Nu ska vi leka en realistisk sjukhuslek.
Omständigheter: du är en klinik. Du har en patient som i över ett års tid haft oförklarliga smärtor. Symptomen förvärras långsamt men säkert. Efter en undersökning patienten fick tjata sig till hittades riktiga fysiska bevis på inflammatorisk process. Du skickar henne brev och säger att hon är remitterad till specialist. Det är fyra månaders väntetid på att få komma till såna specialister på din klinik.Vad gör du?1) Meddelar patienten om att väntetider är långa, så att hon kan hitta specialist på annat håll om hon önskar sluta ha ont så fort som möjligt.X) Själv anstränger dig för att remittera patienten till en mottagning med kortare väntetider.2) Ingenting, förr eller senare kommer ju hon fram i kön.
Eftersom jag är lika subtil som en spark i skrevet har ni säkert listat ut att rätt svar är 2 och jag är något upprörd. Jag ringde dem idag och givetvis rapporterade de att ingen tid är i närheten av inbokad för att det är fyra månaders väntan, utan minsta tvivel på att man får göra så. Men det får man inte. Man ska få träffa specialist inom 30 dagar. Vårdgarantin, bitches. Imorgon ska samtal ringas, tider på andra håll förhoppningsvis bokas, och kanske kommer jag ett steg närmare att inte ha ont för jämnan. Det skulle vara trevligt.
Men slutsatsen man kan dra av det här är förstås att jag borde ringt så fort jag fått cellbekräftelsen. Det är också slutsatsen ni andra borde dra. Var jävligt jobbiga, det är enda sättet.
xOxO
9 kommentarer:
Jag skickades till akuten förra veckan eftersom jag hade svårt att andas/smärtor i bröstet och vårdcentralsläkaren inte visste varför eftersom jag inte hade lunginflammation och jag var tjatig. På akuten var de väldigt väldigt trevliga och snälla och omtänksamma. De kollade också (under en skitjobbig dag med massa stressande undersökningar, maskiner och nya människor) allt som var omedelbart farligt, tex hjärtproblem och blodpropp. De konkluderade med att jag sannolikt har astma som förvärras av förkylning och behöver en rejäl astmautredning (som vårdcentralen inte vill lägga tid på).
Det sista akutmottagningsläkaren sade till mig var "Jag skickar en remiss. Du måste tjata. Ring dem, säg at remissen är på väg om de säger de inte har sett den, insistera på att de ska boka en tid. Du måste tjata på dem!"
Ganska riktigt, de får remissen, och iställetför att boka tid skickar de ett brev där de ber mig boka ny vanlig läkartid (obs läkartid, inte tid för undersökningen hos astmaspecialisten), om jag fortfarande har problem.
Om jag inte hade haft en supportande och peppande akutläkare i recent memory hade jag nog varit gråtfärdig av motståndet jag redan har mött bara på en sån här grej. Nu är jag mest peppad på att jag ska ha min tid. Nu. Så jag kan jobba igen.
Intressant att man får så olika bemötande på olika ställen, dock.
silme:
som sjuksköterska på akutmottagning blir jag så himla glad av att höra att du upplevde bra bemötande på akuten! och du fick ju precis rätt hjälp där - uteslutande av potentiellt livshotande skada eller sjukdom. tråkigt däremot att primärvården inte kan hjälpa dig vidare när det är deras uppdrag. akutmottagningarna belastas väldigt mycket när primärvården fallerar, men framför allt leder det till lidande och långa väntetider (och tyvärr även svårare sjukdomar och mer komplicerat behandlingsförlopp) för patienten som inte får hjälp. stå på dig! om du bor i stockholm vill jag också påminna om vårdvalet, vänd dig till en annan vc om den du bor närmast inte hjälper dig! kom ihåg att du själv har rätt att rekvirera journalkopior från t.ex. ditt akutmottagningsbesök för att kunna visa på annan vc. eller begär ut remissen. lycka till!
Cicci: jag borde egentligen skicka typ ett kort eller nåt till personalen som jobbade på akuten den dagen/em/kvällen och hoppas att rätt personer uppmärksammas på det.
Men jo, det är jo precis som du säger. Primärvården lyckas inte riktigt reda ut saker i tid, sen hamnar patienten på akuten för att det har gått för långt. Det var mitt tredje besök på st.g. akuten, och en gång tidigare var det samma sak - primärvården hade slarvat/inte kollat/skickat hem mig med kvarstående besvär och plötsligt var det dramatiskt då också (en huvudskada m hjärnskakning där jag fått besked om att gå hem och sova. idag är jag delvis förlamad i en del av ansiktet pga för sen vård. - visst, det fallet kanske borde varit akuten till att börja med, men ändå.)
Det jag egentligen stör mig på är att människor med problem som inte dyker upp på ett halsflusstest (generalisering) tvingas tjata, kämpa och vänta för att få hjälp.
Och att hur man uttrycker sig verkar påverka extremt mycket. Min förra "Större" erfarenhet med vården var när jag var 26-27 (undantag huvudskadan). Shit vad jag fick kämpa för att ens få en läkartid. Nu som jag är lite äldre - kanske har jag lärt mig rätt ord och betoning, eller så tas jag mer på allvar eftersom jag kommer närmare medelåldern, men det har blivit enklare för mig.
Samtidigt har jag bekannta on- och offline som kämpar i det oändliga med sina förmodade ickedödliga men i grunden outredda besvär som knappt får träffa en läkare. Tanjas ojournalförda besök med den saknande remissen känns som en story jag hör alltför ofta.
Hur blev det såhär? När man är sjuk - det är väl då man absolut inte har ork att kämpa och tjata? Hur många utvecklar kroniska besvär för att de inte orkar ta fajten?
Kan bara rekommendera Tanjas metod. Sitt inte och vänta, inget kommer hända. Jag hade 6 månaders väntetid, och det gick inte att göra något åt trots att jag skulle resa utomlads och inte komma tillbaka på ett år.
Ring, hitta andra ställen, boka privat, fuska. Tyvärr fungerar inte vården som den ska i Sverige. :(
Stå på er och kräv er rätt, för ni har rätt! Och som Cicci säger; nyttja vårdvalet om det finns i ert landsting.
Jag förstår mycket väl besvikelsen och frustrationen som uppstår när sjukvården sviker. Men om man kan ta sig förbi den, veta att man har rätten att bli förbannad och göra något åt det, så kanske det kan ge kraft att kämpa vidare. För det är så här vården ser ut idag, den som är mest "på" är den som får vård. Ge er inte! /En klar tanke...
Ja, rätt svar är 2, för alla andra svar betyder en extra arbetsinsats vilket i sin tur förlänger vårdköerna ÄNNU lite mer, vilket ingen vill...
moderbolaget:
Att stå i kö förvärrar å andra sidan folks besvär och gör att de behöver ännu mer vård sen, eller åker in på akuten i onödan.
Tanja: Ja, men du frågade hur kliniken resonerar, inte hur man BORDE resonera.
Största problemet är ju att det är jobbigt att de flesta inte orkar stå på sig mär de är sjuka.
Det bästa är att ha nån riktigt envis polare som kan dryga sig i ens ställe tills man får det man behöver.
/ Gurra
Skicka en kommentar