Genomskinliga samhällen

Assange
Jag tycker det är oändligt fascinerande hur många tolkade våldtäktsanklagelserna mot Assange som utslag av feminism då hon som anmälde är feminist. Och massa andra vändningar och vridningar, kryddat med det vanliga om att det i dagens Sverige räcker att pipa "våldtäkt" så får man en oskyldig man inspärrad.
Många har skrivit bra, men jag tycker att Sleepless sammanfattar bäst, som hon ofta gör.

Roligare än kylskåp
Att jag inte har hängt med och orkat blogga om Assange-historien beror på att jag har varit bortrest till Ryssland större delen av månaden. Där märkte man att det skogsbrann, framför allt märkte jag det på att jag fick ställa in Moskva-delen av min resa. Många hus brann ner, och staten lovade att bygga upp nya innan det blir kallt igen. För att den ryska allmänheten, som tror så mycket den vill på statens löften, ska kunna följa förloppet har man installerat webbkameror på samtliga byggplatser. True story.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om putin, skogsbränder, assange

PS. Fortfarande uppskattas om du som är ung och HBTQ och har erfarenheter av vården låter dig intervjuas för en C-uppsats!

Gratis lokal i Stockholm (humor), spit or swallow, killteknik kontra död fisk

Om Federleys release
Fredrick Federley ska släppa sina memoarer på Hydra, och förläggaren Björn Elzén annonserar ut om lokal. Jag försökte stå emot, men det var som om Björn hade ställt sig på ett torg och ropat "Öppet mål åt alla! Billiga poäng gratis!".

Slurp.
Jag har på sistone hittat ny hobby i Flashbacks sexforum. Jag lurkar, som man sa på min tid. Det är inte en fråga om skräckblandad förtjusning eller att jag vill känna mig lite överlägsen, jag tycker helt enkelt det är intressant.

Jag har dock upptäckt nånting som jag nu har gått runt och varit WTF om i ett par veckor. Jag antar nu att Flashback faktiskt återspeglar vanliga människors sexliv hyfsat, möjligen lite mer porrifierat än folk i allmänhet. Och i så fall är det inte alls så vanligt att svälja som jag alltid antagit.

Jag har alltid tänkt att hetrotjejer, rent generellt, sväljer. Jag vet att oro över att det kommer smaka äckligt är vanligt, men jag har alltid trott att det är nåt man pysslar med i samma veva som att man oroar sig över att första gången kommer göra ont. Sen inser man att det inte kommer superkaskader av frätande syra, och typ generellt sväljer. Det finns folk som inte svljer, tänkte jag, men på samma sätt som att det finns folk som inte dricker öl, eller äter tomat, eller ägg.

Men det verkar som att tjejer som sväljer är en lyx, i paritet med tjejer som tar den i 2:an (de säger så!). I alla fall när Flashbackare ligger. Jag har nu frågat mina kompisar, och de svarar lite olika. Nån av mina kommentatorer som vill bidra till att klara upp det här åt mig?

Det här är som min eviga hangup på ifall intimrakning är nåt man väljer eller väljer bort som ung kvinna i dagens Sverige. Läser man Vecko-Revyn så antas man va rakad, smygkollar jag på kompisar i duschen antas man inte vara rakad. Jag är helt lost. Det får ni också upplysa mig om.

Sexokön
Jag ska strax komma igång med bloggande om Sexokön igen (1, 2), ska bara samla tankarna. Under tiden har jag fått stöd för min världsuppfattning av följande två trådar:
"Bra i sängen" - killteknik
Och... så fanns det en tråd som hette "bra i sängen - tjejteknik", men den blivit flyttad. Men jag kan i alla fall berätta att de flesta inlägg gick ut på att man inte skulle ligga där som en död fisk. Och så "sug kuk" och "ta den i tvåan".

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om fredrick federley, gratis lokal, hydra förlag, svälja, oralsex, flashback, genus, sexteknik

Jusstja! Glöm inte att anmäla er till undersökningen av unga HBTQ-personers vårderfarenheter om ni kan och vill!

Ung, HBTQ och med erfarenhet av vården?

