Jag vet inte varför jag inte skrivit om det tidigare, åtminstone inte i den här bloggen. Kanske för att det borde vara självklart för alla sedan länge.
Pedofil betyder inget annat än att ens sexuella tändningsmönster är att vara attraherad av förpubertala barn.
Pedofil betyder inte att man någonsin haft sex med barn.
Pedofil betyder inte att man vill ha sex med barn på riktigt.
Pedofil betyder inte att man konsumerar barnporr, vare sig fotografisk, tecknad eller textuell.
Trots att pedofil betyder att man tänder på barn och inget annat används ordet slarvigt, och det är inte alltid så noga när ord används slarvigt, men här är det livsavgörande.
När man använder "pedofil" synonymt med "någon som har utnyttjat ett barn sexuellt" (och det är lika fel åt bäda hållen - man behöver inte tända på barn för att våldta ett barn) är man med och skapar ett samhälle där oskyldiga människor monsterförklaras. Där tändningsmönster blir synonymt med handling, där man inte förtjänar att leva för att man är wired så att man inte kan leva ut vissa av sina fantasier i verkligheten.
Och det görs hela tiden. Det görs i media. Det görs i vardagssamtal. Det görs på min utbildning där jag får bita ihop och inte tjafsa emot varje gång någon pratar om att vi ska vara beredda att kanske en dag sitta där och behandla människor som gjort hemska saker, som pedofiler.
Det görs av människor som aldrig tänkt på det. Det görs av människor som borde veta bättre. Det är därför jag flippade på Genderrorist häromdan när han verkligen försökte skilja på tändningsmönster och brott i ett inlägg, men kallade ändå förövare för "aktiva pedofiler". Skulle man någonsin kalla en man såm våldtog en kvinna för "aktiv hetero"? En kvinna som våldtog en kvinna för "aktiv homosexuell"? Visst är det inte helt rättvis jämförelse, man kan utöva tändningsmönster på vuxna människor på ett lagligt sätt, men kallar man personer som förgripit sig på barn för pedofiler drar man likhetstecken mellan brott och tändningsmönster.
Denna ihopblandning kan få katastrofala följder på personligt plan. För tänk er allt ni hört om HBT-ungdomar i konservativa miljöer. Att inse att man är annorlunda, att försöka sluta tända, att tränga bort, och misslyckas, att bära på en stor hemlighet, att inte kunna berätta för någon, att veta att det vore förödande om det någonsin kom fram, att känna sig som en monster. Tänk allt det där och tänk nu att man kan vara en ungdom som istället för att märka att hen tänder på personer av samma kön upptäcker att hen tänder på barn.
I dagens Sverige lever homofobin kvar, men det är åtminstone på pappret okej att vara gay. Det finns framtid att hoppas på, även om man är lesbisk flicka i stereotypaste småstan ni kan tänka er. Tänder man på barn är det någonting man måste bära med sig hela livet. Man kan gå genom livet utan att utöva sin läggning, men kommer det ut kan man vänta sig ett socialt helvete. Så man får bita ihop, inte berätta för någon, aldrig, någonsin, utom kanske någon man känner att man kan lita på (och tänk om den personen sedan inte håller sitt ord), utom kanske anonymt på Internet. Leva med att hela tiden bli dömd för handlingar man inte gjort, för tändningsmönster man inte valt, att ständigt höra att man är det lägsta som finns, att man förtjänar att kastreras, brännas, lynchas.
Självklart förtjänar ingen beröm och medalj för att hen inte förgripit sig på barn trots att hen tänder på dem. Men ingen förtjänar stigmatiseringen som människor vars enda fel är att de råkar tända på barn utsätts för.
Så snälla - tänk på hur ni uttrycker er i frågan.
Bland det viktigaste jag nånsin skrivit. Läs även andra bloggares åsikter om pedofil, pedofili, förövare, våldtäkt, ord, stigmatisering
24 kommentarer:
åh. word.
