söndag, februari 26, 2012

Alkohol och ursäkter

Jag vill på en gång säga att det här är saker jag tänkt länge på, och har ingenting med konkret helgen att göra. Så ingen tar åt sig för mycket. Däremot har det mycket att göra med studentorkestermiljön att göra, eller hela studentkulturen, men också typ alkoholsyn i allmänhet.

Jag har aldrig fattat tjusningen med att dricka sig berusad. Aldrig varit sugen och de gångerna jag har blivit full har jag inte varit nöjd med det. När jag var yngre drack jag inte alls. Nu dricker jag kanske någon gång i månaden, men helst inte så att jag märker det. Eftersom jag inte har mycket till tolerans märker jag av effekterna ganska tidigt, och ca det första som händer är att min finmotorik blir sämre. Det irriterar mig. Ibland på fest kan jag bli mer högjludd och woohoo om jag druckit lite, men jag gillar mig mer när jag är högljudd och woohoo och nykter.

Så visst, jag förstår inte riktigt varför folk vill supa sig drängfulla. Men jag förväntar mig inte det heller, och accepterar det helt enkelt, för alla är olika och gillar olika saker. Att folk vill supa är ingenting jag blir upprörd över för att jag inte förstår det.

Det jag blir upprörd över är att fulla människor är skitjobbiga, och kommer undan med det. Jag kan förstå att folk vill supa sig redlösa och kräkas i blomkrukan. Jag förstår inte att kulturen är uppbyggd så att man förväntas låta dem göra det hursomhelst och se det som en ursäkt att de är fulla. Det krävs ingen extremfylla för att man ska bli högljudd, avbryta konversationer, vara störig och inte förstå att alla andra vill prata om sitt. Visst är det ingen big deal och man skrattar bort det, men hade någon betett sig så nykter hade människan snabbt fått ett rykte om sig att vara fruktansvärt dryg. Man hade åtminstone förväntat sig att personen sen skulle be om ursäkt dagen efter, men det förväntas inte av nån som var jobbig för att hen var full. Då är det i sin ordning.

Jag skrev om det här på Twitter och någon föreslog att jag skulle byta umgänge. Saken är ju att i exempelvis min orkester så umgås jag knappt alls med den gruppen som super bortom feststämningnivån. De flesta dricker inte heller så att de ofta blir omöjliga. Men trots att jag aktivt undvikit att ta ansvar för fyllon (för jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva vara dagisfröken åt vuxna människor som frivilligt bestämmer sig för att fest mäts i promillen) så har jag fått göra det. För nånstans anses det vara i sin ordning att en del blir dräggiga och de odräggiga ska ta hand om det. Det hade kanske varit rättvist om vilka det var cirkulerade, men ofta är det samma personer. Jag har däremot all respekt när de som har superi som mål går iväg och festar på sig själv, avbyter varandra och tar hand om varandra. Det är rimligt.

Jag tror att det som talar här är till en del min intolerans för personer som viftar bort alla problem med att det nog löser sig. De har ofta exempel på hur det har löst sig förut, och saknar helt insikt om att det har löst sig för att någon annan har gått in och fixat. Samma sak med fulla puckon som gör dumheter och tråkförklara ansvariga personer som försöker få slut på dumheterna. Att tråkförklara de som är nyktra(re) är favoritsättet att slippa ifrågasätta vad man själv håller på med. Är man full så gör man ju förstås en massa tokcrazysaker som man gärna sedan berättar om. Åtminstone min upplevelse är att man gärna tar full kredd för det roliga, medan man gärna skyller på alkoholen när man gjort nåt man är mindre stolt över.

Förresten så förstår jag inte varför folk försöker få mig att dricka. Det har varierat mellan kretsar och tidsperioder, men ofta blir man ifrågasatt om man säger nej. Folk vill gärna att jag ska dricka. Jag vet inte vad de ror att de har att vinna på det (nej, det rör sig inte om personer som vill supa mig villig). Jag förstår att de vill att alla ska vara likadana och ingen vara jobbig och sticka ut. De andra kan inte släppa loss om jag ska sitta där som nykter observatör. Men de ber mig inte att släppa loss med dem, de vill att jag ska dricka. Många av sakerna som brukar släppa med lite alkohol har jag inga spärrar mot till att börja med - jag smådansar i matkön och jag pratar sex mycket och gärna. Jag hade verkligen uppskattat om folk kunde motivera varför de vill att jag ska dricka med dem. Det hade kanske inte underlättat, men varit intressant.

