En liten essä om att bryta invanda könsmönster, utifrån svenska studentbaletter. Med reservation för att studentorkestrar är en subkultur vars historia berättas muntligt av gamla till aktiva och jag har säkerligen stora hål i min bildning.
Sedan 2004 har jag varit aktiv i en studentorkester - PromenadorQuestern på KTH, även känd som PQ. Studentorkestrar av det här slaget är en studentsubkultur som mig veterligen mestadels finns i Norden. Orkestrar vid högskolor finns givetvis på många håll, men kulturerna kring och formen på orkestrarna kan se väldigt olika ut. Svenska studentorkestrar spelar vanligtvis en blandning av jazz och schlager. De har fyndiga namn, och ofta en tillhörande dansgrupp som kallas för en balett (orelaterat till dansstilen). I Stockholm finns för närvarande tre traditionella studentorkestrar - SU:s Kårsdraget (med Baletten Kårsetten), KI:s Blåslaget (med Dragplåstret) och KTH:s PromenadorQuestern (med Baletten Paletten).
Orkestrarna är ofta studentikosa, även om proportionerna bra:roligt varierar mellan de olika orkestrarna. En del är mer seriösa, andra mindre. Alla har olika traditioner, olika specialiteter, egna färger och egna signaturlåtar. PQ är gulsvartrandiga och spelar jazz (till skillnad från schlager), har ett rykte om att vara äckliga (som vi ibland lever upp till) och har Tiger Rag som signaturlåt.
När jag började i Paletten var PQ i en svacka. Det fanns bara en baletta kvar från äldre, generationen, Mattias, och han lärde mig allt jag behövde veta om studentorkestervärlden. Här är tre saker han sa som är viktiga för vidare resonemang.
- "Baletten Paletten dansar inte Cancan!" (med emfas)
- "Baletten Paletten har killar" (med stolthet)
- "Köttridå" (en term applicerbar på andra baletter, någonting vi inte ville vara)
När jag var ny kändes det jättekonstigt. Det var en fullständigt självklarhet att man hade killar i en dansgrupp, hur hade det annars sett ut? Och vad är det för fel på cancan, det är väl en festlig dans? Och slutligen.... är inte "köttridå" en ganska hård term? Det var sju år sedan, och numera förstår jag honom bättre. Åker man på festivaler ser man att många baletter fortfarande enbart består av kvinnor. Plötsligt fattar man varför Mattias tyckte det var coolt att Paletten hade killar i alla fall redan på 90-talet. Nittonhundranittiotalet.
Cancan och "köttridå" förklaras enkelt med att cancan är en vanlig koreografi (både Dragplåstret och Kårsetten har det som stående inslag), och att cancan är en symptom på någonting många baletter är - söta. Att funktionen med dem ses av många som att de är nåt fint att titta på när orkestern spelar. Även om koreografierna är svåra och dansarna duktiga är det ofta också mycket flörteri, söta och sexiga danssteg, avslöjande kläder. När jag första gången tog på mig nätstrumpbyxor och svarta trosor över - det förväntades att kjolen skulle flyga upp så att trosorna syntes - fattade jag inte vad Mattias menade med att Baletten är relativt påklädda på scen. Nu fattar jag.
Vad jag vet var PromenadorQuestern (som då hette Revolutionsorquestern) en mansorkester när den kom att finnas 1956. Två år senare fick dåvarande orkesterchefens flickvän nog av att bara sitta och titta på på repen och startade en dansgrupp. Deras första koreografi var just en cancan. Jag vet inte när både orkestern och baletten blev könsblandade. När jag började 2004 fanns det i baletten redan en mängd koreografier som var skapade för både tjejer och killar, det fanns scenkläder för både tjejer och killar. Det fanns en tradition av att göra så.
Några år senare fick jag veta att det först var på 00-talet som Alliansorkestern från Chalmers lät kvinnor vara med. Tjugohundranollnolltalet. Det finns fortfarande baletter som killar inte får börja i. De andra Stockholmsbaletterna har (vad jag vet) börjat med killar under min tid som aktiv baletta. Medan orkestrar som könsseparerar förtjänar smäll kan jag förstå att det är svårt att ta in killar i en tjejbalett. Det finns många praktiska detaljer som gör det knepigt, och det leder till att det kan vara svårare att såväl få in nya killar som att ge bra utrymme åt de befintliga.
