Den homosexuella kärleken behöver allt stöd den kan få. Annan kärlek hyllas minsann i en massa sammanhang, exempelvis kärleken mellan man och kvinna, mellan föräldrar och barn samt kärleken till naturen. Även kärleken till fosterlandet ses rent av som vacker och eftersträvansvärd. Men den homosexuella kärleken omgärdas inte av samma positiva uppmärksamhet. Den är i stället osynliggjord, detta trots att det inte finns någon annan skillnad mellan homosexuella och heterosexuella än att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön och att heterosexuella dras till personer av motsatt kön.
Elisabeth Persson, v
Protokoll 1993/94:119
Introduktion och problemformulering
När samkönat äktenskap ska röstas genom i Riksdagen sätter Aftonbladet rubriken ”Ingen skillnad mellan människors kärlek”. Vem som citeras är lite osäkert, men tycks vara Karin Långström Vinge, präst i Skövde församling.
“Jag tycker att det är fantastiskt roligt och ett steg framåt.” Det är en självklarhet. Det ska inte finnas någon skillnad mellan två tjejer som älskar varandra och en man och en kvinna som älskar varandra, säger hon. (Melén, 2009, 1 april)
Frasen “[d]et är en självklarhet” tyder här på att kön inte ska spela roll för hur staten ser på parrelationer. Detta är ändå en normerande snarare än beskrivande formulering. Detta var dagen som lagen skulle röstas genom, och det var således inte en självklarhet än. Samma artikel tar upp att delar av KD och Svenska kyrkan inte alls ser “homoäktenskap” som något självklart.
Det finns däremot någonting annat som verkligen verkar vara självklart för såväl Långström Vinge som artikelförfattaren. De som gifter sig är två. Det finns inte, borde inte, finnas skillnad mellan människors kärlek -- så länge de är två och endast två åt gången.
I denna text kommer jag utforska vad modern svensk lagstiftning har att säga om äktenskap mellan två -- och endast två -- personer. Jag kommer att studera slutspurtarna av den politiska debatten innan de två sista stora ändringarna i lagstiftningen kring registrering av relationer - könsneutralisering av äktenskapet, samt registrerat partnerskap.
Metodbeskrivning med avgränsningar
Jag har tagit avstamp i äktenskapsbalken för att identifiera avsnitt som berör just tvåsamheten. Utifrån det har jag gått tillbaka till turerna kring beslutet att könsneutralisera äktenskapet år 2008-09, samt debatten kring införandet av lagen om registrerat partnerskap 1993-94. Det exakta materialet valdes delvis som bekvämlighetsurval, men representerar i båda fallen betänkandet med tillhörande motioner inför den sista debatten innan lagarna infördes.
Empiriska exempel
Äktenskapsbalken (SFS 1987:230) inleds med följande stycke:
1 kap. Äktenskap
1 § I denna balk finns bestämmelser om samlevnad i äktenskap. De två som ingår äktenskap med varandra blir makar.
Således kan vi konstatera att redan från start fastställs det utom något tvivel att äktenskapet gäller två personer. Senaste ändringen trädde i kraft 1 maj 2009 och gällde då könen på personen. Fram tills dess gällde äktenskapsbalken endast om det var en man och en kvinna som ville ingå äktenskap. I fall med par av samma kön gällde partnerskapslagen, som upphävdes i och med att äktenskapet könsneutraliserades (Notisum). Medan lagen blev mer öppen när det gäller kön (den nuvarande lagen är exempelvis tillämpbar även om fler juridiska kön införs) har den tvärtom blivit tydligare med att äktenskap gäller just två personer. Tidigare lydde motsvarande formulering “1 § Äktenskap ingås mellan en kvinna och en man. De som har ingått äktenskap med varandra är makar. “. Även om en kvinna och en man förstås i praktiken summeras till två personer, är den nya formuleringen mer noga med att få in det tillåtna antalet.
Formuleringen i ovanståede paragraf innebär dock inte i sig att äktenskap i Sverige endast kan vara monogama. Det skulle exempelvis kunna vara så att varje person har möjlighet att ingå flera äktenskap. För att se om detta är möjligt behöver vi se på vilka grunder man kan hindras från att ingå äktensap.
Äktenskapshinder regleras i 2 kapitel av Äktenskapsbalken. Kapitlet reglerar inledningsvis ålder och släktband som kan hindra en från att ingå äktenskap. Men 4 § reglerar det väsentliga för denna text - huruvida en får ingå flera äkenskap.
4 § Den som är gift eller partner i ett registrerat partnerskap får inte ingå äktenskap. Lag (1994:1118).
Det är således inte bara så att ett äktenskap definitionsmässigt omfattar två personer, utan även att en person endast får ingå ett äktenskap eller partnerskap (det senare kan man inte längre ingå, men de som ingått det när laget gällde omfattas naturligtvis av nuvarande lagstiftning). Ändringen i formuleringen av paragrafen i den aktuella versionen av äktenskapsbalken gäller just tillägg av registrerat partnerskap som möjligt hinder till att ingå äktenskap.
