Kulturtips - Oceans

En av de bästa formuleringarna jag sett i samband med filmrecensioner läste jag när Den lilla sjöjungfru återkom på bio. Recensenten tyckte att video jämfört med bioduk var som ett akvarium jämfört med havet. Det är lite det jag har att säga om Oceans. Timmar av Whale Wars på Discovery ger mindre känsla av ur stort och mäktigt havet än några minuter av ett litet fartygs kamp mot vågorna på bioduk.

Fotot är inte pjåkigt till att börja med, och i stort format blir det helt magnifikt. På teve blir masscener lätt plottriga, på bio hittar fiskstimmen rätt. Tack vare att man uppfattar både massan och de enskilda delarna blir det lätt att leva in sig i skalan - för mig är detta kanske det viktigaste kriteriet för att jag ska uppleva natur- eller arkitekturfoto som lyckat. Man ser ett stim fiskar och mitt i myllret ser man plötsligt en monolit till säl, några sekunder senare är bilden plötsligt förändrad - nu är sälen bara en av flera i ett myller. Sådana inzoomningar är givertiv Skalåtergivning A, men är lyckas de också.

Det är ändlöst vackert, mäktigt och ibland fruktansvärt brutalt. Givetvis blir det oändligt mer ociviliserat när människor skär fenorna av en haj för att kasta den tillbaka än när späckhuggare äter upp en söt kut. Barnen i salongen var måttligt roade av dessa inslag. I övrigt är det tacksamt lite kommentarer i filmen, även om man inte slipper undan åsikter om att människor förstör för havets djur (med en ramberättelse med en äldre herre som berättar om det för en ung pojke som är misstänkt lik den lille prinsen). Oftast låter filmskaparna bilderna tala för sig själva, utan att ens kommentera att det man får se är knotterfisken i sydöstra Atlanten. Jag tyckte det var skönt att slippa.

Så gå gärna och se filmen medan den går på bio. Ta helst inte med överkänsliga syskonbarn eller personer som äter hajfenssoppa.

Läs även andra bloggares åsikter om oceans, bio, film, filmtips, fisk, säl, haj,