tisdag, april 17, 2012

Mayonnaise och mon Dieu - Bourdieu!


De som följer mig på Twitter vet att jag igår blev sugen på "rysk majonnässallad". Sen åt jag det och mådde illa jättelänge, och kom sent till jobbet, men det är okej för jag kunde jobba in lunchen, för jag ville inte titta på mat. Och så lovade jag förklara vad rysk majonnässallad är och varför jag och Stangel tycker det är roligt.

Jag vet inte var jag ska börja, men jag kan börja såhär. Jag kan börja med att förklara att det i ryska kultursfären finns några sallader med stor majonnäsbas. De är viktiga till fester som nyår och födelsedagar. Och när jag säger sallad så menar jag inte det man menar i det här landet. Att man slänger ihop lite grovt skurna blad och skvätter på lite dressing. Nehej. Sallad ska vara typ som svensk potatissallad eller rödbetssallad. Det ska vara majonnäs, och så ska ingredienserna vara småtärnade, eller rivna på rivjärn. Och så ska salladen gärna vara lagd i lager. Här är några klassiska.

Olivje
Klassikernas klassiker. Ett måste på varje nyårsbord med självaktning. Från början en schmancy historia med kräftstjärtar. Sedan länge tärnad potatis, saltgurka, korv, gröna ärtor, lök och ägg. Och majonnäs. (Notera att det här är typiskt sådana recept som varierar från familj till familj)

Sill i päls
Asgott! Hade man kunnat köpa det färdigt i Sverige hade jag ätit det ofta. Nu pallar jag inte laga det för singelhushåll. Sill i päls är en lagersallad och tillagas typ såhär. Ett lager skivad potatis, ett lager skivad lök, ett lager saltad sill, ett lager potatis, ett lager rivna rödbetor, ett lager rivet kokt ägg, ett lager rödbetor. Och så majonnäs mellan det. Så jävla gott.

Mimosa
Jag har faktiskt aldrig ätit det, men min familj har aldrig vart stora på majonnässallader heller. Lager av mosad fiskkonserv, riven potatis, riven morot, skivad lök, finrivet ägg... ja, och majo. I vissa familjer har man rivet smör i. Ni börjar ana varför det finns en smädisk blogg om sån mat.

Ostsallad
Riven ost, ibland riven morot, hackat ägg, vitlök, majonnäs. Gott till mörkt bröd, faktiskt.

Crabsticksallad
Inte en Sovjektklassiker, då det inte fanns crabsticks i Sovjet. Dock modern klassiker och relevant till communityt jag läser. Ris, crabsticks, burkmajs. You guessed it - majonnäs. Annat kan vara med, men det här är grunden.

Communityt jag läser heter Mayonesa_nax, uppkallad (anar jag) efter kitchen-nax. Det senare var ett elitistiskt matlagningscommunity. Mayonesa_nax handlar om att smäda dålig matlagning. Man letar recept på internet, lägger upp dem, och förfasas tillsammans. Den typen av mat man beskriver kallar man för "njamka".  De mer begåvade av mina läsare fattar nig att det är ett onomapoetiskt ord som har med namnam att göra, och hade jag översatt njamka till svenska hade man kanske sagt "smarris". Men jag ska säga njamka. Det finns vissa återkommande kännetecken hos denna mat.
  • Majonnäs. Fungerar som dressing. Även som marinad. Även att ugnsbaka med. Även i deg. Man tar gärna vilka maträtter som helst och lägger till majonnäs, för majonnäs gör allt saftigt och mört. Ska man grilla kyckling ska man till exempel lägga in den i majonnäs först för då blir det otroligt saftigt och mört. Majonnäs är den hemliga ingrediensen som lyfter maten i ca 90% av fallen. Inkluderar tårta.
  • Crabsticks. Man kan ha dem i allt. Man kan göra fiskfärsbiffar av dem. Man kan rulla ut dem och rulla in fyllning.
  • Man finriver allt. Och mosar saker med gaffel. Ju mindre bitar desto bättre husmor.
  • Vad som helst ugnsbakas under majonnäs och ost. Eller bara majonnäs. Länge. 
  • Saker läggs i lager. Många lager. Med majonnäs mellan. Finrivna lager med majonnäs emellan. 
  • Maten får pretentiösa namn. Allt beskrivs som spännande. "Testa, tjejer", står det. "Den här kombinationen verkar underlig, men konserverad mango ger denna olivje en pikant spännande smak!"
  • Absurda besparingsåtgärder. Å ena sidan är ingredienserna ofta sådant som fanns i kylskåpet och höll på att bli dåligt. Å andra sidan kan det vara saker som ett halvt kilo korv, eller en halvliter majonnäs. Och man blandar gärna högt och lågt, och dekorerar sin mimosa med caviar. 
  • Russifiering. Man tar en känd maträtt från annan matkultur. Sen russifierar man det ogenerat. Gärna med majonnäs. Sushi? Ja! Pizza? Ja! 
  • Dekorera saker. 
Recepten är dessutom generellt skrivna på ett gullesnuttigt sätt som svenskan är oförmögen till, medan ryskan är gjord för. Allt skivs i diminutiv, eller åtminstone alla substantiv. Det är alltså inte någonting som Mayonesa_nax hittat på, utan sådan är tonen i originalrecepten. Man hackar lökis i små bitar och blandar med en matskedis majonnäsis. Att ägg i diminutiv betyder testiklar stoppar sällan receptens författare.

