Ni har kanske märkt att jag inte bloggat på et tag. Det är för att jag haft extreme home makeover hemma och målat väggar och mig själv. Nu börjar det lugna ner sig, lettiska hantverkare även kända som släkt har åkt hem, jag kan blogga lite.
Men först. Vi vill trycka blommor i köket. Färg vi använt i andra rum, på vitmålad vägg. Hur gör man det bäst, tycker ni? Kan man beställa screentryckmall från nåt bra ställe? Overheadplast och skära ut själv? Tips mottages gärna! Bilderna jag vill trycka är någon av dessa (ej animerat, såklart), och det är ju olika utmaningar med dem. Hade hellre tryckt den undre, men då måste man väl ha screentryckmall? Eller?
Så. nu till inlägget.
Abortfrågan lyfts ofta fram som en kvinnofråga. Män som är för fri abort antas vara det av hänsyn till kvinnors rättigheter, av sympati eller empati med kvinnor. Det tycker jag är konstigt. När jag tänker på de aborter som jag känner till finns det två personer som annars hade blivit föräldrar.
När jag skrev om det här på Twitter möttes jag av tre reaktioner. Reaktion ett var att hålla med mig. Reaktion två var att man missförstod och trodde att jag menade att män skulle få bestämma att en abort skulle hända även om kvinnan ville behålla barnet. Reaktion tre var att säga att män har alltid haft möjlighet att slippa föräldraskapet och att fri abort kan sägas rädda kvinnor från att vara ensamstående mödrar, medan männen räddas från oönskade parrelationer.
Reaktion ett - ingen kommentar, fistbump.
Reaktion två - det menar jag ju inte. Och jag har inga siffror, men jag skulle tro att i de flesta fall har båda potentiella föräldrarna samma åsikt om ifall aborten ska genomföras eller ej. Jag tycker verkligen att kvinnan har sista ordet vare sig det gäller att behålla eller abortera, men i praktiken blir det oftast så att fri abort innebär samma livsval för båda parterna.
Reaktion tre - vad är det för karikatyrmässig manssyn? Eller kvinnosyn, för den delen? Till att börja med har ju män även förr tvingats att ta hand om barn de är fäder till, även om de hellre hade sluppit att ha det barnet alls. Inte minst har man tvingats till det genom att behöva gifta sig med den man gjort på smällen - oönskat, förstås, men det är väl viktigt att förstå att denna påtvingade parbildning nog var lika oönskad för kvinnan. Och återigen, hur relevant är det i dagens Sverige att man som pappa kan smita undan ansvaret för att man inte är den som bär barnet i magen? De flesta män vill nog faktiskt vara pappor till sina barn, och inte smita iväg och på sin höjd skicka födelsedagskort. Även om barnet inte var planerat eller ens önskat.
I praktiken innebär fri abort i västvärlden att massor av män har friheten att inte behöva få barn de inte vill ha, de har friheten att ha kontroll över sina liv och välja när de vill bli pappor utan att helt sluta med nöjessex. (Ja, det finns metoder för att ha sex och minska graviditetsrisken, jag vet, ni behöver inte påpeka). När jag tänker på de aborterna jag känner till och vad som hade hänt om abort varit omöjlig så är det inte bara mammans liv som hade förändrats radikalt - det är även pappans.
Så jag tycker verkligen inte att män ska vara för fri abort främst av hänsyn till kvinnorna. Fri abort borde inte vara en fråga som femnistkillar så snällt ställer upp på fast den inte ens gäller dem. Fri abort borde vara någonting som män önskar för att det gäller deras liv och deras reproduktiva rättigheter. Att abort är mer av en kvinnofråga och mer kvinnans beslut betyder inte på något vis att det enbart är en kvinnofråga. Som det är nu framställs det lätt så.
Men först. Vi vill trycka blommor i köket. Färg vi använt i andra rum, på vitmålad vägg. Hur gör man det bäst, tycker ni? Kan man beställa screentryckmall från nåt bra ställe? Overheadplast och skära ut själv? Tips mottages gärna! Bilderna jag vill trycka är någon av dessa (ej animerat, såklart), och det är ju olika utmaningar med dem. Hade hellre tryckt den undre, men då måste man väl ha screentryckmall? Eller?
Så. nu till inlägget.
Abortfrågan lyfts ofta fram som en kvinnofråga. Män som är för fri abort antas vara det av hänsyn till kvinnors rättigheter, av sympati eller empati med kvinnor. Det tycker jag är konstigt. När jag tänker på de aborter som jag känner till finns det två personer som annars hade blivit föräldrar.
När jag skrev om det här på Twitter möttes jag av tre reaktioner. Reaktion ett var att hålla med mig. Reaktion två var att man missförstod och trodde att jag menade att män skulle få bestämma att en abort skulle hända även om kvinnan ville behålla barnet. Reaktion tre var att säga att män har alltid haft möjlighet att slippa föräldraskapet och att fri abort kan sägas rädda kvinnor från att vara ensamstående mödrar, medan männen räddas från oönskade parrelationer.
