tisdag, september 16, 2014

Tiden second hand

Jag har egentligen för länge sedan gett upp detta med att förklara vissa saker för svenskar. Saker som hänger ihop med att jag inte bara är svensk utan även sovjetfödd, perestrojkabarn, baltryss. Skillnader i mina och svenska vänners erfarenheter är så pass stora att det ofta inte är värt ansträngningen att bryta genom den väggen. Vissa vänner orkar lyssna, så då kan jag förklara lite. Men jag förväntar mig inte automatisk förståelse från folk. Jag förväntar inte att en svensk har nån endaste gång reflekterat över hur det är att ha bakgrund liknande min. Människor med olika erfarenheter kan förstå varandra men det är svårt. Det kräver ansträngning. Jag är okej med att de flesta inte är beredda att lägga ner arbete på att börja se sådant de inte ens tänkt på att de inte ser. Det är okej. Man kan inte förstå allt och se allt.

Men det finns grejor som får mig att vilja klassa folk som empatistörda. För vissa saker borde vara så enkelt att fatta. Jag blir provocerad, frustrerad, omöjlig, när svenskar inte förstår varför många av ex-sovjetter vill ha Sovjet tillbaka. Jag känner stark motvilja till svenskar som inte förstår behovet av stabilitet, om så på bekostnad av demokrati, frihet, rättigheter. Svenskar som tycker att strävan efter stabilitet är småborgerligt, samtidigt som de själva tycker att otrygga anställningar är ett riktigt stort samhällsproblem.

Det här är en känsloreaktion. Jag kan ju inte vara logiskt sur på människor som aldrig upplevt en samhällskollaps av den rangen som Sovjets kollaps var. Men ändå, jag blir provocerad av dem som inte förstår hur man kan vilja ha Sovjet tillbaka. Även om man inte fattar känslomässigt så borde man ju kunna förstå att det var ett trauma att förlora jobb, bostad, besparingar, trygghet, framtidsplaner, sin verklighet. Det är inte så mycket som behöver förklaras och förstås. Alla borde kunna fatta det precis som de flesta förväntas förstå Tysklands frustration på 1930-talet och varför det politiska läget blev som det blev. (Jag minns att man förväntades förstå detta när man läste svenska historieböcker i grundskolan och gymnasiet. Och ja, jag fattar.)

Jag har funderat på det här länge, såklart. Utan att säga så mycket, såklart. För, som sagt, i många fall är det inte värt att försöka förklara. Som tur är finns det nu ett sätt för mig att slippa förklara. Erfarenheter är förstås inget man kan läsa sig till i en bok, men ibland bör man ändå läsa en bok.

Vill ni förstå det som händer i Ryssland idag - läs Svetlana Aleksijevitjs Tiden second hand. Läs gärna hennes andra böcker också. Kriget har inget kvinnligt ansikte har jag skrivit om förut, och Zinkpojkar som kom ut på svenska i augusti handlar vältajmat nog om hur Sovjet krigade i ett annat land. Men Tiden second hand är boken man framför allt behöver för att förstå Ryssland idag. Det är en kör av röster, kritiska och nostalgiska. Människor som kämpade för friheten och människor som inte ville ha den. Ofta allt detta i samma person. 

Man behöver inte förstå alla nyanserna kring Sovjets existens och kollaps för att vara en god människa. Det har varit okej att mina svenska vänner inte fattat, för det har egentligen inte spelat så stor roll. Det finns andra politiska händelser i världen, krig och folkmord, katastrofer. Det har funnits modernare händelser ute i världen som vore viktigare för svenskar att sätta sig in i. För att förstå sin samtid. För att förstå sina vänner och kollegor, sina kunder, klienter, patienter och kontakter, lagkamrater, grannar. För att förstå varför människor man ser på teve är beredda att kriga mot varandra, döda varandra. För att förstå varför människor flyr. För att förstå varför människor stannar.

Med tanke på senaste årens utveckling verkar det dock som att det är dags att läsa på om hur Ryssland fungerar för att kunna förstå sin samtid. 

5 kommentarer:

nollråtta sa...

"Borde kunna fatta" och "Borde kunan sätta sig in i".
Sånt är väldigt många dåliga på, och har man inte upplevt det själv så vet man inte hur viktigt det är med t.ex. en stabil tillvaro.

Tips, be dina vänner testa på lajv någon gång. Och då menar jag inte fantasylajv utan kanske något mer socialrealistiskt lajv.
Min erfarenhet är att lajvare är mycket bättre på att sätta sig in i andra människors situation, för de har fått testa på att uppleva och hantera för dem ovanliga känslor och situationer själva.

Erik Westholm sa...

Det ska sägas att jag är långt ifrån en expert på Ryssland/Sovjet, men min känsla är att det nya Ryssland inte är så överdrivet mycket bättre än Sovjet. Och även om det blivit bättre är det fortfarande tillräckligt dåligt att det inte är konstigt att folk inte tycker priset är värt det.

Om inte annat så verkar många män i landet inte precis må tipptop nuförtiden: http://theconversation.com/what-you-can-tell-about-a-countrys-future-by-looking-at-its-gender-balance-30987

Sam sa...

Jag hade boken Everything was forever, until it was no more: the last Soviet generation av Alexei Yurchak som kurslitteratur när jag läste socialantropologi. Den gav mig en massa perspektiv på sovjet som jag inte fattat innan! Rekommenderas, trots att jag tyckte den var ganska svår att förstå (när jag var ovan att läsa akademiska texter, vet inte hur jag skulle uppfatta den nu).

Anonym sa...

Jag tycker inte det är så svårt att förstå att människor kan längta tillbaks till det gamla Sovjet eller vilken annan diktatur som helst som man upplever gav en viss stabilitet och ordning tillvaron. En bok som däremot gav mig många "aha-upplevelser" när den kom var "Utrensning" av Sofi Oksanen. Har du läst den? Vore mycket intressant att höra hur du upplevde den boken och dess beskrivning av Estland efter kriget och nu? // Anya

Anonym sa...

Anon1

Men hur mycket har folk i Ryssland gjort upp med sin historia då? Att tyskar i gemen under slutet av 40-talet tyckte att "det var bättre förr" är ganska förståeligt. Men de gjorde det inte i början av 70-talet.

Självklart så gick Tysklands ekonomi bättre efter kriget än Rysslands efter Sovjets fall. Men ekonomin förklarar bara så mycket.