Pacific Rim

Fråga : När kommer Ryska Federationens gränser bevakas av gigantiska människoliknande robotar?

Vladimir Putin: Det är inte uteslutet i framtiden, men den mänskliga gränsvakten kommer alltid vara viktigast.

- Yandex-presskonferens. 

Jag såg hela Pacific Rim med spänning. Jag hade nämligen attackmens och undrade om mitt skydd skulle blöda genom.

Nä, allvarligt. Jag var pepp på den. Jag väntade mig heltokej Hollywoodaction med mechor. Jag gillar mechor. Kvällen innan hade jag just sett klart Space Runaway Ideon, en japansk animerad superrobotserie från 1980, så jag var lite extra pepp på att se mechaaction på bio, även om det skulle vara i töntigt 3D.

Men så började filmen och jag kom på att jag ju inte gillar Hollywoodfilm.

Som jag antytt i ett inlägg nyligen ser många av mina jämnåriga Hollywoodfilm som typ bara film. De kan prata om "fransk film" som en genre, eller "Hong Kong-film", eller Bollywood;  men Hollywoodfilm ses inte som en typ av film på samma sätt. Visst kan de här personerna hålla med om att Hollywood-action är en egen genre, men de placerar inte den i samma fack som Hollywood-drama. För mig blev det allmänt mycket lättare att förstå kultur när jag började tänka på Hollywoodfilm som en genre, allt från komedier till action till drama i ett enda fack. Jävlar vad behändigt det är för mig! För jag har också kommit fram till att jag inte gillar Hollywoodfilm så fasligt mycket. Jag är tyvärr inte så pass filmnörd att jag kan förklara exakt vad det är som stör mig, men jag tror att mycket av det jag ogillar ligger i dramaturgin. Sedan finns det Hollywoodfilm jag gillar också, men på det stora hela gillar jag det inte.

Pacific Rim innehöll ungefär allt jag ogillar med Hollywood. Vi börjar med det som först och främst stack mig i ögonen. Ni vet, Bechdeltestet? En kommentator skrev nyligen att man inte bör hänga upp sig för mycket på det, att testet är mer en kul leksak än nåt att bry sig om så mycket. Men jag råkar vara kvinna och jag är less på att jag inte existerar på film. Bechdeltestet är ett enkelt sätt att belysa det på. Men även utan Bechdeltestet kunde jag typ tjugo minuter in i filmen luta mig mot min kille och viska "det har fortfarande inte varit några kvinnor med". Piloterna är män (Utom en, det är big deal om henne, och så är hon sädär känslomässig vilket gör att hon ses som mindre lämplig att köra Jägers. Jusstja, robotarna i Pacific Rim heter Jäger.), forskarna är män, politikerna är män, militärerna är män, arbetarna är män. Män män män. Män.

Som kontrast då, så såg jag som sagt klart Ideon kvällen innan. Det var den som fick mig att göra inlägget om "kom över till vår sida, vi har kvinnor!". Ideon är inte något feministiskt ställningstagande, direkt, den är en 33 år gammal mechaserie med förvisso mer djup än en del annat i genren. Men ändå. Det är en superrobot och den slåss mot andra robotar. Och i Ideon finns det kvinnlig pilot, kvinnlig forskare, kvinnor i besättningen, fiendesidan ser man mest militärerna av och det är en hel del kvinnor där. Det är inte 50-50, men kanske en tredjedel av figurerna... en fjärdedel, kanske. Men det finns kvinnor, det är ingen som är "hon, tjejen i Ideon".

I Pacific Rim finns det en tjejen. Jag har betalat 125 spänn (plus 15 för 3D-glasögonen!) för en film som försöker låtsas bort att jag finns.

Ja, andra Hollywoodheter, då. Omotiverad exotifiering av personer av roliga etniciteter. Tjejen, hon är japanska, så herrarna omkring får prata käss japanska med henne ibland. Det finns ryssar, de är stereotypa och kör nåt som heter Cherno Alpha (REALLY?!) som de skyddar Sibirien med. Och en av forskarna är neurotiskt sifferfreak av germanskt ursprung, hihi så skojigt. Huvudpersonen är en blond vit amerikan som givetvis hamnar i penismätningstävling med en annan vit blond manlig pilot. Känslan som infinner sig är, som så ofta när jag ser på Hollywoodfilm, "så jävla onödigt!". Jaja, och så är handlingen sämst och actionscenerna är så mörka och snabbt klippta att man inte får någon ordentlig koreografi i dem. En typiskt sommarrulle från drömfabriken, alltså.

Det som var värt med filmen var mechabiten av den. Den skötte sig rätt bra som en film för personer som gillar superrobotar. Det fanns den obligatoriska förklaringen till varför man överhuvudtaget fått för sig att bygga sådana stridsmaskiner (och förklaringen hängde tungt på suspension of disbelief, som det alltid är med superrobotar). Man fick se en del av det tekniska bakom, hur pilotdräkterna ser ut, hur kontrollsystemet fungerar, hur roboten förbereds för strid och kommer ut till fienden. Lösningen med att få in piloterna i huvudet och sedan fästa huvudet på kroppen gillade jag mycket. Den var snyggt gjord. Trots det idiotiska med att ha cockpiten i huvudet. Själva striderna var dock tyvärr röriga och man fick se väldigt lite av andra Jägers än huvudpersonens in action, vilket var synd för det är ju sånt man ser på superrobotfilm för. Den är tyvärr bäst som mecharulle i början och allt som är kasst tar över mot slutet, men första halvan tyckte jag om för rimliga inslag av superrobotfetischism.

Jag anar att tjejnördinternetsfären gråter galla i besvikelse över Pacific Rim. Jag antar också att folk som gillar hollywoodaction kommer gilla den. Jag kan också rekommendera det för personer som jag - om du är ointresserad av hollywoodfilm men intresserad av superrobotar är det här sommarbiofilmen för dig! Förutsatt att du alls tänker se på sommaraction från Hollywood, för man måste faktiskt inte. Men kanske om du ska på bio med polare.

För övrigt kan jag återigen passa på att tipsa om Gunbuster. Den är inte lång, handlar om stora robotar, begriplig för folk som inte vanligtvis ser på animé och riktigt bra.

Och för er med särintressen - Ideon var bra, intressant, och jag kommer nog återvända till den i tankarna när jag tänker på animé i framtiden. Dock lite tråkig. Jag var hela tiden nyfiken på hur serien skulle fortsätta, men jag kände inte att jag bara måste se nästa avsnitt hela tiden. Inget page turner, med andra ord, men klart sevärd. Nu ska jag kolla på långfilmen!