Brödköer och skådespel

Senaste Filter har en artikel om sovjetwestern. Som vanligt går det visst inte att skriva om sovjetisk underhållning utan att få det att låta noll underhållande och hundra politisk.

Om Öknens vita sol (som av någon anledning översätts till Öknens vita sand)

I filmen avbryter rödgardisten kamrat Sukhov sin pensionärspromand hem till hustrun Katerina "eftersom det är hans revolutionära plikt" att hjälpa ett harem, bestående av nio kvinnor, att fly undan deras make, den anti-bolsjevistiske, muslimske rebellen Abdulla. När Sukhov tagit kommandot över gruppen avlägsnar de ansiktsskylda kvinnorna sina slöjor och säger: "Vår herre! Ingen har rätt att se våra ansikten. bara du. Du är vår nye man!".
Sukhov tackar bestämt nej till deras äktenskapliga erbjudanden och tar till orda: "Kamrater kvinnor! Revolutionen har befriat er. Nu har ni ingen husbonde. Ingen herre. Ni ska helt enkelt kalla mig kamrat Sukhov. Glöm ert förbannade förflutna. Nu kan ni arbeta fritt och var och en av er ska ha en egen man."

(Karmat Sukhov rider igen, Johan Persson i Filter 17)

Blir ni minsta sugna på att se filmen? Inte jag, men som tur är har jag redan sett den ett par gånger och kan upplysa er om att hela grejen med att Sukhov kommer och befriar kvinnorna är humor. Man ska liksom skratta. Det är liksom tänkt att vara lite absurt sådär, när han kommer med sitt revolutionssnack och försöker få dem att bo i kollektiv, medan de är helt insnöade på att han är deras nya make.

Jag tänker nu inte skriva om att det fanns politiska beslut bakom vad som producerades i Hollywood också. Jag orkar inte förklara att handlingens förläggning till inbördeskriget inte behöver vara politiserat, utan helt enkelt handlar om en historisk period med mycket action. Jag orkar inte spekulera i ifall det är tänkt att kamrat ska i artikeln signalera nån sorts stel propagandistisk ton, medan Mister aldrig skulle uppfattas så.

Jag vill just nu bara veta varför man alltid försöker framställa sovjetisk underhållning som allt annat än underhållning. Folk gick inte på bio och uttråkat glodde på informationsfilm om hur man ska tvätta händerna och hjälpa äldre över gatan. Folk gick och såg på romantiska komedier, kostymdramer, melodram och slapstick-tecknat. Folk skrattade och grät till Öknens vita sol, som inte enbart består av klasskamp, utan innehåller också en del pangpang och saker som sprängs.

Det finns ideologi i västfilm. Det fanns underhållning i Sovjet. Mycket enkelt.

Jäklar vilken subtilt smart rubrik. Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, propaganda, sovjet, underhållning

Relaterat gammalt.

Därför är jag feminist och sysslar med feminism.

Jag tror att det finns sociala normer kring kön. De är bekväma, men också begränsande. Jag tycker inte om när människor begränsas i onödan.
Jag skulle nog kunna säga att huvudsakliga anledningen till varför jag sysslar med de här frågorna är att jag, när jag växte upp, insåg att samhället ville forma mig till en kvinna, med ett färdigt intressepaket, livsplan och uppsättning personlighetsdrag. Jag var rätt egen som barn, ofta på bekostnad av social bekvämlighet, och hade inte minsta lust med att ständigt banta och oroa mig över karlar.

Jag tycker verkligen att normer är bekväma och praktiska. Det är så mycket lättare att leva om man själv och alla andra inordnar sig i led och följer reglerna. Men jag tycker också att de ofta är onödiga och begränsande. Jag tycker det vore trevligt om alla människor fick prova på mer av världen än de får nuförtiden på socialt sanktionerade sätt. För man bestraffas om man går mot strömmen, det är så det funkar, och bestraffningarna kan se väldigt olika ut. Människor är sociala varelser och bara det att man uppfattas som socialt störande kan vara bestraffning nog.

Jag tror att det finns biologiska skillnader mellan moderna män och kvinnor, men jag tycker det står klart och tydligt att mycket är socialt uppdelat, och ofta helt godtyckligt och i onödan. Jag vill att människor ska vara friare från dumma och onödiga begränsningar i sina val. Därför är jag feminist och sysslar med feminism.

Jag tror att man påverkas och "indoktrineras" både av det som har uttalat syfte att påverka och sådant som inte har det.
Jag tycker att omvärlden påverkar oss, och vad vi själva tycker, känner och vill påverkas av omgivningen. Ibland uppfattas omgivningens försök att påverka oss tydligt, ibland märker vi inte dem, men gör ändå som omgivningen vill. Vad vi själva tycker, vill och väljer kan vara hur äkta som helst, men påverkas ändå av vår miljö. Detta gäller givetvis inte bara kön, utan också faktorer som hudfärg eller socialgrupp.

Jag tycker att det är dumt att prata om "genusindoktrinering" när en barnverksamhet har en handlingsplan för likabehandling, för verksamheter utan likabehandlngsplan indoktrinerar lika mycket. Jag tror inte att det är möjligt eller ens önskvärt att få bort miljöfaktorer från enskilda människor. Däremot tycker jag att det är bra om omgivningen påverkar genomtänkt och på ett sätt som främjar människors möjlighet att utvecklas på sina unika sätt. Därför är jag feminist och sysslar med feminism.

Jag tror att alla upprätthåller strukturerna och alla kan drabbas av dem.
Att det finns vissa strukturer i samhället beror på alla i samhället, alla grupper, även de som är förlorarna. I ett samhälle med kastsystem kommer såväl de kastlösa som de högst upp i hierarkin upprätthålla systemet. I ett samhälle där män och kvinnor har olika sfärer att verka genom kommer både män och kvinnor att upprätthålla att sfärerna hålls skilda. Jag räknas givetvis in och självklart är jag en del av detta samhälle och bidrar hur det ser ut genom mina handlingar i vardagen.