Jag är fortfarande så fascinerad varje gång du använder ordet "hen". Det sticker mig i ögonen hela tiden och jag vet inte varför. .. eller.. jo, det vet jag. Det är för att jag alltid stavat det "hän" eftersom det var så jag lärde mig det ordet när jag var liten. Den stavnignen ahr ju varit med ett tag, men du är den enda jag vet förutom mig själv som använder det... och du stavar det annorlunda. :-) Kul, men mest kuriosa.
För övrigt så känner jag igen ltie av det du skriver där.. jag har fåt ungefär samam respons när jag diskuterat dödsstraff. Det är ganska vanlgit med nåpgon sorts hämnd-begär på allt och alla på det mest lösa grunder. Då dyker nästna alltid "pedofiler" upp i diskussionen som det yttersta argumentet för oresonligt dödsstraff med minskad bevisbörda för åklagaren. Det har fått till följd att det värsta uttryck jag vet är "ingen rök utan eld", för det är ju så...
- Avrätta någon, men om han är oskyldig?
- "Ja, är han anklagad så..."
- Men om han är oskyldig?
- ".. ingen rök utan eld..."
Nej, usch.. nu blir jag arg och upprörd... Då är det bäst att sluta.
Det här gör mig så fruktansvärt ledsen.
Väl rutet angående viktigt ämne!
Tack Tanja! Väl rutet.
Det är oerhört frustrerande med diskussioner när man måste upprepa "pedofili är inte ett verb" som ett mantra.
Bra, bra, bra! Det har ju bloggats om det här på olika håll, men den här postningen är numera standardverket!
Tack för ett bra inlägg med giltig poäng, för att du styrde upp mig när jag hamnade lite snett, samt för att du uppmärksammar att jag trots allt hade bättre avsikter än vad slutresultatet blev... :-)
Jag har också haft den här diskussionen. Tack.
Oj vilka bra människor du har som läser din blog, inte en enda upprörd kommentar. Stämmer för övrigt in i ovanstående kör av hyllningar.
"jag får bita ihop och inte tjafsa emot varje gång någon pratar om att vi ska vara beredda att kanske en dag sitta där och behandla människor som gjort hemska saker, som pedofiler"
vad ska vi säga då? vi måste ju prata om dom? och det ÄR svårt att behandla dom, det är skitsvårt att hitta advokater och poliser och allt vad det är, att jobba med sådana här brott just för att det är så jobbigt att sitta mitt emot nån som har förgripit sig på barn. sitta och lyssna på deras historier eller kolla igenom deras bilder. så på nåt sätt måste ju frågan diskuteras, och jag kan hålla med om att det i långa loppet kan bli väldigt olyckligt att använda ordet fel. Men presentera gärna ett alternativ.
på pappret är det okej att vara gay för att man kan utöva sin läggning med jämlikar som kan utöva eget val och annat vuxet. nu skrev du ju innan att exemplet med hetero/homo-läggning inte är en rättvis jämförelse, och det tycker jag du har rätt i, så att sen ändå göra den jämförelsen är väl sådär? Att man i en perfekt värld där alla använder begreppet pedofil rätt och där man är bekväm med att identifiera sig så, tror jag inte att fler pedofiler skulle komma ut från garderoben stolt och rakryggad. Så länge utövandet är ett brott, coh det hoppas jag sannerligen att det fortsätter att vara, så kommer den sexuella läggningen att kopplas ihop med brottet. I MIN perfekta värld skulle det finnas vård och hjälp, precis som det finns i viss mån för partnermisshandel, innan det hinner gå åt fanders för de pedofiler som inte kan hålla på sig. Vi har å ena sidan nolltolerans och i princip dödsstraff på brottet, samtidigt som en del har så svårt att förstå att "den där trevliga killen" skulle kunna ha varit så hemsk att de ger tillbaka jobbet som ungdomsidrottsledare efter att han kommit ut från fängelset (sann historia, och återfallet kom som ett brev på posten, en tragedi även för den dömde givetvis)... Så visst är det olyckligt att vi inte kan använda begreppet ordentligt men jag tycker du gör det väl enkelt i det här inlägget.
