...där jag inte släpper Wollins polykolumn

Tove Björnlundh, redaktör på Aftonbladet Wendela, tycker nog att jag är lite jobbig nu. Jag mailade henne angående Wollins polykolumn när den var ny, och sedan svarade hon att hon inte alls upplevde krönikan som föraktfull. Och sen svarade jag dig med ett länk till ett blogginlägg jag skrivit och bland annat följande i själva mailet:

Nu tänker jag spontant såhär. Jag vet ingenting om ditt privatliv men gissar på ren statistik att du ören monoperson. Då är det kanske inte så underligt att du inte fann krönikan föraktfull. Däremot var det en del polypersoner som tyckte att den var otrevlig, det märks inte minst på kommentarerna. Och om du är monoamurös, kan det inte vara så att din upplevelse inte är särskilt intressant i sammanhanget, medan polypersoner har ett visst tolkningsföreträde?

Och sen då, sen så blev ungefär samma text publicerad på SVT Debatt. Jag förstår att Björnlundh kanske känt att jag varit lite on her case. Men å andra sidan har han varken besvarat mitt brev eller blogg-/debattinlägget, så hon kanske inte alls bryr sig. Hon har dock svarat min kompis Mattias, som skrivit bland annat följande till henne:

Hej!
Jag vill bara påpeka att det Malin Wollin skriver i sin krönika är oerhört okunnigt och bitvis kränkande.
Som andra nog redan har påpekat, hade du tyckt det var okej om hon skrev att hon fick ångest av att ha en relation med någon av samma kön och ägnat en hel krönika åt att orera om hur konstigt och ångestframkallande hon tycker det är?
Jag förstår att Wollins roll är att skriva "kontroversiella" och okunniga saker men jag tycker du som redaktör bör tänka efter lite extra och läsa hennes krönika igen och försöka sätta dig in i att hon skriver om dig.
Tycker du det känns okej?
Om hon skrev att den du väljer att dela ditt liv med ger henne "obehagsrys"?
Wollins attityd är inget ovanligt utan är väldigt vanlig men att ni väljer att publicera den krönika under Prideveckan samtidigt som ni kör hårt på er kampanj om att gilla mångfalt är ganska dåligt.
Kan du inte se det? Ni kör en kampanj om att gilla mångfald och publicerar en okunnig och illa skriven krönika som går ut på att författaren får "obehagsrys". Är det att omfamna mångfald?
Jag ber dig bara att läsa igenom hennes krönika en gång till och föreställ dig att det är dig och ditt liv hon skriver om.
Tack på förhand
Mattias Skagerholm

och senare (första mailet ledde nämligen till autosvar om att Björnlundh var borta)

Hej igen!
Du är nu tillbaka ifrån din semester och jag hoppas du har tänkt igenom lite kring Wollins krönika.
Under en vecka när ni har kampanj för att omfamna mångfald väljer att publicera en krönika som går ut på att krönikören får obehagsrys och ångest av att mötas av tanken att leva annorlunda.
Varför inte bara respektera att människor är olika?
Tycker du att det känns accepterande och positivt det hon skriver?
Känner du dig respekterad om du föreställer dig att det är ditt levnadssätt hon skriver om?

Tack på förhand återigen
Mattias Skagerholm

Och hon svarade faktiskt Mattias, med följande:

Hej Mattias,
ledsen för sent svar, jag hade skrivit fel i mitt semestermejl och kom precis tillbaka.
Jag har läst hennes krönika flera gånger både innan och efter publicering men finner den inte föraktfull. Det Malin skriver om obehagsrys kan inte tas ur sitt sammanhang och stycke. Hon syftar på att hon inte skulle kunna ha koll på flera personer och känslor eftersom hon tycker det är svårt nog med en person. Inte att andras sätt att leva ger henne obehag. Varför vi publicerade krönikan under just Prideveckan handlar om att vi som huvudartikel publicerade en intervju med en polyamorös kvinna som berättade om sitt liv och fann det passande med en krönika som ifrågasätter alla relationsnormer. Att Malin anser att man väntar på en rätt människa istället för flera är hennes åsikt och inte ett bud om hur andra ska leva.

Vänliga hälsningar
Tove Björnlundh

Jag har några kommentarer på detta, och annat jag hört under debatten.

Tolkningsföreträdet
Det är nu bortom all tvivel fastställt att Björnlundh inte finner krönikan föraktfull. Det är också tydligt (för mig såväl som för Björnlundh om hon läst sina mail och sett kommentarerna på kolumnen) att många polypersoner har reagerat negativt. I ljuset av detta, hur intressant är det vad Björnlundh känner och inte känner inför texten? Personer som kolumnen raljerar över vänder sig till Björnlundh och säger "det här är ett problem", Björnlundh svarar att hon inte ser problemet. Vad ska vi göra med det svaret? Tacka för förtydligandet? Gratulera? Genast avfärda vår egen upplevelse, eftersom Björnlundhs uppenbarligen gäller över vår?