Jag tror att uppdelningen gagnar och skadar alla. Visst vinner män på att de automagiskt anses kunna datorer, men de förlorar på att de automagiskt anses ointresserade av att hålla på med sina barn. Visst vinner kvinnor på att skolas upp i att prata känslor, men de förlorar också när de anses för emotionella för att kunna sköta ett seriöst jobb. Jag tror att ev könsavkodning av olika aktiviteter, färdigheter och egenskaper skulle skapa mångsidigare människor och färre förlorare. Därför är jag feminist och sysslar med feminism.

Jag tror på att ifrågasätta det självklara.
Det finns mycket människor, familjer, företag och samhällen gör på ren autopilot. För att det har typ alltid funkat. Men att det har funkat förr betyder inte att det är det optimala nu. Att det har funkat för 100 år sedan i en väldigt liten men högljudd del av världen betyder inte att det funkat på andra ställen, i andra tider, för mindre högljudda människor. Och att det funkar betyder inte att det är optimalt.

Jag tycker det är vettigt att stanna upp och fråga "men varför envisas vi med att göra så?". Kanske särskilt i frågor som känns mest självklara, för då kan man ha svalt en stor fet och helt onödig gammal klyscha som ingen mår bättre av. Typ, till exempel, "varför är det så viktigt för omgivningen att veta vad en person har för kön?" eller "varför väljer vi alltid en tjej och en kille som ansvariga för julfesten på jobbet?" eller "behöver inte män med hängbröst bh?". Jag tror att många invanda mönster begränsar antalet lösningar som genomförs i praktiken och begränsar människors liv. Därför är jag feminist och sysslar med feminism.

Jag tycker att feminism är ett passande ord.
Självklart känner jag igen mig i begrepp som jämställdhet, likabehandling eller arbete mot könsnormer. Feminism är ett begrepp som man länge använt för allt möjligt jämställdhetsarbete och ifrågasättande av könsnormer. Mina åsikter ryms utmärkt under det väldigt omfattande begreppet feminism. Därför är jag feminist och sysslar med feminism.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om feminism, jämställdhet, normer, normbryt, politik

Hund äter hund

Efter att jag twittrat och facebookat det måste jag typ bara blogga det. Det är så värt!

Pär Ström bloggar om en man som blev våldtagen av kvinnor (och länkar till flera artiklar om män som blivit våldtagna). Och den första kommentaren efter det lyder:

50/50 säger:

Tror inte det på långa vägar är lika psykiskt påfrestande för än man att bli våldtagen av en kvinna som för en kvinna att bli våldtagen av en man.

Vi är biologiskt olika. Evolutionärt sett innebär en våldtäkt en katastrof för en kvinna eftersom hon kan tvingas föda ett barn till fel man, dö i barnsäng, bli infertil och så vidare. Dessutom kan hon glömma att mannen tar sitt ansvar för att försörja barnet. För en man däremot innebär en våldtäkt enbart att han får sprida sina gener lite extra.

Detta sagt, att lagen ska vara lika för alla borde vara en självklarhet.

Det är sällan man ser kommentatorerna på Genusnytt argumentera mot nån av de egna, men den här gånge blev det faktiskt en diskussion dem emellan. Mycket spännande!

Sexokön pt 5 - kraft och motkraft

Jag har försökt skriva det här i evigheters evigheter, men jag får inte till det. Dels för att inte jag personligen har legat med minst alla människor. Dels för att jag inte får till en fungerande grundmodell. Teoretisk, med pilar. Men det kom upp i föregående inlägget, så jag försöker kort och utan modell eller att ha legat med hela världen.

Jag har några stycken universalsexråd jag tänker ge alla om jag hamnar i positionen där jag behöver ge folk universalsexråd. Det här handlar alltså inte om vad man kan göra i specifika saker, utan mer svar på frågan "hur får man bättre sex?".

Universalråd: gör mer som det motsatta könet.*
*Tillagt efter kritisk kommentar: (heterovärldanpassat här, för att Sexokön-inläggen handlar om hur man talar sex med man och kvinna. "Könsavkoda rollerna i hur sex talas om och använd dig av båda" är ett annat sätt att säga det på. Eller "gör som du brukar och har lärt dig - och tvärtom")

Tjejer har som vanligt med jämställdhetstjafs fått höra att de ska göra mer som killar i väldigt många år nu. Ta för sig. Ta initiativ. Aktivera. Gör saker. Ligg inte bara där och låt saker hända dig. Nöj det inte med orgasmlöst sex. Ain't sayin att projektet "gör tjejer tvåsidiga i sängen" har lyckats, men det har banne mig försökts.

I mitt utforskande av Flashbacks sexforum har jag stött på en del trådar där män klagar på att kvinnor är dåliga i sängen. Känner igen det från många håll. Det finns en del klagande på att killen får göra allt jobb, och med det menas ofta det konkreta fysiska arbetet i att knulla, medan tjejerna ligger på rygg och gnäller om killen misslyckas att få dem att njuta.

Och där finns det ju två sorts missnöje. Dels missnöjet över att vissa brudar misslyckas i sin reaktivitet. Att de är för dåliga på att subtilt signalera vad de vill och sedan visa att killen gjorde det de ville och oj vad skönt det var. Dels är grabbarna missnöjda över att tjejerna inte är aktiva nog - alltså att tjejerna tar för lite synliga initiativ och gör för lite av det fysiska arbetet.

Jag tror rätt mycket på att kvinnor generellt är "latare" i sängen än män. Minimikravet på det samhället ser som sex är ju ändå att kvinnan särar på benen medan mannen juckar. Jag har liksom lägre ribba där än alla VD:ar som heter Göran. Så jag förstår verkligen att det finns en del män som tycker att sex inte är så jävla party och deras partners borde sprattla mer.

Men jag undrar hur mycket de här grabbarna har tänkt på att det som krävs för att man ska kunna vara en bra förare är en bra följare. För hur mycket man än skolat tjejer i att bete sig grabbigare så har det inte förts lika aktiv kampanj för att skola grabbar i att bete sig brudigare. Och då menar jag sex, inte att de ska prata känslor. Vilket iofs alla verkligen borde lära sig, men det är en annan historia.

