söndag, juni 22, 2008

Don't hate the game

Jag har under våren reagerat på att det har pratats mycket om Neil Strauss bok Spelet (The Game). Jag fattar inte varför, för boken kom ju för ett par år sedan, men det kändes att nu i våras blev den på något sätt åter aktuell. Jag undrar vad sjutton hade hänt. Var det för att den kom i tandem med Dirt? Blev den omskriven någonstans? Var SvDs artikelserie från i våras (start här) symptom eller orsak? Ett tag trodde jag att jag hallucinerade, men Meidi tycker också att det har varit mycket The Game på sistone. Så uppenbarligen inte.

Jag har inte läst boken, men läst en del om pickupping på Internet. Forum, hemsidor, artiklar. Både pickupgrabbarnas sida och mediernas (som ofta är orättvisst förlöjligande, för det är ju så lätt att förläjliga män som lär sig att ragga). Jag tycker fortfarande att det hela är mycket fascinerande.

För min bild av saken är att man tar rätt vettiga råd och sedan packeterar dem på äckligaste möjliga sätt. För mycket av det pickuppare lär ut är oerhört förenligt med det som enligt mig är "vettig kvinnosyn". Ni vet, behandla tjejer som du behandlar dina polare, för tjejer är människor. Till exempel. Eller att tjejer faktiskt är rätt kåta av sig och gillar sex. Eller att man inte ska tafsa. Jag har på olika pickupsidor läst om både horan och madonnan-komplexet (killarna uppmuntrades att lägga av med att ge fan i att tänka på det sättet) och det där med att tjejer kan vilja ha sex men ändå säga nej på grund av hur samhället ser på kvinnor som knullar runt. Ofta har pickuptexter, om man såg till innehållet snarare än ytan i texterna, vara rena rama skolböcker i tillämpad jämställdhetstänk.

Samtidigt har ytan ofta varit frånstötande slemmig. Man inleder med att kalla tjejer targets, vilket är smått avhumaniserande. Sedan fortsätter man i samma anda, genom hela mäbnskliga attraktionsprocessen. Det är väldigt oapptitligt. Och just denna kontrast mellan vettiga tankar och motbjudande fasad är vad som fascinerat mig så med pickuprörelsen.

Jag hamnar väldigt sällan i vanliga raggningsmiljöer (som krogen, som ofta framställs som enda möjliga stället att träffa det motsatta köner på)(pickuprörelsen verkar ytterst heteronormativ, så det är de som är heteronormativa, inte jag) så jag kan inte säga så mycket om själva raggningsteknikerna och hur de fungerar just där och huruvida jag skulle nappat. Enligt vissa spelar min åsikt ingen roll, för de där teknikerna gäller bara djävligt attraktiva kvinnor. Jag kan dock inne annat än empiribaserat hålla med om att jag finner en av raggningskonstens huvudvapen - retsamheter - roliga. Mycket för att jag själv är bra på det, så jag ser det som inbjudan till kukmätning om vem som kan komma på bästa comebacks.

Det är för övrigt intressant att jag aldrig har sett någon sida förklara hur en kille ska bete sig om tjejen inte blir ställd av hans Roliga Retsamhet, utan kommer med en ännu roligare sådan. För det är ju lätt att verka smart och rolig när man haft tid att förbereda sig, men det blir nog lätt panik om man är n00b på området och plötsligt hamnar i den oförutsedda situationen "tjejen öppnar munnen och det kommer ut nåt som inte är fniss". Det här är lätt om man redan kan det. Om det syns det allra minsta att det är inlärt blir det bara pannkaka.

Här kommer vi till pickupgrejens stora paradox. För det som alla pickupinriktningar unisont säger är att det värsta man kan göra om man vill få tjejer är att verka desperat. Få saker skriker desperat så högt som att man har läst The Game/har gått på training/ har kollat webbsida och tillämpar det. Syns det så är man död och uträknad. Enligt teorierna. Säkert i praktiken med. Och det hade ju varit en sak om män och kvinnor levde på olika planeter så att män kunde hålla sina raggningshemligheter för sig själva och initiera unga pojkar på deras tolvårsdag, men nu råkar tjejer ha samma tillgång till Strausslitteratur som killar.

Jag läste ett tag en lettisk portal, pickup.lv (på ryska, basånivet), och där postades det glatt från möten och "quests" (killar samlas en dag och utför något uppdrag för att öva på att snacka med okända tjejer), både namn och bilder. Och föer er som inte har koll på Lettland, om ni tror att alla känner alla i Sverige och att ALLA känner ALLA i Stockholm, så har ni inte varit i Riga. När befolkningen i hela landet är typ två miljoner är six degrees of separation överkurs, det är typ two degrees som gäller. Att offentligt visa sig i ett pickupsammanhang är inte ens att leva farligt, det är garanterat socialt självmord.