Summa summarum tycker jag att det underligt att folk som bestämmer "idag ska jag vara asjobbig mot alla, bryta sociala konventioner, och kräkas så nån annan måste städa" får göra det, förutsatt att de dricker alkohol. Jag gillar på ett sätt tanken på att låta människor vara konstiga och bete sig lite mer hursomhelst än vanligt. Men jag skulle i så fall vilja se alkoholkravet slopat. 

22 kommentarer:

Mattias S sa...

På det här temat tycker jag det är så intressant att man behöver motivera varför man INTE dricker. Att motivera varför man dricker ifrågasätts inte alls.

Sigrid sa...

Tummen upp! Är helt med på att folk vill bli fulla men då får de ta och bete sig anständigt ändå. Har svårt för de som blir utagerande. Själv har jag svårt att förstå det som folk säger, att spärrarna släpper. Mina spärrar släpper aldrig såpass att jag beter mig som ett as (tror jag!). Det där med att låta bli att spy i en blomkruka är svårare, handlar ju mycket om vana. Men då kan man ju iaf torka upp...

Jo sa...

Med reservation för att delar av det hela bara handlar om mindre konstruktiva konventioner och traditioner, och om bristande mognad hos individer:

Alkoholkonsumtion handlar mest om ångest-/oroslindring av olika styrka. (Jag älskar (nåja) experimentet där de (typ) ställde in ett fat med sprit till möss som mådde rätt OK. Ingen drack, de rynkade på nosen och gick därifrån. Sedan djävlades de med mössen så att de blev stressade och mådde rejält dåligt. Då började de dricka sprit.) Vid högfrekvent högkonsumtion handlar det ofta om ganska stark social ångest. Som kännetecknas av rädsla för att bli kritiskt granskad/negativt bedömd av andra människor. Genom att själv vara berusad blir man mindre rädd för att bli kritiskt granskad (bl.a. nedsatt aktivitet höger amygdala om jag minns rätt), och är andra också berusade (och därigenom mindre kritiskt lagda) så blir man faktiskt även objektivt mindre kritiskt granskad, vilket ytterligare minskar ångesten. Att den andra, i SIN berusning, sannolikt också betett sig åtminstone lite (med nyktra mått mätt) klandervärt blir också ett skydd mot att bli kritiserad senare.

Värdet av kombinationen av att ha roligt tillsammans och av att ha en gemensam (relativ) fristad från stress/oro/ångest kan också vara så pass stort att man är beredd att ursäkta en del "biverkningar" i form av stökigt beteende och spyor. Värt att ta med i beräkningen är också en allmän tendens att vid berusning reagera mindre negativt på negativa saker. Det stör en helt enkelt mindre om någon är stökig och kräks om man själv är berusad. Värdet av att ha någon i sin gemenskap totalt sett kan göra att man ger den personen ett visst mandat att vara jobbig på fester, även om man absolut inte hade velat vara vän med den personen om hen betedde sig så för jämnan. Skulle inte förvåna mig om det, särskilt bland folk som känner och tycker om varandra, också finns ett inslag av medkänsla, att man ser både ångesten och "behovet" av självmedicinering hos den andra, och därför är mindre dömande vad gäller negativa biverkningar.

Ett annat skäl är att man vill att någon man gärna vill ha roligt med ska så att säga dansa till samma musik. Om en är nykter och den andra full blir det lätt ett kommunikationsgap i både tempo, emotion, kognition, perceptuell upplösning (typ megapixlar eller bitrate på MP3), ickeverbal kommunikation m.m. Jag vet inte om jag någonsin försöker pusha andra till att dricka, bl.a. eftersom jag själv totalt sett är lågkonsument, och tycker rejält illa om att bli pushad till något över huvud taget. Men det finns för mig definitivt kvaliteer i full-fullumgänge som inte går att uppnå i varken full-nykterumgänge eller nykter-nykterumgänge.