Det jag menar är om de som tycker att deras tjejpartners är dåliga på att vara aktiva faktiskt gör sitt för att göra det möjligt och roligt för tjejerna att vara aktiva. För det är ju inte bara att lägga sig på rygg och hoppas på det bästa. Ska man vara bra så får man jobba även i tjejrollen.

Typ det där med att subtilt men ändå begripligt antyda vad man vill ha och hur man vill ha det. I nån av de ovanlänkade trådarna klagar nån kille på att tjejer kan hävda att de tar initiativ genom att de tar på sig sexiga underkläder. Mannen hävdar att det inte är att ta initiativ på riktigt. Jag tycker att det är det visst, men det är klart det är annan sorts initiativ än att hoppa på nån och hångla ned denne på bordet.

Jag tycker att en rimlig jämförelse är att det där med att ta på sig fina underkläder är som att öppna en dörr. Att hoppa på någon är som att gå in genom dörren. Min uppfattning om att tjejer förväntas ta initiativ mer genom att öppna dörrarna, medan killar förväntas gå över trösklar. Och det man lätt missar om man klagar på att ens partner aldrig försöker gå in hos en är att man kanske borde ta och lära sig öppna dörren först? Det är inte särskilt lockande eller uppmuntrade för partnern om dörren är stängd.

Samma sak när man väl är inne, så att säga. Klassisk situation: tjej signalerar vad hon vill, kille läser signaler och genomför, tjejen ger sexig feedback om det som görs är skönt/oskönt. Vill man vända på steken får man se till att kunna kommunicera vad man vill på fler sätt än hålla hårt i håret och trycka ned över kuken. Och man får se till att ge upphetsande och tilltalande feedback. Det kan se olika ut, förstås, allt mellan flämtningar och engelskspråkigt porrsoundtrack. Verbalt eller ickeverbalt eller inte ens ljud utan bara kroppsrörelser. Finns skitmycket man kan göra där, och det blir outhärdligt ointressant att vara aktiv med någon som inte reagerar på det man gör. Det senaste var min subjektiva åsikt, men jag har fått uppfattningen att den delas av rätt många. Till och med av de flesta människor som tycker att samtyckeslagar skulle döda allt sex i Sverige.

Så, eh. Vad tycker ni? Jag vill höra!

Intressant pt 5. Läs även andra bloggares åsikter om könsroller, genus, sex, manligt, kvinnligt, jag vill göra alla människor likadana och sudda utr all personlighet för jag är feminist

Sexokön pt 4 - no such thing as a free lunch
Sexokön pt 3 - View to a kille
Sexokön pt 2 - Call and response
Sexokön pt 1 - "jag kommer skrika så hårt att jag spräcker din trummhinna, bitch"

Mer dominans och kanske inte

Apropå det där med dominans och saker som kan misstas för det.

Jag har tänkt på situationer där tjejen uppmanas att ligga still/blir fastbunden/låta killen have his way. Det har jag alltid gillat.

Men även på den tiden då jag faktiskt var intresserad av rollspel och dominanslekar har jag vetat att det för mig inte primärt handlade om att leka undergiven utan om att jag är lat. Kunde jag förklä det till rollspel så var det ju win, för både jag och partnern tyckte det var skoj. Men det jag ville i just den typen av situationer var "kan inte du göra typ allt, och jag typ ingenting?" och det hade aldrig gått utan rollspelsinramningen. Nån skam i kroppen har man ju.

Säger inte att det är så för alla alltid, tycker bara det är intressant.

Tips för normkritik för ungdomar?

Jag är inte bara bloggare, jag är storasyrra också. Förutom en lillebror som är en historia för sig har jag tre plastsyrror sedan min mamma gifte om sig med en fantastisk man här i Sverige. Den äldsta av dem har jag tyvärr knappt nån kontakt med alls, men de yngsta (de är nio och tretton) träffar jag lite då och då och jag tycker de är helt fantastiska tjejer att hänga med.

Men nu kan jag ju inte hänga med dem hela tiden. Dessutom har de ändå födelsedagar och jul och sånt. Så jag tänkte att det är dags att bilda dem in the way of critical normtänk och genus och andra viktiga saker. Och här är min fråga - vad finns det nuförtiden för bra böcker om normbryt och jämställdhet för ungdomar? Jag tänker att när jag var i typ den åldern kom Fittstim, men vad är den nya generationens evangelium?

Jag vill inte tvinga på dem en massa tungt och egentligen ens inriktat feministiskt. Men fan vad jags kulle bli glad över en bok som på ett enkelt sätt, utan en massa teoretiska begrepp, uppmärksammade att det är wack att tjejer kan ha byxor men det vore socialt självmord för en högstadiekille att komma till skolan i kjol. Eller tar upp att ifrågasättaom alla verkligen har det som kidsen i flickornas finare villaförort. Eller typ bara lyfta fram hur normer funkar, varför är alla fabeldjur han om de inte har rosett? Jag vill inte indoktrinera dem till aktivister, de får själva välja om de vill fördjupa sig mer. Men jag tycker att normkoll är ganska allmänbildning och sjukt nyttigt.

Och så ska det inte vara att det är synd om tjejer i alla lägen och killarnas situation inte ens nämns. Och det ska framgå att strukturer och normer bärs inte bara av män/hetros/vita utan även av kvinnor/hbtq/färgade. Och inte fokusera på rätten att säga nej till sex till den graden att möjligheten att säga ja knappt ens finns kvar. Inte minst som motvikt till alla kampanjer som riktas till flickor och ofta är ganska ensidiga.

Så ja, nåt sånt? Finns det? Helst till trettonåringen, men känner ni till nåt awesome för yngde barnungdomar så är det grymt! Den äldre av dem kan engelska riktigt bra, så säg till om ni kan nåt bra på engelska.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om julklappstips, feminism, normbryt, ungdomar

Prinsessor och bortskämda men ändå drakdödare

Pär Ströms favoritgrepp är "om det var tvärtom skulle det bli ramaskri". Och det är ofta inte riktigt sant när han gör det, men det är ett bra grepp vid rätt tillfälle. Jag tycker att Ung & Bortskämd är rätt tillfälle. Och faktiskt nåt som skulle bekräfta Ströms världsbild om han såg på lättsam underhållnings-tv istället för att blogga om att feminismen har nått Förenade Arabemiraten.