Innan vi börjar med de praktiska detaljerna kan vi avklara följande - om en balett saknar killar blir sannolikheten lägre att killar söker till den. Ser man både killar och tjejer på scen blir tanken "oj, jag vill gå med!" enklare att tänka om man är kille. Finns det bara tjejer kan unge studenten lätt tro att killar inte får vara med, eller kanske tycka det kan bli socialt konstigt - killars förmåga att tänka "score - mycket fitta, lite konkurrens!" är väldigt överskattad. Det blir alltså trögstartat att få in killar om man alltid varit en tjejbalett.
När man väl fått in en intresserad kille uppenbarar nya problem sig. Som att koreografierna och scenkläderna är gjorda för tjejer. Om man aldrig reflekterat över hur mycket koregrafin handlar om att vara söt så märker man det när en kille dansar den. Alla steg som handlar om att visa kroppen och flörta med publiken verkar genast mycket mer utmanande. All styling som går ut på att flörtigt leende blir uppenbart sexualiserad om en man ska göra samma sak. Steg som i tjejframförande känns som vanlig showdans blir lätt till humor i betraktarens öga om en man ska göra det.
Och kläder då, kläder! Den mest grundläggande klädseln i en baletts garderob är svarta skor, nätstrumpbyxor, paljettkjol och svart linne. Klär man en kille i det kan resten av baletten strunta i att lära sig koreografin - ingen kommer att titta på dem. Man behöver hitta på vad killstackaren ska ha på sig, för det kan inte enkelt lösas med att man byter paljettkjolen mot paljettshorts. Oftast blir det en variant på svarta byxor, svart skjorta och paljettslips.
Paletten har redan en garderob med herrkläder och koreografier som är tänka för killar, vi har redan manliga dansare, så för oss blir det givetvis enkelt att hantera nya manliga tillskott. För en balett som bara nu kommer igång med killar är det svårare. Att PQ:s och Palettens repertoir är mer jazz- än schlager gör det också lättare att få in killar - gammaldags dans är ju mer pardansbetonad än modern showjazz. Killar är ett mer självklart inslag i dansbilden om man dansar till Royal Garden Blues än till Hot Stuff. Och inte att förglömma - både kläd- och dansmässigt är jazz mindre "gay" än schlager. Det kan också göra tröskeln att börja lättare att kliva över.
Alla förändringar som ska med när en balett som länge bestått av bara tjejer ska få in killar gör att processen kan bli både svår och smärtsam. Samtidigt är det intressant att notera att ingen av förändringarna är, rent tekniskt, nödvändig. Få koreografier kräver slida och bröst. Men så är det, man förknippar vissa steg med kvinnor så pass mycket att det blir lustigt om en kille gör samma rörelse. Om balettens koncept är "sött och flörtigt" passar en kille inte in, även om han är duktig med studentorkestermått mätt. Det beror absolut inte på att han saknar viktiga kroppsdelar för att kunna dansa bra och göra stegen rätt, det är bara det att tänker man "köttridå" så tänker man "tjejer".
Och kläder - ja, visst är det så att många scenkläder som är tänka för tjejer är för små för många killar. Men det är ytterst sekundärt jämfört med hur mycket social värdering vi lägger i vem som får bära paljettkjol utan att det blir lustigt. När studentorkestrar släpper fram lättklädda killar på scen, särskilt om de är lätt klädda i glitter, kan man ge sig fan på att det är humor man ska få se. Inte nånting snyggt och sött, inte fint koreograferat färger och rör sig. Det slutar då med ett flock tjejer i nät och klackskor, och en udda fågel i kostymbyxor. Även i Paletten, som ändå haft fler än en kille åt gången hur länge som helst, är tjejerna så gott som alltid mer lättklädda.
Jag tycker att det är intressant, för det är en värld nära mig som få ser. Det är en värld där man knappast diskuterar senaste Bang på festerna, men samtidigt är frågorna om kön och hur det hanteras ständigt aktuella på mycket konkreta plan. Just i frågan om killar i dansgrupper ser man lätt att könssegregeringen i många fall knappast handlar om illvilja och att män utesluts medvetet. Men det handlar inte heller om att män inte söker om de inte vill. Det är både och, och väldigt mycket omständigheter. Ni vet, när man har intentioner och sedan kommer verkligheten emellan.
