lördag, maj 31, 2014

Ur grupparbete om Det enda rationella

Jag har skrivit en del i ett grupparbete om filmen Det enda rationella för kursen Sexuella livsstilar, riktningar och variationer 7,5 hp (gissa om de livsstilar, variationer och riktningar som vi gick genom alla var ovanliga/normavvikande...). I grupparbeten fick alla en film tilldelad sig. Vi fick en film om två par där mannen från det ena och kvinnan från det andra blir förälskade. Det slutar inte sådär jättebra. Här är i alla fall min del som jag lägger upp i brist på andra texter, och också för att nån kanske tycker det här är superspännande.




“Sexuella livsstilar, riktningar och variationer” heter kursen. Vad kan det handla om för livsstil, variation och riktning när man analyserar Det enda rationella? Filmens framställning av situationen tyder starkt på att det inte är meningen att vi ska se Karin och Erland som normbrytande plågade själar som slits sönder av en värld som inte är mogen för deras kärlek (i likhet med exempelvis Brokeback Mountain från 2005 som skildrar en relation mellan två män som inte kan leva ut sin kärlek och attraktion i ett homofobiskt USA). Istället förväntas som tittare förvisso sympatisera med de passionsdrabbade tu, men även se situationen och Erlands föreslagna lösning som absurda. Slutet där båda lämnas av sina partners signalerar snarare “såhär kan det gå om man avviker från monogamin” än någon kommentar om de kvävande normerna i moderna Sverige.

Men ja, givetvis är det monogami samt avvikande från denna som man kan analysera i detta sammanhang. Till vår hjälp har vi tre relativt färska populärvetenskapliga böcker som avhandlar monogami och icke-monogami. Såväl Strange Bedfellows (Barash, Lypton, 2009) som Sex at Dawn (Ryan, Jethá, 2010) driver en tes om monogamins respektive icke-monogamins relevans och rimlighet för den moderna människan utifrån evolutionspsykologin. Polyamory for the 21:st Century (Anapol, 2010) är skriven av en terapeut och aktivist med många års erfarenhet av icke-monogami, och beskriver framför allt polyamorösa personer, praktiker och rörelser i Kanada och USA. Jag väljer att inleda med att se vad evolutionspsykologin hävdas påstå om filmens misslyckade monogamister.

Till att börja med låt oss redovisa hur en populärvetenskaplig bok om evolutionspsykologi är upplagd, oavsett ämne (som dock nästintill alltid är sexualitet och partnerattraktion) och ståndpunkt. Tesen bevisas sedan genom redovisningar av hur människor levde förr (som i de flesta fall baseras på naturfolk i urval, USA på 1950-talet,  och en stor dos blindhet för att människor är sociala varelser) och djurexempel i urval. Sex at Dawn har här här helt klart en fördel, då ytterst få djur praktiserar det vi människor kallar monogami. Här kan det vara på plats att tillägga att när man talar om monogami i populärlitteraturen är det underförstått att det är seriell monogami som åsyftas. Strikt monogami är att ha en och endast en sex-/kärlekspartner under sitt liv, medan seriell monogami är att ha flera partners, fast bara en i taget. Intressant nog får djur inte alls samma förlåtande behandling i den här typen av litteratur. Sorkar kallas inte monogama om de gör slut med sork A innan de inleder relation med sork B, utan behöver vara strikt monogama för att få föregå med gott exempel på att monogami faktiskt är naturligt (hos stäppsorkar, bergssorkar är jävla slampor).

Om vi återgår till våra evolutionspsykologer så kan vi konstatera att båda böckerna har ett liknande upplägg och en liknande inledning - människan som art betraktad är inte monogam. Samma klassiska argument dyker upp. Män är större än kvinnor, vilket ska visa på fallenhet för polygyni (dvs flera kvinnliga partners hos framgångsrika män, medan vissa män saknar partner). Människan är förvisso nära släkt med schimpanser som bildar harem med alfahannar, men även med bonoboer som använder sex för nöjes skull, för att stärka sociala band, och där både honorna och hanarna kan öppet ha sexuellt samröre med flera partners. (Då sexuella beteende bland bonoboer verkar ha en social- och nöjesfunktion känns det fel att prata om parning och inte sex). Såväl män som kvinnor blir mer upphetsade av nya inslag i sexet än gamla, och detta gäller även för nya partners. Ungefär mellan en tredjedel till hälften av personer som har haft relationer har varit otrogna mot sina partners, och upp till 50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa.

