fredag, februari 26, 2010

Handfasta tips för antifeminister

En sak jag alltid stört mig på i diskussionerna i sammanhang där folk verkar vara överens om att de är antifeminister är känslan av mycket snack lite verkstad. Det är lite roligt, för i samma sammanhang har jag även läst att feminism är en passiviserande och ansvarsfråntagande ideologi eftersom feminister bara gnäller på att de är förtryckta (exempelvis diskussionen med/hos Genderrorist angäende väsenkvinnor här, HÄR, och här, eller Pelle Billings nöjda inlägg om Darja Samads uppgörelse med sin tid som feminist).

Hur som, hos Pär Ström kom det häromdan upp en kommentar som efterlyste just aktion, och som den vänliga själen jag är gav jag tips. Jag fick naturligtvis genast kommentar om att jag har fel även om jag tycker som antifeministerna för jag är feminist.

LänkMen jag ger inte upp så lätt! Jag vill fortfarande hjälpa människor som ibland råkar tycka om jag att göra nåt konkret av sina tankar. Därför ska jag nu ge råd på konkreta saker man kan göra om man vill belysa och minska orättvisorna som slår mot män.

  • Skriv. Skriv blogginlägg, debattartiklar, fanzines, kommentarer och insändare. Ni kommer inte alltid bli publicerade - det blir inte feminister heller. Ni kommer få mothugg - det får feminister också. Skriv direkt till artikelförfattarna om ni hittar en underlig vinkling eller formulering. De flesta kommer inte att ta åt sig. Någon kanske kommer.
  • Utnyttja rättigheterna ni har i lagen. Anmäl till DO. Anmäl sexuella trakasserier.
  • Nätverka.
  • Lyft fram problem som drabbar män på grund av skeva könsroller.
  • Var jävligt jobbiga i vardagen. Säg "eller pappan" när någon vid fikabordet automatiskt antar att förälder är mamma. Gnäll på att män framställs stereotypt på film. Spela inte med om folk antar att ni kommer göra nåt bara för att ni är män. Kräv att vara hemma med barnen, fast mamman också vill.
  • Strunta i puckoregler om hur man ska se ut som man respektive kvinna. Typiska nya saker du kan göra som man - sminka dig. Fixa med håret. Klä dig i kjol, blommigt och spets. Det kräver mod att bryta mönster och du kan vara beredd på att folk kommer stirra. Var inte själv en del av mobben. Motarbeta inte andra som har "fel" färg på skjortan eller "fel" mönster på strumporna.
  • Återigen - män. Försök att tillskansa er förmåner och fördelar genom sådant som anses vara kvinnornas privilegier att kunna göra - typ flörta eller goddigga er till pengar, gråt tills chefen ger upp och ger er ledigt på påsk, låt tjejen betala drinkarna.
  • Relationen till feminister... Till att börja med - slåss inte mot alla feminister. Visst tycker du och många feminister olika, jag är feminist oh jag tycker olika från många feminister. Men det verkar vara lätt att glömma hur många feminister bryr sig om könsroller och -normer oavsett vilket kön de slår mot. Det är fett onödigt att genast idiotförklara många kloka människor på grund av ordval. Var inte heller historielös och otacksam - feminister har gjort mycket grundarbete för dig som vill uppmärksamma männens villkor. Och precis som jämställdhetskampen kan vara tuff för dig har den varit tuff för många före dig. Faktiskt även för feminister i dagens Sverige. Jag lovar.

Det är faktiskt inte så svårt. Man kan börja nu, direkt, utan att det finns något nätverk. Man kan fortsätta när det finns nätverk. Man kan jobba för en jämställdare värld överallt - när man köper strumpor, när man hämtar ungarna på dagis, när man sitter på en lektion, när man ligger med sin partner, när man håller föredrag, när man är med i tevedebatt. Det finns risk att man blir förlöjligad, missförstådd, att ens ansträngningar inte ger något direkt resultat. Samhället förändras långsamt och att du komplicerar livet för dig själv kommer inte nödvändigtvis leda till nån vinst för dig personligen - men kanske dina barnbarn.

Go!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker du är fantastiskt Tanja. Go!

Anonym sa...

Måste man vara antifeminist för att man vill minska på orättvisor som slår mot män? Jag får inte riktigt klart för mig om det är du som tycker det eller Pär Ström med anhang. Kanske jag som är lite trög...

Tanja Suhinina sa...

Texten riktar sig till folk som kallar sig antifeminister. Men jag tycker inte man behöver vara antifeminist för att tycka att alla könsorättvisor är åt helvete.

Anonym sa...

Måste man vara man för att vara antifeminist?

Tanja Suhinina sa...

Nej, men de flesta som kallar sig det är män och fokuserar sig på sådant som drabbar män, tycks det som. Jag har försökt specifiera när jag menar just män i texten, möjligt att jag missat.

Momo sa...

Hihi, jag blir nästan lite kär :)

korven sa...

Alla så kallade antifeminister som jag känner är manligt manliga. Eller de tror åtminstonde själva det. De klagar jämt på feminism men gör inte ett jota åt saken! och så blir de dessutom förbannade när jag kan mer om whisky än dem.

Anonym sa...

Jag tror tyvärr inte att antifeministerna lyssnar. De har inte, precis lika lite som feministerna, förstått att felet ligger i grundantagandet om strukturell underordning, och har som nyttiga idioter till feministerna tagit upp tävlingen vem som är mest strukturellt underordnad. Det bästa rådet du skulle kunna ha gett är "Argumentera aldrig med en idiot. De bara drar ner dig till sin nivå, och besegrar dig med överlägsen erfarenheten". Det finns betydligt bättre sätt att argumentera för sin sak (och där borde din lista komma till sin rätt).

För min del får du gärna kalla dig för feminist. Själv tycker jag det är ett onödigt attribut som ger fel signal, om du nu är för rättvis och lika behandling, oberoende av kön. Du skriver bra och insiktsfullt, och jag har lagt upp dig på min lista av bloggar jag vill fortsätta läsa. Det är trots allt insikterna och kunskapen som borde räknas.