En sidoaspekt på det hela är att det enligt min uppfattning för många finns ett visst socialt konkurrensvärde i att vara värst/mest/högljuddast på nästan vad som helst. (Vanligare bland, men inte begränsat till, yngre manliga individer.) Fullast/kräktes mest duger ungefär lika bra som något annat.

Dansar alltid nykter sa...

High five på det här inlägget. Ibland kan jag nästan bli full i skratt när folk liksom planerar att "ikväll ska jag bli FULL", "ikväll ska vi DRICKA" och liksom förbereder det här. För mig är det sådär barnsligt rörande rart men också ganska sorgligt när jag hör vuxna människor säga så. Det är som att öppet säga att man är en sjukt trist typ utan alkohol ju? Och det är ju många som är det, men de vet heller inte egentligen om det stämmer för de har sällan provat motsatsen. Många är verkligen helt övertygade om att man får ligga mindre och ha mindre kul utan alkohol. Så, till er som fortfarande lever i den villfarelsen, sötnosingar: ni anar inte hur fel ni har...!

Jo sa...

Allmänt:

Alkohol är en av de effektivare oros- och ångestlindrare vi har. Vore det inte för blandade kort- och långsiktiga negativa biverkningar (och att man faktiskt inte behöver recept för att få köpa) skulle läkarna skriva ut det på löpande band.

De flesta människor har någon grad av oro för andras negativa omdömen och reaktioner. Och/eller för andra saker, som hälsa, ekonomi, jobbet, familjen, samhällsproblem m.m.

Att lindra oro och ångest gör det lättare att både ha och göra roligt.

Perry sa...

De som vill att du också ska dricka kanske vill att du ska dela "skuldbördan" med dem eftersom det ändå är lite skuldbelagt att dricka? Det känns mer tillåtet om alla närvarande är ens "medbrottslingar" när man dricker. Well, jag är ju ingen psykolog...

För övrigt så måste jag utbrista i ett allt för högljutt ÄNTLIGEN! Eftersom även jag, oftast, tycker att det är lite tråkigt att vara onykter. Då är det skönt att höra någon annan som känner likadant.Samtidigt måste jag hålla med Jo om att två fulla ibland kan uppleva saker tillsammans som två nyktra kanske inte kan. men dit har jag bara nått ett par gånger i mitt liv, för flera år sedan. Nu dricker jag nästan aldrig.

Tanja Suhinina sa...

MAttias S:
Förklara sen varför du inte äter kött.

Jo:
Asså jag fattar ju det där med ångestlindring. Och att man som full har mer tolerans för andra fulla. Det jag har svårare för är varför jag som nykter förväntas ha mer tolerans för folk som är fulla.

Det där med förståelse, förresten. Man fattar ju att folk ångestlindrar och så, men samtidigt ser man ju också en hel del folk med alkoholproblem. Och där blir det inte alls lika roligt att ha förståelse för att Nisse är dängpackad igen. Inte heller lika roligt att ha förståelse för Nisses vänner som ser till att Nisse dricker mer, fast man (varandes tråkig) har försökt att föreslå barstopp på Nisse, helst livstids.

Anna sa...

JAg är ingen du känner, men tack för inlägget. JAg känner precis igen mig i mycket av vad du skriver. En stor del till varför jag deltog i tre repetitioner i en studentblåsorkester och sedan aldrig kom tillbaks igen berodde på självklarheten i alkoholkulturen där.

Och det här med att alla vill ha en att dricka, så är det ju jämt, och alltid obegripligt.

Anonymus Maximus sa...

Har inget att säga som inte sagts av Jo angående de bakomliggande strukturerna.

Angående din fråga, Tanja "varför [du] som nykter förväntas ha mer tolerans för folk som är fulla": Det finns inget skäl. Gruppen du valt att umgås med kunde lika gärna ha andra regler, och t.ex. uppnå sammanhållning genom att införliva "vi är de som dricker sparsamt och med måtta" i sin självbild.