Sex at Dawn driver tesen att då människan uppenbarligen inte är naturligt monogam så bör man kanske se över att ha monogama livslånga relationer som någonting realistiskt eftersträvansvärt. Seriell monogami är ett alternativ, men vill man ha långa relationer och samtidigt ha ett tillfredställande sex.- och kärleksliv är exklusivitet sannolikt inte ett hållbart alternativ. Strange Bedfellows driver å sin sida tesen att naturligt inte alltid är bra, och att man kan leva monogamt om man vill. De tar även upp fyra egenskaper hos människan som de anser vara av evolutionen givna, och fördelaktiga för monogamin. En av dem är lustigt nog spegelneuron, som visserligen var ett hypat neurobegrepp under tidiga 00-talet, men verkar faktiskt inte existera i så stor utsträckning som det har påståtts.

Ska man jämföra böckernas trovärdighet måste undertecknad lyfta fram Sex at Dawn som den mer trovärdiga. Strange Bedfellows hamnar nämligen i några klassiska fallgropar inom populärevolutionspsykologi som Sex at Dawn inte bara undviker, utan även faktiskt pekar ut och hanterar. De problemen kan summeras till att människan är en social varelse som under lång tid existerat i relativt små grupper där alla kände alla. Det innebär exempelvis att det är befängt att prata om att man skulle få evolutionära fördelar av att inte ställa upp för andra, att inte ta hand om barn, eller att våldta. I ett samhälle på ett hundratal personer kommer man sannolikt få en hel del evolutionära nackdelar av att vara ett as, exempelvis inte få hjälp från andra, inte få mat, och inte heller få sex. Ett annat exempel är att Strange Bedfellows lyfter fram att en fördel med monogami är att man blir två föräldrar som tar hand om ett barn (då hanar antas sticka om de inte är helt säkra på att barnet är deras), men givetvis har sociala nätverk runt spädbarn oftast varit större än endast de biologiska förldrarna.

Att Sex at Dawn är mindre dålig betyder dock inte att den är bra. Då båda böckerna i stort sett går ut på att ursäkta moderna relationsval genom att plocka relevanta russin ur en hittepåkaka så är deras främsta användningsområde att ge stöd åt de redan frälsta. Vad hade hänt om Karin och Erland hade fått tag i dem? Oavsett bokvalet hade Karin känt sig mindre klok än Erland efter läsningen, då båda böckerna har trots sina egna bevis en tendens att hamna i de könsrollerna som ses som traditionella i moderna Sverige - det vill säga att män är mer sexuella och benägna att vänstra än kvinnor. Sex at Dawn hade kunnat göra paret så att säga nyfrälsta och upplevas som tröstande och ögonöppnande. Strange Bedfellows hade sannolikt upplevts som skuldbeläggande. Hela tonen i boken är att monogami är någonting man kan få att fungera om man bara vill tillräckligt mycket och kämpar tillräckligt hårt. I Karin och Erlands fall hade det då inneburit att de inte velat eller kämpat tillräckligt. Kanske hade boken kunna användas som en förklaring till varför det “gick snett” och en guide tillbaka till monogamin, men tyvärr har boken endast några få luddiga riktlinjer att erbjuda den aspirerande monogamisten.

Polyamory for the 21:st Century har mer intressant att erbjuda, exempelvis detta om huruvida man skulle kunna se relationsarrangemanger Erland föreslår som polyamori. Polyamori är en term som betyder ungefär kärlek till flera på en blandning av klassisk grekiska och latin, och själva termen stammar från 1990-talets USA. Termen används som ett samlingsbegrepp för olika former av icke-monogami, främst i aktivistiska och akademiska sammanhang. Anapol väljer att se den önskade graden av exklusivitet i relationer som en relationell läggning, som precis som Kinseyskalan som hanterar könet på personer man attraheras av är en skala med många olika nyanser. Seriell monogami som avhandlas tidigare i denna rapport skulle då inte vara en extrem på skalan, utan en liten dragning åt flersamhet. Anapol poängterar också att det finns betydligt fler som praktiserar icke-monogami än som identifierar sig som polyamorösa. I sin bok väljer Anapol att använda termen polyamorös baserat på praktik snarare än hur personerna definierar sig. I den betydelsen skulle de två paren som filmen kretsar kring ses som polyamorösa, även om de själva inte använder det ordet och inte tycks se en identitet eller i en livsstil i sitt sätt att ordna relationer. Det är möjligt att de inte ens känner till ordet “polyamori”, men de använder inte heller andra begrepp som de mer sannolikt känner till såsom “fri kärlek” eller “öppet äktenskap”. Det arrangemanget de provar ses snarare av de fyra som en isolerad händelse, och det enda de har att relatera till utanför sin situation verkar vara en otrohetsaffär.