Fredrik och jag som följt communityt länge har plockat upp en del meme därifrån. Sådant som ofta förekommer i recepten och som communitymedlemmarna gärna skämtar om. Själva ordet njamka kommer förstås från att receptens författare ofta avslutar med att rekommendera sin maträtt, för att det är sådan njamka. Författarna pratar ofta om att "älskling" åt maten "kurrande" när han kom hem från jobbet. Ja, och det är viktigt att överraska gästerna. Man kan exempelvis göra ostsallad utan ost, men istället med majonnäsinlagda snabbnudlar med ostsmak. "Gästerna kommer inte att ana vad de äter!".

I kommentarerna säger man förstås att man vill kräkas, fast man inte får för moderatorerna. Sen gratulerar man dem som äter sånt till deras starka magar (efter igår är jag inne på att hålla med, man ska vara från en annan dimension för att leva på sånt). Och så kommenterar man att man ju skulle kunna ta de där ingredienserna och ta bort hälften och ha lite ruccola, och så HEMMAGJORD majonnäs. Typ alla i kommentarerna verkar göra egen.

Och det är halva det roliga med communityt, hur fint det illustrerar kulturellt kapital. En del av kommentatorerna hävdar att anledningen till att folk gör pastej av varmkorv är att de är fattiga och försöker göra nåt fint av det lilla de har. Ibland kan det förstås stämma, typ när man gör rom av mannagryn och sillspad. Men som många påpekar är det billigare att fucking köpa pastej. Och så börjar kommentatorerna prata om sin ruccola och att man kan faktiskt köpa en hel kyckling på marknaden och tillaga nåt schmancy av ....

Och det blir liksom bara så himla typiskt att 1) mat är klassmarkör och 2) man kan inte enbart köpa sig en biljett till klassresa. Njamkaätarna har ofta uppenbart gott med pengar, ingredienserna de har är ofta dyra.  Dyra och sådär lyxmarkörer, typ vaktelägg eller lax. Men så tar de sin lag och så skär de den i småbitar och rör ner i majonnäs med rivet ägg och potatis. Dekorera med räkor formade som hjärtan. För referensramarna är såna att till finfest gör man lagersallad, ju fler ingredienser desto bättre, och smakar det konstigt så är det exotiskt. Och även om det var länge sedan det var nittiotal så klarar man bara inte av att slänga mat. Och fast det var länge sen det var sovjet och majonnäs var svårt att få tag på, så kan man fortfarande inte få nog.

Och kommentatorerna vill gärna framhäva exakt hur få ingredienser de hade använt, och på exakt hur stora vita tallrikar och exakt hur skvättigt de hade skvätt balsamvinäger (som är så gott!). En del verkar på riktigt sakna förståelse för njamkaätarna. En del verkar mest sprattla så hårt de kan för att vara europeiska och foodies och majonnäs ÄR FAKTISKT EN KALL SÅS OCH JAG GÖR MIN EGEN!

Igår orkade jag inte koka potatis, så jag körde på "tar vad som finns i kylen"-metoden. Jag fick till ägg, tonfisk, ärtor och lök. Jag saknade saltgurka, det hade behövts. Sen mådde jag illa. Fukk. Men när jag slutat må illa av tanken på majonnäs i någon form ska jag laga sill i päls.