Debatten kring registrerat partnerskap för samkönade par
Innan äktenskapet blev könsneutralt fanns det en lag som gav samkönade par så gott som samma rättigheter som för olikkönade par som ingått äktenskap - lagen om registrerat partnerskap. Lagen trädde i kraft 1994. Jag har läst tio motioner som ligger till grund för diskussionen i betänkande 1993/94:LU28 om registrerat partnerskap m. m.. Sammanfattningsvis önskar “för”-sidan en lag som ger par av ett kön samma rättigheter som gifta par, utom möjligheten att adoptera barn. “Emot”-sidan talar om att det borde finnas större möjlighet att ingå trygghetsskapande frivilliga avtal för personer som på olika sätt delar hushåll, dock att det inte är motiverat att just homosexuella par ska få särskild lagstiftning.
Jag har inte hittat något uttryckligt om antalsneutralitet i någon av motionerna, men man kan studera på vilka sätt antalsneutraliteten inte nämns.
De motioner som yrkar på införande av registrerat partnerkap är ofta tydliga i att det är en fråga om lika rättigheter och jämlikhet. I motion 1993/94:L405 fastslår ett antal s-medlemmar att detta för dem är ett ideologiskt ställningstagande. “Dessa grundsatser [dvs likställande av heterosexuell och homosexuell kärlek], formulerade av partnerskapsutredningen, är den enda rimliga utgångspunkten för ett demokratiskt samhälles förhållningssätt. Negativ särbehandling av homosexuella är oförenligt med ett demokratiskt statsskick.” fastslår de, utan att sedan tyckas ha några problem med att i sitt förslag av formulering av lagen säga att partnerskap ska ingås mellan två personer, och att hinder ska motsvara äktenskapsbalkens. Att endast få registrera relation med en person tycks således vara helt förenligt med ett demokratiskt statsskick. “För att komma närmare principerna om alla människors lika rätt inför lagen, och mot diskriminering av människor, föreslår Socialdemokraterna att en lag om partnerskap införs. Den innebär att två personer av samma kön skall kunna ingå partnerskap med varandra.” föreslår i samma anda socialdemokrater i motion 1993/94:L408.
Medlemmar i kds framför två motioner med ett annat budskap (1993/94:L207; 1993/94:L208), som även framförs i en m-signerat motion (1993/94:L403). Dessa motioner är tydliga i att de ser en stor vikt i den lilla gemenskapen och familjen, och att medlemmar i sådana små gemenskap bör kunna få juridiskt skydd. Dock önskas här inte en särskilt lagstiftning för samkönade par, utan vidga begreppet hushållsgemenskap så att det omfattar fler olika konstellationer. “Alla typer av stadigvarande sammanboende bör inkluderas i en översyn. Den bör omfatta såväl sociallagstiftningen som förmånstagarbegreppet i försäkringssammanhang eller annan berörd lag. I detta sammanhang kan konstateras det beklagliga i att majoriteten i partnerskapskommittén inte velat belysa situationen för andra ushållsgemenskaper än för dem som homosexuella har.” (motion 1993/94:L207)
Könsneutrala äktenskap och vigselfrågor
15 år senare var det dags att könsneutralisera äktenskapsbalken. Jag går genom betänkande 2008/09:CU19 där de två frågorna som debatteras är dels den könsneutrala äktenskapet och dels vigselrätten. Jag kommer att uppehålla mig vid motioner som gäller den första frågan, och återigen se om det framkommer en argumentation som kan vara intressant för att säga något om den underliggande synen på antalsneutralt äktenskap.
Så gott som samtliga motioner som betänkandet tar upp talar för införande av könsneutralt äktenskap, vissa av dessa tar även upp att partnerskapslagen bör avskaffas och att lagstiftningen kring vigselrätt kan behöva förändras. En motion (C559) signerad kd-ledamot vänder sig dock emot med följande argumentation (sammanfattad i betänkandet) “Om lagstiftningen ändras så att äktenskap även kan ingås av två personer av samma kön kommer det att leda till att man får olika definitioner av äktenskapet inom olika grupper. Till exempel kommer kristna eller muslimer inte att erkänna alla äktenskap som lagstiftningen omfattar. Enligt motionären bör lagstiftaren i stället eftersträva konsensus.” Det kan vara intressant att notera att det inte tycks problematiskt att dåvarande äktenskapslagstiftning endast tillät en partner i taget, medan månggifte som finns inom vissa grenar av islam (och i mindre utsträckning även i kristendom).
Civilutskottet åberopar sedan tidigare argumentation kring partnerskapslagen och lyfter fram att den grundades på att heterosexuella och homosexulla par hade samma behov av ekonomisk och juridisk trygghet, och även det känslomässiga behovet att kunna öppet och offentligt visa sina känslor, samt att “[i] lagstiftningsärendet uttalades också att det inte var samhällets uppgift att genom lagstiftning eller på annat sätt ge uttryck för några värderingar när det gäller människors sätt att ordna sin samlevnad (bet. 1993/94:LU28 s. 8 f.).” Civilutskottet liksom lagutskottet anser “att rättsreglerna ska tillhandahålla praktiska lösningar för människors familjebildningar utan att ge uttryck för några värderingar”. Vidare argumenterar man för att könsneutral lagstftning är förenlig med barnens bästa. Traditioner och värderingar tas upp och man framhäver att begreppens innebörd ändras, och att dagens innebörd av äktenskap inte längre är kopplat till ett förbund just mellan en man och en kvinna. Det anses även vara positivt att könsneutral äktenskapslagstiftning kan verka normerande, och göra familjer med samkönade föräldrar mer accepterade.