Jo, det är såhär att en kompis till mig som pluggar till sjuksyrra skriver tillsammans med en annan blivande sjuksyrra en C-uppsats om hur unga HBTQ-personer bemöts inom vården. För att kunna göra det bra behöver de intervjupersoner.

Är du homo, bi, trans eller queer?
Är du mellan 15 och 25?
Kan du träffa dem i Stockholm?
Vill du ställa upp på en intervju om dina erfarenheter av vården? Såväl vård som har med HBTQ-heten att göra som vårdcentralenbesök är intressant!

Kolla i så fall in deras Facebookevent eller maila Cecilia Nordius på cecilia.nordius@student.sophiahemmethogskola.se!

Intervju! Jätteroligt! Ja!

Elitklasser - inlägg 2 i den här omgången

Elitklass
Jag använder den termen för att det är typ det ordet som finns. Jag gillar det inte särskilt mycket. Det är som "feminism", jag fattar att det är suboptimalt att ordet är könat, men det är faktiskt så det heter.

Förutom att själva "elit"-delen är problematisk tycker jag det är lite dumt att man i den termen blandar ihop både klasser med inriktning på något särskilt ämne och klasser med allmänt högre tempo.

"Att inte ta ställning är också att ta ställning" - klassisk sanning
Jag har kommit på en grej som stör mig med en del människor som är emot elitklasser. Det är samma sak som jag stör mig på med människor som tycker att man inte ska indoktrinera barn med en massa genus och låta barn vara sig själva - till synes helt utan insikt om att vuxenvärlden genuspåverkar barn utan genusdagis.

Det är ju inte så att man inte delar upp barn i klasser som det är nu. Och det är inte heller så att man lottar. Man delar upp barn efter ålder och bostadsområde. Är det verkligen så självklart och rättvist och optimalt? I en institution vars främsta uppgift är att lära barnen någonting, är inte begåvning och fallenhet för vissa ämnen ändå rätt vettiga kriterier att forma klasser efter?

Man får bara ha specialklasser i sånt som är kul, alltså inte matte/
Tävla utan boll
Ja, jag vet att musikklasser också stundtals möts av motstånd, men inte i närheten av samma motstånd som specialklasser i teoretiska ämnen. Jag tycker det är intressant hur det avslöjar hur folk i allmänhet tänker om vad som är kul och vad som inte är det. För matte, t ex, är inte kul. När jag berättar att jag hoppat av utbildningen i teknisk fysik vid KTH är den vanligaste följdfrågan "var det tråkigt?". Däremot tror alla att det är råkul att läsa psykologi.

Jag tycker de tär fascinerande hur det i Sverige inte finns någon som helst kultur av att matte, svenska, NO och SO är annat än skolämnen. Det finns ingen kultur av eftermiddagsaktiviteter för skolbarn som vill fördjupa sig i dessa ämnen, inte heller någon kultur av cirklar och tävlingar.

Jag gick ju i skola i Lettland till mitten av sexan, och där fanns fortfarande det här med olympiader. Från och med tvåan tävlade man en gång om året i teoretiska skolämnen. Först bara på skolnivå och bara i ryska och matte, men ju äldre man blev desto fler ämnen kunde man tävla i (både NO och SO) och på desto högre nivå. Tävlingsuppgifterna innehöll både ganska traditionella för ämnet inslag, typ diktamen, men främst uppgifter där man skulle vara kreativ och kunna lösa nya problem.

Jag saknar fortfarande tävlandet, fast det var över tio år sedan sist. Jag saknar ruset, jag saknar lagrarna, jag saknar spänningen och utmaningarna. Och tävlandet var enda gången i min barndom där jag blev coachad. Där nån vuxen människa brydde sig om att jag utvecklades, att jag blev utmanad och var glad när jag lärde mig nåt. I övrigt var jag ju duktig, med alla för- och nackdelar det innebär. Jag underskattar verkligen inte fördelarna, det var najs att slippa ha samma ångest i alla ämnen som jag hade i främmande språk och gympa, men att vara duktig innebär också att man endast blir uppmärksammad när man presterar under nivån som omgivningen är vana vid.