En annan rolig historia i "sända ut fel signaler i Neil Strauss-sammanhang" hände när jag och Hydra Förlags grundare Björn Elzén för första gången skulle diskutera hur Phonephucker-boken skulle se ut. Björn plockade fram The Game och började hajpa den. Jag satt och visserligen höll med om att bokens upplägg inte var helt fel att inspireras av för en möjlig Phonepchuker-adaption, men framför allt var jag road åt den oplanerade humorn. Det är nämligen så att Neil Strauss har gjort värsta grejen av att han rakar huvudet, det ska visst vara det enda rätta om man vill lapa djungeljuice fast man börjat tappa håret. Av ren slump sammanfaller Neil Strauss och Björn Elzéns frisyrer och Björn är dessutom rätt lik Strauss. Så där satt han och såg väldigt "den här boken förändrade mitt liv!" ut, och verkade dessutom vara ytterst omedveten om det.

Ett halvår senare satt jag i en SVT-bil och pratade med en kvinnlig reporter om att hon skulle intervjua mig först och sedan ville hon gärna prata med förlaget, framför allt den där Björn, för han ser ut som Neil Strauss. Tänka sig, det var inte bara jag som kopplade så.

Men seriöst, jag undrar varför pickupmästarna inte bara kan skriva att man ska respektera tjejer och behandla dem som människor. Varför man i pickupsammanhang känner sig tvungen att använda en terminologi som får det att se äckligt ut och gör det lätt att förlöjliga pickuppers i media. Kan det vara "snälla killar får inga tjejer"-tänk, att man till varje pris måste undvika allt som påminner om att vara trevlig för då är man en toffelhjälte? Mystiskt det där. Och varför är det så mycket snack om The Game just nu?

Någon tycker säkert det här är intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

PS. En svensk blandning av högt och lågt i raggningsfilosofin kan hittas på Charismatic Revolution, t ex.
PPS. Björn Elzén är snygg och jag tror faktiskt att han är rätt framgångsrik hos the ladies även utan Neil Strauss hjälp. Desutom är han trebarnsfar och gift, så försök inget.

12 kommentarer:

Julia sa...

Jag har läst boken, och jag förstår hur du resonerar men det är faktiskt ganska lite som är förenligt med en vettig kvinnosyn. Det är fuck'em and forget'em som gäller, hångla och få så många nummer men låt dem inte komma dig in på livet, typ. Lura dem, manipulera dem, separera dem från deras tjejgäng och ta dem gärna någon annan stans så att de måste förlita sig på dig. Få dem att tro att du är fina snubben så du får ligga och springa.

Visst, alla tjejer vill inte har ring och labrador, men ska det casual-knullahs ska alla vara införstådda. Tycker jag nog.

Julia sa...

I CAN TIPE GUD I SWEARS.

Tanja Suhinina sa...

Jag har som sagt inte läst just den boken, men i andra sammanhang har jag sett mycket... um, syn på killar som samlar på tjejer som troféer som n00bs. Alltså att sånt hör till nybörjareuforin, men då är det egentligen det att man pimpar upp sitt dåliga självförtroende genom att visa hur många brudar man kan scorea, och då har man ju inte nått toppen.

(PS. JAG KAN OCKSÅ STAVA. ALLTID. =)

Julia sa...

Det fortsätter ganska länge även för Jedi-mästarna i boken - fast om jag inte minns fel är det också någon som tröttnar och försöker hitta Kärleken istället.

(Vilket också är en äcklig myt, förstås.)

Sliven sa...

Kan tänka mig att det blir extra roligt om man läser The Game varvat med The Rules, som enligt vad jag förstått handlar om hur en kvinna bör bete sig för att finna en make. Det grundläggande verkar vara att inte ligga på första dejten, vilket antagligen krockar med instruktionerna i The Game (kvalificerad gissning TM).

Anonym sa...

The Rules = LOL! Tanja, kan du inte analysera dem lite också?

Tanja Suhinina sa...

Ja har faktiskt läst The Rules, och nu när jag tänker efter är det likadant där - det är ofta vettiga tips men urrrk vad de är äckligt presenterade. Jag vill minnas att en grej med Rules var t ex att inte verka för desperat efter kuk... öh, make. Och att typ om en kille beter sig på ett sätt som visar att han inte är intresserad SÅ ÄR HAN INTE INTRESSERAD.

Jack sa...

