Jag har sedan alltid lovat ett band jag känner att jag ska översätta Kino-texter åt dem. Kino är ett perestrojkaband, ni har kanske hört talas om dem för de är ett av de största och viktigaste perestrojkabanden. De gör exempelvis finalsången i Assa. Eftersom jag och en kompis från bandet såg Assa i veckan kom vi in på det dära med texter som ska översättas, så jag har satt igång med att lyssna på Kino lite extra.
Jag har alltid gillat Kino och är väl rätt inlyssnad på dem till att börja med, men nu var det längesen och att höra mycket samtidigt fick mig att se vissa sammanhang. Som att frontmannen Viktor Tsoi rätt uppenbart har vinterdepression*, för att ett genomgående tema är hur vidrigt det är med vinter och hur bra det är med vår och sommar. Någonting jag alltid känt igen mig i, men inte tänkt på hur stort tema det är. Någonting annat som jag tänkt på är hur Kinos subversivitet är tänkt att göras. Viss revolutions-, krigs- och hjälteromantik är visserligen en röd tråd i deras texter, i "Jag vill ha förändringar" och "Vi tar över härifrån", det är en röst från en ungdomsgeneration reda att bryta med världen de föddes till. Det mest konkreta motståndet, och även det någonting som genomsyrar en stor del av texterna, är dock att driva runt och göra så lite som möjligt.
Det är typiskt ett tillfälle där konst ska ses i sammanhang för att förstås. I Sovjet var arbete ett centralt, heligt begrepp. Det var ju arbetarnas och böndernas land. Under Andropov (han var generalsekreterare 1982-83) skärptes synen på arbete efter att ha varit softare under Brezjnevs tid, min släkt har mints den tiden som "då det gick kontroller hos frissan och var man där på arbetstid kunde man hamna i trubbel". Arbete som meningen med livet var hyllat av såväl regimen som många regimkritiker. Sånger om att slacka runt är i detta sammanhang långt mer subversiva än de först kan verka.
Och jag tänker att de svenskar som idag kritiserar arbetslinjen och hyllning av arbete som rättighet, de skulle gilla det Tsoi har att säga.
I Sovjet var sånger som hyllar olika yrkesgrupper lite av en egen genre, och Jag vill jobba i ett pannrum (Spotify, Youtube) är Tsois bidrag, kan man säga. Här får ni en översättning som är ca lika sjungbar som originalet. Originalet ska lätt upp på min Absolute Gå Till Jobbet En Måndagmorgon-spellista.
Jag har alltid gillat Kino och är väl rätt inlyssnad på dem till att börja med, men nu var det längesen och att höra mycket samtidigt fick mig att se vissa sammanhang. Som att frontmannen Viktor Tsoi rätt uppenbart har vinterdepression*, för att ett genomgående tema är hur vidrigt det är med vinter och hur bra det är med vår och sommar. Någonting jag alltid känt igen mig i, men inte tänkt på hur stort tema det är. Någonting annat som jag tänkt på är hur Kinos subversivitet är tänkt att göras. Viss revolutions-, krigs- och hjälteromantik är visserligen en röd tråd i deras texter, i "Jag vill ha förändringar" och "Vi tar över härifrån", det är en röst från en ungdomsgeneration reda att bryta med världen de föddes till. Det mest konkreta motståndet, och även det någonting som genomsyrar en stor del av texterna, är dock att driva runt och göra så lite som möjligt.
Det är typiskt ett tillfälle där konst ska ses i sammanhang för att förstås. I Sovjet var arbete ett centralt, heligt begrepp. Det var ju arbetarnas och böndernas land. Under Andropov (han var generalsekreterare 1982-83) skärptes synen på arbete efter att ha varit softare under Brezjnevs tid, min släkt har mints den tiden som "då det gick kontroller hos frissan och var man där på arbetstid kunde man hamna i trubbel". Arbete som meningen med livet var hyllat av såväl regimen som många regimkritiker. Sånger om att slacka runt är i detta sammanhang långt mer subversiva än de först kan verka.
Och jag tänker att de svenskar som idag kritiserar arbetslinjen och hyllning av arbete som rättighet, de skulle gilla det Tsoi har att säga.
I Sovjet var sånger som hyllar olika yrkesgrupper lite av en egen genre, och Jag vill jobba i ett pannrum (Spotify, Youtube) är Tsois bidrag, kan man säga. Här får ni en översättning som är ca lika sjungbar som originalet. Originalet ska lätt upp på min Absolute Gå Till Jobbet En Måndagmorgon-spellista.
Jag är lack på att traska till jobbet,*Inte så rock'n'roll som psykiskt besvär betraktat, förstås. Han dog också en väldigt orock'n'rollig rock'n'roll-död. 1990 kraschade han med sin bil eftar att ha somnat, av trötthet av allt att döma, bakom ratten.
Varje dag klockan nio till jobbet
Jag har en lösning,
Jag vill elda i ett pannrum, i ett pannrum, i ett pannrum
Jag vill elda i ett pannrum, i ett pannrum, i ett pannrum
Jobba ett dygn vila tre, vila tre, vila tre
Jag vill elda i ett pannrum, i ett pannrum, i ett pannrum
Detta är eldares sång
Detta är eldares sång
Detta är eldares sång
Detta är eldares sång
2 kommentarer:
Jag tycker låten är värdelös att lyssna på, men av att läsa attityden som texten framställer så står det klart för mig att Viktor Tsoi är den broder jag aldrig hade.
Kan ju förtydliga att låten inte är särskilt representativ för deras verk, utan mer "kom vi har en bandspelare vi spelar in det här lol" =)
Skicka en kommentar