Och ja, lätt för mig att tycka att det var en bra idé med tävlingar, jag var ju duktig på det. Tänk på dem som inte fick vara med, Suhinina, hur kändes det för dem? Jag vet inte hur det kändes för dem, men jag blev inte plockad till skolans handbollslag* och det kändes helt okej.

Ja tror att sådan kultur är viktig. Dels är det väldigt utvecklande att träna på tävlingsuppgifter. Man övar på att tillämpa sina kunskaper från skolan i oväntade sammanhang, man lär sig att lösa problem och välja rätt väg. Dels skakar det av tråkighetsstämpeln från nördämnen åtminstone lite, vilket kan få fler att intressera sig för sådana ämnen även i skolsammanhang. Det ger barn som är bra på annat än sparka boll möjlighet att bidra med nån trofé till skolans vitrinskåp med fula vandringspokaler.

Det finns mattetävlingar i Sverige (kolla här, t ex), men vad jag vet är det väldigt olika från skola till skola hur mycket de uppmärksammas. Tävlingar i fysik, kemi, historia och språk vet jag över huvud taget inte hur det ligger till med, men jag har alla anledningar att tro att det inte finns en seriöst infrastruktur för sådant.

Skolplikt
Återigen till specifikt elitklasser och elitbarn. Det är många som tänker att barn som klarat alla uppgifterna kan väl hitta på nåt eget att göra. Särskilt om det är samma personer som tycker att elitklasser går emot idén att låta barn vara barn.

Alltså, vi har skolplikt för grundskolan. I praktiken måste man vara med på alla undervisningstimmarna. Samtidigt finns det skolplan och ramar inom vilka barnet ska checka av kunskaper. I praktiken har vi alltså barn som tillgodogör sig kunskaperna på kortare tid än den planerade. Vad får de göra med de timmarna som blir över? Får de gå ut och leka? Får de vara barn? Nej, de måste sitta av resten av tiden. Snällt och tyst, i klassrummet, utan att störa de andra barnen. Om man nu ska tvångshålla små människor i förvar får man banne mig ta och se till att de har nåt att göra.

Som vuxen kan man givetvis också hamna i en situation där man har ett jobb som kräver att man snällt sitter av åtta timmar och rullar tummarna, fast man fixar sina arbetsuppgifter på sex timmar. Men vuxna har enormt mycket mer möjlighet att byta jobb än barn har att byta skolsystem. Dels för att variationen mellan jobb är betydligt större än mellan skolor. Dels för att barn är barn med allt vad det innebär av makt över sitt liv. Dessutom är det få yrken som kräver samma disciplin som ett klassrum där man får mobilen konfiskerad så fort man försöker slötwittra och har ingen möjlighet att gå på kafferast när det passar en.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om barn, skola, elitklasser, elitklass, elitbarn, låta barn vara barn,

PS. Jag har infört en ny etikett - vård skola omsorg. Där hittar ni när jag orkat etikettera gamla inlägg allt jag skrivit om skola och psykfrågor.

*alltså, min skola pysslade med handboll, jag försöker inte pika nån särskild.

Elitklasser, iiiiigen.

Jag har fortfarande inte riktigt återhämta mig till svenska bloggverkligheten efter allt resande, men jag ser i alla fall att man pratar elitklasser. Minst två vettiga människor (här och här) har uttalat sig emot, och det började med att Jan Björklund var för.

Och här har vi väl ett fall där min åsikt går emot folk jag tycker är vettiga och för det som folk som ör generells ovettiga tycker. För jag är fortfarande för "elitklasser". Jag har skrivit om varför förut, så jag hänvisar er till tidigare texter för djupare förståelse (1, 2, 3).