Slutligen, en anekdot ur Palettens historia. Våren 2006 erbjöds PQ 12000 för en spelning, om en av låtarna var en cancan. Vi svalde givetvis allt vad stolthet hette, och lånade koreografi av kläder av Kårsetten. Klädseln för numret var svarta skor, nätisar, hotpants, cancankjol och svart linne. Det var ett mycket uppskattat nummer. Efteråt kom någon av arrangörerna ut till oss och tackade för fin underhållning. "Publiken uppskattade särskilt killen!" sade arrangören. Vi fnissade. Vi var fem tjejer och tre killar på spelningen.
16 kommentarer:
Så fantastiskt med ett långt och initierat inlägg om den svenska studentorkesterscenen, denna den viktigaste av alla svenska kulturyttringar!
Jag spelar klarinett i Alte Kamereren och är även med i Alte Kamererens herrbalett. (Jag försökte identifiera dig under ett av PQ:s framträdande på senaste SOF, men jag tror inte jag lyckades)
Hos oss funkar det såhär: Vi har en balett som bara består av tjejer. Vi har också en herrbalett som består av killar som normalt spelar instrument. De nummer som herrbaletten gör kan i allmänhet sägas ha en mera komisk framtoning än de som tjejerna gör, men är ändå ibland rätt sofistikerade. Det finns också ett nummer som vi gör tillsammans.
Att göra om Kamrérbaletten till en blandad balett känns som ett i det närmaste oöverstigligt arbete. Risken känns också överhängande i att det skulle sluta i det ni kallar köttridå.
Killar fanns faktiskt i Paletten redan på 80-talet, då jag själv var med som baletthoppa. Jag tror även killar figurerade i Paletten redan på 70-talet, men jag är inte helt säker.
På KTH där det, i alla fall på 80-talet, var ganska ont om tjejer var det t.o.m. ibland svårt att få tjejer till Paletten. Då PQ var, och är, en ganska tufft och coolt anhang så var det många som ville vara med. Kan man inte spela nåt instrument kan man alltid försöka sig på baletten. Nu ska man inte tro att alla killar kan dansa, Paletten har faktiskt vissa krav. det har hänt att killar, och tjejer, ej har platsat. Nu är det väl ingen som blivit kickad, men klarar man inte av koreografi och koordination fattar man snart att detta kanske inte var det bästa för en.
Tillbaks till min poäng. Jo, i slutet av 80-talet, tror det var 1989-90, var det ofta svårt att få ihop tjejer till spelningarna, så vi killar (vi var ganska många då) lärde oss en av de rena tjejdanserna, Charleston, drog på oss paljettklänningarna och pärlhalsbanden och körde den på några spelningar, till publikens jubel. I Paletten är killar inte en skojig biroll, Palettens killar har alltid varit duktiga dansare. Jag slutade i PQ, för sista gången 1996, men fortsatte med dans och håller fortfarande på, fast nu med Streetdance, en synnerligen manlig dansform.
//Punkis
Takaninjin:
Hej! Tack så mycket, och kul att vi är fler! Jag har svart hår och ofta glasögon på scen.
Har minnen av att man blev förvånad över hur bra er "hihi titta killar dansar"-balett är. Ska ta en extra titt på er nästa STORK =) Men hur hanterar ni om nån kille skulle vilja vara med som enbart dansare? Eller kan han i så fall gå till Bleckhornen? Har de killar i sin balett?
Är orkestern blandad?
Punkis:
Heeej!
Jag var helt säker på 90-talet, så jag skrev det. Började skriva sent på kvällen, och tänkte "blogga först - grävande research sen!". Men åh, fan va kul med en gamling som kommenterar!
Tycker det här med gallringar är intressant. Under min tid har vi sett med stolthet på att vi inte har auditions. Sen fick jag veta att Före Min Tid var Paletten i alla fall periodvis ganska elitistisk.
Roligt att Charleston var ren tjejdans på er tid, nu är den blandad sen forever. Och nuförtin är det svårt att få killar. Eller, inte svårt, men svårare. De senaste i alla fall femton åren, tror jag, har tjejer ofta fått dansa killroll. Tvärtom har förekommit, men inte av nödvändighet.
Kul att få höra om studentorkestervärlden. Lever den och mår väl? När jag gick på KTH, fanns det tre orkestrar; förutom PQ var det SMusK (alias Skalärmusiken) och Osquar Mutter. Minns tyvärr inte om Osquar Mutter hade någon balett, eller vad den hette. Med SMusK dansade Skaletten, och där fanns både tjejer och killar i mitten av åttiotalet.
