Två frågor till er
Konstigt-konstruerat?
För ett par inlägg sedan skrev jag om en uppdelning mellan bra och dumt som man ofta stöter på. Inlägget är inte så genomfört, och skrapar bara på ytan. Det jag tycker är intressantast med det där är att det finns två faktorer som samverkar. Den ena är att någonting är främmande, utanför ens normsystem, och alltså dåligt. Den andra är att någonting är konstruerat, oäkta, och alltså dåligt. Det riktigt intressanta för mig blir att de faktorerna inte är oberoende av varandra - är någonting främmande verkar det gärna ses som konstruerat, manipulativt. Att det är mer legitimt att kritisera synsätt för att de är "konstruerade" än för att de är främmande kan vara en medfaktor, på något sätt.
Hur som helst. Jag tycker det är intressant, och jag skulle kunna skriva om det. Det känns dock som ett typiskt ämne som andra redan skrivit om och formulerat bra filosofiskt/teoretiskt/sociologiskt ramverk kring. Tips?
SCUM
Jag börjar bli lite trött på att antifeministfolket viftar med SCUM-manifestet och hävdar att Solanas är feminist och kallar man sig feminist så skriver man indirekt under. Det är särskilt lite tröttsamt då det alltid är samma exempel på manshatlitteratur de använder, som om det inte fanns nån annan bok nånstans. (Gustav, var det du som skrivit ett jättebra inlägg om alla de där vanliga "feminister hatar män"-exempel? Typ "män är djur"? Om det var du, var finns inlägget? Om det var nån annat - var finns inlägget?)
Hur som helst, jag vågar satsa min Krapoivinsalmling på att det finns många män som påstått sig vara emot feminism och på mer eller mindre allvar ansett att feminister ska våldtas så de slutar vara feminister. Stock botar feminism, det vet ju alla. Har någon bra tips på ett konkret sådant verk? Så att jag, och andra som vill, alltid kan ha ett standardsvar på "du är feminist alltså är du för SCUM-manifestet, alltså tycker du att man ska döda män". Det är okej om den är gammal, det är faktiskt att föredra.
Nåt ska man ju ha sina duktiga och intelligenta läsare till... Läs även andra bloggares åsikter om feminism, scum, antifeminism, främmande läskiga saker
15 kommentarer:
Det är ändå pinsamt att vuxna människor som kallar sig feminister hyllar SCUM. Om det bara vore ett lustigt manifest, en teoribok, skulle man kunna läsa det på många plan. Men när författarinnan också omsatte det i verklig handling är det inte längre bara en alternativ diskurs att diskutera över kafébordet.
Var det inte Andrea Dworkin som hävdade att bögporr var kvinnoförtryckande eftersom den penetrerade mannen symboliserade den våldtagna kvinnan?
Jonas Vils
Iggy D:
Visst.
Jonas Vils:
Möjligt. Varför pratar vi Dworkin helt plötsligt?
Det var förmodligen Dworkin, för att bögporr är kvinnoförnedrande lärde jag mig på tjejjourskurs - och deras husgud är Dworkin.
I Fanny Ambjörnssons bok I en klass för sig, finns en analys om varför det normbrytande ses som sterotypt och konstruerat - gällande den öppet lesbiska tjejen Johanna. När hon börjar klä sig som de andra tjejerna benämns hon som mer "avslappnad, mer sig själv".
Iggy D: Ungefär som när vuxna människor som kallar sig antirasister hyllar Hugo Chavez, Hizb-ut-Tahrir eller Mohammed Omar.
Det kan ha varit jag, åtminstone har jag skrivit en rätt kort sån lista och har nog med det i Ström-remixen med. Annars sätter jag mina pengar på Sleepless. Ska leta när jag har min egen dator igen.
Förslag: Markis de Sade, dömd våldtäktsman.
Eller en långfilm, t.ex. Observe & Report.
Eller en skiva, t.ex. vad som helst med Cannibal Corpse.
Tyvärr så brukar jag bara betraktas som humorlös fitta när jag nämner att valfri manskultur är våldtäktshype. It never ends.
Är inte problemet den skarpa indelningen av folk i två läger - feminister och icke-feminister? Är det helt omöjligt att stå mitt emellan?
Sandra /
Är du ens medveten om den grava, generaliserande anklagesle du kommer med genom din kommentar? Det du kallar för "manskultur" är de facto skapad av individer, som inte ens behöver vara män (även om de säkert överväger bland skaparna).
