När jag var i Riga fick jag veta att jag har fått en liten halvsyster. Jag är fruktansvärt lycklig, men därför också än mer nedslagen över vidrigheter som pågår i landet hon kommer att bo i (t ex här). Det känns dock som att svenskar äntligen har reagerat på att Ryssland är ett homofobt jävla helvete (t ex här), och det känns positivt. Vad jag är mer skeptisk till är den här kampanjen GoWest2013. Jag var skeptisk redan när den lanserades, och i och med att den aktualiserats och lyfts fram blir jag än mer skeptisk.
Kampanjen går ut på att man sätter ihop en tweet där man välkomnar ryska HBTQ till svenska Pride. Tweeten äversätts automatiskt till ryska när man publicerar den på Twitter. Det är väldigt fina och uppmuntrande ord kampanjen sänder ut, men för mig är orden provocerande tomma. Jag tvivlar på att ryska (med ryska menar jag Rysslandsboende, inte etniska ryssar) HBTQ-personer har undvikit Stockolm Pride på grund av att de inte kände till tillställningen. Jag tvivlar också på att de tidigare känt sig ovälkomna. Inte heller tror jag att det saknas vilja. De käcka glada #gowest-tweetsen känns som en privilegieblind örfil mot människor som inte har praktiskt möjlighet att ta del av den glada öppna festen som beskrivs så aptitligt. Det är nämligen jävligt dyrt och krångligt att komma till Sverige om man är ryss.
Till att börja med skulle visumet kosta runt 800 SEK (källa). Och detta är best case scenario. Detta är utan att man tänker på kostnaderna för att skaffa alla dokument. Detta utan att man tar hänsyn till att man måste ha arbetsintyg på att man har jobb med lön på 25 000 RUR (strax över 6 000 SEK). Detta utan att ta hänsyn till att man måste bevisa att man har tillräckligt med pengar på banken (verkar vara ca 800 SEK/dag). Detta utan hänsyn till att det blir extra krångligt att skaffa visum om man bor utanför storstäderna.
6 000 kronor kanske inte låter som ett särskilt högt krav på lön, men här har ni lite lönestatistik för 2012. 25 000 är strax under rikssnittet. Tittar man på medellönerna utanför storstäderna rör det sig till under 20 000. Det försvårar inte bara visuminskaffandet, utan även de ekonomiska möjligheterna att komma till Pride. Från S:t Petersburg kan man komma till Sverige för några hundralappar. Flyger vi från Moskva snackar vi minst 1500. Flyger vi från Sotji kostar biljetten 5 000, och vi är fortfarande bara en liten bit in i det väldiga landet.
Stockholm är en dyr stad. Det är inte gratis att bo, för att uttrycka det snällt. Men visst, man kan hitta något vandrarhem som kan både vara billigt och redo att fylla i alla blanketter som krävs för turistvisum. Man kan leva på havregryn. Man kan gå överallt så man slipper SL-kostnaderna.
Vet ni vad själva Pride kostar? 1 145 SEK.
Skaka rumpan på Pride! Det är inte så att du kan, men du är välkommen!
Jag störde mig på det redan när kampanjen lanserats. Jag frågade via Twitter om de hade möjligheter att erbjuda någonting konkret för att hjälpa ryssar hit, men de svarade att de bara sysslar med Tweets. Jag frågade om de hade några uppgifter om personer eller organisationer man kunde hänvisa intresserade hjälpbehövande ryssar till och minns jag rätt så sa de att de återkommer och så rann det ut i sanden. Jag tänkte då att jag kanske kunde erbjuda hjälp, men det kändes som att det var redan för sent för årets Pride, med tanke på hur mycket tid det tar att ordna visum och pengarna som behövs. Jag tänker dock försöka hitta om det finns något bra Sverige-hjälper-ryska-HBTQ-sammanhang där jag kan hjälpa till eftersom jag kan språket. Känner ni till nåt så nås jag på namn.efternamn@gmail.com.
Visst, tanken är väldigt fin. Trist bara att det som hindrar ryssar från att komma till Sverige inte är bristen på välvilliga tweets.
