Dutterns etymologi

Som en del av er vet, gillar jag utter. Jag gillar även säl och iller. Men jag kallar inte sälar och illrar för konstiga saker, medan jag konsekvent refererar till uttrar som duttrar. Varför, kan man undra?

Jo, det finns en viktig rysk litteratursnubbe från första halvan av 1900-talet som heter Kornej Tjukovskij. Han är för breda allmänheten mest känd för barnsagor på rim som är riktigt bra, men egentligen har han gjort mycket mer och är väldigt intressant person att läsa om. Bland annat intresserade han sig för barnens språkutveckling och har skrivit en väldigt bra bok om det, som heter ungefär Från två till fem. Jag hade den när jag var liten och läste den gärna, fast inte så mycket som utvecklingspsykologiskt verk som kul samling av såna där lustigheter som barn som inte lärt sig prata ordentligt säger.

När jag faktiskt läste utvecklingspsykologi som vuxen fick vi en gång en lapp med några barncitat för att vi skulle göra en hemuppgift med dem. Jag kände igen flera av dem från boken, men fick aldrig nåt svar om de faktiskt hämtades från den.

I den boken finns där i alla fall en scen som någon observerar. Flicka A retar Flicka B genom att kalla henne "utter." Jag vet inte varför just utter, och Flicka B tar inte åt sig. Då anländer Flicka C och påpekar en viktig sak. Utter heter ju выдра (vydra) på ryska, och вы är ju "ni". Man niar inte folk man retar, man ska säga тыдра (tydra) istället för att ты är "du". Flicka A lydde rådet, och flicka B sprang iväg gråtandes.

Och ja, därför dutter. Och ärligt, om ni tittar på en dutter, är det inte självklart att man duar den? De är inte så respektingivande så det stör, alltså. Skulle ni nia den där på bilden, till exemlel? Nej, just det.

PS. På Parken Zoo finns det jätteduttrar. För minst 400 kronor om året kan man bli dutterfadder! Det är jag! Fast det står inte på sidan för det gäller från halvårsskiftet och jag anmälde mig, strategisk som jag är, i juli. Dutterfadder! Ha!