Hemligheten - Från ögonkast till varaktig relation

"Vad gjorde du på bussresan?"

"Läste en bok om relationer och skrev kommentarer i marginalerna."

"Vad för kommentarer?"

"Mest 'wait wat?!'."

- Samtal mellan mig och min kille.

Jag har läst Hemligheten - Från ögonkast till varaktig relation av Dan Josefsson och Egil Linge. Jag har känt till den länge och har varit rätt skeptisk till den. Sen hade en cool psykologkollega till mig den boken som sin bibel för att okynnesdiagnostisera folk vid lunchbordet, och jag tänkte att jag kanske skulle kolla in den ändå. 

Det här är uppenbart en självhjälpsbok, och som sådan är Hemligheten en mycket positiv överraskning. Språket är enkelt och tillgängligt utan att vara simpelt (vänta bara på min recension av Kärlekens ACT och dess outhärdliga amerikanska tjenis-prosa...), fallexempel är lätta att relatera till. Boken utgår från anknytningsteorin som beskrivs så mycket och så avancerat som man behöver i en självhjälpsbok. Tanken är att sättet som man relaterade till föräldrarna som litet barn kommer att lämna ett relationsmönster som man bär med sig vidare i livet. De flesta har fått en trygg anknytning, medan det finns tre typer av otrygg anknytning, och två av dem behandlas i boken (otrygg-desorganiserad anknytning anses vara för komplicerat för denna bok och diskuteras därför i uppföljaren Den mörka hemligheten). Otrygg-undvikande och otrygg-ambivalent anknytning är de två vanligaste otrygga typerna, och det är framför allt personer med drag av dessa som boken riktar sig till.

Att jag förtroende för boken som självhjälpsguide beror på två saker. Dels lovar den inte mer än vad som är rimligt - fallexempel blir inte alla lyckligt kära och gifta i slutet, men gör ändå förbättringar. Dels är verktygen som erbjuds såväl enkla som (i mina KBT-ögon) fullt rimliga. Det är lite lära känna sina automatiska tankar, och lite mindfulness, och lite "gör tvärtom". Kanske sådant som personen försökt sig på förut, men här är verktygen samlade och organiserade. Särskilt positivt är det att författarna även pratar om hur man ska hantera motvilja att göra övningarna. Som självhjälpsbok är Hemligheten sund, enkel och användbar.

Men nu läste jag inte boken som självhjälpsbok, utan som relationsintresserad psykolog, och där imponerar boken mindre. Vid flera tillfällen där bakgrundsteorin förklaras undrar jag var författarna fått sina påståenden ifrån och om det verkligen funkar som de säger. Det finns en viss överförtjusning i att hävda att högra hjärnhalvan är känslor och vänstra är tankar - och resonemanget som byggs på det får det att låta som att bäbisar föds med enbart ena hjärnhalvan, medan den andra växer ut senare. Anknytningsteorin är förvisso etablerad, men jag skulle vilja se ett utförligare resonemang runt varför det antas att just relationen med ens föräldrar och just relationen med ens partner(s) är sammanlänkade. Varför anses det vara en självklarhet att det är just barn-föräldrarelationen som våra partnerskap byggs på? Och varför envisas författarna med att hävda att ens relationsmodell inte aktiveras vid vid vänskapsrelationer?

Det positiva är att dessa tveksamheter i teoribygget spelar förmodligen försvinnande liten roll om boken ska läsas som självhjälpsguide. För oavsett hur hjärnhalvorna utvecklas är verktygen som författarna erbjuder enkla att förstå, relevanta och sannolikt effektiva. Vill man fördjupa sig i teorin finns det massor av relevant litteratur, men vill man träffa någon man gillar och klara av att närma sig den personen kan det gott och väl räcka med att "göra tvärtom" och "köra bil".