"Nu tycker jag att vi lägger bort titlarna" eller DSM-VI

Jag gjorde en koppling imorse som gjorde världen lite begripligare för mig. Det är inget revolutionerande, men det gjorde min tankekarta lite mer sammanhängande, så det kanske kan göra samma sak för nån annan.

Relationsetiketter är som diagnoser!

Jag är ju psykstudent och det där med huruvida diagnoser är bra eller dåligt är en diskussion som ständigt dyker upp i min omgivning. Jag tycker själv att det är något tröttsamt att höra "diagnos känns som att man sätter stämpel på en människa" eftersom jag tycker det säger mer om diagnossynen hos personen som fäller uttalandet snarare än hur DSM-IV är tänkt att användas. För en diagnos i det sammanhanget är att man uppfyller ett antal kriterier i en lista. Varken mer eller mindre. Det förklarar ingenting. Det säger inte att alla människor med diagnosen är likadana. Det säger inte att man är sin diagnos.

Samtidigt kan jag förstås inte förneka att psykiatriska diagnoser tyvärr ofta ses som just som nåt man är snarare än har, att man behandlar en diagnos och inte en människa, att man antar att klienten uppfyller samtliga kriterier fast det inte är ett krav.

Och det är samma sak med relationstitlar!

Å ena sidan tycker jag att det är helt okej att till exempel kalla mig för sambo, för jag uppfyller sambo-kriterierna. Å andra sidan leder det till att folk antar att jag uppfyller allt som ingår i "sambo". Eller "flickvän" för den delen. Å ena sidan vill jag inte förneka mina relationer, å andra sidan vill jag ha mina relationer, inte vara mina relationer. Och tyvärr blir man sedd som sin relation.

Jag tycker förresten inte att det alltid är fel att se mig utifrån mina relationer. Det är bara det att det oftast blir så att man inte är sina relationer, utan sin (the) relation. "Vän", "gymnasiebekant", "nemesis", "partner in crime", "irritationsobjekt", "vi jobbar bra ihop" och "gammal flamma" suddas ut när "sambo" träder in. Och visst går det fortfarande att säga "Nisse är min kompis från skolan" eller "Nisse är min bästa barndomskompis", men det är bara civilstatusrelationerna (och föräldraskap) som inte är "Nisse är min", utan kan bara vara "Nisse är". "Nisse är kursare" är stilistiskt grepp om det överhuvudtaget förekommer. "Nisse är gift" är vardag.

Det är riktigt underligt med tanke på att relation/förhållande är ord som signalerar, ja, just att man är någonting relativt någon annan. Inte bara är.

Precis som med diagnoser är det behändigt att ha relationstitlar, för de underlättar kommunikation. Precis som med diagnoser blir man lätt sin titel i andras ögon, och förväntas inte bara uppfylla de kriterierna som lett till titeln/diagnosen, utan även de andra i kriterielistan och dessutom en hel del outtalade kriterier och fördomar.

Liksom, oj, whow, världen hänger ihop lite mer från och med imorse! Läs även andra bloggares åsikter om relationer, titlar, diagnoser, diagnos, dsm-iv, sambo, etiketter, förutfattade meningar, att vara och att ha