måndag, december 15, 2008

Manfenism

Jag har äntligen pallat att svara på en massa intressanta kommentarer på mitt förra inlägg där jag efterlyste mäns åsikter om feminism, jämställdhet, att vara män och sånt. Ni får jättegärna fortsätta kommentera där eller här. Jag tycker det är grymt intressant. Jag känner att jag behöver den inputen för att tänka vidare på jämställdhetsfrågor. Jag vill vara kvinnan som kunde prata feminism med män. Jag känner att jag kommit till ett vitt fält på kartan och vi kan inte gå runt det, vi kan inte gå runt det...

Amatörevolutionism tycker jag också är intressant, men det är inte lika nödvändigt.

I skolan hade vi förra veckan en gästföreläsning av en man som jobbar på Kris- och traumacentrum. Det var för övrigt ett fantastiskt inslag i min googlekalender, då mina planer för dagen var "kris, katastrof, trauma" och "ångestsyndrom". Motsvarande anekdot från när jag läste fysik är när jag skulle göra ultraljudlabb och skrämde en kompis när han såg att det stor "ultraljud" i mitt filofax.

Hur som helst, mannen berättade att han i jobbet mött många kvinnor som hade blivit utsatta för sexuellt våld och att han numera är medveten om att när han är ute och joggar är kvinnor som han springer ikapp ofta rädda för honom. Han visste inte vad han skulle göra åt det. Han berättade även att han brukar föreläsa för poliser och när han berättade om kvinnor som känner sig rädda när någon springer bakom dem var det någon i publiken som kommenterade att han (Obs! han) inte alls kände igen det där. Och vår gästföreläsare tänkte att vissa kanske inte borde fundera på annat yrke.

Jag blev så förbannat glad. Jag hade ju nyligen skrivit om just att vara automatiskt skeptisk mot sådant man inte känner igen, även om man inte ens är tänkt att känna igen sig. Jag blev hur som hels grymt glad åt föreläsaren. Det är rätt kasst med genus hos oss, så det var trevligt med nån som var medveten utan att hajpa upp sin otroliga jämställda förträfflighet. Jag tror inte jag bloggat om stolpskottet som under en föreläsning om just genus i arbetslivet, vilket han påstod sig vara expert på och dessutom en mycket upplyst och jämställd sådan, hävde ur sig att sjuksköterskor som piffar upp sig när en attarktiv läkare kommer till avdelningen kanske ska tåla att bli påtafsade (han hann ändra sig innan vi åt upp honom levande) och att manliga sjuksköterskor nog inte tycker det är ett problem när kvinnliga läkare tafsar på dem (det korrigerade han inte, däremot, och mnjaeade sig en massa när jag snackade med honom på rasten), men ja... sådant händer, liksom. Mitt på ljusa dan. Så fatta att jag blev glad.

Det med att fatta att kvinnan framför en blir rädd och inte veta hur man ska hantera det är förresten en sån där typiskt manlig erfarenhet som jag eftersöker när jag frågar hur det är att vara man. Eller till exempel att alla modebilagor och -special i tidningar oftast handlar om kvinnor och när herrmode syns är det inte sällan som "det här kan du köpa som fars dag-present". Jag hade blivit förbannad om jag var kille.

Kommentera. Berätta. Bästa julklappen!

16 kommentarer:

Kanot sa...

Vad jag gör när jag hamnar bakom en långsammare tjej sent på kvällen är att gå på andra sidan gatan eller så ifall det går, alternativt helt enkelt ta en paus i nån minut så hon får ett försprång och hamnar ur synhåll. Det funkar ju inte riktigt ifall man har bråttom förstås.

Annars får man helt enkelt se ut som världens ofarligaste person, i brist på annat. Men det är knepigt det där. Man kan ju liksom inte ropa efter henne att "du behöver inte vara orolig! Jag är inte farlig!" för då skulle hon ju tro att man var seriemördare eller nåt.

Anonym sa...

Något väldigt unikt manligt är, vad jag märkt, att vara man och ha emotionellt insta... yadayada. Borderline.
Media, populärvetenskap etcetera talar konstant om för mig att
a) jag är nog egentligen kvinna för män med den här problematiken finns inte riktigt och
b) är jag man är jag sannolikt kriminell våldsverkare och narkoman utan impulskontroll.

Över lag känns det som att grundberättelsen i hur media behandlar psykisk ohälsa är väldigt könsbaserad. Talas det om män är det män som har slagit partner eller barn, eller knarkat, eller slagits på stan, eller varit stalkers/pedofiler/kleptomaner/dagens mest spännande utåtagerande beteende. Och är det kvinnor handlar det så klart om att gå in i psykoser och skära sig själv och knarka (på ett självdestruktivt sätt; män knarkar uppenbarligen för att få lättare att slåss) och vara Synd Om.

