Fick häromdagen klassiska frågan "hur orkar du vara arg?", svarade ungefär följande. Med åldern har jag på sätt och vis blivit mindre arg. Jag brusar inte upp lika mycket längre, jag kan trött observera hur personer blir jätteengagerade och känna "men orka". Men å andra sidan har jag också blivit mer less på vissa saker, och reagerar starkare på dem än jag gjorde som yngre. Ett exempel är sexualisering och objektifiering av kvinnor i nördkultur. När jag förut kunde känna att det var ett pris värt att betala för kvinnlig representation känner jag nu mest bara nej, jag har fått nog. Tänker därför inte se Game of Thrones, för den verkar bra men jag kommer inte orka med alla prostituerade.
Frågan gällde att jag på Facebook hade skrivit surt om en text från the Atlantic med den oroväckande rubriken Is Sex Still Sexy?. Egentligen är det här inget nytt, men det här är verkligen ett ämne som jag gång på gång stör mig på. Detta att man nuförtiden pratar om sex så mycket att sex har tappat sin mening och sluta vara bra. Att det inte är nytt märks på att jag redan skrivit ett inlägg to end all inlägg om fenomenet tabu och förbud.
Det finns inte mycket att säga om artikeln, men jag har en drive att börja blogga mer och twittra mindre, så här är några punkter som jag stör mig på när jag läser texten.
Frågan gällde att jag på Facebook hade skrivit surt om en text från the Atlantic med den oroväckande rubriken Is Sex Still Sexy?. Egentligen är det här inget nytt, men det här är verkligen ett ämne som jag gång på gång stör mig på. Detta att man nuförtiden pratar om sex så mycket att sex har tappat sin mening och sluta vara bra. Att det inte är nytt märks på att jag redan skrivit ett inlägg to end all inlägg om fenomenet tabu och förbud.
Det finns inte mycket att säga om artikeln, men jag har en drive att börja blogga mer och twittra mindre, så här är några punkter som jag stör mig på när jag läser texten.
- Den är ovanligt dåligt skriven för the Atlantic. Genren "moralisk utläggning om modernitet baserad på anekdotisk bevisföring" är helt i the Atlantics stil, men de brukar komma undan med det för att det brukar vara välskrivet.
- Sex polariseras i antingen utplånande, allomfattande eros eller kalkoners parning. Som om sexualitet saknade andra, värdefulla, dimensioner.
- Skribenten utgår från antagandet att man Förr inte pratade om sex särskilt mycket. Tyckande och okunskap, det är vad det är.
- Skribenten verkar också utgå från att man förr utövade Sann och Riktig sexualitet och nu utövar någon sorts Innehållslös Parning. Ännu mer romantiska föreställningar om förr och ogrundade ställningar om idag.
- Kulturkrocken mellan förr och nu representeras av en erkänd poet som stått sig i århundranden och en studentuppsättning av en Prata om det-pjäs. Inte helt rättvist utgångsläge om man ska snacka konstnärlig kvalitet. Det blir också underligt med vad skribenten egentligen menar är skadligt för sexet - de äldre verserna är ju enligt henne lika explicita som moderna.
Typ så.
2 kommentarer:
Det är helt enkelt mer värt om det är jobbigt? Jag har tänkt en del på det på sista tiden, på grund av att jag läst på om så kallad "naturlig familjeplanering". En aspekt av nfp som förespråkare lyfter fram är att båda parter i förhållandet måste engagera sig för att det ska fungera, och att man måste ha en öppen kommunikation och hjälpas åt för att orka med det. Ibland låter det fint, man delar på ansvaret, men ganska ofta låter det helt enkelt som om de tycker att det är värt mer för att det är jobbigare.
Skicka en kommentar