Att bli till i kontakten med andra

Jag tror på individens kraft och makt att påverka sin situation. Jag tror också att individen inte finns. Jag tror på att man ska vara sig själv. Jag tror också inte att man är falsk om man är olika person med olika människor.

Jag tror att vilka vi är, vår personlighet och vårt så kallade sanna jag definieras till en stor del av vilka man umgås med. Jag upplever att det socialt är lite oklart med hur okej det ses. Å ena sidan kan man bli kallad falsk om man "anpassar" sig efter sammanhang. Å andra sida blir man socialt bestraffad för att inte passa in. Man kan bli anklagad för att "inte vara sig själv" sedan man börjat umgås med någon person. Man kan bli klandrad för att inte ha förändrats trots att att man inlett någon ny relation (även om dety oftast rör sig om relationsformen snarare än personen, dvs "blivit förälder", inte "blivit förälder till just precis individen Liam").

Hur som, jag tror verkligen att vilka vi umgås påverkar hur vi är. Att förändringar i uppvisad personlighet oftast inte är en fråga om att man anpassar sig, utan att man är olika med olika personer. Och det stannar förstås inte vid tillfällen när man aktivt umgås med personerna, vi påverkas av dem vi umgås med även när vi är med andra. Relationerna som är centrala i ens liv just då påverkar även hur man är i andra relationer, i andra situationer och sammanhang. De kommer påverka en framåt.

En av de mest givande sidorna av flersamhet i mitt liv är att jag kan vara på så många olika sätt parallellt, både "personlighetsmässigt" och sexuellt. Om jag får spekulera så tror jag inte att den här grejen är lika uppenbar i monogama relationer. Har man en partner i taget blir det kanske lätt att se skillnaderna hos sig själv som "perioder", som beroende av någon annan faktor än vilka ens närmaste var, eller vem man hade sex med. Klart att vissa förändringar är uppenbart relationsberoende, men jag tror man kan bli hemmablind och lätt missa andra förändringar och egenskaper.

När jag träffar ny partner som jag umgås mycket med så märker jag hur nya sidor kommer fram med den personen. Ofta så hade jag innan jag mött honom inte tänkt att jag är sådan, som gör de där sakerna jag gör med honom. De nya/nygamla sidorna känns fullt rimliga och Tanja-kongruenta i efterhand, men det är sällan jag på förhand skulle kunna förutsäga att jag skulle gå genom en sådan förändring. Nya sidor kommer fram, medan gamla sidorna också finns kvar i de relationerna jag redan har. Jag är så fruktansvärt glad att jag får uppleva det. Jag blir en mer intressant och komplex person. Jag får större förståelse för andra. Jag blir inte lika låst i vem jag är och inte är. Jag blir inte heller rädd för att förändras, att bete mig olika i olika situationer. Jag blir inte rädd att förlora mig själv.