Intressant hur ett tema kan plötsligt dyka upp och ta över. På sistone har det varit mycket om samspel mellan killar och tjejer i situationer där det förväntas visst beteende från bägge könen och just samspel på vägen till ett gemensamt (sexuellt) mål. Det har varit pickuptekniker och det har varit snack om vad män och kvinnor förväntas prestera i sängen och det har varit flera parallella samtal om Nice Guys (bl a med Jon från Sexfakta som inte riktigt köper NG-teorin ^^). Jag ska inte gå in närmare än att påminna er att det enligt reglerna är killen som tar initiativet och tjejen som visar intresse eller ointresse. Initativ från tjejer ska utformas ytterst diskret, som blickar och kroppsspråk. Tjejer har det så jävla lätt. Låter det bekant?
Nåja, det jag skulle skriva om nu är att ytterligare en händelse som föll in i ramen var när vi på gårdagens dansrep bestämde oss för att dansa lindy hop från den grundligaste grunden, och eftersom jag normalt dansar följare och därför kan dambasics fick jag för mig att föra istället. Som försökskanin tog jag en kille som till vardags är väldigt bra förare. Det som följde var en framgångsrik inlärningsprocess; vi kraschade in i varandra, pausade, började om och då och då utbrast snubben "whoa, det här var ju svårt!".
Från det jag hört från folk som provat att byta sida var vi ganska representativa. Förda som provar på att föra tycker att det är annorlunda och kräver annan koncentration, men tycker ofta att det är lättare än vad de hade föreställt sig. Förare som testar att föras tycker ofta att det var svårare än vad de hade föreställt sig, man kan ju inte alls bara slappna av och följa utan måste vara uppmärksam på förarens signaler.
Jag tänker inte med tjock spritpenna dra enkla paraleller till parningsdanser och allmän samvaro könen emellan, men jag tycker att de tål att tänkas på. Västerländsk sällskapsdans är ju, trots allt, tacksamt mål för paraleller eftersom eländet är sprunget ur samhällsnormer och att dansa två, man och kvinna. Om inte annat är mitt exempel en bra påminnelse om att (om man nu köper att män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor) inte tro att det andra könet har det så jävla lätt bara för att det ser enkelt ut.
Ett två trippelsteg. Andra bloggar om: dans, sällskapsdans, lindy hop, lindy, könsroller, så jävla lätt, manligt, kvinnligt, genus, föra, följa
En sista, om just specifikt dans. Fyfan vad jag kräks på förare som på fullt allvar hävdar att det är de som gör dansen. "En bra kille kan föra vilken tjej som helst så det blir bra". HA! En stark förare kan dra omkring vilken följare som helst, möjligen, men det kommer inte se bra ut utan bra samspel. Och tro mig, en bra följare kan lyfta dansen så man knappt ens märker hur kassa förutsättningar hen egentligen har. Om du försöker föra mig och häver ur dig någon dumhet om att du gör dansen ser jag det som en utmaning att motbevisa dig, ba så du är beredd.
13 kommentarer:
Att Jon inte tror på Nice Guy-teorin kanske beror på att han är en Nice Guy? ;)
...ja, och har lite kuk!...
oj, nej, jag menar ... och det är hans mamma med!...
...eh, nej. Det var inte så jag skulle svara. Jag skulle svara att det kanske är för att han inte varit utsatt för såna för han själv är kille. Fast mycket av mina erfarenheter av dem är inte förstahandserfarenheter från privatlivet, så det är nog inte ett nödvändigt kriterium.
Jag får prestationsångest och blir stressad av att föra när det gäller fridans. Korrat på scen, däremot! Jag = narcissist och kontrollmänniska?
Jag kan inte bli förd, men det beror nog mest på att jag aldrig dansar med folk som vet hur man gör...
Men jag tänkte faktiskt lite på det där med förd/förare när jag såg Let's Dance, där de ju parar ihop amatörer med professionella dansare. Trodde först att de par som hade amatör-man och professionell kvinna skulle ha det "lättare", eftersom showdans (i min tolkning) i mycket handlar om att lyfta fram kvinnan i glada färger och ha mannen som fond. Men medan jag såg serien började jag ändra synvinkel, och undra om det inte var tvärtom, att de par med omvänt förhållande hade det lättare, eftersom den som för måste kunna "styra" hela dansen... sammantaget tror jag att:
1) det är svårt att dansa like a pro
2) det är svårt för både föraren och den som blir förd
3) det blir ännu svårare om föraren får en baksätesförare...
Jag betvivlar inte att det finns enstaka personer som kvalificerar som ondskans Nice Guys. Jag ifrågasätter nyttan av en teori som lätt kan användas för att basha feministiska "killar"s engagermang. Vilket Freddi W illustrerar genom sitt lilla skämt. Men men.
Länka för övrigt inte gärna till .info-sajten i mitt namn, jag har inget med den att göra.
Jag har ju en teori som som jag döpt till Fina killen-teorin. Det är inte samma sak tror jag som Nice guy, men de är nog kompisar. Mina fina killar är mer självgoda feminister som säger åt en att inte klä sig som en hora för då uppmuntrar man till sexuellt förtryck och så vidare...