Ung & Bortskämd är en SVT-produktion som går ut på att man har tagit tio bortskämda unga vuxna och satt dem i ett hus för att se hur de klarar av att ta hand om vardagen. Sådär, skulle jag säga. Folk i media har givetvis rasat lite, det är ju en ny realityserie. Man rasar mot curlingföräldrar typ.

Jag vågar satsa pengar på att det även skulle tillkomma genusanalys om det blev så att pojkar satt och åt chips medan flickor passade upp på dem. Men nu är det inte så. Nu är det tjejerna som slarvar, och i värsta fall vägrar göra sitt (jag tänker på hon som blev bortröstad senast). Killarna är inte så jävla bra de heller, men det är de som fått rycka in när det krisade med dammsugaren, elsäkringen och toalettstädningen. Dynamiken i huset har varit mindre ölsnubbe-hemmafru och mer prinsessa-drakdödare. Hittills har jag inte sett kommentarer på det.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om genus, ung & bortskämd

Förnedringsfantasier

Jag tycker det är intressant att se hur vissa aktiviteter man kan ägna sig åt i sängen automatiskt ses som förnedrande eller undergiven-eska. Det finns några enkla test för att se om Aktivitet A hamnar i den kategorin.

• Test 1: Skulle man kunna skriva upp Aktivitet A i tråden Va är det mest förnedrande ni gjort i sängen? utan att förtydliga att aktiviteten skedde i förnedringssexkontext?
• Test 2: Är Aktivitet A någonting som osäkra fjortistjejer gör för att de vill vara till lags (fast man kan alltså förstås göra det frivilligt och då är det bra)? *
  
• Test 3: Är Aktivitet A någonting som man måste säga "alltså, båda var med på det"efter, för att inte framstå som en hemsk människa?

Några exempel:

• Att bli penetrerad analt
• Att få sperma på sig
• Att ta kuken långt in under avsugning
• Att mannen står för rörelsen under avsugningen
  
• Att bli knullad hårt (även vaginalt)
• Att bli strypt
• Att slicka någon analt
• Att bli penetrerad med flera fingrar/större objekt
• Att bli fastbunden eller få ögonbindel
  

Det finns några saker jag tycker är intressant med denna automatiska dominanssförklaring av vissa aktiviteter. Framför allt samspelet mellan följderna.

Man kan gilla de där aktiviteterna för vilken anledning som helst. Man kanske typ tycker det är fysiskt skönt, till exempel. Ändå är det sannolikt att man förknippar dem med förnedring/dominans, vilket påverkar ens sexuella självbild. Detta gäller både "tagaren" och "givaren", förresten. Det kan vara problematiskt om man gillar aktiviteten, men inte rollen (typ om man verkligen inte känner sig dominant och vill inte förnedra sig tjej det minsta men vill ändå bli slickad i rumpan). Det kan även bli problematiskt om man tar på sig och cementerar en roll eller en läggning, fast det ursprungligen rörde sig om att man gillade att bli fistad.

Man behöver inte vara arg feministfitta för att konstatera att mycket av det här är väldigt könat. Å andra sidan är det förstås intressant att se hur en del män som tycker tjejer ska svälja eller gilla analsex blir helt hysteriska av äckel när de själva får smaka sperma eller prova med ett finger. Jag känner av en viss diskrepans, typ att om det är tjej så är aktiviteten förnedrande på skoj, medan är det kille så är det på riktigt.

Och utöver det så blir det ju väldigt lätt att stämpla tjejer som ett förnedrat släkte när de ställer upp på deep throat och andra hemskheter som de fruktansvärda dominanskåta män tänder på, för män tänder på att förnedra.

Och utöver det, vad gör det med folks sexualitet om vissa aktiviteter alltid får disclaimern "du behöver inte göra det"? Jag vet inte hur många gånger jag sett tidningexperter få frågan "jag vill testa analsex, hur gör man" och få ett svar som inleds med att man inte behöver ha analsex om man inte vill. Som i uppslaget nedan, från Katerina Janouchs Sexsvar. Det är inget sexmåste och man måste vara med på det? Aha, joho, till skillnad från allt annat sex?


Hur som helst, jag har skrivit om det förut men jag kan säga det igen - man kan knappt utanför dörren utan att som tjej bli förnedrad och undergiven och som killen förnedra och dominera en kvinna. Det verkar över huvud taget vara svårt att ha nåtsånär avancerat sex utan att det blir en dominanslek. Och jag säger då inte att det är dåligt att folk leker dominanslekar eller tänder på förnedring - jag undrar bara om folk inte lite för ofta ser dominans och förnedring där det inte finns någon. Och vad det har för konsekvenser.

Gött med förnödering. Läs även andra bloggares åsikter om förnedring, dominans, sex, förnedringssex, sexuella praktiker, analsex, deep throat, sperma

PS. Jag håller på och skriver ett inlägg om luststörningar, jag lovar!

Why don't you do something?

Min Britney-favorit.

Roligt att en kort tid efter min "hitta konkreta handlingsplaner"-tävling se Sleepless blogga om Ströms oförmåga att hantera att göra nåt konstruktivt av objektifieringsbloggande, och Hanna Fridén skriva ett öppet brev till folk som bitchar på att hon inte jobbar med alla viktiga frågor samtidigt som de själva startar noll mansjourer.

Apropå min tävling så kan jag meddela att folk som så gärna hatade på mig i originaltävlingen vill av nån anledning inte vinna bokmärke genom att exemplifiera anledningar till sitt agg mot mig genom att läsa min blogg och hitta manshatiska inlägg. Är till och med det för svårt och konkret?

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om antifeminister, konstruktivt, göra nåt

Orgasm - or how I stopped worrying and learned to.

Jag har länge tänkt blogga min personliga orgasmhistoria. Varför, kan man fråga sig. Jo, dels tror jag det kan vara bra att konsumentupplysa om var jag kommer ifrån. Inte för att jag tror att allas sexliv ser ut som mitt, men you know. Dels gör alla coola (och mindre coola) kvinnor som skriver om feminism och sex det, och jag vill inte vara sämre. Antar att det är en tradition i "nu ska vi kunna prata om det öppet så att ingen skäms"-anda. I och för sig handlar det oftast om hur man lärde sig att ha bra sex utan att få vaginalorgasm, och det är ju inte min historia. Men min historia är å andra sidan en historia jag hade velat läsa när jag var tretton. Eller sjutton.

