Hur man får bra vård

Hej Tanja!
Jag började skriva den här frågan till dig på Formspring men det blev alldeles för långt, så jag skickar ett mail istället. Känn dig fri att blogga fråga och svar (har någon sorts känsla av att det kan vara av mer allmänt intresse), ta bort mitt namn bara.

Jag undrar alltså om du har några tips för hur man får bästa preventivmedelsrådgivningen. I dagsläget äter jag p-piller och är inte alls nöjd: jag går upp i vikt, slemhinnetrassel och så vidare. På min "vanliga" mottagning känns det som att de tycker att p-piller är bäst och informerar knappt om andra saker (endast genom min googling på "hormonfria preventivmedel" fick jag reda på att pessar fortfarande existerar), man får träffa olika personer varje gång och blir därmed utelämnad till deras personliga åsikter (en tyckte att jag skulle testa östrogenfria p-piller, nästa undrade varför jag trodde det skulle "hjälpa"), samt i allmänhet en inställning om att sju kilo och lite mellanblödningar inte är något att bråka om.

Nu har jag beställt en tid på en annan mottagning och funderar nu lite på vad för strategier som är bäst för att bli lyssnad på och få så adekvat information som möjligt (att ha bara _en_ barnmorska känns som en bra början på det). Jag vill ju inte vara gnällig och omöjlig, och kanske är p-piller den minst dåliga lösningen för mig, men jag vill inte bli övertalad till något som inte känns bra heller. Hur gör man egentligen för att kommunicera med vårdpersonal, specifikt kommunicera med vårdpersonal om sex- och samlevnad, på bästa sätt? (Tänker mig att du skulle kunna ge råd här, efter din guide till vad fittan gillar samt att du snart kommer vara vårdpersonal själv).

Tack för en bra blogg, håll uppe det bra arbetet!
Vänliga hälsningar

[Namn]

Hej!

Tack för att du delar med dig av din fråga! Jag ska försöka svara så gott jag kan och jag hoppas av läsarna bidrar med egna erfarenheter och tips!

Word of mouth

Jag vet inte om det gäller just specifikt vårdpersonal inom sexrelaterade områden, eller om det är så överallt, men kvaliten varierar och det är svårt att på förhand veta om man får trevligt och kompetent bemötande. Jag har hört vittnesmål om såväl klåpare på bra sjukhus, som guldklimpar till umgdomsmottagningar i obskyra förorter. Så ett första tips är att kolla runt i kompiskretsen och se om någon har bra tips.

Vuxenmottagning

Mitt intryck är att ungdomsmottagningar är ofta väldigt trevliga och snälla, men lite väl insnöade på att deras klientel är ca femtonårig flicka som är lite nojig över att det kommer göra ont första gången. De är jättefina om man ska lämna sitt första klammetest, få sin första kondom och kolla upp sin första svampinfektion, men det kan bli lite bökigt att bli tagen på allvar om man har mer avancerade önskemål. Det här är alltså en grov generalisering, vissa UM är jättebra och har specialister på alla möjliga konstigheter som inte kan lösas med att man slappnar av och väntar på att bli riktigt kåt. Känner man att umgdomsmottagningen inte funkar för en, var inte rädd att söka hjälp på något ställe som riktar sig till vuxna.

Skriv lista

Ja, alltså, det behöver inte vara en fusklapp du plockar fram. Men tänk genom vad du vill ha ut av besöket. Annars blir det lätt att du rycks med i någonting barnmorskan säger, och plötsligt är du tillbaka hemma, utan att du fått det du gick till läkaren för.

Ungefär såhär "Jag går till läkare för att det kliar i pungen, oförklarligt, det har det gjort i tre månader och gör livet allmänt jobbigt för mig. Om läkaren inte vet varför det kliar vill jag ha remiss till pungspecialist som har mer detaljkoll på obskyra pungklisyndrom".

Eller såhär "Jag går till barnmorska för att jag vill ha preventivmedel. Jag vill inte ha p-piller, inte ens en annan sort än mina gamla. Jag vill ha konsultation om för- och nackdelar med hormonfria preventivmedel, och kanske ett sånt medel om det låter bra".