10 kommentarer:
Ah, slacktivism at its finest. :)
Det var ju ett sätt att se uppmaningen till kamp mot orättvisorna i Ryssland. Tre frågor till dig kring ämnet:
Att denna enkla lösning till invit skapat media-intresse världen över och på så sätt påverka beslutsfattarna i Moskva är inget du tycker är viktigt?
Att det skickas kärlek och hopp om en positivare framtid till människor som bor i ett land där statsmakten fortfarande trakasserar och utsätter minoriteter för övervåld är inget du tycker Stockholm Pride borde gjort?
Att Stockholm Pride genom #gowest2013 bevisar att man står för öppenhet och alla är välkomna är inget du tycker de bör göra?
Att tiga gör ingen skillnad. Bara att se på historien vad det inneburit för minoriteter. Så upp till kamp. #gowest2013 är en liten men ack så viktigt pusselbit i ett stort arbete. Ge inte upp.
Anonym, vänligen följ instruktionen om användarnamn.
Svar på frågorna:
1) Jag tycker det är viktigt att påverka beslutsfattarna i Ryssland.
2) Det är att förvänta av Stockholm Pride att de sänder kärleksbudskap och står upp för HBTQ-rättigheter. Det är liksom hela poängen med Pride.
3) Såklart ska Stockholm Pride vara välkomnande, det borde vara någonting man kan anta.
Nu har jag några frågor till dig.
1) Kan du läsa? Dina frågor och att du inte använder nick tyder på att läsning är svårt för dig. I så fall rekommenderar jag att du lägger längre tid på läsning och kortare tid på att skriva kommentarer.
2) Man kan sprida kärlek, stödja andra och uppmana till politisk handling utan att vara brattigt exkluderande. Det är det jag önskar mig, inte tystnad.
Men hallå.
Meningen med den här kampanjen var aldrig egentligen att försöka få över och "rädda" så många ryssar som möjligt. Det vore ju ärligt talat rätt nedvärderande om det var så. Det trodde jag faktiskt var rätt tydligt.
Vad vi ville göra istället var att på ett rätt roligt och VARMT - och jo, jag tycker nog man ha humor även om det hemskaste som finns - sätt belysa hur jävligt det är där genom att skapa uppmärksamhet om ämnet.
Det faktiska målet var att skapa ett sk trending topic i Ryssland på twitter. Och det lyckades faktiskt!
Du ska också veta att vi som gjorde kampanjen var i kontakt med flera ryska eldsjälar som dagligen lever den här kampen, och de hade inget problem med den alls. Jag kan gärna skicka massor med länkar på glada artiklar från ryska gaymedia om kampanjen, om du vill? Och i vårt lilla team har vi både ryssar och folk med ryskt ursprung.
PS - Jag älskar din blogg och läser den sen förut, men du var riktigt jävlig mot den tidigare anonyma kommentaren. Vafan? Kärlek!
/O
Ja, jag var jävlig mot den anonyma, i exakt en punkt av fem. Anonymen var väldigt dryg mot mig, så jag känner att det var berättigat. Ska jag se det som att "Vafan? Kärlek!" även riktar sig till henom, eller är det bara jag som inte får vara minsta otrevlig i kommentarerna?
Tar gärna emot länkar på positiva ryska uttalanden. Har efterlyst sånt på Twitter förut. Jättebra att det här har fått ett positivt gensvar och muntrat upp folk, jag har själv länkat det här till en rysk HBTQ-engagerad politiker jag följer så att hon kunnat sprida det vidare.
Det jag har problem med är dock fortfarande detta att inkluderingen i kampanjen är väldigt ytlig. I praktiken är ryska personer lika utanför Stockholm Pride som alltid, och det hade gått att sprida samma positiva budskap utan att hamna i denna situation. Visst vore det krångligt att erbjuda visumhjälp eller ha ryssrabatt på biljetter, men det hade kostat väldigt lite att åtminstone ha kampanjsidan i en rysk version.