Reglerna är så för att gruppen vill ha det så. Alla har anpassat sig till dem; eller sökt sig till gruppen för att de sympatiserar med reglerna. Att ändra på reglerna skulle vara samhällsomstörtande verksamhet.

Det går att ändra på folk, men som feminist så måste du ju märkt att det inte är helt enkelt, och det leder till den praktiska frågan om det är mödan värt att försöka.

Jag känner delvis igen mig i resonemanget. Jag tyckte inte heller om supandet i studentkulturen, så jag valde att lämna den. Funkade skitbra.

Tanja Suhinina sa...

AM:
Visst är det lite extra fylleriromantiskt i studentvärlden, men generellt sett i samhället gäller ju detsamma, att man kommer undan med mer om man är full, och man ifrågasätts om man väljer att inte dricka. Jag har stött på de här attityderna i långt fler sammanhang än student(orkester)världen.

MarySaintMary sa...

Dansar alltid nykter: "Många är verkligen helt övertygade om att man får ligga mindre och ha mindre kul utan alkohol."

Fast det kan ju absolut stämma, om man är en blyg person som i nyktert tillstånd bara skulle stå i ett hörn och se rädd ut, men som berusad vågar prata och ta kontakt med andra personer. Jag har oftast roligare om jag dricker, speciellt om alla andra är fulla. Därmed inte sagt att jag inte kan ha kul utan alkohol, men att "gå ut" och vara på högljudd klubb och t ex dansa, det behöver jag lite alkohol för att kunna njuta av.

Anonymus Maximus sa...

Tanja:
Självklart finns attityden på många ställen. Tänk på begreppet "firmafest". Man jag ser inte hur resonemanget skulle bli annorlunda p.g.a detta. Det synes mig som om det gäller samma processer.

Linnea sa...

Hm, jag tänker lite att det här med att folk vill ha nyktra personer till att dricka hänger mycket ihop med hur du svarade till Jo: "Asså jag fattar ju det där med ångestlindring. Och att man som full har mer tolerans för andra fulla. Det jag har svårare för är varför jag som nykter förväntas ha mer tolerans för folk som är fulla." Det är klart att man om man är full inte vill ha nån nykter jävel där som sitter och inte har tolerans, om man nu KAN få den nyktra att dricka och därmed ÖKA dennes tolerans..

Jag upplever det nog också lite som att det blir en maktrelation. Den som är nykter har så uppenbart mer kontroll över situationen än den som är full, och det gör det förstås obehagligt att vara full och upptäcka att någon annan i sällskapet är nykter.

Nå, nu tycker jag förstås inte att det egentligen ursäktar tjat och gnat om att man ska dricka, eller kanske drygt beteende heller, men jag tycker inte heller att det är konstigt att man som nykter får "stå ut" med att "förklara sig" om man befinner sig i ett sammanhang där andra är fulla och det följer konventionen att vara det, typ hemmafest eller klubb.

Jo sa...

Tanja:

Som andra sagt, normen i sammanhanget är att tolerera fylla och störigt beteende, anses rentav av många ha underhållningsvärde. Att man är nykter är ingen giltig ursäkt för att inte följa normen :/

Angående "Nisse". Javisst, hur sjukt som helst att förvärra situationen för någon som redan har problem med alkoholen. Ytterligare en av anledningarna till jag inte pushar folk till att dricka, att jag undviker vissa sammanhang där alkoholnormen är för tvingande, och att jag ibland är "sympatinykter" med folk som pga missbruksproblem väljer att inte dricka.

Vet inte under vilka omständigheter du lyft frågan om barstopp för Nisse, men om du gjort det under festerna kanske det kan vara värt att pröva igen dagtid, i icke-festsammanhang. Min erfarenhet är att de resonemangen tas bäst med de som bryr sig mest om Nisse, med så lite av festens lockelse som möjligt i sinne. Tisdagar kan vara bra om det är på helgerna man partajar. Vissa av nisses "vänner" kan eventuellt behöva en riktigt rejäl jävla utskällning. Helst på en tisdag.