Vad gäller den religiösa aspekten av äktenkapet framhäver betänkandet förvisso att det är önskvärt att samfunden och lagen kan förena uppdrag, men även att religiösa samfund redan nu har äktenskapsbegrepp som inte alltid helt överensstämmer med lagen, utan att det innebär något hinder för trosutövandet eller samhället.
Avslutande sammanfattning med slutsatser
Jean Carabine (2009), samt Deborah Cameron och Don Kulick (2003) utgår alla från Michel Foucults diskursbegrepp. Cameron och Kulick beskriver begreppet som “praktiker som systematiskt formar föremål de talar om”. Carabine citerar också Foucault och beskriver att diskurs “ibland är det generella domänen av påståenden, ibland en individualiserbar grupp av påståenden, och ibland en reglerad praktik som står för ett antal påståenden”.
Diskursbegreppet kan för föremålet av denna inlämning appliceras på två sätt. Dels den tydliga reglerade diskursen - vad betyder “äktenskap”, vilket innebörd ska ordet ha i reglerad juridisk mening? Men också - hur talar vi om äktenskapet, vad omnämner vi, och vad omnärmner vi inte? Diskurser kan vara olika kraftfulla. Diskurser kan också användas för att få eller befästa makt. Ett och samma fenomen kan framstå olika i olika diskurser, och två fenomen kan i ett sammanhang vara närliggande, medan i ett annat anses helt sakna koppling.
Genealogi är en Foucaultsk term som enligt Carabine beskriver hur man i en pågående diskurs kan spåra historisk diskurs, maktskiftningar och förändingar i samtalet. Utifrån ovanstående material kan man studera hur könsneutraliteten i äkteneskap med en gång är inkluderande och exkluderande för annan aspekt av vilka som kan ingå äktenskap - antalsneutraliteten.
För-sidans argumentation förändras inte nämnvärt mellan 1994 och 2009. Förespråkarna hävdar att möjlighet att registrera samkönade relationer handlar om mänskliga rättigheter, modernt demokratiskt samhälle, likabehandling, jämlikhet. Det talas nästan uteslutande om att lagen gynnar homosexuella, och att homosexuell kärlek är lika värdefull som heterosexuell. På det sättet signalerar för-sidan att de värnar en utsatt grupp. 2009 refererar förespråkare till 1994, och bygger vidare på införandet av partnerskapslagen.
Emot-sidans argument förändras dock över tid. 2009 är argumenten främst konservativa och värnande om den traditionella betydelsen av äktenskapsbegreppet, inte minst i religiösa sammahang. 1994 värnade emot-sidan också om konservativa värden - de små gemenskapen är samhällets grund, och personer inom sådana behöver skydd, hette det. Man lyfte dock fram att små gemenskaper kan se olika ut, och det inte finns någon anledning att just samkönade par skulle få egen lagstiftning.
Under kursens gång har det gång på gång kommit upp lagar som det är svårt att kritisera, eftersom man då kan anklagas för att ha väldigt samhällelligt obekväma åsikter Kritiserar man lagen om tidelag eller pornografi kan man anklagas att vara för tidelag eller barnpornografi. När för-sidan i fallen jag beskriver pratar om att lagförslagen innebär demokrati, inkludering, jämlikhet, och acceptans av all kärlek som vacker, ja, då blir det svårt att argumentera emot utan att framstå som ytterst osympatisk.
Men är inkluderingsretoriken så inkluderande? Ett tydligt mönster är att förespråkarna för lagstiftningen pratar om “homosexuella”, som om sexuell läggning var ett krav för att ingå partnerskap/äktenskap. Man kan också tänka sig att exempelvis bisexuella eller transpersoner som ej bytt juridiskt kön hade kunnat nytta av lagstiftningen, men deras sak är tydligen inte en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Att verka för att just samkönade relationer ska få egen lagstiftning exkluderar alla andra relationstypers möjlighet till att få statligt skydd.
Om man söker efter inkluderande lagförslag bland materialet som analyseras i den här uppsatsen, finner man det, kanske oväntat, bland förslagen som förväntas vara de mest konservativa - emotsidans motioner kring partnerskapslagen. Där lyfts det tydligt fram att hushåll kan se olika ut och att fokus på just samkönade par utestänger andra konstellationer från statligt skydd. 2009 är de resonemangen borta, medan för-sidans retorik förblir densamma som 1994. Det är vinnarna som dikterar diskursen.
Referenslista
Artiklar
Cameron, D. & Kulick, D. (2003). “Talking sex and thinking sex: the linguistic and discursive construction of sexuality.”
Carabine, J. (2009). ”Unmarried Motherhood 1830-1990: A genealogical analysis.”
Lagar, betänkanden och propositioner