Jag tror att anledningen till att det är så mycket snack om The Game just nu är att den, efter att ha blivit rätt uppmärksammad när den kom, avfärdades som en fluga relativt snabbt. Många tyckte den var lite patetisk och från feministiskt håll hördes visst mutter om misogyni.

Det som sedan hänt är väl att pua-communityn har fått ett kommersiellt uppsving. Det finns fler alternativ nu och det verkar inte vara en snabbt övergående trend. Och då blev det medialt intressant igen;Sydsvenskan skrev om Level Up Life, Svenska Dagbladet om Charismatic Revolution och Sveriges Radio p1 gjorde en mycket hörvärd dokumentär om femomenet (den heter Kärlekens fältslag och finns att ladda hem från sr.se, rekommenderas!)

Jag tror vi befinner oss i raggkursernas gryning och att detta kommer att utvecklas, raffineras och bli mer humanistiskt mainstream (om fem år kommer folkuniversitetet att lära grabbar ragga, var så säker). Och just av denna anledning tror jag att en del av filosofierna presenteras lite väl tufft ibland kanske. Som du skriver;

"Samtidigt har ytan ofta varit frånstötande slemmig. Man inleder med att kalla tjejer targets"
"Sedan fortsätter man i samma anda, genom hela mänskliga attraktionsprocessen"

.
Men det finns en aspekt till av att använda detta språkbruk och det är väl att avdramatisera hela situationen, att göra raggandet lite mindre känslomässigt laddat. Det är just blygsel, känslighet, mindervärdeskomplex, fear of rejecton som håller många killar tillbaka i raggsammanhang. Jag tror inte det är sprunget ur misogyni utan mer handlar om att ge killar en plattfrom, att glömma tidigare misslyckanden och känna att det inte är så farligt. Ge ett temporärt självförtroende som övergår i äkta självförtroende när man blir varm i kläderna.

Du skriver också;
"Kan det vara "snälla killar får inga tjejer"-tänk, att man till varje pris måste undvika allt som påminner om att vara trevlig för då är man en toffelhjälte?"

Absolut! Så tror jag precis att det är. Det handlar om att skydda sig själv och sina känslor . Att vara snäll, tillmötesgående och beskedlig och ändå få en nedlåtande blick och ett "du kan dra" är så oerhört mycket mer pinsamt och förnedande än att vara lite barsk och få nobben. En snäll tönt renderar mer förakt än ett framfusigt machosvin även om den senare är mer jobbig att tas med. Alfahanen fruktar man och toffelhjälten föraktar man och det gör stor skillnad på den sociala skalan. Det är alltid bättre att vara lite farlig än att vara menlös .

Tanja Suhinina sa...

Jack, tack för en genomtänkt kommentar. Jag blir glad när jag får sånt för en del med det roliga med att ha en blogg är att den genererar åsiktsutbyte i ämnen jag tycker är intressanta.
Jag gillar att du inte ser "rörelsen" som enbart negativ eller positiv eller vad nu. För även om mycket är motbjudande tycker jag att det är tröttsamt hur medierna ofta framställer dessa killar. Det är ju ofta även det där med "haha losers måste lära sig ragga", vilket jag förvisso kan förstå, men tycker inte om. För inte är det väl nåt fel i att lära sig söka kontakt med attraktiva människor?

Jack sa...

Din trevliga blogg genererar en del tankar så man blir stimulerad att skriva en kommentar. Trevligt att det gav något!

Jag håller helt med om att medierna framställer dessa killar väldigt ofördelaktigt och utan respekt.
Jag såg rörelsen som väldigt positiv från början (the game är ju dessutom både rolig och välskriven) .Men efter att ha sett hur det tar sig vissa uttryck i praktiken kan man få vissa betänkligheter. Men kärnan i det hela är ändå ok, enligt mig.

Innan the Game och pick up rörelsen var det bästa tips en kille kunde få; slappna av, var dig själv och ha gärna lite humor så löser sig allting.

Pick up rörelsen och the game har visat att det handlar om lite mer än så.. och jag tycker verkligen inte att det är fel att folk lär sig söka kontakt med attraktiva människor (och normalsnygga också förresten).

scharonne sa...

"Enligt vissa spelar min åsikt ingen roll, för de där teknikerna gäller bara djävligt attraktiva kvinnor."

OMG! Jag är såå glad att jag inte är "djävligt attraktiv"

Jag har inte heller läst boken, men kanske borde göra det så man kan skratta ut folk som "obviost" använder sig av teknikerna.

Vincent Johansson sa...

Halloj,
Även jag fastnade för the game, men personligen gillar jag Neil Strauss andra böcker mer. En sak frågar jag mig dock.. Hur kommer det sig att dessa raggningsskolor får sån stor medial uppmärksamhet?