Tanja Suhinina sa...

AM:
Reagerade mest på "gruppen du har valt". Det är assvårt att välja bort alkokultur, tycker jag. I övrigt inga invändningar.

Jo:
Barstopp var inget enskilt tillfälle, utan typ sammanslagning av alla möjliga varianter på att någon försöker få någon annan att supa så hiskeligt mycket.

Anonymus Maximus sa...

Det är assvårt att välja bort alkokultur, tycker jag.

Jag vet, det är skitsvårt.

Det var inte menat som ett hurtigt "jamen fixa andra vänner då"; men om det är outhärdligt att leva med problemet, och omöjligt att ändra på det, och omöjligt att gå därifrån, så måste ju något ge efter till slut, och detta något kan ju vara din livskvalitet.

dolly sa...

det här inlägget är så bra!!!

Anonymus Maximus sa...

...och som Jo sa, så är det nu "smackdown Tuesday". På dem, Tanja!

Leks sa...

Jag super för att min hjärna är ett jobbigt jävla as. Däremot är jag inte ett as mot folk runt mig när jag dämpar de mentala galenskaperna med etanol.

Lovisa sa...

Ja, herregud... Folk som sitter och skrattar åt hur jäävla kul dom hade på en fest där dom var allmänt sviniga, snodde en bil och försökte råna ett bageri. Fan vad kul, verkligen! Nu är ju inte alla såna, men det finns verkligen en acceptans för olagliga, otroligt dumma, livsfarliga grejer man gör när man är full. Har aldrig accepterad "Men jag var full!" som en ursäkt, man är ju trots allt själv ansvarig för att bli full (såvida man inte blivit tvingad/drogad etc).

Jo sa...

Lovisa:

"olagliga, otroligt dumma, livsfarliga grejer"

När du vill vara dig själv för en stund ...

Norrlands Guld

Tanja:

"sammanslagning av alla möjliga varianter på att någon försöker få någon annan att supa så hiskeligt mycket."

Etiskt tveksamt, men kan vara befogat om människor tar allvarlig skada och annat inte hjälper: Beteendeanalys på det hela och jobba med förstärkningsmekanismer. När upprepade försök till resonemang inte leder någon vart i viktiga frågor ser jag det som rimligt att överväga det sättet. Inte just när det gäller alkoholfrågan, men i en del andra situationer, har jag gjort just det, och också förklarat vad jag gör och varför. Ett exempel skulle kunna vara att tydligt deklarera att man kommer att gå iväg från festerna när man ser någon bli utsatt för hårt tryck att (åtminstone i någon aspekt mot sin vilja) dricka för mycket. Och sedan vara konsekvent i att göra så också, och vid varje enskilt tillfälle förklara för någon att det är just det man gör, medan man tar på sig jackan (typ). Kan dock bli socialt kostsamt för en själv. Tror också att det (om t.ex. ovan inte hjälper) är rimligt att ställa det på sin spets totalt sett (inför både sig själv och andra) och vara rak, ungefär "Ni vet vad jag tycker och varför. Ska det vara så här illa vill jag inte vara med över huvud taget" och se vad folk väljer. Att protestera, men genom att fortsätta delta ändå acceptera, kan i längden också bli kostsamt för en själv.

Inga enkla överväganden alls, det här med hur mycket som man tycker är fel man ska acceptera, och hur länge man ska försöka ändra på sakernas tillstånd, innan man väljer att ta avstånd från hela sammanhanget. Frågan om att t.ex. säga upp sig från ett jobb där det inte är så bra hänger ju även på bl.a. om man har barn att försörja och hur arbetsmarknaden ser ut.

inger sa...

Jag har upplevt att en blir ännu mer ifrågasatt ifall en väljer att dricka ett glas/en öl och inget mer, då är folk inte det minsta förstående. De är ofta mer förstående om en väljer att inte dricka ngt överhuvudtaget. Då kan det ju vara så att du är gravid/absolutist/religiös/whatever...