PS.
Som ofta - tillägg strax efter uppläggning. Apropå matkultur i uppväxten och kulturellt kapital. Jag växte ju inte upp rik. Och när jag var liten var det ju typ som Sverige på 50-talet i många avseenden, inklusive detta att färska grönsaker inte fanns på vintern. Färsk gurka på vintern, det hade man typ på nyår, om ens. Och så odlade man mycket eget, och kokade sylt, och saltade och konserverade och lade in. Typ ankor och höns hade man massavrättning för i slutet av sommaren och la in också. Det var burkar överallt. Man fick inte vara i köket för att det skulle sterilkokas, men man fick skummet från sylten. Gott!

Det har lett till flera saker i min matvärldsbild. Dels så begriper jag mig inte på när man i matlagningsprogram lägger in frukt eller grönsaker, och ba "håller flera månader i kyl". Håller det i kyl, vad fan är poängen med att lägga in då? Va?

Och så är jag rätt petig med att grönsaker och frukt ska vara rätt mogna och i rätt säsong. Jag undviker hemskt gärna långa raka gurkor, och åretrunt-tomater. De smakar ju ingenting. Jag är fortfarande lite sur över att jag missade blomkålen i somras, för det finns få saker som är godare än späd blomkål. Jag vet liksom hur säsongsgrönsaker smakar, och vad solmoget innebär. Jag saknar matintresset som hör till min utbildningsgrad och lön, men jag får ändå klasspoäng på att ha en relation till säsongsgrönsaker. Som jag utvecklade genom att växa upp inte särskilt rik, och på artonhundratalet. Så kan det gå.

7 kommentarer:

Iggy D sa...

Okej, jag fattar att det var svårt att få tag på majonnäs i Sovjet, men består den inte av ägg vispat i olja? Känns som om raps och ägg borde ha gått bra att framställa i större delen av SSSR.

/mvh aningslös västerlänning som gärna skulle äta rysk lagersallad om det inte vore för fettmängden.

Tanja Suhinina sa...

Du inser hur småborgerligt det är att göra egen majonnäs, va? =)
Jag kan fixa rysk salladdag nångång om du orkar stå ut med att det är fett i.

Jo sa...

Legymsalladen som hör till våra familjemiddagar sen jag var liten är burkärtor, tärnade burkmorötter, och massor av majonäs. Jättegott.

Sen undrar jag var min egenkomponerade Pölsa Provencale/vitlökspölsa (Plastkorvspölsa från konsum med stora bitar kokt potatis och pressad vitlök i) skulle landa i en klassanalys ...

Elias sa...

Sylt och sådant är ju bäst, hemmavid käkade vi blåbärssylt från 80-talet som var helt normal. Folk som köper sylt förstår inte vad de går miste om. Mor brukade lägga in gurkor och så när jag var liten, de var också hemskt goda. Vi kokade saft och sådär. Just nu rasar en debatt i hemmet om huruvida syltburkar med helt normal sylt i borde slängas eller ej, min mor röstar för nej tack vare att idioter spridit dvärgbandsmask så man inte kan plocka bär längre, far röstar ja för att hans familj aldrig kokade sylt och han förstår därför inte dess värde.

Dessa sallader låter som typ räkmackor utan bröd eller nåt, onekligen intressant men inget jag skulle välja äta själv. Borstjt (romanisering suger, kan stava på kyrilliska men vet inte hur man får det på detta tangentbord) har jag dock ätit, men det är det enda från det ryska köket.

Isabelle sa...

Jag har läst det här inlägget kanske fyra gånger nu och det är något av det mer intressanta jag läst om mat på länge.

Tycker det är synd att jag inte förstår att läsa ryska, det kändes inte riktigt när jag google-översatte.

Och det här med att svenskar är dåliga på mat: min mormor växta upp med bönder till päron på 30-talet och jag är väldigt glad över att hon varit såpass ung och bra på att överföra traditioner gällande mat och livsmedel. Slänger väldigt sällan mat och är bra på att utnyttja det som finns och att köpa rätt grejer i rätt årstid.

Vill inte säga att svenska i dagens samhälle är bortskämda, men lite är det ju så...

Anonym sa...

Namnamnam, bra inlägg!! :)

Piet

Annika sa...

Re inläggningar som håller "i kylskåp" är nog mest för att man brukat förvara dem i jordkällare/källare/svalt skafferi och liknande. Och så vet folk inte varför och att om man konserverat korrekt så går det utmärkt att förvara dem i rumstemperatur (om det inte är sill eller nåt sånt mer kylkonservigt).
Lite som nån som jag glömt som arbetade med tillsatser i mat fått frågor om varför fisken blev så dålig när det var gravad med mineralsalt. Well. För att du behöver koksalt för att binda vatten och undvika bakterier!

Saker blir ofta konstiga när man glömmer bort var de kommer från.