Såväl Anapol som British Psychological Society tar upp svårigheterna som kan komma om man hamnar utanför normen. Att man saknar ett språk för att prata om sin situation har jag nämnt ovan. Ett problem kan vara frånvaro av positiva förebilder, eller förebilder överhuvudtaget. Samhället som beskrivs i filmen har monogam tvåsamhet som norm och personer som vistas i det samhället får ständigt se exempel på hur en monogam tvåsamhet ser ut, och även avskräckande exempel på hur det kan gå om man avviker från det mönstret (filmen i sig är ett typiskt exempel). Inte nog med att de som önskar att leva monogamt har ett helt samhälle anpassat efter sig, de har till och med en grupp där de kan få ytterligare bekräftelse för sitt val att praktisera monogam tvåsamhet, och stöd om det blir svårt. Karin och Erland har ingenstans att vända sig, och inte heller deras partners. Det finns inga ord, inga förebilder, inget stöd. De är utlämnade till att själva navigera okända vatten, och detta mot allt de någonsin lärt sig om relationer.

Samma källor pratar även om det psykiskt påfrestande i att leva i det dolda, “i garderoben”. Att “komma ut” beskrivs ofta som en enskild stor händelse, men i verkligheten måste de normbrytande ständigt avväga om det är värt att vara öppen med sin avvikelse, och “komma ut” gång på gång. Anapol beskriver att en del av svårigheterna kring att komma ut är jämförbara med de mer allmänt kända omständigheter kring homosexuellas komma ut-process. Dock finns det speciella omständigheter kring polyamorösas komma ut-process, varav den viktigaste kanske är att man även behöver komma ut till sin partner eller potentiella partner. Medan man “outar” sig genom sitt val av partner som homosexuell, så kan en polyamorös person inleda relation med en person utan att gå emot sin relationella läggning. Viljan att leva i icke-exklusiva relationer är dessutom lik impulserna att vara otrogen, någonting som är stigmatiserat samtidigt som det är allmänt känt att många har sådana tankar då och då. Detta kan försvåra såväl självinsiktsprocessen som komma ut-processen för en polyamorös person. I filmen vill Erland komma ut till partners snart efter att affären inleds. Erlands hustru Maj går motvilligt med på arrangemanget, men kräver tydligt att det ska hållas hemligt, och det ser inte heller ut som att någon annan önskar att vara öppen med arrangemanget ute i orten. Skulle relationen pågå en längre tid under samma form skulle de fyra sannolikt uppleva stor påfrestning inte bara över sina inre slitningar och missnöjen, utan även över hemlighetsmakeriet. Många personer med avvikande sexualitet, genus, eller relationsform (detta gäller såväl HBTQ-gruppen i stort som polyamorösa specifikt) undviker att nämna det avvikande i samtal med vården av oro för negativ särbehandling, i en undersökning var siffran för polyamorösa 38%. Polyamorösa kan även vara oroliga att deras relationsform ska avslöjas av rädsla att förlora arbete, vårdnad om barn, etc.

Sammanfattningsvis kan vi se att det är vanligt att personer har fler än en relation åt gången, och verkligen vanligt att uppleva attraktion eller kärlek till flera personer samtidigt. Att hitta monogama djur är en utmaning och ser man genom mänsklighetens historia har monogam tvåsamhet förvisso funnits som ideal i många samhällen, men aldrig efterlevts särskilt effektivt. I samhället där Det enda rationella utspelar sig är seriell monogami idealet, och det finns väldigt lite utrymme för variation. När Erland och Karin faller för varandra har de ingenting att utgå ifrån för att kunna ordna sina liv på bra sätt, inte heller har Sven-Erik eller Maj några förebilder eller någon vägledning. En förälskelse som hade kunnat leda till en ljuvlig tid tillsammans leder istället till trasiga relationer och stort lidande.


Anapol, D. (2010) Polyamory for the 21:st Century. Love and Intimacy with Multiple Partners. Rowman & Littlefield Publishers Inc., Lanham

Barash, D. P.; Lypton, J. E. (2009) Strange Bedfellows: the surprising connection between sex, evolution and monogamy. Bellevue Literary Press, New York.

Ryan, C., Jethá, C. (2010) Sex at Dawn. The Prehistoric Origins of Modern Sexuality. HarperCollins Publishers, Ney York

Guidelines and Literature Review for Psychologists Working Therapeutically with Sexual and Gender Minority Clients (2012) The British Psychological Society. Hämtad från http://www.bps.org.uk/sites/default/files/images/rep_92.pdf 1 maj 2014

2 kommentarer:

Anonymus Maximus sa...

Intressant läsning. Älskade stycket om evolutionspsykologi, sociala grupper och att vara ett as.

Anonym sa...

jag blev besviken på bergssorkarna.

annars intressanta recensioner.

.johan,karlskrona