Jag raljerar kanske en smula men det sitter alltid lite som en nagel i ögat på mig att män med min diagnos uppenbarligen enligt doxa ska vara våldsamma, svartsjuka och utåtagerande. Inte instängda och livrädda och öppet osäkra.

Anonymus Maximus sa...

Har helt valt att ignorera problematiken och går om tjejen i min vanliga takt.

Tänkte igenom det första gången jag kom på det, och kom fram till att om jag ökar takten kan hon tro att jag går till anfall, om jag slår av på takten att jag väntar på ett bra tillfälle. Alltså: Skit i 't. Det blir fel hur man än gör.

Men sedan överfaller jag ju henne inte så det är ju ändå ett i sammanhanget litet och oundvikligt fel som jag kan leva med.

Får göra vad jag kan för att få bort våldsverkare istället, eller hindra att unga utvecklas till sådana.

"stolpskottet"

Stolpskott.

Han alltså.

M sa...

Det blir fel hur man än gör.

Nej det blir det inte, se t.ex. Kanots tips ovan som i alla fall jag tycker brukar funka ganska bra.

Men sedan överfaller jag ju henne inte så det är ju ändå ett i sammanhanget litet och oundvikligt fel som jag kan leva med.

Ja, det är klart du kan leva med det, men det känns som en väldigt liten grej för en kille att göra för att få en tjej att känna sig mer trygg.

Anonymus Maximus sa...

Kanots tips ovan

Det är så mycket fel med tipset att jag inte vet var jag skall börja:

1. Det bara förstärker rädslan genom att hamra hem budskapet att det är livsfarligt för tjejer att vistas ute.

2. Det har som logisk slutsats att vi borde segregera könen helt i det offentliga rummet.

3. Och han missar ju helt att stanna för att låta en ängslig kille komma undan.

4. Och en stillastående kille i mörkret som verkar vänta på något ospecificerat lär ju skrämma tjejen som går efter mig.

5. Och vi kan ju applicera det hela på att invandrare borde göra samma sak för att inte skrämma rädda svenskar, och korthåriga svenskar för invandrare. Fast det fungerar ju inte heller p.g.a. (1)-(4).

Kort sagt: Lägg av. Det är en "nice guy" självförintande hyperhänsyn som varken är praktiskt eller genomtänkt.

Ja, det är klart du kan leva med det, men det känns som en väldigt liten grej för en kille att göra för att få en tjej att känna sig mer trygg.

Se ovan - varför bara bry sig om tjejers rädsla? Som korthårig manlig invandrare borde jag väl stanna för vänsterpartister och andra hårbollar till hippies, kvinnor, svenskar, pensionärer och även invandrare som är fysiskt mindre än mig själv.

Jag menar, alla dessa personer har ju rent teoretiskt något att frukta och gör det i många fall. (Speciellt gruppen svenskar, som är ganska svår att undvika helt i detta land.)

Så ja, jag kan leva med det.

b8q sa...

Snacka om tajming! Dagens pappers-DN kör en Rocky-strip just med temat "tjejer som blir rädda om någon man råkar gå bakom dem". Jag har ingen skanner här, men jag kan återge dialogen:

Ruta 1
Rocky tänker: "Bäst att gå över till andra sidan så kvinnan där inte tror att jag förföljer henne... Fan vad jag är ädel..."

Ruta 2
Rocky tänker: "Naiij! Vad fan ska hon gå in i skumma parken för?! Där skulle ju JAG gå!
Ja, inte fan går jag runt hela skiten, jag har lika stor rätt att gå igenom våldtäktsparken numero uno som en ensam försvarslös kvinna!"

Ruta 3:
Rock stånkar uppför trapporna i parken och tänker: "Nu kommer hon bli nojig av att jag flåsar uppför trapporna, men det är inte mitt fel heller!
Nu springer hon nästan, jag sätter mig här tills hon är borta så hon inte blir stressad..."

Ruta 4:
Annan tjej är på väg att gå in i parken, men upptäcker Rocky och tänker: "Vafan, det sitter nån jävla dåre där uppe och flåsar! Nu måste jag gå runt hela jävla skiten!"

Tanja Suhinina sa...

Jag vet själv inte vad som är rätt agerande i den situationen, så jag läser gärna hur ni tänker. Jag tycker att det är schyst att visa hänsyn och förmåga att sätta sig in i andras situation. Å andra sidan är inte bara kvinnor rädda, och inte alla kvinnor är det heller.