Och f.ö ska man bara hacka på feministkillarna precis lika mycket som på de kvinnliga förebilderna.
Mattias: Som psykolog säger jag förstås att det är beror på ditt behov av fasta ramar i tillvaron... Öh, eller är så är det för att socialt dansande ÄR stressande, för man måste vara koncentrerad och samspela på ett helt annat sätt än i koreografier.
Sliven: Jag kan föra dig nångång. Jag har fått hybris och tror att jag är bra.
Jag vet inte vad jag spontant skulle tro om vem som hade det lättare. Det blir ju hur som helst koreograferad dans.
Jon: Liten snopp kan också användas till att basha feministiska killars engagemang. Som jag illustrerar. men jag ser inte hur NG hotar feministiska killar. Att någon ser delar upp män i snälla (som han själv)och dumma (de som får fitta) och bedömer alla tjejer likt riskerar sällan att ses som feminist.
För övrigt säger jag inte att du diskuterat det där, jag säger att jag har diskuterat saker som tangerar eller överlappar det där. Med dig, bl a.
Anna: Sådant tror jag att jag har blivit besparad från. Eller i alla fall kommentarer om kläder. Det där med självgoda feministiska killar känner jag däremot igen. Pratade med Jon om just killar och feminismen nyligen och kom att tänka på olika tillfällen då jag önskar komkreta killar ur feministiska diskussionen. Och det är bl a just när de är sådär "oooh, titta på mig, jag är kille som pratar feminism" och samtidigt är det tydligt att de inte låtit den feministiska synen gå så långt som att de börjat reflektera över eget beteende.
Som sagt, jag tycker fortfarande att svepande etiketter av det här slaget inte fyller någon funktion. Två möjliga konsekvenser är:
1) Alla biokillar med feministiskt engagemang pekas ut (dåligt)
2) Några pekas ut att de faller under etiketten, några inte - vilket rysligt mycket liknar just den uppdelning i "goda" och "icke-goda" män som man väl ville bort ifrån. Gråzoner elimineras - antingen så är man dålig niceguy neokille whatever eller så är man safe. (dåligt)
Det enda raka och rätta är i stället att bedöma enskilda handlingar i varje stund, som Frida Darj skrev en artikel om efter att hon och bl.a. jag diskuterat ämnet 2005. Hoppas ni redan har läst den, om inte, tips: Feministiska man, sug min kuk
(publicerades även i tidningen ETC, med en annan rubrik dock...)
NG är ju inte hela personligheten, det är beteendet i en viss situation. Samma sak som om man t ex skulle prata om Klängiga Tjejer. Det säger ju bara att de är klängiga på sina respektiva i romantiska förhållanden, absolut inte något mer. Samma med NG, det relaterar absolut inte till killen som frimärkssamlare eller god vän. Det är bara beteendet i vissa sammanhang. Och då är det ju naturligt att vissa har egenskapen, faller inom ramen, och andra inte.
Och jag förstår fotfarande inte var du har fått ifrån att feministiska killar skulle pekas ut i större utsträckning än andra killar.
Tack för tipset.
Tja, mestadels vettig artikel, men vad är det fär tönt med "[d]et låter påskina att utseende är något du värderar högt, vilket är en i allra högsta grad ofeministisk ståndpunkt"? Och jag håller ju med "[f]örvänta dig inte cred för att du beter dig som folk", men jag håller med Anna när hon menar, som jag förstått det, att man dessutom inte är immun mot kritik som feministisk kille.
Som en hopplöst dålig manlig dansare (jag kan tillräckligt mycket för att veta hur dålig jag är), så kan jag meddela att känslan av att dansa med en kvinna som är mycket duktig på att följa var fantastiskt intressant. Hur mycket jag än gjorde bort mig, så lyckades hon följa mina rörelser hela tiden. Jag har ingen aning om hur någon kan lyckas med det konststycket.
M.a.o., prova inte bara att byta så att ni båda har problem, utan prova också att föra någon som kan bli förd.
Med den rubriken trodde jag absolut att inlägget skulle handla om argentinsk tango... men du syftar väl på det där citatet med Fred Astaire och Ginger Rogers.
Det värsta med att testa att byta roller i lindy torde vara att stegen är spegelvända. När man kommit en bit på väg har man glömt vilket jobb det var att programmera in den där sekvensen i ryggmärgen; att programmera in det spegelvända tar lite tid. Först när det funkar kan man faktiskt börja föra och följa. I tangon är det lättare, där kan man gå direkt på kärnan.
Det värsta som finns är att föra människor som inte vill följa. Tjejer som inte vill följa slutar säkert raskt. En gång var jag på en prova-på-lektion med temat ombytta roller
http://kontaktsporter.wordpress.com/2007/10/14/ombytta-roller/
där en av karlarna väldigt uppenbart ställde upp för att det saknades män. Han ville inte följa. Han kunde absolut inte, utan försökte föra hela tiden. Riktigt parodiskt, och ganska hemskt. Nuförtiden är min lust att följa människor som inte själva vill testa att följa mig ganska begränsad.
Skicka en kommentar