, mot RPM av alla människor (länk i slutet av det här inlägget). Programledaren bad mig att på förhand komma på tre punkter som talade för min sida (gissa vilken), och en av mina tänkta punkter var att monogami aldrig har fungerat i praktiken, på samhällsnivå. Enskilda individer eller par har varit strikt monogama, men på det stora hela har folk bytt partners, vänstrat, besökt prostituerade och haft flera fruar. Jag har aldrig hört talas om något samhälle där idén om monogami faktiskt fungerat i praktiken. Det var ett av mina argument, och förstå min förvåning när RPM fick räkna upp sina argument först och "monogami funkar" var ett av dem. Jag ville rakt ut fråga "När? Var?!" men det var inte läge och det rann ut i sanden. 

Jag motiverar inte mina relationsval med att de är naturliga eller allmänmänskliga, men jag blir ändå förvånad när en forskare hävdar att han "är inte ens säker" på att människan är ett livslångt monogamt djur. Hur kan det ens vara en fråga? Det är skillnad på vad man har som ideal, och vad man kan påstå om människan som djur. 

Det andra jag reagerar på är att mycket - tydligen - tyder på att människan är seriellt monogam. Återigen, vad är det som tyder på det? Tittar man på dagens västerländska samhällen så stämmer det, seriell monogami är vad samhället uppmuntrar en till. Men att det ser ut så här säger ändå rätt lite om människan som djur. Hade man tittat på ett annat samhälle hade mycket tytt på att människan är ett djur där män skaffar sig harem med så många kvinnor de kan hitta. I ytterligare ett samhälle hade mycket tytt på att det var naturligt för mannen att outsourcea sin sexuella tillfredsställelse till gatflickor, och att äktenskapet inte hade med förälskelse att göra. Även i dagens samhälle, med seriell monogami som ideal, är det rätt vanligt att man har relationer vid sidan om - otrohet är vanligt och ingenting som kan viftas bort. Ska man påstå att "vi" är seriellt monogama får man grunda det betydligt bättre än att "mycket tyder".

Jag blir fruktansvärt provocerad av stycket som avslutar artikeln om kärlek och hormoner. Det har ingenting med medicinsk vetenskap att göra. Det är bara fria spekulationer kring mänsklighetens essens baserade på önsketänk och nuvarande normer. Det är så trist att artikeln till stor del handlar om dålig vetenskapsjournalistik, om att man inte ska dra förhastade slutsatser, och avslutas med en så tydlig illustration av just det.