Tyvärr har både SMusK och Osquar Mutter avsomnat, även om vi hade en tillfällig spelning med SMusK för ungefär ett år sedan. Därför är jag lite nyfiken på klimatet så att säga har hårdnat. Är det inte lika inne med jazz längre, eller har folk inte tid, eller vad är det? I och för sig var jazz knappast modernt på åttiotalet heller.
Några nostalgiska minnen har väckts..
Tanja:
Man tackar =)
Jag vet faktiskt inte, jag tror inte det brukar hända eftersom det inte direkt ser ut som om baletten letar efter manliga medlemmar. Möjligen skulle vi se till att genomföra oerhörda ansträngningar hellre än att släppa en potentiell medlem till Bleckhornen. =) Orkestern är blandad.
Bleckhornens balett är blandad i teorin, de brukar ha en eller möjligen två killar med. Många av deras koreografier, särskilt på deras famösa julkonserter, är gjorda på ett sådant sätt att killarna helt enkelt inte är med. Det är sällan man tänker på dem som en blandad balett.
Helge:
Det finns väl två tendenser som bidragit till det lite "hårdare" klimatet. Den ena är att de kommunala musikskolorna runt om i landet har fått en allmänt trängre situation vilket innebär att det helt enkelt finns färre personer som kan spela instrument.
Den andra är att engagemang i det traditionella studentlivet blivit omodernt i allmänhet, vilket jag tror i rätt stor utsträckning beror på den karriärhets dagens studenter utsätts för.
Helge:
Heej!
Mutter hade en balett. Sen när de nästan dog passade de på att göra sig av med baletten, vilket är ett smart drag om man vill ha musikalisk frihet. PQ lever och mår helt okej, överlevde värsta krisen kring är vi fyllde 50, och är väl uppe i nästan 50 pers, skulle jag säga. Hade en liten topp 2009 när vi åkte till Marrakech på festval, men inte gått ner nåt hemskt mycket sen dess.
Angående studentkulturens/-orkestrarnas liv och överleverne:
Jag tror att studentkulturen i stort inte är längre är vad de var eftersom gruppen studenter är mer blandad nuförtiden - det är inte enbart unga medelklassungar precis. Fler har utländsk bakgrund och har inte nån självklar föreställning om att en student på sin fritid skrålar oanständiga visor och har konstig mössa. Många har barn, eller är i allmänhet äldre än de som direkt kommit från gymnasiet.
Som jag ser det har traditionella studentkulturen utgjort en period där fina gossen kunde släppa loss mellan mammas ömma famn och seriösa vuxenlivet. Jag tror inte samma behov finns längre.
Jag tror din beskrivning är korrekt fram till sextiotalet kanske, sedan kom student från en allt mer blandad bakgrund.
Den dominerande tendensen sedan dess har ju varit att studenterna hela tiden blivit allt fler vilket ju borde betyda att även om en viss andel är äldre/föräldrar/invandrare borde det fortfarande finnas en ökande grupp som är intresserad. Kanske är det å andra sidan en anledning i sig, att när gruppen studenter blir en allt större massa blir den mindre intressant att identifiera sig med.
Är det inte också det att många som är studenter inte läser program, utan kurser?
Sådana har det väl alltid funnits? Ibland uppstår en förvirring i sånahär diskussioner eftersom man med 'student' ibland menar 'person inskriven vid universitet' och ibland menar heltidsstudenter. Sammansättningen på den förra gruppen har nog förändrats mycket mer än den senare.
Nu är jag VÄLDIGT osäker, men jag har ett vagt minne av att Osquar Mutter kring -90 hade någon typ av balett (kan ha varit bara ett engångstillfälle, eller dött ut rätt snabbt), men jag hörde iaf namnet "Osquars Muttor" nämnas...
Takaninjin:
Jag tror ändå att det förritin har funnits mer av en homogenitet bland studenterna, och jag tror att man förritin läste på högskola för att skaffa jobb (=linje, inte några år av olika kurser) mer. HÄnde inte över en natt.
b8q:
Classy! Ja, det är på grund av sånt man inte nödvändigtvis gråter för att studentlivet har förändrats och inte är som förr. Men ja, de fanns, jag har dansat med dem.