Jag: Fast jag kommer ju typ av allt...
Karro: Oralsex, fittsex, analsex?
Jag: Alltså typ eh ögonkontakt?..
- tjejsnack

Min första kontakt med vuxensnack om sex var när jag var runt tio och min mamma skaffade en kompis som jobbade hemifrån med allmän skönhetsvård. Gina var en mycket frispråkig dam och hade dessutom en hel hög av tidningen Cosmopolitan hemma. Det var där jag första gången hörde talas om orgasm. Orgasm som i någonting som är extra skönt, alltså, att män ejakulerade visste jag redan innan. Vid närmare eftertanke vet jag inte när jag lärde mig att manlig orgasm och pappafröutskjutningen hänger ihop. Men det är i alla fall inte ämnet för dagen.

Jag fattade att den där orgasmen var någonting som var riktigt najs och man ville åt. Framför allt ville man få det samtidigt med sin partner. Mer än så förstod jag inte, men det störde mig inte så mycket. Jag såg fram emot att ha sex när jag blev vuxen för sex verkade störtskönt, men jag tänkte inte på de där orgasmerna.

Ett par år senare hade jag flyttat till Sverige och det var ungefär då jag vaknade vuxensexuellt. Jag fick eget rum, och kunde nu onanera allt jag ville. det var också då som jag minns att jag började störa mig på att jag inte riktigt visste vad en orgasm var. Jag minns att jag ville slå upp det i nåt stort uppslagsverk min styvfarsa hade, typ säkert NE, men jag skulle behöva vänta in att ingen av föräldrarna var hemma för jag skulle ju behöva översätta med ordbok. Detta var 1996, och jag började visserligen använda Internet ungefär då, men det var liksom gemensam dator och kolla sex kändes som en grej jag helst ville göra utan att päronen hade koll på det.

Jag blev äldre och lärde mig väl förr eller senare vad orgasm innebar. Ibland stod det orgasmtips i nån tidning och jag provade, men de funkade inte och jag brydde mig inte nämnvärt. Jag smekte mig själv till sömns typ varje natt, hade ett utvecklat fantasiliv, fick noll sexerfarenheter med partner; helt ärligt minns jag hela sexan till början av gymnasiet som en tid då jag gick runt och var konstant kåt. Att jag inte fick orgasm kändes aldrig som ett problem. Jag tänkte det nog kommer med erfarenheten, läste i Cosmo att visste du att 1% av alla kvinnor kan få orgasm av enbart kyssar och tänkte "hoppashoppashoppas". Men jag beskyllde mig aldrig mig själv för att vara tråkig att ha sex med, bara för att jag inte kunde ge mig själv orgasm.

När jag just fyllt sjutton fick jag min första pojkvän. Sex var roligt, spännande och typ så bäst som jag alltid trott det skulle vara. Varken jag eller han såg det som ett problem att jag aldrig kom. Jag är än idag oändligt tacksam att han inte fick mindervärdeskomplex eller hävdade att det minsann alltid gick för hans ex.

En kort tid in i den relationen satt jag och chattade med min dåvarande bästis. Vi pratade ganska mycket sex, sådär generellt, inte minst onanivanor. Under det ödesdigra samtalet sade jag att jag i stort sett onanerade varje dag innan läggdags och hon svarade beundrande att själv tyckte hon att det var svårt att somna efter att hon kom. Jag sa att jag inte kom, så dt var ju inget problem. Kompisen blev hemskt förvånad. Och jag kände för första gången att det var något fel på mig, och att jag nog ändå borde få orgasm.

Det som följde på det var några månader av kass jävla värdelös onani. Det slutade vara roligt och blev orgasmjakt - någonting som knappt ens är kul när man kan få orgasm, och verkligen helt värdo när man inte kan det. Nu var året 2001 och jag hade lärt mig att radera surfhistorik, så jag sökte hjälp på nätet, hittade en massa klitoriskartor, och fick noll nytta av det. Det kändes verkligen inte bra, särskilt med all statistik över kvinnor som aldrig kom. Vad gjorde jag för fel? Är det där verkligen klitoris? Men om vi testar [versal]-punkten? Nej, inte där heller. Jag minns inte att det påverkade sexet med pojkvännen, men jag minns ångesten och misslyckandena och känslan av att inte funka som jag borde.

Och sedan kom en sommarlovsnatt då jag hade vänt på dygnet och porrsurfat halva natten. Det var redan morgon när jag lade mig och jag kände att nu jävlar. Nu ska det hända. Kåtheten var då inte ett behagligt tillstånd jag kunde sväva i som det varit under mina tonår, utan ett tryck jag ville släppa på. Och nu kändes det nära. Jag tog 1) klitoris och 2) vibrator jag hade fått i födelsedagspresent av min frispråkiga kompis och gjorde mitt bästa. Jag kände att jag var nära. Ibland riktigt nära. Tills jag plötsligt kände en sekund av en annorlunda känsla. Den var inte ens särskilt skön. Men det var den. The big O. Tidningsexperterna skrev alltid "man vet om man har fått orgasm" och jag visste. Jag somnade slutkörd och lättad.

Några månader senare lärde jag mig att komma snabbt, enkelt och kraftfullt med bara händerna. Jag ringde pojkvännen direkt efter och skröt. Ett tag senare lyckades han hitta min G-punkt med fingrarna och vår gemensamma lycka var gjord. Klitorisorgasm kunde jag fortfarande bara få på egen hand, men "kom hit"-smekningarna är fortfarande bland det bästa som kan hända mig i sängen. Orgasm vid KiF-sex... Ja. Alltså. Det hände, typ kanske eventuellt, typ fyra gånger totalt och rätt futtigt. Jag sa att jag fick dem, men jag var inte heeelt hundra. Men å andra sidan var det framför allt för att det var så trevligt annars att det var svårt att verkligen märka en kort liten explosion.