Alltså för att förtydliga. Hade det varit ett privat initiativ hade det varit jättefint. Men man förväntar sig mer av Stockholm Pride. Man förväntar sig att Pride inte bara handlar om symboltweets, utan visar att de/ni kan tänka längre och hålla flera saker i huvudet samtidigt. Som det är nu framstår kampanjen som en satsning för att klappa sig själva på huvudet (återigen, svårbegripligt varför kampanjsidan bara finns på engelska). Visst, kampanjen är bättre än ingenting. Men "bättre än ingenting" är var Prides golvnivå bör vara i HBTQ-frågor.
Meeen. Jag menade bara att det var så onödigt med den kommentaren. Och jag gillar ju det du skriver annars, vill absolut inte bråka.
Och, i alla fall. Ska kolla upp om jag har nån fin lista på ryska ställen som har skrivit om den, för det har varit en hel del. Den huvudsakliga kontakten när det gäller Pride i Moskva heter Nikolai Alekseev, och han är en riktig kämpe. Det har även varit mycket mainstreamintresse, med allt från Aftonbladet till Huffington Post via Wall Street Journal. Så den känns ju lyckad!
Du fortsätter att hänga fast i grejen att ryssar inte har råd i att åka till Stockholm, när det inte är det som kampanjen handlar om. Den handlar om att belysa ett problem på ett humoristiskt sätt genom att visa på skillnaderna mellan hur det är här och där. Punkt slut.
Och jo, det är en ytlig och humoristisk kampanj. Det är ju själva meningen. Vi vill öppna ögonen på folk och berätta för dom om en skitjobbig grej - på ett roligt sätt. Sen så hoppas vi att de tänker på det mer i andra sammanhang.
Obs - som många grejer för Stockholm Pride så är det här en kampanj gjord absolut gratis av ett gäng som inte alls arbetar för festivalen till vardags. Vi ville bara hjälpa till. Det är skittråkigt att du tycker att den är under nån nivå som Pride borde stå för, men jag tycker faktiskt att du har fel och är stolt över att ha varit med och kommit på och byggt den.
Självklart skulle den kunna varit större, och på flera språk (men alltså igen - den är inte på ryska för den handlar inte om att bjuda in ryssar - inta på riktigt!) och innehållare djupare artiklar om ämnet... men så är det väl alltid?
Känner jag Pride rätt så finns det säkert massor med saker du kan hjälpa till med om du vill göra det, förresten! Festivalen lever ju mycket på sina frivilliga.
/O
Hej, jag heter Natalja, och är både ryska och en trogen läsare av din blogg. Jag är också en av dem som jobbade med kampanjen! Tråkigt att du missuppfattade meningen med den, budskapet kanske inte var så tydligt som vi trodde.
Oavsett vad syftet är så är det resultatet jag ser. Och det är ju rätt rimligt att tolka att kampanjen riktar sig till ryssar i syfte att få dem att känna sig välkomna till Stockholm Pride när kampanjen går ut på att tweeta "Kom på Stockholm Pride" på ryska. Om kampanjen nu inte riktar sig till ryssar alls så känns det orimligt att publicera tweets på ett språk som få icke-ryssar ens kan förstå bokstäverna i.
Oavsett vem som gjort sidan så står Stockholm Pride som avsändare.
Och visst kan jag förstå att det känns surt att det bra man gör tas för givet, och det som skrivs är kritik. Det verkar vara ungefär som med era kommentarer - ni säger att ni gillar min blogg, men det säger ni inte i de inläggen ni gillar. En trist men vanlig mekanism.
Det enda rimliga jag hade kunnat göra med anonyms kommentar är att radera den. Nu svarade jag faktiskt på anonyms ledande frågor som antyder att jag inte tycker man ska stödja ryska HBTQ och ha en öppen Pride. Ska mitt svar kallas onödigt så förväntar jag mig att även anonym får berättigad kritik.
Ja, jusste. Att jag upplevde att kampanjen skulle få ryska HBTQ att känna sig välkomna kan ju också påverkats av detta på Stockholm Prides hemsida
"
Med denna kampanj hoppas vi att våra ryska vänner ska känna sig välkomna att delta i Stockholm Pride sedan de inte kan fira i Moskva. I förlängningen vill vi förstås också öka kännedomen och skapa en debatt kring situationen i Ryssland. Stockholm Pride är en festival där alla är välkomna att fira sin kärlek oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet eller könsidentitet."
Skicka en kommentar