Jag bor i Flemingsberg, inte det mest classy av alla områden i Stockholm. Så som huvudmatkälla har vi en Matrebellernabutik, före detta Vi, som skyltar med röda priser på hälften av varorna och anser att inredning är att direkt på golvet bygga torn av varor som säljs för 20 kronor för tre stycken.
Jag klagar inte, man kan äta riktigt bra här för ganska lite pengar, och det märks på utbudet att det bor nysvenskar i området. Samtidigt är det en fantastisk illustration i samhällsplanering och hur arkitektur och inredning samverkar med både större samhälleliga strukturer och enskilda människors fria val.
Förra veckan blev jag plötsligt supersugen på såna där kakor som är rån med fyllning. Trots att jag handlat i den här butiken sedan 2002 kom jag spontant inte på var hyllan med småkakor fanns. Inte för att jag aldrig köpt småkakor där eller för att det inte fanns så mycket småkakor i butiken - utan helt enkelt för att småkakorna, liksom det mesta av godiset är utspritt över hela affären i extrapris-korgar eller -torn. Samma insikt slog mig idag när jag skulle se om de hade prinsessbröllopschoklad kvar. Det finns en hylla med lösgodis, men i övrigt finns sötsakerna ingenstans och överallt.
Idag skulle jag dessutom handla havregryn. Gröthyllan fick jag också leta länge efter, men inte för att det fanns gröt överallt, utan för att det grötmaterialet som fanns var placerat på en hylla i ett hörn, bredvid tre-fyra gånger lika många hyllor med mer eller mindre sockrade flingor.
Om man vill kan man tala någon form av klass. Den typen av produktprioritering och -placering är inget jag känner igen från butiker i områden med finare rykte. Samtidigt är det mig veterligen ett statistiskt faktum att exempelvis barn i höginkomsttagarfamiljer äter bättre än barn i låginkomsttagarfamiljer, även i länder som Sverige där den uppenbara orsaken inte stavas svält. Här stavas det sist jag kollade skräpmat, och min närmaste stora butik är en bra illustration.
Men även om man hoppar den vinkeln är det intressant. Som ni kanske vet är jag väldigt intresserad av vad olika människor väljer att kalla för fri vilja. Jag skulle aldrig propagera för att i lag förbjuda att ha godiskorgar vid kassan, men jag blir riktigt glad när butiker tar sådana beslut. Jag handlar framgångsrikt nyttig mat i kakmonsterbutiken, men jag tycker att det är direkt löjligt att avfärda all kritik mot tillgängligheten av onyttiga varor med att människor har fri vilja och har allt ansvar som konsumenter. Alla som är på den intellektuella nivån att de försöker föra debatt borde vara medvetna om att det finns en tanke bakom hur butiker är inredda och hur extrapriser är utformade.
Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om samhällsgrupper, mat, extrapris, godis, kakor, skräpmat, matkultur
3 kommentarer:
Intressant att du slänger in en klassaspekt i analysen av Pulsens inredning. Nu kommer jag ju att tänka på inredningen nästa gång jag handlar mat i en stor mataffär.
En annan sak som faktiskt är rätt kul är att kika på vad de andra i kön handlar för varor. Det är så många grejer man aldrig skulle handla själv men som uppenbarligen säljer bra, liksom.
Jag har fyndat många tyska kakor och sockrade färgämnen på Matrebellerna.
Agnes: Alltså, varje gång jag ska köpa på mig ett gäng kakor/godis/snask till min dansgrupp tackar jag himlen och alla dess änglar för min Pulsen.
Skicka en kommentar