När det stod som mest om Anders Behring Breivik verkade alla upprörda över att han kallades för "ensam galning". Det tyckte jag också var intressant, fast alla barnen verkade mest bry sig om "ensam" (att det finns strukturer inom vilka han tilläts utvecklas till det han utvecklades till), medan jag tänkte på "galning" (att alla så himla gärna vill att personer som gör nåt dumt ska vara ordentligt psykiskt störda, så man kan ha trevliga vattentäta skott mellan "de" och "vi som är normala och skulle aldrig").
Idag läste jag Johannes Åmans
ledare om
gårdagens mobbningsartiklar i SvD. Han skriver
"en pojke i fyran dagligen fått tillmälen som ”damp-unge”, ”cp-unge” och ”psykopat”." Japp, här har vi det igen ja. Tre diagnoser, mer eller mindre psykiatribundna.
2 kommentarer:
Jag har iofs funderat på att bomba socialkontoret i Huddinge och jag börjar gå närmare "galen-tillståndet". Och jag är av den åsikten att om man vill dö, oavsett anledning så är man "galen". Men å andra sidan dödar militärer en massa människor också. Men de är varken galna eller ensamma. *tummen upp*
Tre diagnoser, mer eller mindre psykiatribundna.
Skicka en kommentar