Sen tog det i alla fall slut med första killen och på det följde två år av, tja, ingenting. Ingenting, först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting. Jag var aktiv i Mangakai, och läste tekniskt basår och började på KTH. Hej och hå. Jag onanerade. Mycket. Det var liksom det som fanns, och fan vad jag bara blev bättre på det.

När dessa år fick sitt slut i och med inledning av en längre relation sade det bara boom. Big bada boom. BOOM. Plötsligt (på två år, alltså) hade jag förvandlats till tjejen man läser om när man läser nåt internetforum och nån kille skriver "åh, en gång hade jag en flickvän som kunde komma av att man smekte hennes bröst, ljuva minnen" och man tänker "yeeeahright". Jag kom massor, jag kom starkt, jag kom av allt sex och ibland av saker som inte riktigt egentligen är sex. Ungefär det enda man kunde vänta sig som inte funkade var penetration+klitorisstimulans. Denna standardmetod ledde till att det ena tog ut det andra och inget var skönt.

Därifrån har det bara blivit bättre. Det kändes som att om man väl "låste upp" ett nytt ställe på kroppen så kunde jag i fortsättningen ganska lätt komma av att bli smekt där. Från början var det spännande att upptäcka nya hot spots, men numera orkar jag inte ens ha koll. Ofta kan jag inte riktigt svara på frågan "kommer du av [...]", för jag minns inte, bryr mig inte, och kan säkert, om jag försökte. Dessutom har jag kommit av rent psykiska orsaker så många gånger att jag inte ens längre tänker mig ett samband mellan smek av min kropp och orgasm. För nej, det är inte direkt fysiskt skönt att runka av nån. Jag kommer likförbannat. Komma av att kyssas? Piece of cake, Tanja, 13!

Trevligt nog har orgasm och bra sex inte blivit synonymt. Det händer att jag har bra sex utan att komma minsta lilla. Det händer att jag kommer utan att sexet varit så värst bra. Ibland smeker jag mig själv under partnersex, och det är inte för mig någon som helst signal på att partnern inte gör sitt jobb. Ibland ser jag till att komma när vi är klara med varann för att jag fortfarande känner mig sexsugen, och en orgasm på egen hand får mig att känna mig klar, medan en orgasm med partner lämnar mig sällan med en känsla av att jag är tillfredställd och kan gå och diska. Jag känner framför allt ingen press på att komma som kommer ifrån mig själv. Det är faktiskt fruktansvärt trevligt att vara mig.

Jag har tänkt en del på hur mycket lärdom man kan dra av det här. Är det enbart tur eller också liiite skicklighet? Jag har tänkt och jag har kommit fram till att jag nog kan ta åt mig lite kredd och dra lite slutsatser av solskenshistorian.

För det första är det råbra att onanera, och att onanera utan att ha orgasm som mål. Jag antar att jag som femtonåring hellre hade velat få orgasm där och då, men i efterhand tror jag att jag lärde känna min kropp väldigt bra under tiden som jag onanerade utan annat mål än njutning. När jag väl började kunna få orgasm hade jag koll på alla övriga nyanser av njutning., och var van att hela min kropp var med.

För det andra är orgasmhets dumt, jobbigt och kontraproduktivt. Däremot är det bra att aktivt försöka hitta vad som funkar. Hade jag inte haft anatomikoll och vibrator hade jag inte lyckats få den där första löjliga sommarnattsorgasmen.

För det tredje ska man ligga med bra folk. Alla jag haft längre sexuella relationer med har varit engagerade i att sexet skulle vara skönt och bra för alla inblandade. Nya förmågor har också varit en tillgång när de kom med egna angreppsvinklar och idéer. Kombo penetration+klitorisstimulans började till exempel magiskt funka när jag inte pallade informera en ny partner om att det inte gjorde någonting för mig.

För det fjärde vet man aldrig vad som kan hända. När jag satt där och var sjutton och det var fel på mig hade jag aldrig trott att det skulle bli såhär najs. Och det hade nog inte hjälpt att tänka att om jag inte lyckats komma efter fem års onani så kommer det aldrig hända mig.

För det femte har jag alltid, superorgasmisk eller ej, sett till att informera mina partners om vad som känts bra och inte, och att göra saker i sängen som jag tyckte om. Jag skulle inte sätta orgasmgaranti på detta beteende, men det är nog svårt att få sämre sex av att se till att ha sex som man gillar.

Läs även andra bloggares åsikter om orgasm, första orgasm, orgasmhets, personligt om sex

Vinnare i Genusnytt-tävlingen - och ny tävling!

För en vecka sedan utlyste jag en tävling som skulle motivera människor att söka upp information jag var intresserad av, men inte kunde hitta själv. Det är dags att summera. And the winners are...

Mina - som verkligen verkligen försökte och hittade inlägg om hur man DO-anmäler och ringer/mailar folk med ansvar i en kommun som ägnat sig åt könsensidig verksamhet.

Jag (Tanja, alltså) - som kom på att det funnts drajv om att skriva ut flyers.

Anonymus Maximus - som hittat tips om DO-anmälning av tjejkvällar.

Alla vinnarna kan maila mig på tanja.suhinina@gmail och säga vad de vill ha för tema på sitt pinupp- bokmärke. Jag vill också ha kontaktuppgifter så jag kan skicka det till er.

Men nu... nu! MER TÄVLING!

Av en del av kommentarerna till inlägget med tävlingen har jag fått fram att jag tydligen är en person med dålig attityd mot män och även antydningar på att jag inte strävar mot riktig jämställdhet utan bara vill ha det bättre för kvinnorna. Allt var ganska otydligt formulerat, men det är i alla fall så jag uppfattade anklagelserna. Så vill jag givetvis inte ha det. Jag vill givetvis inte vara en hemsk människa. Men jag skulle behöva lite hjälp med konkreta exempel på var jag gått fel och vad jag borde jobba på.

Så nästa tävling är att hitta inlägg i min blogg!

