Kritik kontra tillåtelse

Pelle Billing skrev häromdagen ett inlägg som jag egentligen borde besvarat i hans kommentarer. Tyvärr var det sist jag kollade 50+ sådana, som till hälften handlade om att en Frida råkade säga att hennes man är bra och en Tupp! som tolkade det som att hennes relation inte kommer att hålla. Om ni vill läsa om det inlägget handlar om eller om Fridas förhållande är det bara att följa länken. Jag vill koncentrera mig på detta stycke:

Av någon anledning är det tabu att prata om mäns positiva egenskaper. Det är fullt tillåtet att säga att män är de som har startat krig, och att det är hemskt att männen har använt sin makt ute i samhället till detta. Men det är inte tillåtet att säga att män har byggt upp civilisationen, utrotat svält och många sjukdomar, samt i många fall offrat sitt eget liv och hälsa för att uppnå detta. Om man säger något sådant bemöts man bara med ett ilsket: “Jamen det var ju för att kvinnorna inte fick chansen”. Visst. Men hur ofta säger någon detta när krig kommer på tal? Då är det ingen som väser: “Jamen det skulle kvinnor också gjort om de fick chansen”.

Är det inte tillåtet? Vardå? Har Billing verkligen missat att Genderrorist (här) och Pär Ström (här och här) har helt nyligen kommenterat en rapport om skolböcker i historia som har analyserat fyra och kommit fram till att registrena nämner 63 kvinnor och 930 män?

Det är jättebra att lyfta fram slentrianuttalanden som missgynnar män och framställer kvinnor som helgon. Det är inte alls lika bra, intelligent eller konstruktivt att inte kunna skilja på "inte tillåtet" och "möter kritik". Jo, jag fattar att man vill framstå motströms, men det kan faktiskt bli löjligt.

Läs även andra bloggares åsikter om antifeminister, pelle billing, historieböcker,