Ström och Billing - en jämförande memoir

Allt åt Alla är nätverket som gett oss överklassafarin. Deras projekt den här veckan var att krascha pubmötet som Ström och Billing ordnade i Stockholm nu i måndags.

Jag läste om det och twittrade med väl valda negativt laddade ord. Jag skrev även på eventets sida, mer diplomatiskt, och uttryckte åsikten om att de hade fel medan jag var föredömlig. För jag har nämligen under hösten och vintern varit på flera sådana pubmöten. Jag gick dit för att få ett ansikte på personerna som kommenterar och skriver att jag är dum utan att ens lyssna på min åsikt. Som dissar ner mig även när jag tycker likadant som de, för jag är feminist. Jag ville se hur de såg ut, och jag ville se hur de pratar AFK.

Under kvällarna har jag fått ansikten och röster. Jag har diskuterat frågor, och bara snackat i allmänhet. Jag har alltid bemöts vänligt. Vi har ofta tyckt olika och ingen har nog direkt ändrat åsikt, men tonen har varit accepterande och nyfiken.

Jag har också valt att inte blogga om mötena. Jag twittrade lite, men även det restriktivt, och Twitter är en plattform där allt glöms väldigt fort. Jag ville låta dem ha möten för sig själva. Jag ville att de som var nyfikna på det som sades skulle ta sig dit. Som jag hade gjort.

Det är sällan jag känner mig ha mandat att hävda att jag är moraliskt och etiskt föredöme åt andra, men det här är ett sådant fall. De som skulle krascha, de som kom dit och var as - ni borde vara som jag för då skulle världen vara bättre.

Det kom nämligen folk och både Ström och Billing har bloggat om det. Redan i skillnaden på rubrikerna märker man att de två har olika bilder, och sannolikt fick olika bemötanden. Billing berättar att det trots allt lugnade ned sig till slut och det blev intressanta möten. Ström fick en bild på snopp med klipplinje.

Jag har ofta hört att skillnaden mellan Billing och Ström är enbart tonfallet och man inte ska låta sig luras av Billings mjuka lömskhet. Jag skulle inte säga det. Jag har varit i kontakt med båda, jag har gästbloggat med båda, och skillnaden i bemötandet handlar inte enbart om trevlighet. Det handlar om vilja att föra dialog, av att utvecklas som tänkare. Det handlar ombetydligt mer än att den ene har en något mer aggressiv stil.

Det finns ett tidigare inlägg som sammanfattar min historia med Pär Ström. Jag rekommenderar att läsa det för att  få exempel på vad jag menar när jag säger att Ström inte visar något tecken på intresse för att få en mer nyanserad världsbild än den han redan har. Han misstolkar ett gästinlägg utan att diskutera den med gästskribenten. Han efterlyser osaklig kritik och ignorerar konstruktiv, för att sedan hävda att kritiken mot honom endast är osaklig. Han visar inga tecken på att vilja läsa på om ämnet han faktiskt diskuterar - feminism.

Pelle Billing har under senaste tiden haft en drive gällande att samtala med feminister och se vilka likheter och olikheter, vilka nyanser, det finns i sätt att prata jämställdhet. Jag frågade honom om jag kunde få gästblogga, och han sade att han själv hade tänkt det. Inför gästbloggandet snackade vi ihop oss på Skype. Han raderade personangrepp mot mig i kommentarerna, och uppmanade folk att vara sakliga. Mitt inlägg finns här.

Det handlar inte om grader av trevlighet. Det handlar om att den ena är trångsynt och opåläst, och den andra konstruktiv. Det finns säkert många som inte tar Ström på allvar på grund av hans åsikter, och hade varit otrevliga oavsett hur öppen och nyfiken han var. Men man lurar sig själv om man inbillar sig att det enbart handlar om åsikterna. Jag har verkligen försökt att ha en dialog med honom. Det har verkligen inte gått.

Vill man läsa mer om varför Ström är svår att ta på allvarr, har Sleepless skrivit ett utmärkt inlägg i ämnet.

Oavsett hur bra eller dålig eller konstruktiv eller ohederlig en debattör är ska man inte krascha pubträffar, sabotera, och rita avklippbara könsorgan. Det borde vara självklart för alla som gått ut dagis.