Reaktion ett - ingen kommentar, fistbump.
Reaktion två - det menar jag ju inte. Och jag har inga siffror, men jag skulle tro att i de flesta fall har båda potentiella föräldrarna samma åsikt om ifall aborten ska genomföras eller ej. Jag tycker verkligen att kvinnan har sista ordet vare sig det gäller att behålla eller abortera, men i praktiken blir det oftast så att fri abort innebär samma livsval för båda parterna.
Reaktion tre - vad är det för karikatyrmässig manssyn? Eller kvinnosyn, för den delen? Till att börja med har ju män även förr tvingats att ta hand om barn de är fäder till, även om de hellre hade sluppit att ha det barnet alls. Inte minst har man tvingats till det genom att behöva gifta sig med den man gjort på smällen - oönskat, förstås, men det är väl viktigt att förstå att denna påtvingade parbildning nog var lika oönskad för kvinnan. Och återigen, hur relevant är det i dagens Sverige att man som pappa kan smita undan ansvaret för att man inte är den som bär barnet i magen? De flesta män vill nog faktiskt vara pappor till sina barn, och inte smita iväg och på sin höjd skicka födelsedagskort. Även om barnet inte var planerat eller ens önskat.
I praktiken innebär fri abort i västvärlden att massor av män har friheten att inte behöva få barn de inte vill ha, de har friheten att ha kontroll över sina liv och välja när de vill bli pappor utan att helt sluta med nöjessex. (Ja, det finns metoder för att ha sex och minska graviditetsrisken, jag vet, ni behöver inte påpeka). När jag tänker på de aborterna jag känner till och vad som hade hänt om abort varit omöjlig så är det inte bara mammans liv som hade förändrats radikalt - det är även pappans.
Så jag tycker verkligen inte att män ska vara för fri abort främst av hänsyn till kvinnorna. Fri abort borde inte vara en fråga som femnistkillar så snällt ställer upp på fast den inte ens gäller dem. Fri abort borde vara någonting som män önskar för att det gäller deras liv och deras reproduktiva rättigheter. Att abort är mer av en kvinnofråga och mer kvinnans beslut betyder inte på något vis att det enbart är en kvinnofråga. Som det är nu framställs det lätt så.
5 kommentarer:
Nu lär jag låta flummigare än jag brukar tillåta mig men det som stör mig är att det finns ord som "mansfråga" och "kvinnofråga" över huvud taget. Nåt är antingen bra eller dåligt, rätt eller fel, och det spelar ingen roll huruvida man själv råkar vara man, kvinna, gay, hetero, pensionär eller tonåring, eller om man har en dotter.
Det kanske är för att påverkan "by proxy" innebär att man måste tänka ett steg längre. I böcker och filmer har man begränsad plats att uttrycka sig på så i populärkultur skildras abort från kvinnans perspektiv.
Det blir liksom enklare att bara behöva tänka i ett steg. Som miljönissa har jag följande exempel: Visst, de spanska tomaterna kanske har åkt lastbil vilket ger synliga CO2-utsläpp. Men totalmängden är mindre än de svenska eftersom de inte behövts drivas upp i växthus. Ändå så tänker folk att transporter är värst för det är liksom synligast.
Jag tycker det är likadant med många andra saker också. Biverkningar från p-piller känns som en kvinnofråga, men visst påverkas både i ett heteropar om sexlusten går ner.
För det första: fistbump. Självklart är det en fråga för mannen också. Jag har, när jag funderat på saken, kommit fram till att jag tycker länder med abortförbud är vidriga och att jag aldrig skulle kunna tänka mig att bo i ett. För min egen skull.
För det andra: Att det framställs som en kvinnofråga kan jag tänka mig är politiskt taktisk; det ju lättare att vinna gehör för en fråga om man utmålar någon, gärna det svaga könet, som ett hjälplöst offer som måste undsättas. Att denna karikatyrbild av bägge könen delas av dem man måste vinna över för sin sak, dvs de ännu inte abortvänliga, dvs de konservativa, gör ju bara sakframställan än mer slagkraftig. Jag tror alltså att det dels kan bero på vanliga fördomar och dels vara ett taktiskt avvägande av abortförespråkare som vill vända sig till de som de måste övertyga, snarare än de redan frälsta. Du behöver ju inte övertygas, så därför spelar det ingen större roll för just den saken att du vänder dig mot stereotyperna.
Fast män har ju ändå en större frihet att bara dra, även om det såklart generellt är en fråga som berör båda parter. Men tidigare så har ju graviditet innan äktenskap etc varit så otroligt skambelagt för kvinnor att det ju blivit en kvinnofråga mer än en mansfråga.
Dessutom är det rätt krasst att säga att det bara är för mannen att dra, för i många fall älskar han säkert sin tjej även om han inte vill ha barn.
Skicka en kommentar