Ett av de hetare ämnen i svenska bloggosfären (haha, jag skrev bloggosfären)(haha, skrev) just nu är näthat. Charlotte skriver om det, till exempel, och Julia och Sleepless. Och en massa andra. Och jag vet att anonyma kommentarer som är puckade, elaka, otervliga, skrivna med uppenbar avsikt att såra och ofta sexistiska och sexuella är någonting som förekommer på tok för ofta. Jag har sett dem hos folk. Jag har sett folk införa kommentarmoderering på sina bloggar på grund av det.
Men.
Jag får aldrig sånt. Eller, jag har säkert fått någon kommentar i kategorin nångång, men jag kan inte på rak arm komma på en enda. Och jag är ändå inte en person som elakheter rinner av lätt och omärkbart. Jag är rätt känslig. Jag blir ledsen om jag är i en bräcklig period, och förbannad om jag är normal. Så det är inte det att jag helt enkelt har turen att vara blind. Och alla kommentarer jag får är inte kärleksfulla, men när jag får kommentarer som är negativa är det normalt kritik mot mina åsikter. Ibland är formuleringarna rätt elaka, men det är på något sätt alltid någotsånär genomtänkt och i alla fall utsatt för försök att vara välformulerat. Inte alltid lyckade försök, men försök. Det är liksom inte "håll käften å dö din feta feministsubba". Det är inte "du är ful och borde bli knullad i alla hål och tvångssteriliseras". Det är inte ens "fan va du alltid e korkad, sluta skriv!". Inte ens "va tyst, medelklass".
Jag fick aldrig sånt på min jobblogg, jag får inte det på min teckningsblogg och inte mitt vardagslivsdagboksblogg, jag får inte det här. Jag trodde länge att det var för att jag inte var tillräckligt stor, men jag pratat om det här med Linda och hon lät förvånad över att jag aldrig haft problemet. För hon har det, och hon och jag spelar väl i samma division när det kommer till storhet i bloggosfären? Dessutom får andra bloggare av min blygsamma kaliber kommentarer av näthattypen. Men inte jag, nehej.
Det här går helt emot min självbild. Jag tror ju att jag är jobbig och folk stör sig på mig. Bloggkommentarer från folk som tycker annorlunda än jag vittnar om att jag är fullt kapabel att vara irriterande och ointelligent i folks ögon. Men ändå, ingen verkar tycka att hen behöver anonymt upplysa mig om att världen vore ett trevligare ställe om jag dog.
Det är inte så att jag är avundsjuk, men det k'änns lite som att man inte finns om man inte är hatad. Ni behöver inte tröstflejma mig, men om någon kan förklara dealen vill jag gärna höra.
Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om näthat, hat, bloggosfären, blogosfären, anonymous coward, anonyma kommentarer, bloggkommentarer, nätikett
12 kommentarer:
OMG skriv inte att du aldrig får några trollkommentarer för då kanske de plötsligt kommer. Troll är visserligen ofarliga (om man inte matar dem) men ugh so annoying. Don't tempt the wrath of the whatever from high atop the thing!:)
Du skriver för mycket som är svårt för dessa idioter att ta till sig och du skriver inte den typen av inlägg som "haters" tycker om att störa sig på är min snabbanalys.
rysskräck.
Du har ovanligt mogna läsare. ;)
Mattias S har nog en poäng. Plus att jag tror att det som många troll retar sig på hos de mer kända bloggarna är just att de är "kända bloggare", och att trollen tror att bloggarna får bra betalt bara för sitta och skriva en massa åsikter som trollen inte ens håller med om. De är avundsjuka helt enkelt. "Hur f-n kan h*n få betalt för att kläcka ur sig en massa bullshit???", typ.
Sedan är det kanske också så, om vi pratar om "näthat" rent allmänt, att vissa (många) bloggare är ganska känsliga själva och inte klarar motargument eller ifrågasättanden av det de skriver utan att bli aggressiva tillbaka. Jag tror det har lite att göra med vilken attityd man har också. Du kan nog visserligen upplevas som styv i korken, men samtidigt tycker i alla fall jag att du är bra på att hantera avvikande åsikter, även då de skulle kunna upplevas som personligt kränkande, utan att bli upprörd. Det är inte alla som är så stabila.
Du kanske bara inte är speciellt hatbar :3?
Det här är verkligen intressant. Vad är det med vissa bloggare som gör att hatarna inte ens gör ett försök? Sofi Fahrman och Käthe Nilsson är också sådana verkar det som, såna som inte får alls lika mycket hat som många andra bloggare. Vad har ni gemensamt? Jag tror det delvis kan handla om att ni verkar så jäkla starka, så ostoppbara, opåverkbara. Som om ni har en kraft som driver er framåt som inte falnar eller sviker er. Som framstår som inte särskilt känslostyrda (eller ni bloggar åtminstone inte om att ni är nere, när ni är nere) utan tvärtom jämna och stabila i humöret.
Titta på och jämför med Lindas senaste inlägg. Hon beskriver hur hon tvivlar, är trött och brydd, inte förstår hur andra orkar, ja, nätt och jämt står ut. Det är lätt att läsa in att hon är osäker och lider, att hon är svag. Det verkar som om hon har en känslomässig "dipp" just nu. Aha! Vilken lucka för en hatare: här finns alla möjligheter att påverka, att sänka henne ytterligare!
Du skriver, vad jag sett, helt enkelt inte inlägg av samma typ, och inte ovan nämnda bloggare heller. Medan bloggare som Engla, Annika Marklund eller Ebba v S, som ibland skriver inlägg vid tillfällen när de är lite nedstämda eller allmänt osäkra, får ta emot mycket mer hat.
Well, det var EN (inte helt färdigtänkt) idé, som jag gärna blir motbevisad i, för det är ju hemskt tråkigt om det stämmer och människor faktiskt är så vidriga.
Jag undrar om inte Marie är on to something. Jag tycker mig åtminstone ha sett sådana mönster AFK. Blottar man strupen finns det alltid en risk att någon hugger och vissa personer är extremt skickliga på att känna igen tecken på osäkerhet.
Oj. Inte visste jag att jag verkar stark och ostoppbar utåt. Alltså seriöst. Det är ju svårt att veta hur man verkar utåt och man tror lätt att det man känner inombords syns för alla och att folk lägger särskilt märke till alla "svaga" saker man skrivit om (typ ätstörningar och stressssss).
Och Hampie, jag är väl visst hatbar! Ojojoj! =)
Det elakaste jag har fått är att jag var ett boskap. Men är det elakt? Tyckte mest det var skrattretande :)
Undrar om det hänger på den egna graden av professionalitet? Du använder en ganska snygg blandning av spekulation/evidens för att debattera dina funderingar och de som svarar håller gärna den nivån tillbaka. Då gör man sej lite löjlig att komma med ett "Gökbajs" mitt i allt. Kanske ska jag börja skriva nojjig, dåligt underbyggd skit för att få folk att kommentera på min blogg... Vill man hellre ha haters än tysta läsare?
Skicka en kommentar