1. Läs min blogg!
2. Hitta inlägg där jag hävdar att det är/vore positivt att/om kvinnor tar/tog över världen och all makt. Eller inlägg där jag uttryckligen hatar män. Eller inlägg där jag propagerar för mansförtryck.
3. Posta länk/citat/motivering i kommentarerna till det här inlägget.
4. Bli godkänd (av mig, och andra kommentatorer får gärna säga vad de tycker).
5. Inkassera bokmärke!

Som sagt, givetvis är jag partisk och så. Men jag ska försöka vara så öppen jag bara kan, och jag vill gärna ha andra kommentatorers åsikter om ifall det är godkänt eller inte.

1-2-3-GO!

Hand på fel ställe

Iggy efterfrågade en Ottarserie som jag förbättrade för några år sedan. Jag orkar inte gräva fram exakt källa, men Ottar från mars 2007. Varsågod, Iggy! (oooch hoppsan, jag la dem i fel ordning förut, men nu är det fixat!)

Originalet

Med duktelligenta förbättringar

När jag kollar på den nu borde jag även remixat den näst sista rutan, så att OBS-pilarna leder till tjejens händer.

Jag tänkte bara lägga upp, utan att kommentera. Men alltså. Fan vad det är tröttsamt med "killar ska fixa allt och man ska skälla ut dem så de ser livrädda ut om de inte trollar fram orgasm åt en".

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om ottar, serie, klitoris, tankeläsning, orgasm, remix

Sexokön pt 4 - no such thing as a free lunch

Härifrån

Jag försöker pussla ihop tankarna som passar till poängen med Sexokön-inlägg, men det går trögt. Dock vill jag berätta om ett begrepp som jag nyss fått veta om från Louisa Ismails uppsats om vestibulit som ni kan ladda ned här. Själva fenomenet var inget nytt för mig, men nu vet jag vad man kan kalla det om man ska vara seriös och vetenskaplig (och på engelska). Ungefär som jag lärde mig uttrycket "female copulatory vocalization" härommånaden, trots att jag länge ägnat mig åt det som levebröd och fritidsaktivitet

Termen är "pseudo-reciprocal gift discourse" och jag citerar direkt från uppsatsen:

Den här typen av rollfördelning [aktiv man, passiv kvinna - min anm.] bygger på den så kallade pseudo-reciprocal gift discourse, rakt översatt diskursen för pseudoömsesidigt utbyte. För enkelhetens skull kallar jag det PRGdiskurs.
Centralt i diskursen är att män kräver heterosamlag för att tillfredsställa sin naturliga sexdrift. För kunna göra detta behöver de se kvinnor som passiva hålrum som ger sig själva till partnern. I gengäld måste mannen tillfredsställa kvinnan, ge henne orgasm eller njutning. Han blir alltså ansvarig för kvinnans orgasm och sin egen orgasm. Kvinnan blir därmed ett objekt i dubbel bemärkelse. Dels ges hon bort (till mannen) och hon är den som något ges till, medan mannen är subjektet som agerar. (Gilfoyle, Jackie, Jonathan Wilson & Brown 1993. ”Sex, organs and audiotape: A discourse analytic approach to talking about heterosexual sex and relationships”. Kitzinger, Celia & Wilkinson, Sue (red): Heterosexuality, a feminism and psychology reader. London: Sage publications ltd)

Det var väldigt länge sedan jag hittat en ny term som har med genus och sex att göra, så jag är mycket glad.

Jag är just nu inte så intresserad av att samtala om vem vinner av objekt och subjekt i det här sammanhanget. Det jag tycker är intressant att man inte pratar om sexuellt utbyte som "du gör nåt skönt för mig, jag gör nåt skönt för mig, helst överlappar en del av det där, bingo!". I sättet vi pratar sex på finns det en skillnad mellan vem som ger vad, och hur detta ges.

Någonstans i närheten finns samtal om horor/golddiggers/kaffeflickor/groupies (läs t ex Gustav här) , där sex byts mot någonting annat. Det mest fascinerande är dock att den här diskursen och de här laddningarna i objekt/subjekt, ge/ta, få/förlora, de finns även om man byter sexuell njutning mot sexuell njutning.

Intressant pt 4. Läs även andra bloggares åsikter om pseudo-reciprocal gift discourse, sex, heterosamlag

Sexokön pt 3 - View to a kille
Sexokön pt 2 - Call and response
Sexokön pt 1 - "jag kommer skrika så hårt att jag spräcker din trummhinna, bitch"

Det gränslösa arbetet

Jag fick en sån där plötsligt uppenbarelseinsikt häromveckan. Angående det jag ofta tjatar om, att barn inte har rättigheter som anses vara naturliga och självklara för vuxna. Och så. (här, här, etc)

Ni vet det där att vi är stressade för att vi är ständigt nåbara och gränser mellan arbetstid och fritid suddas ut och jobbmail på semestern? Vet ni vilka har arbete hemma som standarddel i sitt jobb? Jaaaa, de tär givetvis barn som har läxor i sin (kommer aldrig sluta påpeka) pliktbelagda grundskolegång. Man undrar faktiskt vad det är för curlade vuxna vi har nu som efter år av skolutbildning fortfarande inte fixar att hantera gränssättning mellan jobb och fritid. Jag menar, de som är vuxna nu gick ju inte ens i flumskolan utan i riktig björklundskola, de borde verkligen inte stressas minsta lilla av att alltid ha mobilen med sig.

Det är sånt jävla skitsnack att barn som grupp skyddas från vuxenlivets alla faror och hemskheter och får bara det finaste som samhället har att erbjuda. Seriöst.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om barn, skola, arbete, fritid, läxor

Mononorm in action

Vill ni ha en bra illustration av hur mono(gami/amori/nånting)normativitet ser ut? Läs då Eva Ruszs artikel om att man kan förlåta otrohet. Som eget stycke och i fetstil informerar hon:

Hos de flesta andra däggdjur [än människor] är både hanar och honor otrogna jämt.

Otrogna? Mot vem då? Menar Rusz att djuren skaffar partners, kommer överens om exklusiva förhållanden*, och sedan ba går och har sex med någon annan? Och partnern ba "din päls luktar den där slynans feromoner, jag känner nog!".

