Boken handlar om olika feministiska påståenden som Ström då tycker är myter. Ett av ämnen som behandlas är kvinnors möjlighet till karriär. Enligt Ström är det så att kvinnor frivilligt inte vill jobba ihjäl sig och de vill inte ha chefsposter.
Jag har hört det förut, och det kan stämma för all del. Det jag tycker är intressant är att i de sammanhangen där jag har konfronterats med chefskap och ansvarsposter har tjejer varit representerade. Jag pratar alltså om olika sorters studentengagemang, det jag har mest förstahandskoll på är Fysiksektionen på KTH samt PromenadorQuestern.
Det är inte så att det finns tusen tjejer bland styrelseposterna i dessa organisationer, men av mina uppskattningar är det fler tjejer på ansvarspositionerna än det borde vara rent populationsmässigt. Jag kollade på Facebook och fick liknande rapporter från Sverok och Datasektionen. I PQ, organisationen jag har bäst spontankoll på, har det under min tid varit två manliga och fem kvinnliga verksamhetsansvariga.
På Fysik finns det ett gäng positioner som av traditionsskäl är/har varit könskodade. Fyra av dem brukade länge tillsättas så att de två tjejerna och de två tjejerna som fick flest röster fick platserna. Sedan tog man bort könskvoteringen. Det har aldrig lett till att fler killar kom in och senaste året blev det tre tjejer och en kille - på en sektion där man får till en riktig tjejårskull om 30% nyantagna är av kvinnokön.
Från där jag har sett studentorganisationer har tjejerna varken dragit sig från ansvarsposter eller från att jobba häcken av sig. Jag har länge funderat på vad det beror på. Visst, det finns tjejsatsningar, men de gäller framtida karriär. Jag har aldrig sett argumentet "det har varit kille, så i år måste det bli tjej", även om det är möjligt att det förekommer.
En möjlig förklaring är att tjejerna, när de kommer till KTH, är mer synliga. Fler vet vem de är och även den blygaste flickan syns. När valberedningen i panik ska kasta sig på folk blir det lätt tjejerna de hoppar på. Så att man sticker ut bara på grund av sitt kön (och att det är en fördel att sektionsengagera tjejer för att festerna ska ha nån sorts heterojämvikt) gör väl att man lättare blir sedd och tillfrågad. Fast det förklarar inte varför det i min dansgrupp (där killar utgör typ en tredjedel och nyrekryterad kille värderas högre än nyrekryterad tjej) har varit två ansvarskillar mot minst åtta tjejer med ansvar under de senaste fem åren. Flera av tjejerna har haft ansvarspositioner flera år, ingen av de två killarna.
Man kan tänka sig att tjejernas ofrivilliga kändisstatus hjälper både vid valberedningar och omröstningar. Men det är också normalt att man själv nominerar sig till en post som ingen annan vill konkurrera om. Ansvarsposter innebär inte höjd lön, och man får ta och drivas av brinnande passion för verksamheten för att ansvaret ska vara värt. Eller överdriven pliktkänsla. Det funkar också. Och här kan man ju säga att tjejer söker till poster som inte kräver konkurrens, men det tjejer söker till poster som kräver konkurrens också. Och att ta en utmaning ingen annan vill ha är knappast ett tecken på att vilja jobba på deltid.
I de sammanhangen jag har varit aktiv i skulle det vara verklighetsfrämmande att hävda att tjejer skyr ledarskap och tidskrävande arbete. Jag undrar vad det beror på, och hur studentmiljön eventuellt skiljer sig från verkliga världen, med lön och allt.
Vad är era erfarenheter?
4 kommentarer:
Bara en san sak som grupparbeten i skolan, fran lagstadie till högskola, sa har tjejer tagit mer ansvarsfulla positioner oftare än killar.
Jag har haft flera kvinnor som chefer under mitt arbetsliv. Både riktgt bra och riktigt dåliga chefer... men jag kan inte säga att någon av dem drog sig undan ansvar, etc. Snarare så är mitt intryck att de kvinnor som jag sett som chefer tagit på sig MER ansvar och jobbat hårdare än män på motsvarande poster. En hel del av dem har haft dubbla jobb (dvs. varit hemmafruar och barnuppfostrare också) och skött båda jobben med mer energi än motsvarande män i samma företag...
... trots detta har de flesta stannat som mellanchefer... Jag vet att det inte varit ett eget val då de efter att ha blivit ratade för högre poster gång på gång på gång i flera fall slutat för att bilda egna företag (vilket inte heller är att gå den lätta vägen).
Ett annat exempel är ett företag där man bytte chef... innan var det lite fler kvinnliga mellanchefer än män (och bara män därovanför), men efter ett halvår med den nya chefen så hade vi helt plötsligt *inga* kvinnor som gruppledare och inga av kvinnorna som varit mellanchefer var kvar på företaget... medan männen var kvar och dessutom blev befodrade.(Även om de var helt inkompetenta, vilket ingen av de kvinnor som var mellanchefer hade varit).
Det är mitt intryck efter mer än 20 år utanför KTH:s trygga väggar. Jag har inte kunnat se att kvinnor skulle välja mindre ansvar, arbete, karriär, etc. Snarare tvärtom... Det är bara utdelningen av ansvaret och jobbet som uteblir...
Jag kan kanske tro lite på att om man inte får något tillbaka för nedlagt jobb så är det lätt att ge upp eller dra någon annanstans... men då är det ju morötterna som det är fel på och inte åsnan...
I den förening jag varit mest aktiv är det fortfarande vanligare att högsta positionen tas av en man. Könsfördelningen män respektive kvinnor är 60-40. Men 80% av lokalföreningarnas ordförande är män. Tjejerna jobbar minst lika mycket, fast på mindre flashiga titlar.
Eventuellt skiljer sig medelåldern som i min förening är 33 år.
Möjliga slutsatser:
1. Det ser allt ljusare ut, sanningar som gällde för 10 år sedan med män i högsta position är på väg att förändras med nästa generation!
ELLER
2. Det som gäller i studentföreningar gäller inte när kvinnor och män närmar sig småbarnsåldern.
Under de 12 år jag jobbade statligt hade jag 1 kvinnlig och 1 manlig chef. Under de 4 år jag jobbat kommunalt har både min närmaste chef och hennes chef varit kvinnor.
När du jämför med KTH så är min personliga teori att de kvinnor som söker sig till KTH ofta är lite mer driftiga och beredda att ta för sig mer än genomsnittet.
Skicka en kommentar