DN skrev igår (dagens papperstidning) om monogamipiller. Mycket spännande. Det finns flera saker jag tänker.
Det första är att jag finner det mycket underhållande att se hur gärna vi som samhälle klamrar fast oss vid idén om den livslånga kärleken. Evolutionen verkade selektera på annat, om man ska prata på det sättet. Någon gång måste man ju ha uppfunnit den evighetslånga parrelationen, och bestämt att det är bra. Enligt forskarna leder det ju till större lycka. Även fast ingen på privat plan nog vill stanna kvar i olycklig relation av statistiska skäl. Intressant också att de stoppat in monogener i polysorkar, och inte tvärtom.
Den andra är pilleraspekten där många kan ha invändningar. Det har jag inga problem med det egentligen, jag är helt på att det finns neurokemiska processer och man är död utan dem. Samtidigt är det ju förstås lite SF-dystopivarning på piller som styr känslor. Ska jag leva i en framtid där jag käkar monogamipiller så vill jag att Christian Bale är med. Funderar också på SSRI och om det är skillnad på det och monogampiller. Man kan ju tänka att SSRI ska återställa en till bra balans, medan monogampiller ska kämpa en mot naturen. Men hade pillrena funnits på marknaden och folk tagit dem hade jag inte brytt mig om mycket mer än att nåt företag tjänar massa av pengar på det, och jag som relationspsykolog blir överflödig.
Det här är ju den moderna kärleksdrycken, och då undrar man lite hur många Voldemorts kommer födas i framtida farmakologiskt progressiva familjer. Kommer människor se pillerkärler som äkta? Personer som får stånd av Viagra kan fortfarande känna sig impotenta (medvetet ordval, istället för det mer korrekta erektil dysfunktion). Ett par som börjar ta piller när det krisar, hur påverkar det dem? Vågar de sluta när krisen är över? Tänk om en av parterna "glömmer" pillrena i smyg? Och blir man intresserad av varann igen, bara för att andra är oattraktiva, är det andra som är ett hot mot parets kärlek och attraktion till varandra?
Kvinnor tänder förresten på olika typer av män när de tar P-piller än när de inte tar hormonella P-medel, eftersom hormonerna lurar kroppen att den är gravid. True story.
Det första är att jag finner det mycket underhållande att se hur gärna vi som samhälle klamrar fast oss vid idén om den livslånga kärleken. Evolutionen verkade selektera på annat, om man ska prata på det sättet. Någon gång måste man ju ha uppfunnit den evighetslånga parrelationen, och bestämt att det är bra. Enligt forskarna leder det ju till större lycka. Även fast ingen på privat plan nog vill stanna kvar i olycklig relation av statistiska skäl. Intressant också att de stoppat in monogener i polysorkar, och inte tvärtom.
Den andra är pilleraspekten där många kan ha invändningar. Det har jag inga problem med det egentligen, jag är helt på att det finns neurokemiska processer och man är död utan dem. Samtidigt är det ju förstås lite SF-dystopivarning på piller som styr känslor. Ska jag leva i en framtid där jag käkar monogamipiller så vill jag att Christian Bale är med. Funderar också på SSRI och om det är skillnad på det och monogampiller. Man kan ju tänka att SSRI ska återställa en till bra balans, medan monogampiller ska kämpa en mot naturen. Men hade pillrena funnits på marknaden och folk tagit dem hade jag inte brytt mig om mycket mer än att nåt företag tjänar massa av pengar på det, och jag som relationspsykolog blir överflödig.
Det här är ju den moderna kärleksdrycken, och då undrar man lite hur många Voldemorts kommer födas i framtida farmakologiskt progressiva familjer. Kommer människor se pillerkärler som äkta? Personer som får stånd av Viagra kan fortfarande känna sig impotenta (medvetet ordval, istället för det mer korrekta erektil dysfunktion). Ett par som börjar ta piller när det krisar, hur påverkar det dem? Vågar de sluta när krisen är över? Tänk om en av parterna "glömmer" pillrena i smyg? Och blir man intresserad av varann igen, bara för att andra är oattraktiva, är det andra som är ett hot mot parets kärlek och attraktion till varandra?