Bra rutet! Det är riktigt jävligt hur OK det är att döma någon utifrån vad den personen tänder på- har personen aldrig gjort något för att skada en annan människa, vilka är då vi att döma?
Och det amerikanska begreppet "child molester" borde kanske användas istället för barnvåldtäktsmän.
Alltså, jag menade förstås att man ska använda "child molester" (eller ännu hellre någon svensk motsvarighet)
I stället för att slentrianslänga sig med ordet pedofil.
Det är rätt roande att titta på den amerikanska reality-slaskserien "to catch a predator" och se hur man där konstant använder ord som "molester" och "sexual predator" och vad de kan vara, medan den svenska översättningen faller för ordet pedofil vid i stort sett varje tillfälle.
Emma: Man ska absolut prata om att man kommer behöva jobba med människor man har svårt för. Inte en anledning att blanda ihop "pedofil" och "sexförbrytare".
Jämförelsen håller på det sättet att när man pratar om folk som våldför sig på vuxna brukar man sällan nämna vad man tror de tänder på, och man uttrycker sig inte heller sjukt otrevligt om att alla som tänder på det borde dö. Man säger att "de jävlarna ska skjutas", men menar människor som begått våldtäkt. Jag tycker inte man ska skjuta folk, men den attityden är betydligt mer rimlig än att vända sig till alla människor som tänder på nåt särskilt.
Jag tror inte att situationer som du beskriver skulle bli alls sämre om man inte blandade ihop tändningsmönster och handling/lagbrott.
Väldigt, väldigt bra skrivet. Kan egentligen inte tillägga något - väldigt bra, helt enkelt.
Tack för ett otroligt bra inlägg i en i stort sett icke-existerande debatt, det är sällan någon bryr sig om att ta upp det här problemet.
En mår illa när en hör människor prata om vad de skulle vilja göra med 'pedofiler', mer illa än när vigilante-mentaliteten tar över i allmänhet. Att säga att en vill skjuta skallen av folk som våldtar barn är av någon anledning mer socialt accepterat än att propagera för dödsstraff för mord (båda dessa känslouttryck gör mig mörkrädd, men det där att våldtäkt skulle vara värre än döden köper jag inte, offerstämpeln som den jämförelsen orsakars effekter inräknad). Och att säga sådant om någon som förmodligen utövar en starkare självdisciplin än vad vigilanten någonsin kan föreställa sig...
Inför pridefestivalen i somras skojade jag och en kompis om att ta med oss en banderoll med texten "pedofil, inte våldtäksman", men vi vågade inte. De flesta hade nog ändå tolkat det som någon slags NAMBLA-statement ang. barnsex och samtycke och inte som att pedofil är en preferens och inte en handling. En text som din är mycket mer effektiv. Så tack, igen.
Bra skrivet Tanja!
Så här gör man i USA - missbrukar(?) lagar med tänkt applikation vid övergrepp mot barn:
http://www.colorlines.com/article.php?ID=673
Bra och viktigt inlägg!
+1
Bra sagt!
Jag försökte övertala min förra klass samma sak. Det är fullkomligt omöjligt. Jag får hela tiden bilden av att folk helt enkelt inte vill accepter att annorlunda kan vara ofarligt, ok och icke-brottsligt.
Väldigt trevligt att för första gången få bekräftelse på temat iaf. Bra skrivet.
Kan tipsa om Andreas Harnes bok "Avklädd: en berättelse om brott vi tiger ihjäl". Mycket mycket intressant och bra bok.
Jag är skitglad att du finns.
Haha, mig sticker alltid "man" mig i ögonen istället =D
/Snubbe
Skicka en kommentar