En sak jag tycker är intressant när folk i media talar om klassresor är att klassresa underförstått görs uppåt. Om någon gäst är inbjuden i egenskap av en person som gjort klassresa är det ofta en akademiker eller kulturpersonlighet vars föräldrar var arbetare. Jag har aldrig hört det motsatta. Samma när man beskriver politiska drömmar - såväl vänstern som högern pratar om klassmobilitet som något positivt, men verkar verkligen alltid mena klassmobilitet uppåt.
Det här är jättespännande, tycker jag. Man borde verkligen fråga alla politiker som vill ha fler klassresor om de menar både uppåt och neråt, eller om de helt enkelt vill att folk i genomsnitt ska få mer pengar, fysiskt lättare jobb och mer bildning? Det är ju skillnad på det och ökad klassmobilitet.
Och om ordet klassresa nu har blivit synonymt med resa uppåt, vad heter det då när man reser åt andra hållet? För det kan väl knappast vara så att den typer av resor inte visas i media eftersom de inte finns?
21 kommentarer:
men eller hur. och i och med att allas mål är/bör vara att göra en klassresa uppåt, så befäster man ibland av misstag arbetares maktlöshet på vissa områden. som att, skit i att göra arbetsplatsen bättre för alla de där industriarbetarna kan ju börja plugga i stället. eller som när jag jobbade i kassa på ett stort varuhus och vars kassachefstjänst ständigt byttes ut till folk från andra avdelningar som såg en chans till att klättra inom företaget. en av dessa klättrare skrev i sitt avskedsbrev till kassörer som har jobbat många många år, typ "det kan hända alla, bara man försöker, prova ni med!". kassörerna tog jätteilla upp, de tyckte om att vara kassörer och jag tycker det var direkt osmakligt att så tydligt bevisa för andra vad man som klättrare tycker om det man klättrar på... dessutom visste kassörerna att de där tjänsterna togs upp av folk från andra avdelningar i första hand. från högre håll fanns det ingen tanke på att detta kunde tänkas vara klantigt att skriva till sina undersåtar, det var så självklart att ingen kunde vilja vara kvar på samma ställe om det dessutom ligger lägst på credd-skalan!
att klättra ner blir därför alltid ett "misslyckande". sjukt trist.
Vilken fantastisk tanke! Jag har aldrig tänkt på klassresa som något annat än att resa uppåt, men du har ju helt rätt - det skulle ju lika gärna kunna vara tvärtom. Varför är alla överens om den rådande betydelsen? Och hur blev det så? Spännande!
Det är ju svårt att benämna en klassresa neråt på ett sätt som låter någorlunda neutralt. Klassfall eller klassras är väl det som låter värst medan typ klasspass antyder att det rör sig om en nonchalans och ett ointresse för klassresor generellt.
Om man tänkte sig klassresor mer som en hiss och mindre som ett sånt där rep man ska häva sig upp för på gymnastiken så kanske resorna neråt inte skulle te sig lika illa.
Språket som används när man talar om klass har en tendens att skära i öronen på mig och det slentrianmässiga sättet att slänga sig med provocerande malplacerade omskrivningar och metaforer gör fort diskussionen svårare än nödvändigt att reda ut och förstå.
Tänker genast på Yarden av whatshisface just d Kristian Lundberg om hans klassresa nedåt.
Jag tänkte också direkt på Kristian Lundbergs Yarden. På baksidan av den boken benämns hans klassresa nedåt som en "omvänd klassresa". Ett exempel på att den vanliga klassresan görs uppåt!
Haha, ja, som "omvänd rasism" och "omvänd sexism".
När jag pratade om det här på Twitter var det nån smart som skrev att om klassresor neråt var en sån där verklighet folk var medvetna om så skulle folk som just nu har makt kanske varit mer benägna att se till att även de lägre klasserna har det bra. Man kan ju hamna där!
Tycker det är så jävla svårt att skriva om det här utan att man låter snofsig och nedlåtande. Svårt när över=uppe=bra och under=dåligt är så inbyggt i språket.