Åh Tanja Tanja vad du är bra! Du sätter huvudet på spiken återigen. Jag är ju inte lika gammal och vis som du, men nästan och har varit med om att starta en del nya traditioner i KD och SMASK, men det jag är absolut stoltast över, är att det var under min tid som balettchef den första manliga kårsettan tilläts börja.
Det var precis som du beskriver en ögonöppnare för hur genus-styrda koreografierna var. Jag tror att vi har hittat en bra väg vad gäller de flesta gamla danser, och den nuvarande "könsblandningen är, utöver fantastiska, kreativa människor, säkert en anledning till att så många nya koreografier gjorts de senaste åren.
Hälsa PQ att jag älskar dem och saknar dem!
B1
Siriiii <3 En annan balettdinosaurie!
Hur var det hos er? Var killar förbjudna eller bara liksom... Underförstått opassande? Det har hur som varit jättespännande att följa utvecklingen hos er.
Du hade funnit Blåslagets senaste intressant. Dels har de skaffat sig en kille. Dels har resten av baletten haft underkläder (av spets- och nät och strumpebandslaget) på sig alla danser utom en.
Synd att du ser det på detta sättet. Den baletten jag är med i är ett av få ställen i livet där jag får umgås med en grupp härliga smarta och underbara tjejer utan att män måste ta plats. Vi har korta kjolar och är "tjejiga" i våra danser och det tycker väl du är helt fruktansvärt? Jag tycker inte det är något fel med att vara kvinnlig eller att ha en kvinnlig gemenskap. det finns föreningar i studentvärlden som är enbart manliga vilket jag också tycker är ok. Skulle vi ta med män i vår förening skulle den dö. Det finns en lång historik och många traditioner som gör vår förening till den den är och som inte är förenliga med att vi tar in killar. dessutom skulel vi få ta bort hela var repertoar (som viss del funnits sedan 60-talet) då det är kvinnliga danser och vi kan inte ha med killar i dom för vi är inte ett spex. Vi är seriösa med vår dans och tar det på största allvar. Vi har inget förbud mot killar egentligen men det har aldrig varit någon kille som ansökt som varit tillräckligt duktig för att platsa, snopp eller ej.
oj. snopp eller inte spelar ingen roll men man måste hålla viss nivå för att få dansa med oss. Men om sanningen skall fram hade vi inte önskat ha med någon man oavsett hur duktig han än är. Detta är vår lilla bubbla som vi älskar precis som den är. (det fick jag inte med)
Jag tycker inte det är helt fruktansvärt med tjejbaletter. Jag blir inte upprörd över att vissa väljer att ha det så, och jag kan se värdet i tjejbubblor. Tycker också att din kommentar illustrerar fint just varför studentbaletter i många fall är tjejbaletter. Som du beskriver - för att man har sån kultur, för att man har såna danser, för att det är både bökigt och inte alltid önskat. Det är en av sakerna jag ville lyfta fram i inlägget, som givetvis gärna får läsas lite mer generellt - jag exemplifierar med baletter för dem kan jag väl, men detsamma gäller nog många andra arbetsplatser och organisationer.
Min andra poäng är att när killar kommer in i en balett blir det väldigt tydligt hur könskodade koreografierna är. Jag tycker inte att en enskild tjejsexig koreografi i nätisar är nåt farligt, men jag tycker det är tråkigt när det blir uppenbart att vissa kläder och uttryck anses självklara på ena könet och skrattretande på andra. Som du säger - ska killar ha samma klädr och danser som ni alltid haft blir det spex. Jomen, varför? Är det nåt inbyggt att vissa rörelser eller kläder som gör att män blir lustiga i dem, men inte kvinnor? Man inser nog lätt att mycket är socialt hittepå. Är det varje studentbaletts ansvar att bekämpa alla normer i samhället? Nej. Kommer normerna fram i studentbaletter? Ja. Är det intressant? Ja, jag tycker det.
Slutligen: om du är från Patriciabaletten, så använde jag bilden för att det var så klockrent med den kommentaren. Patriciabaletten är långt ifrån den enda tjejbaletten i Sverige, och det här inlägget är inte kritik mot dem. Eller kritik mot nån annan - rena tjejbaletter får göra som de vill, även om jag tycker det är weird. Jag skulle inte vilja vara med i en, men det behöver jag ju inte vara heller.
Skicka en kommentar