Artikeln om vestibulit i Nöjesguiden drog till sig en kommentator, L_G, som raskt började berätta hur saker egentligen är. Efter långa utläggningar om att vestibulit inte alls är okänd och att om läkare var så inkompetenta så hade det funnits anmälningar mot dem, avslutar han med följande:
Så jag tänkte förtydliga det här en extra gång.
Alla ska få bra vård. Både de pålästa och de opålästa. Både personer som L_G kallar okunniga nollor och L_G själv. Det är inte patienternas jobb att kunna sjukdomar och diagnoser. Patienternas jobb är att vända sig till vården, och att följa vårdens föreskrifter.
Det är inte patientens jobb att vifta med röd flagga när hon får Pevaryl för tionde gången det året, fast ingen ens har kollat för svamp. Det är inte patientens jobb att dubbelkolla om läkaren verkligen tog alla nödvändiga prover för att ta reda på vad det är man lider av. Det är inte patientens jobb att övertyga läkaren om att hon har vestibulit. Diagnostisering och behandling är en del av vårdgivarens roll. Patientens roll är att söka hjälp och få den. Mycket enkelt.
Det är jättebra att människor läser på och själva har koll. Jag försöker själv sprida information via bloggen och i privata konversationer. Men det är inte ett krav för att få bra vård. Det är vårdens uppgift att ställa diagnos och ordna behandling - eller remittera till något som är mer insatt och kan hjälpa patienten bättre. Oavsett om patienten läser Nöjesguiden, Fokus eller Magasin Moberg.
Jag tycker vi lägger skulden och ansvaret där skulden och ansvaret där de hör och funderar på vad vård är till för.
[...]
Summa summarum: de i målgruppen som inte känner till vestibulit är idioter (ok, det kan finnas undantag - om man fått en märklig uppfostran, typ förbjudet med "tjejtidningar" etc må väl vara förlåtna). Istället för att skriva ursäktande artiklar, som den ovan, kring detta borde man istället skriva artiklar på temat "Känner du inte till detta är du en okunnig nolla som genast borde sluta läsa NG och börja läsa Fokus istället".Jag har hört liknande resonemang förut, om än sällan så extremt. Har man en kropp ska man ha koll på hur den funkar och man bör fatta när nåt är fel och vad det är som är fel. Man ska känna till biverkningar. Väljer man att följa läkarnas föreskrifter har man sig själv att skylla.
- L_G 2012-04-06 20:05
Så jag tänkte förtydliga det här en extra gång.
Alla ska få bra vård. Både de pålästa och de opålästa. Både personer som L_G kallar okunniga nollor och L_G själv. Det är inte patienternas jobb att kunna sjukdomar och diagnoser. Patienternas jobb är att vända sig till vården, och att följa vårdens föreskrifter.
Det är inte patientens jobb att vifta med röd flagga när hon får Pevaryl för tionde gången det året, fast ingen ens har kollat för svamp. Det är inte patientens jobb att dubbelkolla om läkaren verkligen tog alla nödvändiga prover för att ta reda på vad det är man lider av. Det är inte patientens jobb att övertyga läkaren om att hon har vestibulit. Diagnostisering och behandling är en del av vårdgivarens roll. Patientens roll är att söka hjälp och få den. Mycket enkelt.
Det är jättebra att människor läser på och själva har koll. Jag försöker själv sprida information via bloggen och i privata konversationer. Men det är inte ett krav för att få bra vård. Det är vårdens uppgift att ställa diagnos och ordna behandling - eller remittera till något som är mer insatt och kan hjälpa patienten bättre. Oavsett om patienten läser Nöjesguiden, Fokus eller Magasin Moberg.
Jag tycker vi lägger skulden och ansvaret där skulden och ansvaret där de hör och funderar på vad vård är till för.
3 kommentarer:
För mig ar det här dels en politisk fråga, den om att få vården att funka som den borde. Att ta det ansvar den formellt är tilldelad. Och naturligtvis inte KRÄVA att folk ska kunna det det är vårdens jobb att kunna ÅT folk.
Och dels en acceptansfråga, vad gör man när vården (som så ofta) inte funkar som den ska? Har man inte då ett ansvar, inför sig själv om inte annat, att så gott man kan försöka kompensera upp för vårdens brister?
Grejen är väl också att man ofta inte vet hur kasst vården kan funka förrns man har gått genom några cirklar i helvetet. Och då har man nog också läst på pissmycket. Plus att utan kunskap om sjukdomen vet man ju inte alltid att man får kass vård.
Jag tycker verkligen det är asbra att man sprider information och läser på. Men man kan bara kompensera så långt. Jag menar jag vet typ ca allt om vestibulit som man kan förvänta sig av en patient. Och jag går nu på DS vulvaklinik. Men vad hjälper det mig att jag kan så mycket och letat ut sverigeexperterna, om jag i slutet av mars blir hemskickad med en låda Xylocain och lovad en tid om tre månader (fast de själva medger att tre månader nog r minst fyra?). Vad fan ska jag göra härifrån? Hur ska jag kompensera?
Det där resonemanget som L_G kör med är helt skevt!
Människor inom vården arbetar ju just med att ge vård, diagnoser och så vidare. Då borde det ju rimligtvis vara deras ansvar att de som söker vård faktiskt får korrekt vård, diagnoser, och så vidare. Men med hans resonemang kan jag som blivande lärare skylla på eleverna för att de inte fattar att jag lär ut fel saker till dem och således lär sig fel.
Skicka en kommentar