Kvinnor tänder förresten på olika typer av män när de tar P-piller än när de inte tar hormonella P-medel, eftersom hormonerna lurar kroppen att den är gravid. True story.
7 kommentarer:
Oh! Berätta mer! Vilka sorts män tänder kvinnor på p-piller på? Är det de "snälla" killarna då?
Ja, den sista meningen var nästan det mest intressanta i hela inlägget! Man kan ju som OnewayCommunication gissa att när kvinnan väl är gravid (eller lurad av sina hormoner att hon är det) så söker hon sig till den lugna trygga manstypen. Men när hon inte är det (eller när hon så hamnat i en fast relation med den "snälla" killen och slutar ta piller, då blir det plötsligt en annan typ av män hon föredrar.
Verkligen intressant, undrar hur många spruckna relationer som beror på p-piller!
Jag Googlade "the pill attraction" och hittade:
http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=birth-control-pills-affect-womens-taste
Hidden in a man’s smell are clues about his major histocompatibility complex (MHC) genes, which play an important role in immune system surveillance. Studies suggest that females prefer the scent of males whose MHC genes differ from their own, a preference that has probably evolved because it helps offspring survive: couples with different MHC genes are less likely to be related to each other than couples with similar genes are, and their children are born with more varied MHC profiles and thus more robust immune systems.
A study published in August in the Proceedings of the Royal Society B, however, suggests that women on the pill undergo a shift in preference toward men who share similar MHC genes. The female subjects were more likely to rate these genetically similar men’s scents (via a T-shirt the men had worn for two nights) as pleasant and desirable after they went on the pill as compared with before. Although no one knows why the pill affects attraction, some scientists believe that pregnancy—or in this case, the hormonal changes that mimic pregnancy—draws women toward nurturing relatives.
Det jag saknar är ett mått på hur stor effekten är. Om den vore stor så skulle det ju vara en katastrof för par som vill skaffa barn. När kvinnan blir gravid och förhållandet behövs som mest, ja då går det i bitar p.g.a. detta.
Min gissning är följande: Detta är en faktor bland väldigt många andra. Jag tror inte att den har någon form av dominerande ställning.
"undrar hur många spruckna relationer som beror på p-piller"
Min gissning: Få, jämfört med andra orsaker.
SSRI (depressions- och ångestmediciner), sömnmediciner m.m. används faktiskt i ganska stor utsträckning för att folk ska må åtminstone hyfsat i rent objektivt ohälsosamma situationer (dåliga relationer, stressig arbetsmiljö m.m.). Vi medicinerar bort våra medfödda varnings- och åtgärdsfunktioner (säga upp sig, göra slut). Det här skapar också ett större utrymme i samhället för rent objektivt sämre arbetsmiljöer och sämre relationer, på ett sätt som jag tycker är mycket obehagligt. Även värkmediciner används delvis på samma sätt. Samtidigt är det jättebra att medicinerna finns, för det är ju inte alltid det går att ändra på situationen, och ibland är de dåliga omständigheterna övergående och inte egentligen goda skäl för att avsluta något som är bra sett över längre tid. Som med så mycket annat skulle väl det viktigaste med monogamipiller vara hur man använde det Det finns ju t.ex. folk som verkligen vill vara monogama men som inte klarar av det p.g.a. bristande impulskontroll, för dem skulle det nog kunna vara värdefullt.
Vad jag kan förstå av artikeln så påverkar pillret belöningssystemer i sorkarnas hjärna. Det är alltså inte ett specifikt monogamipiller. Monogamieffekten kommer ur interaktionen mellan pillret och den miljö pillertagaren exponeras för.
Någon psykolog som fattar?
Angående p-piller så har jag hört (inte läst studierna sjlälv, men hört från flera håll) att kvinnor vill ha "mjukare" män när de tror att de 'r gravida, och "hårdare" karlar när de inte är gravida och inte tror det heller. Märks väl som svag trend på generell nivå, och vissa par kan få större problem.
Skicka en kommentar