När jag går ute och det är mörkt och ödsligt och jag hör steg efter mig brukar jag vända mig om och le på ett sympatiskt men inte inbjudande till konversation sätt. Liksom "hej, jag hör dig, titta jag är inte rädd". Plus att om det faktiskt händer nåt så kommer jag att ha sett förövarens ansikte. Annars är det alltid interssant att se ansiktsuttryck på dem som går framför mig, vänder sig om och ser genast lättade ut, ofarlig som jag är till utseendet.

b8q: såg strippen imorse, tack för att du uppmärksammar =)

Anonym sa...

En gång när jag var ute i skogen med en kompis ropade någon "HOY!" jättehögt bakom oss. Jag hoppade en halvmeter rakt upp, vännen som är hundägare sa att det bara är en joggare (det var det) som inte ville skrämma oss. Så alla sätt funkar, bara alla är med på signalerna antar jag?

m sa...

Jag har stött på nåt kraftigare än "omedvetenhet", typ "extrem omedvetenhet som man fan inte vet om den egentligen är total medvetenhet". Det är när ett "gäng" (två eller fler) killar går efter en på ödslig trottoar och TILLTALAR en på ett "fylleroligt" "flörtigt" vis. De MÅSTE fatta att det är jävligt stressande, de SER säkert på en att det är det, och JUST DÄRFÖR gör de det. Jag tror fan det.

Intressant: i Umeå fick ju typ alla killar en crash course i hur-det-kan-kännas-för-ensam-tjej-med-kille-efter-sig-på-ödslig-trottoar för några år sedan, när Hagamannen var i farten. Sök artiklar/diskussioner om det - där kan du nog hitta grejer.

Anonymus Maximus sa...

i Umeå fick ju typ alla killar en crash course i hur-det-kan-kännas-för-ensam-tjej-med-kille-efter-sig-på-ödslig-trottoar

Jag vet inte om jag bara missuppfattar vad du skriver, men hur kan killarna få en crash course i gatuskräck när Hagamannen är i farten? Han överföll ju bara kvinnor?

Har sökt efter någon form av utbildning riktad till Umeås män, men inte hittat något.

Eller var det killarna som var oroliga för tjejernas väl?

Anonymus Maximus sa...

TILLTALAR en på ett "fylleroligt" "flörtigt" vis.

Där har de gått över gränsen. Om ett gäng börjar hetsa sig själva mot en person är det fara på gång. Enda rådet jag kan ge är att snarast söka sig till en plats med många människor.

ML sa...

Visserligen inte den viktiga diskussionen, men ändå. Själv blir jag tokigt störd på L'Oreals mans-serie med tagline "För det är han värd". Tolkning: jag skulle aldrig kunna köpa skönhetsvårdande produkter själv ("gruff gruff, jag är en apa"), det är självklart endast min partner som köper det.

Vad är det för fel på att köra samma tagline som för L'Oreals vanliga produkter? Kan vi inte få Pierce Brosnan på TV med produkt X viskandes "Because I'm worth it" :)

Michaela sa...

Rakt på måste jag bara säga att jag precis läst ut din bok! Raaaoww Grrrrl! Du är så satans grym!

m sa...

Jo, eftersom signalementet på Hagamannen var typ att han såg ut som vem som helst, så var kvinnorna rädda för typ vilken man som helst som gick bakom dem på ödslig trottoar, och männen var medvetna om det. Så många av de män som aldrig tidigare reflekterat över hur kvinnor kan känna det på en trottoar i natten började nu göra det, och börja tänka på hur de skulle bete sig för att inte uppfattas som hotfulla. Plus att alla diskuterade det. Teori + praktik, plötsligt, alltså.

Så det var ingen organiserad utbildning, så klart.

Anonymus Maximus sa...

@m: Intressant att den slutsatsen som drogs av Umeås män verkar vara (baserat på vad du skriver) att man skall låta kvinnan komma ur synhåll.

Detta betyder ju att hon är i större fara, för vad jag vet var det just kvinnor som gick ensamma som Hagamannen överföll.

Jag undrar om någon av hans offer skulle kommit hem säkert om det inte varit någon gentleman som tänkt "jag låter henne gå ensam".

Ett exempel på att känslan av säkerhet inte alltid är sann.

Iggy D sa...

ML: För att det sista den här världen behöver är en massa flickmän som betalar för kemikalier och biologiska restprodukter på burk? Den del av skönhetsindustrin som vänder sig till kvinnor brukar inte ses som samhällets välgörare, och det industrin försöker göra av män verkar inte vara till det bättre. Patriarkatet kan inte målas över med smink, inte heller sexbrott eller allmänt grottmänniskobeteende.