Wollins egen åsikt 
Av någon anledning har personer i diskussioner kring det här känt sig manade att det Wollin skriver är hennes åsikt, och ingen absolut sanning. Tack, jag vet. Det är faktiskt underligt att någon tycker att de ska förklara detta. Mitt problem med Wollins text är just hennes åsikter, och sättet hon framför dem på. Tycker jag att man har rätt att ha åsikter? Självklart. Har man rätt att uttrycka dem? Ja. Har man rätt att uttrycka dem utan att någon konfronterar en? Nej.

Det handlar om hennes liv!
Björnlundh säger att det Wollin skriver inte kan tas ur sitt sammanhang. Ja, obehagsrysningar låter ännu värre i sammanganhet med "Hur är det möjligt att hitta ett helt pärlband av folk som man vill vara ihop med?" och "Vidare så undrar jag om det ­ändå inte är så att man väntar på rätt person om man känner behovet att vara ihop med många.". "Man" innebär nämligen "folk i allmänhet" i svenska språket. Vill man använda "man" som "jag" bör man verkligen precisera att det är det man gör, annars låter det ju onekligen som att Wollin agerar som livsrecensent åt folk i allmänhet.

Får man ha åsikter om allt?
Vidare undrar jag fortfarande om Björklundh skulle ha samma förklaringar om Wollins uttalanden om det hade gällt relationer mellan personer av samma kön. Jag anar nämligen att svaret är ett solklart NEJ. Jag tror inte för ett ögonblick att Aftonbladet hade publicerat motsvarande text om lesbiska under Prideveckan eller någonsin. hade det hänt hade andra media reagerat. Varför är detta okej att skriva såhär om flersamma relationer?

Texten är en kolumn 
Det är lätt att råka tro att en kolumn är en text med egna åsikter rakt upp och ner. Så är det inte. En kolumn är åsikter som bedöms vara av intresse för allmänheten. Någon (minst två personer: Wollin och Björnlundh) har alltså bedömt att Wollins obehagsrys samt idéer om sann kärlek inte bara är intressanta för Wollin, utan även för tusentals läsare. Har man gjort den bedömningen så får man räkna med att texten kommer att läsas med utgångspunkten "här försöker Wollin ha en poäng som är intressant och relevant för många". Lev med konsekvenserna av era beslut, tack.

Medieklimat
Det är intressant hur vissa tycker att man är immun mot att bli oemotsagt om man är provokatör. Om ens jobb är att säga otrevliga saker ingår det i jobbet att ställas till svars för det. Om man är redaktör för någon som lever på att vara otrevlig så kan man inte vifta bort otrevligheten. Då får man väl helt enkelt säga "ja, vi betalar Wollin pengar för att hon ska säga fördomsfulla saker som folk blir upprörda av!". Ja, jag vet att vi lever i en medieklimat där provokation=klick=pengar. Jag vet att jag inte ska söka mig till Fotbollsfrun på Aftonbladet om jag ska ha en djup analys. men nej, jag tycker inte det är okej att säga vad man vill bara för att man är proffsprovokatör på en tidning många ser ner på. Det är inte okej, och det är ingen ursäkt.

"en krönika som ifrågasätter alla relationsnormer."
Det här är ett citat ur Björnlundhs svar till Mattias. Jag ville bara lyfta fram det så att ni som inte orkade läsa hela svaret kan dunka huvudet i bordet. Ursäkta, men vilken efterhandskonstruktion! Hade man velat ha en ifrågasättande krönika om normer hade man väldigt enkelt kunna hitta minst ett dussin betydligt mer lämpliga skribenter.

Summering
- Björnlundhs upplevelse av krönikan som icke-föraktfull är kanske relevant för Björnlundh själv, men inte den bästa måttstocken att bedöma krönikan med. Här är ett enkelt schema:

Om:
1) Det finns en text som raljerar över en grupp, eller framställer gruppen stereotypt
2) Du tillhör inte gruppen och ser inga problem med texten
3) De som tillhör gruppen ser problem med texten
Då:
Bör du verkligen testa att bortse från din egen icke-upplevelse och lyssna på gruppens. Ja, det kan vara så att gruppen är överkänslig. Sannolikt för att det är femtemiljonte gången de tvingas konfronteras med sån skit. 

- Att publicera denna smörja under Prideveckan och parollen "omfamna mångfalden" tyder på brist på omdöme och förmåga till någon som helst reflektion.
- Vi vet alla att det där är Wollins åsikter. Som världen är konstruerad, dock, så kan man faktiskt kritisera åsikter. Det är faktiskt rimligare att göra det än att kritisera fakta.
- Protip: skriver du "man", kommer det läsas som "folk i allmänhet". Det kommer inte läsas som "jag tycker såhär om mitt eget liv och inga andras".