måndag, mars 31, 2008

Den ene killen efter den andre


Ett av mina större shoppingintressen är gamla Starlettidningar för att de är snorbilliga och man hittar fantastisk västerländsk shoujo i dem. När jag känner mig snäll scannar jag serierna. Nu har jag hittat två nummer av en ännu mer fantastisk gammal tjejserietidning och jag måste verkligen dela med mig.


Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , ,

17 kommentarer:

Borta i Skogen sa...

Åh Tack!
Förgyllde min kväll.
Måste hitta denna fantastiska tidskrift!

Hatkärleken till Starlet är stark. Mitt favoritäventyr måste vara den med tjejen som dumpar sin nya snälla kille för att ta hand om sitt ex med drogproblem efter han råkat ut för en olycka.
"Vi ska tillsammans komma underfund med varför han kommit på kant med tillvaron."

Johan sa...

Haha. Fantastiskt.

//JJ

Tanja Suhinina sa...

Gillar ni sånt kan jag scanna mer, jag har massor.

Natalie sa...

SCANNA MER! love it!

Emma sa...

ja! mer

stefan hallgren sa...

Jag får en egendomlig deja vu av det där... som om min tjej 1975 hade ratat någon snygging före mig... Ah who gives a damn?

Bara man slipper bo i dinosauriehöghus!

njursten sa...

Hennes pos när hon sitter på bänken med en fågel i handen är verkligen mysko. :)

scharonne sa...

Hahah, kul. Jag var lite rädd för att det skulle sluta helt sexistiskt och moralistiskt, men det slutade ju helt okej!

Charlotte sa...

"Jag kunde inte sluta se på hans mysiga ansikte"...haha. Allting var MYSIGT på sjuttiotalet. UNG OCH KÄR...den hade jag glömt. Tror inte min storasyster brukade köpa den. Däremot köpte hon Starlet ibland. Undrar om inte de egendomliga fotonovellerna, där de fulsnygga, diskbänksrealistiska bilderna var svåra att få att passa ihop med klichéromantiktexterna, var en starkt bidragande orsak till att jag började läsa filmvetenskap som vuxen. Stllbildsserierna som åtföljer vissa analyser i filmvetenskaplig litteratur ter sig lika gåtfulla, intetsägande men egendomligt magnetiska...

stefan hallgren sa...

Förstörd av Starlet, Charlotte? Who would have thought it... Det största problemet som förbuds-socialister-konservativa såg med serietidningar var väl annars VÅLDET. Jag läste en massa krigstidningar i lågstadieåldern... men min mamma prenumererade på Pelle Svanslös åt mig för att jag skulle få bättre värderingar. Den var ganska bra, faktiskt. Men jag ville ju ha "Bajonettserien" mfl. ändå.

Stef sa...

Jag vill att det finns en separat blogg BARA för sånt här *_*

Charlotte sa...

Stefan: nä, jag är inte FÖRSTÖRD av Starlet. Jag är faktiskt rätt glad att jag läst filmvetenskap. :-)

Anonym sa...

Jag fick Svenska Mad-vibbar av det där...
/Birgitta

stefan hallgren sa...

Charlotte: jag menade inte att du är förstörd på riktigt, men ur socialfascistisk-kommunistisk-nyliberalistisk synvinkel kanske du är det, om du har valt en utbildning som inte omedelbart gör dig efterfrågad på arbetsmarknaden. Då kan man ju misstänka att du inte vill ha arbete, men kanske suktar efter medborgarlön eller att bli en rik mans hemmafru eller något sådant vederstyggligt. Samtidigt kan man ju tycka att det är lite märkligt att detta samhälle som tvingar alla till så mycket skolgång inte kan grundutbilda alla till något som är efterfrågat på arbetsmarknaden (om nu fel eller bristande utbildning verkligen skulle vara orsaken till att det finns arbetslöshet, vilket jag tvivlar på, men det finns dock en stark tendens att skylla arbetslöshet och allt dåligt på individen själv, eller på amerikanska serietidningar o.dyl., eftersom Systemet i sig ses som ofelbart).

Charlotte sa...

Stefan: aha, då hajar jag dina tankebanor. Ja, herregud, ur den aspekten ÄR jag verkligen förstörd... Men jag är (i alla fall nästan) lika glad för det.

Julia sa...

Jag... jag är nästan mållös. Och det är inte ofta.

Jag läste lite senare Starlet, det var inte FULLT lika - eller jo, förresten, det var det nog. Önskar att jag sparat dem.

(Tjejerna hade alltid så absurda allt-på-en-gång-åldrar - hon måste flytta med föräldrarna, men har jobb och förlovar sig.)

Alexander sa...

"Jag trodde du gillade mig, Diana."
"Ja, igår kanske."

:D Det känns bekant!