Kortfattat kan jag väl säga följande:

• Jag tycker det finns en social poäng i att låta begåvade barn att jobba med barn på ungefär sin nivå istället för att alltid vara bäst, duktigast och allas fröken.
• Begåvningsnivå handlar inte bara om skolan, utan om intressen, vilka lekar man tycker är kul, och massor av annat socialt.
• Jag tycker att det är ohållbart att jämföra med att man inte ens som vuxen kommer få välja begåvningsnivå på sina kamrater. Vilket gymnasium man hamnar i avgörs av intressen och betyg. Högskoleutbildning likaså, och man kan välja tempo betydligt mer än i grundskolan. Arbetsplats är också hyfsat fritt att välja. Ja, givetvis är allt det där friheter som begränsas av praktiska omständigheter, men grundskolekids har skolplikt. Det minsta man kan göra är att åtminstone anstränga sig litegrann för att låta dem utvecklas i riktning de är intresserade av i ett tempo som är lagom utmanande.
• Specialintressen är inte tänkta att ersätta grundkraven. I en matteklass läser man inte matte hela tiden, utan utöver det alla grundskolebarn läser.
• Det är lite intressant att de specialutbildningar som finns och är hyfsat allmänt accepterade är specialutbildningar i sådant som erbjuds massivt även utanför skolan - musik och idrott. Var ska kidsen som är intresserade av naturkunskap, matematik, historia och litteratur vända sig om varken skolan eller fritidsaktivitetsarrangörer erbjuder dem fördjupning?

Sexokön pt 2 - Call and response

Sås

Vad roligt med sådan respons på förra inlägget på temat! Nu kommer en snabb fortsättning - jag måste packa innan jag sticker till Ryssland och är kvar ett par veckor.

Jag tycker att det är roligt att läsa texter om hur en bra älskare och en bra älskarinna är. Både i form av rena tips, eller tvärtom, i form av hur man absolut inte ska göra, eller i form av "killar berättar sina bästa sexminnen till Cosmopolitan!".

Som jag skrivit förut, bland annat här, är prestationskraven olika för könen. Killen ska vara tekniskt kunnig, killen ska fokusera på tjejens njutning, men att han dessutom ser till att han njuter är underförstått. Bra manliga ligg tar initiativ, smeker hjältinnan till tusen orgasmer, kan hålla på länge och har stort paket, for her pleasure. Det är rimligt att använda ordet "aktiv" om en sådan älskare, och det görs ofta.

Vad gör en tjej bra i sängen? Ofta säger man att killens roll är aktiv, och tjejens blir då naturligt passiv, men observerar man beteendet som kännetecknar en bra älskarinna är "passiv" inte ordet man letar efter. En bra älskarinna skriker så grannarna ringer polisen, går upp i brygga, får de där tusen orgasmerna som hjälten smeker henne till och ber om mer. Hon är som lera i hans händer. Hon är bekräftande och responsiv.

Jag tror att motsatsordet till "aktiv" man borde använda sig av är inte "passiv" utan snarare "reaktiv". Jag vet inte om ordet är helt rätt lingvistiskt, men jag tror att ordparet sätter fingret på hur man standardpratar om de olika könens roller i en sexakt betydligt bättre än "aktiv" och "passiv". Jag tror också att det tydliggör att det också är en handling att göra allt det där som en bra älskarinna ägnar sig åt. Så det inte låter som att ju bättre man är som kvinnligt ligg, desto mer på rygg och platt ligger man.

PS. Passar på, innan nån har kommenterat, att förtydliga. Så att folk inte missförstår just när jag inte kan förklara mig. Jag tycker inte de två rollerna är naturliga/önskvärda/könsbundna/individbundna/nödvändiga för att ligga. Det jag pratar om är att om man nu ska prata om de två rollerna och hänga fast i dikotomin, skulle det vara rimligare att använda annat par till "aktiv" än "passiv".

Intressant pt 2. Läs även andra bloggares åsikter om sex, sexualitet, passiv, aktiv, reaktiv, agens, könsroller, genus, manligt, kvinnligt

Sexokön pt 1 - "jag kommer skrika så hårt att jag spräcker din trummhinna, bitch"

Det här är förmodligen ett första inlägg på ett gäng där jag försöker få ihop och strukturera tankar som jag haft länge och som tillsammans handlar om hur manlig och kvinnlig sexualitet uppfattas, hur sextipsen skiljer sig, hur signalerna läses olika och hur jag personligen tycker att ett bra universalsextips är att börja bete sig som en bra älskare av det andra könet. Anledningen till att jag inte har skrivit tidigare är just att jag inte kan få ihop allt till en sammanhängande helhet. Nu ska jag satsa på många korta inlägg, tror jag bestämt. Vilket nog kommer vara lite svårgenomfört med tanke på att jag snart sticker till Motherrrland i två veckor.