Genom att hävda att valfri (vilket jag här tolkar som betydande ALL) manskultur är våldtäktshype, säger du i förlängningen alltså att väldigt många - om inte till och med alla - kulturskapande män är pro våldtäkt!
Jag är själv "kulturskapare", och det skulle aldrig falla mig in att försöka försvara - eller än mindre hajpa - våldtäkt. Nu verkar det inte bekomma dig, men jag är inte förvånad. Den typen av "rumsrent" manshat förekommer alltför ofta...
PS. Notera att jag - trots att jeg verkligen inte håller med dig - inte alls tror att du är humorlös, eller överhuvud taget har någon lust att förolämpa dig genom könsord eller nedsättande kvinnliga termer. Försök därför att - om du svarar mig - hoppa över det stereotypa "antifeminist = kvinnohatare / schauvinist", är du snäll?
Annika:
Jag läst boken, minns fallet, minns att det diskuterades, men minns inte att man blev klokare än vad jag är nu. Jag vill gärna ha nåt mer omfattande
Sandra:
De Sade är överlag ett ganska kul exempel på sådant som Iggy talar om. Den allmänna uppfattningen tycks vara att han blev fängslad enbart för sina texter och vissa verkar uppfatta honom som värsta yttrandefrihetskämpen. Samtidigt som han, vad jag minns, var ett sadistsvin även i verkligheten.
Tore:
Talar man om mittemellan delar man väl också upp i två läger. Det här är ju ingen sån där skala med en axel, precis.
Genderrorost:
Vettig kommentar, ang ordvalet. Hon har dock väldigt rätt i att våldtäkt och annan kvinnosyn som få skulle stå för om det var explicit förekommer i många kulturyttringar i mer förklätt form. Att peka ut sådant är sällan uppskattat, och att säga att man saknar humor är en vanlig bestraffning.
Vad gäller att be om vett i kommentarerna, tycker jag generellt att sådant inte behövs i den här bloggen. De flesta som kommenterar här, tycker jag, håller hyfsad nivå.
Tillägg om de Sade: jag ska kanske tillägga att han inte roade sig med sadism mot bara kvinnor.
Tanja /
Har inget emot att man "klär av" sexism där den förekommer, varför det självklart kan vara bra att påpeka smygvarianten. Problemet jag hade var bara den väldigt obehagliga generaliseringen.
Sedan kan man kanske välja sina krig, som i fallet med Cannibal Corpse. Här kanske det är på sin plats att reflektera kring vad som är faktiskt åsikter hos utövarna, och vad som är medvetet upprörande formuleringar i syfte att vara effektsökeri och PR-trick... (För det är ju faktiskt så; det som upprör säljer hos ungdomar - oavsett kön!)
Avslutningsvis har du nog rätt angående det där med vett i kommentarerna. Kanske en smula orättvist av mig mot Sandra att förutsätta ett visst bemötande innan jag faktiskt vet hur hon (ev.) kommer att svara. Sorry!
Anledningen är dock att jag alltför ofta - trots att jag nog rätt sällan är särskilt otrevlig i mina egna kommentarer - brukar bemötas av den typen av avfärdande anklagelser...
det här tänkte jag att du kanske menade: http://paparkaka.com/?p=1132
Nej, när man ställer sig i mitten så underkänner man indelningen i två läger, och attityden "antingen är du för oss eller emot oss".
Det är över huvud taget ute med ideologiska helhetslösningar. Det måste till exempel vara möjligt att kunna förespråka delad föräldraförsäkring eller rätten till abort, utan att tvingas köpa hela paketet med porrmotstånd, kvotering och lesbisk separatism.
Genderrorist:
Jag tycker hela "välja strider"-diskussionen är rätt intressant. För visst finns det alltid större frågor än genussynen i barnböcker eller att små fotbollskillar kallas för kärringar när de ska förolämpas. Samtidigt är det de små frågorna, det vardagliga, som mest formar våra liv. Just humor och saker som inte är på allvar är ju svårast, för det är så lätt att vifta bort kritik eller analys.
Gustav:
Det var nog det!
Tore:
Talar man om mitten så talar man väl om två sidor, snarare än en samling åsikter man kan vilja eller inte vilja ha?
Det är fullt möjligt att ha de där åsikterna du pratar om, ryms finfint inom rättså konventionella feminismramar.
Skicka en kommentar