Ja, riktigt obehagligt när "alla" tycker att arbetarklass är något dåligt/mindre önskvärt att vara. Vissa historiska kvarlevor från perioder när arbetarklass väldigt ofta betydde att ha det väldigt ekonomiskt knapert kan man ju förstå, men så är ju inte läget i Sverige idag, och har inte varit på ett antal decennier. Kan t.ex. i mitt jobb inte se några tecken på att arbetare med anställning skulle må sämre än dito tjänstemän rent psykiskt i alla fall, utan snarare tvärtom.
Jag har liksom Humhum hört uttrycket "omvänd klassresa".
Jag har också hört åsikten att "social rörlighet" är bra och att det är något som bör öka. Antar att detta avser att klassresor bör ses som något vanligt och normalt.
/Perry
Vad är det egentligen som definierar vad som är "under-", "medel-" och "överklass"?
Är det inkomsten? Knappast, min kusin som kör grävmaskin (vilket jag aldrig har sett benämnas som överklass) tjänar över 40 000 i månaden.
Är det om arbetet är smutsigt och fysiskt, eller om man har slips och kostym?
@Pontus - Låter väldigt otroligt att en person som är anställd som grävmaskinsmaskinist skulle tjäna 40000 kr/mån. Det är långt långt över de löneavtal som Transport har med arbetsgivarsidan. Omkring 25000 kr/mån är rimligare.
Men om din kusin äger sin egen grävmaskin och har egen firma kanske han kan komma upp i en lön på 40000 kr/mån. Men då kräver det också att han har uppdrag som motsvarar heltid och att han kan fakturera för 40 timmar i veckan. Glöm då inte att han också har ytterligare timmar att sköta företaget och serva maskin som han inte kan fakturera för. I praktiken innebär det att han jobbar betydligt mer än heltid.
/Lastmaskinisten
@Lastmasknisten: Ja, kusinen ifråga har egen enmansfirma och jobbar i Stockholmstrakten där det ju alltid är gott om jobb och dyrt att anlita hantverkare och dylikt.
Eftersom han är sin egen så jobbar han när han vill, det blir en del jobb på lördagar och kvällar ibland, men också långa utlandssemestrar under vintern när beläggningen är lite lägre.
Men nu var det inte det som var frågan.
menååh, klass avgörs inte av kläderna ffs, det handlar om makt och inflytande över sitt egna liv! och det finns arbetarklass i allra högsta grad idag kan jag meddela, vad än folk påstår sig ha läst i dn eller whatever.
sorry men asså jag lackar på denhär totala bristen på, vad det nu är, insikt? som ofta råder när det pratas klass. och som att klassförakt skulle vara något nytt påfund? är nån förvånad på riktigt att "ingen" vill vara arbetarklass?
fruktansvärd historia emmisen delade med sig av. men så är det hos oss också. man "ska" vilja klättra, och det påpekas också av cheferna. annars saknar man ambition eller nåt antar jag. som att arbete och karriär är det viktigaste i livet för alla människor, jag blir så matt.
För mig handlar klass inte så mycket om hur mycket man tjänar eller hur mycket makt man har, varken över sitt eget liv eller andras. Att pengar inte innebär inträde i överklassalongerna visas ju av att Den Riktiga Överklassen brukar kalla sådana som tjänat mycket pengar, utan att vara överklass, för "nyrika", "uppkomlingar" eller liknande. Och den som flashar med sina pengar är vulgär.
Och att styra över sin egen tid är inte heller nödvändigtvis överklass. Det finns ju massor med bohemer som gör det. Klassbegreppet är ganska svårt att definiera, men (ut)bildning är helt klart en komponent. Påbrå och uppfostran är en annan. Överhuvudtaget används ju klassmarkörer ofta som ett sätt att utesluta sådana som inte kan koden. Lite som gängtecken eller andra gruppmarkörer.
Och visst är det så, att en "klassresa" är uppåt by default. Kanske för att man inte lika gärna talar om sådana som gjort en resa nedåt - de är ju förlorare.
Lite intressant att höra en före detta sovjetmedborgare prata om klass, förresten - där gällde ju, åtminstone enligt vissa, ett klasslöst samhälle. Nu var det naturligtvis inte klasslöst, men klasserna såg förmodligen lite annorlunda ut där, jämfört med i Sverige. Och jag vet inte om du var tillräckligt gammal för att ha hunnit insupa klassamhället ordentligt när du flyttade hit, men lite måste du väl ändå ha snappat upp? Hur såg klassamhället ut där? Och hur upplever man klasser i Sverige när man kommer från ett helt annat "system"?