När en pojkbäbis gråter säger man "vad arg han är!",
när en flickbäbis gråter säger man "stackars ledsen".
- standardfeministisk poäng

Idag gick jag in på ett sexforum på Flashback. Efter lite rubriksurfning fastnade jag för "Vill alla tjejer bli förnedrade?". Flashbacks forum är givetvis inte en perfekt spegel av samhället, men ändå en spegel. Tillräckligt med spegel för att jag snart skulle känna mig ruskigt bekant med snacket - tjejer pratar gärna att de vill ha jämställdhet, men i sängen vill de bli förnedrade. Åtminstone är de undergivna. Och symptomen för undergivenhet är följande: tjejer gillar att bli klösta, bitna och dragna i håret, de gillar när killen tar för sig och de gillar att bli knullade hårt.

Allt detta har jag förut sett listat som beteenden som gör tjejer undergivna/förnedrade och män dominanta. Jag har sett det göras av personer som förfasats sig över allt förnedringssex som dagens unga kvinnor utsätts för, såväl som personer som gillar dominans och personer som bara tycker att det är intressant att notera att så många tjejer är undergivna. Jag har sett det göras av både kvinnor och män. Det finns många sexuella praktiker som bara antas hänga ihop med dominans från killens sida och undergivelse från tjejens. Blir någon överraskad om jag säger analsex? Fisting? Att få sperma på sig?

Alla som har sett sex debatteras är väl medvetna om att det finns många som överhuvudtaget inte begriper att tjejer kan njuta av dessa (underförstått förnedrande) praktiker. Och många av dem som förstår verkar ändå anta att det man njuter av är laddningen i att bli dominerad. Jag minns hur jag en gång för många år sedan tillbringade en hel kväll med att förklara för en snubbe på Lunarstorm att en tjej kan njuta av att bli sprutad på utan något som helst intresse av att det var förnedrande eller porrigt. Jag har goda skäl att tro att det finns många fler som har svårt att få in i huvudet att tjejer kan ägna sig åt att bli dragna i håret, sprutade på eller fistade utan att förnedring är inblandad.

Jag förtydligar. Jag menar inte att tjejer kan njuta av det för att de njuter av att vara undergivna eller ha förnedringssex. Den här diskussionen blir ofta till snack om att det är begränsande för kvinnlig sexualitet att se alla tjejer som tänder på att bli dominerade som förtryckta, och det är inte alls det jag pratar om. Jag menar att man kan njuta av alla ovan nämnda "tecken" på att man är undergiven utan att det finns någon som helst dominans- eller förnedringsaspekt med i bilden.

Pratar man kön är det alltid en bra övning att leka tvärtomleken. Om vi tänker oss en situation då killen tycker om att tjejen bits, rivs och rider hårt, skulle man lika automatiskt tolka den till att kille är lite undergiven? Det tror jag inte, man skulle nog snarare tänka att killen har fått sig ett eldigt stycke som vet att visa hur mycket hon uppskattar sexet. Man skulle sannolikt tro att killen går igång på att han får henne att njuta så mycket att hon fullständigt tappar kontrollen. Inte att killen går igång för att det gör ont när hon biter honom i axeln eller håller honom i håret när han går ner på henne. Jag tror inte heller man skulle kalla en kille för undergiven om tjejen visar hur hon vill ha det.

Men av någon anledning ses många saker som tjejer gör i sängen utöver långsamt fittsex som tecken på att de lagda åt det undergivna hållet. Och då blir det fuskigt ganska lätt att få anekdotiskt bevis för att tjejer säger sig vilja ha jämställdhet, men i sängen vill de ha en karlakarl som styr och ställer.

Intressant pt 1. Läs även andra bloggares åsikter om sex, sexualitet, förnedringssex, dominans, undergivelse, alla tjejer, kön, genus