Som en pascha, och så vad jag tycker om hela prostitutionsgrejen.

Stillbild ur Som en pascha från SVT-sändningen förra veckan.
"Pay a woman" textas till "köper en kvinna". Talande.

Signaturen Anna har i ett äldre inlägg frågat mig om jag har sett filmen Som en pascha och vad jag tycker om prostitutionsfrågan i stort. Jag svarade som jag alltid gör att jag inte ser något problem med att sälja sex för pengar. Däremot finns det en mängd faktorer i hur världen ser ut idag som gör det hela komplicerat.

Anna bad mig att förtydliga varför jag inte tycker att det är fel att sälja sexuella tjänster och jag svarade med att länka till ett gammalt inlägg om att vara sexpositiv och att tillägga att jag själv har sålt sexuella tjänster, så det vore underligt av mig att säga att ingen annan får. Sedan blev det ytterligare kommentarer, och jag såg till att se filmen.

Så, till att börja med, vad tycker jag om dokumentären? Jag tycker att den är hiskligt intetsägande. Den är kort och den fungerar inte om man inte redan tycker att prostitution är dåligt. Man måste vara med på att köpsex är sunkigt för att verkligen provoceras av bilderna.

Berättaren förkunnar att männen som köper sex inte vill ställa upp på film, därför måste man fråga kvinnorna som jobbar. Exakt en kvinna får komma till tals. Minst tre män. Kvinnan verkar ha en ordentlig historia av övergrepp bakom sig, och det blir inte bättre av att Svante Tidholm filmar henne i mycket små kläder i sexig belysning. Givetvis berättar hon både om sju våldtäkter hon varit med om och att hon ibland på jobbet inte klarar av att le mot kunderna och känner sig tom och oengagerad.

90% av min respekt för skaparen av en dokumentär skildring av prostituerade med vinkling att det är dåligt ryker vid sådana tillfällen. När sexsäljaren avslöjar att hon (medveten könsmarkering här) inte alltid trivs med jobbet, inte alltid orkar le, att det finns morgnar när hon inte vill gå till jobbet. Det är billigt och lågt att använda det som argument. Man kan utan ansträngning få ut motsvarande ur nästan vilken människa som helst om människan jobbar med klienter. Hade någon inom hemtjänsten sagt att hon ibland inte är med i huvudet, och kopplar bort, och inte vill jobba då skulle man knappast använda det som argument mot yrket. Sannolikt hade hemtjänstarbetaren dessutom fått kommentarer om att dagens ungdom är så jävla gnälliga och vill ha kul på jobbet jämt. Här har vi myten om den lyckliga horan.

Utan att man från början ser filmen med inställningen att säljsex är sunkigt blir det mesta oerhört tråkigt. Kameran fångar gärna långa kulvertar - jag antar att det är för att det ska kännas smutsigt. Vi snackar ett elvavåningshus, dt är inget sunkigt med att det finns kulvertar i ett ett sådant. Tidholm pratar med mannen som driver verksamheten och som åtskilliga gånger påpekar att affärsidén är att sälja en dröm. Tidholm säger trots detta att han tycker att stället är orealistiskt. Lyssnar han ens?

Klienterna, den prostituerade tjejen, männen bakom verksamheter, de uttrycker alla att mannen måste få utlopp för sin sexuella energi. Att om flickvännen inte släpper till, eller om man är ensam, då måste man. Det är en röd tråd i alla svaren. Fångas det upp? Nej. Filmarens motvilja mot att ens ta i prostitutionen märks inte bara i det han säger utan även i hur han aldrig närmar sig personerna eller ens själva byggnaden. Han kommer aldrig in på någonting känsligt, han tar aldrig i någonting. Distans royale.

Nu låter jag kanske överdrivet positiv till prostitution mot vad jag är. Jag tycker ju till exempel att man är pucko om man anser att män måste få fitta om flickvännen är bortrest. Jag fattar att sju våldtäkter är en erfarenhet man inte önskar någon. Jag fattar att många prostituerade inte borde göra det de gör. Jag tycker inte att det ba är att legalisera så har man löst alla problem.

Men jag tycker att dokumentären var hyfsat pinsam. Tidholm sade själv att han var förvånad över att han fick komma in och filma. Med den distansen han håller har de som släppt in honom knappast riskerat något avslöjande.

Men vad är då min inställning till prostitution? Ja, som jag skrivit ovan finns det många faktorer som gör det hela mycket osympatiskt. Hur lagligt man än gör yrket blir de som jobbar med det inte automatiskt accepterade av samhället, till exempel. Jag tror inte heller att det är ett jobb för alla, och jag tror att många som jobbar i branschen är egentligen fel personer på fel ställe.

Men jag kan bara inte känna att själva grejen med att byta sex mot pengar är fel. Jag kan se att vissa anledningar att ha sex kan vara allt annat än bra i vissa fall. I allmänhet kan jag inte uppbåda mig själv att känna att det är upp till mig att bestämma varför människor bör eller inte bör engagera sig i sexuella aktiviteter.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, som en pascha