Jocke, jag gillar att tänka på det som "Marx-klass" (individens plats i produktionen - arbetarklassen äger inte produktionsmedlen) och Weber-klass (social tillhörighet), men nu när jag slår upp Max Weber så kallar han det tydligen för klass och status. Klass är då mer ekonomiskt, relaterat till individens möjligheter på marknaden (både att köpa varor och tjänster, och att sälja sitt eget arbete och kunnande); status är helt socialt och verkar vara det du kallar att kunna koden.
Själv håller jag på att utbilda mig till sjuksköterska efter att ha arbetat som outbildad inom vård och omsorg i några år. Det känns väldigt mycket som en klassresa, trots att löneskillnaden är obetydlig och jag fortfarande kommer att jobba häcken av mig på obekväma arbetstider. Statusen i att ha en legitimerad yrkestitel? Karriärmöjligheterna? Jag vet inte varför, men det känns verkligen inte som ett arbetarklassjobb.
Pontus N:
Din kommentar om "finns det klass i Sverige idag, arbetare tjänar mer" är typ klassisk kommentar för en person som inte tänkt på klassfrågan förut. Så det finns massor av info om klass i Sverige, bara att söka om du är nyfiken!
Jocke:
Jag var barn i en ganska homogen miljö, så jag hann aldrig riktigt själv uppleva klasskillnader där. Typ alla mina dagiskompisar hade en förälder som var kemiingenjör, ish.
@Tanja: Nej, nu missförstod du mig nog. Jag sa INTE att eftersom vissa arbetare har rejält höga löner så finns det ingen klass. Vad jag undrade var VAD det är som defnierar "klass", just eftersom det INTE är lönen. Och som många andra kommenterat så finns det andra begrepp än "klass", som status, utbildning, kontrollen över sitt eget liv, osv.
Vad jag undrade var helt enkelt vad du lägger i begreppet klass, när du pratar om att göra en klassresa? Det kan ju mycket väl vara så att någon väljer att gå ner i lön för att istället få mer kontroll över sitt eget liv. Är det då en resa upp eller ner? I vissas ögon stiger denne nog i anseende, i andras sjunker hen.
Jag tänker att klass handlar om ekonomisk trygghet. En trygg anställning ger ekonomisk trygghet, även om det är inom ett typiskt arbetaryrke (särskilt inom traditionellt manliga jobb). Sen sliter ju tunga och kroppsliga jobb på en, och blir man sjuk så finns inte längre samma trygghet. Men jag menar att osäkra anställningar och tveksamma sociala fånga-upp-nät skapar en underklass. Alltså att det handlar om pengar (=trygghet, levnadsstandard), och möjligheten att skaffa sig det. Eller typ… utsatthet?
Pontus N:
Jag missförstod dig inte. Jag kände bara att om jag skulle förklara moderna klassbegreppet för dig i mina kommentarer skulle det förmodligen leda till en diskussion av klassbegrepp i mina kommentarer. Och det orkar jag inte med just nu. Så jag tänkte att eftersom din fråga är rätt basic, så kan du söka det någon annanstans.
Det där brukar ju Carl Johan de Geer prata om i olika sammanhang.
Nu kan alla som liksom Pontus N undrar vilka klasser som finns och vad som avgör det, kolla i den stora brittiska undersökningen:
http://www.dn.se/ekonomi/britterna-delas-in-i-sju-klasser
Uppenbarligen finns det 7 klasser, som styrs av inkomst, boende, socialt nätverk och kulturella intressen.
Det går bara upp för mig att jag inte har gjort rätt sedan när min man kom tillbaka till mig, jag är på den här bloggen för att tacka vem den förtjänar. För några veckor sedan var mitt liv i ett fruktansvärt skick eftersom min man lämnade mig och jag tror aldrig att jag skulle få tillbaka honom. Men med hjälp av denna kraftfulla trollformler som heter Dr. Ekpen är mitt liv nu på ett glatt humör, jag måste rekommendera Dr. Ekpens tjänster till alla där ute att de ska kontakta Dr. Ekpen genom dessa uppgifter nedan: ( ekpentemple@ gmail.com ) eller whatsapp +2347051979135 eftersom genom Dr. Ekpen hjälp återupprättades mitt äktenskap.
Skicka en kommentar