Jag har själv många gånger varit med om situationen när läkaren har kollat för infektion i blodet och typ urinprov, hittat ingenting och sagt "vi hittade inget, jag vet inte vad det är" med "gå hem" i blicken. Och man ba "okej, men då var det väl inget då, om ni hittade inget", och så går man hem och i hissen ba "vääänta lite!". Har man tänkt genom besöket i förväg är chansen högre att man redan hos läkaren inser att ens besvär inte försvinner bara för att labbet inte hittade nåt.

Men sjukdomar kan man ha önskemål om bra vård, men kanske inte riktigt om utfall. Men preventivmedel kan man vara mer bestämd. Man kan vara sådär "minipiller är säkert värda att prövas, men det tänker inte jag göra för det står så i mitt horoskop". Men tänk fortfarande genom vad du vill, så kan du fatta balanserat informerat beslut när barnmorskan kommer med sina förslag och sin information.

Stå på dig. Alltså, inte som i att vara jobbig, men om barnmorskan ignorerar plusminus sju kilo, påminn om att du tycker det är jobbigt och försämrar livskvalitén. Du har all rätt att prata om biverkningar med vårdpersonal, och diskutera om biverkningarna är värda vinsten.

Ha infon tillgänglig

Den första frågan du kommer få är att beskriva dina problem. Se till att du kan göra det ordentligt. Tänk genom följande:

• Vad bekymrar dig?
• Hur ser symptomen ut? När blir de värre/bättre?
• När började problemet?
• Hände nåt annat samtidigt? Har andra problem börjat samtidigt? Har någonting i ditt liv förändrats då?
• Vad tar du för mediciner? Har du andra sjukdomar?
• Har du behandlats för det här förut, och i så fall hur? Gick det bra?

Du kommer få de här frågorna, så det blir smidigare om du tänkt genom dem i förväg. Det blir lättare för personalen att se samband och möjliga orsaker till problemen. Och du låter mer trovärdig om du kan berätta varför du söker vård utan att det blir för rörigt.

Anteckna gärna dina vårdkontakter, datum, namn på läkare och vilka mediciner du tar. Det underlättar mycket om du behöver ta kontakt med kliniken igen och behöver referera till tidigare erfarenheter (typ "jag träffade barnmorskan Lisbeth Salamander sjunde mars och hon satte in kopparspiral, vi pratade om att jag skulle höra av mig om jag fortfarande hade blödningar en månad senare och det har jag" jämfört med "jag var hos er för typ en mpnad sen och satte in spiral och blöder fortfarande").

Fish in the sea

När jag intervjuade kvinnor med vestibulitbesvär för mitt examensarbete kom det fram att flertalet vid något tillfälle hade slutat söka vård, fast de inte kände sig friska. För det kändes lönlöst. Det är också min egen erfarenhet, efter ett tag blir det lite old att ta blodprov i fingret och inte få någon hjälp. Så man ba eh, orka. Men kämpa vidare, och försök hitta en annan läkare, eller annan mottagning, där du får hjälpen du behöver.

Kommunicera om sex och samlevnad

Jag tror tyvärr att det är så att även vårdpersonal som jobbar med sexnära saker ofta har svårt att prata om sex. De ställer nog inte alltid så mycket frågor som de borde, och går inte in på ämnet mer än "har du samlag?", typ. Så jag tror att man själv får öppna upp för ämnet om det behövs. Om det känns jobbigt kan du tänka på vad du vill berätta i förväg och hitta ord du är bekväm med.

Känn inte att du är jobbig/pervo/drar upp irrelevanta saker om du vill prata sexualitet som patient, och vårdpersonalen har inte frågat först. Det är inte TMI om du känner att det är relevant. Att personalen inte frågat kan mycket väl bero på att de aldrig lärt sig ordentligt hur man gör, och du som patient ska inte få sämre vård för det.

Litteraturtips

Jag har förut fått tips om en bok som verkar relevant - How Doctors Think av Jerome Groopman. Jag har inte läst den än, men den verkar spännande.

...

Hoppas det hjälpte! Och ni som läser får hemskt gärna bidra med era tips och erfarenheter. Jag har själv ganska begränsade erfarenheter på den givande sidan av vården, så jag har säkert missat en massa!