Nej, jag tror inte det är vad hon menar. Hon menar nog att många däggdjur parar sig med fler än en partner i livet. Utan drama, hard feelings, förklaring för ungarna om varför mamma och pappa ska skiljas och voodoo-utpetande av ögon på foton. Eva Rusz försöker nog helt enkelt säga att de flesta djur inte pysslar med parbildning som anses vara optimalt i vårt samhälle. Och ordet hon väljer är otrohet eftersom det är det självklara alternativet standardramen erbjuder.

Återigen är Tanja Suhinina en överanalyserande akademikerfitta. Läs även andra bloggares åsikter om eva rusz, otrohet, mononorm

* Här kommer för övrigt en inkorrekt definition av exklusivitet: "Att vara exklusiva innebär att man delar allt med sin partner." Nej, Eva Rusz, att vara exklusiv betyder att det finns saker man delar med någon/några som man inte delar med andra.

Om samtycke på Newsmill.

Jag har skrivit mer om det här med "folk som tycker man ska ha samtycke har konstigt sex" på Newsmill. Gå och läs!

TÄVLING - läs Genusnytt och vinn pinuppbokmärke!

Ett personligt eget bokmärke - det kan hända!

Hej, kära läsare!

För ett tag sedan mailade jag Pär Ström och skrev att jag är nyfiken på vilka konstruktiva tips till sina läsare. Hur ska de vanliga människorna göra i sin vardag för att uppnå jämställdhet? Pär Ström kontrade med att jag själv kunde skriva ett sådant inlägg, resten är historia och Ström har fortfarande inte gjort det jag efterfrågade.

Så, här är tävlingsreglerna.

1. Gå till Genusnytt - den största svenska bloggen i sitt slag.
2. Hitta ett inlägg som uppmanar till konkret handling för att uppnå jämställdhet.
3. Det ska framgå att uppmaningen/tipset riktar sig till läsarna.
4. Det ska framgå att det finns samband mellan handlingen och ökad jämställdhet.
5. Det ska handla om handlingar som uppfattas som genomförbara för vanliga Genusnytt-läsare.
6. Inlägget ska inte vara skrivet av mig.
7. Handlingen ska inte vara att dricka öl på Harry B James eller motsvarande.
8. Länka till inlägget i kommentarerna till det här inlägget.
   
9. Maila mig önskemål på vad du vill ha på ditt pinuppbokmärke (här är mitt Deviantart, om ni vill ha lite referensramar) och kontaktinfo.
   
10. ...
11. Vinst!

Det var väl inte så svårt? Gå och leta!

Sex med frugan funkar inte om man ska ställa krav på samtycke.

Samtycke som grund för våldtäktslagstiftning kommer upp som hett debattämne till och från. Så även nu. Som alltid med debatter som kommer upp då och då utan att någonting ändras blir argumentationen same procedure as last year. För-sidan inleder med att det finns gråzoner. Att man kan utsättas för övergrepp utan att det finns ett uttalat hot, och utan att man har möjlighet att protestera. Mot-sidan parerar med att rättsäkerhet och knullkontrakt.

Jag kan verkligen förstå rättsäkerhetsargumentet. Samtidigt har jag svårt att förstå hur den nya lagen skulle vara så förödande. Det skulle vara samma ord mot ord som det alltid har varit och lika svårt att visa att man inte gett samtycke som att visa att man sade nej. Jag förstår både viljan att lagstifta bort gråzonerna och oron över att det kan leda till att oskyldiga människor straffas. I min idealvärld skulle jag hellre fria än döma - och utveckla bra stödmekanismer för alla som känner att de har blivit utsatta för övergrepp, oavsett om det har lett till dom eller ej. Jag pluggar trots allt till psykolog, jag prioriterar att människor som mår dåligt får hjälp. Att någon åker fast är inte nödvändigtvis upprättelse, Anna Svensson har skrivit bra om det.

Men det finns det där andra argumentet som jag ser på med skräckblandad förtjusning. Det där med att ett samtyckeslag skulle gå emot normalt önskvärt sex som folk i stugorna har. Jag exemplifierar med artikeln på Newsmill som fick mig att skriva inlägget.

[...] En samtyckeslag skulle vara ett politiskt försök att avskaffa förförelsen som företeelse i Sverige. Inte minst det gör att jag frågar mig hur många riksdags- och regeringsledamöter ser på sitt och andras sexliv. [...]

En av kommentarerna lyder

[...]Hela det här förslaget verkar vara utformat av folk som aldrig haft sex. De har suttit på kammaren och kommit på något som inte kommer att få någon som helst relevans i samhället. Sex är ju så mycket mer mångfacetterat än vad som kommer fram i två människors handslag över samtycke.

Jag fattar ingenting. Hur lyckades dessa människor kapa Normalt Sex™? Det var säkerligen först till kvarn med det argumentet, men jag begriper inte att motståndarnas anspråk på hur sex är inte blir punkterade oftare. Den sexualiteten som de flesta (inklusive motståndarna till samtyckeslag) finner önskvärd är väl baserad på just samtycke? Samtyckeslag står i mina ögon oändligt närmare det sexet med frugan som motståndarna verkar se hotas av lagförslaget. Eller tänker de verkligen "sålänge jag inte hotar med yxa och hon inte protesterar är det gött, oavsett hur stilla hon ligger?". Ser deras sexliv ut så? Är det det de tycker är normalt, passande och hotas av riksdagen?

Jag hävdar inte att allt sex ska regleras av riksdagen (och Tommy Sandström som skrev på Newsmill menar att viss sex ska regleras). Jag begriper bara inte varför de som argumenterar emot samtyckeslag får hålla på och säga sig försvara sex . Jag förstår att det är trevligt att känna sig stå på sexets sida mot folk som vill förstöra sex. Men hur kommer man på tanken att få "undrar hur deras liv ser ut" låta som någonting dåligt när "de" är människor som tycker att alla inblandade ska vara med på att ligga. Hur lyckas man inte tänka samma tanke om sig själv? Vad säger det om Sandströms sexliv att han tycker samtycke förstör sexet?

Och hur lyckas motsidan använda samma absurda argument år efter år och fortfarande känna att de står på Normalt Sex™ets sida?

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om normalt sex, samtycke, samtyckeslag, våldtäkt