Elin skrev ett inlägg om pro-anorexia-forum och andra former av uppmuntran där hon tipsar om det jag skrev och anti-tipsar om DN:s kom-i-form-blogg. Jag måste naturligtvis in och läsa. Och jag tycker inte riktigt om det.
Märkligt det här hur plötsligt allt i mitt liv kretsar kring maten. När jag ska äta den, vad jag får äta och hur hungrig eller mätt jag är.-Här
Och visst är jag kanske något överkänslig just nu, men för knullet. Det där passar i en pseudosjälvbiografisk dagboksutformad ungdomsbok om anorexiasjuk tjej, inte i en DN-blogg som ska på något sätt föreställa inspiration och gott föredöme.
Tanja ♥ havregrynsgröt med linfrö. Läs även andra bloggares åsikter om kom-i-form-blogg, kom i form, blogg, isodieten, havregrynsgröt, linfrö, puckodumhet, elin är bra. I dare ya!
Hej!
SvaraRaderaÄr intresserad av Spotify! Kan du skicka mig en inbjudan?
Mvh
Stargate
stargates69@hotmail.com
Fixed!
SvaraRaderaNej den är upprörande. Och att en så stor tidning med så enormt genomslag som DN tar in den här suspekta dieten. Att överhuvudtaget kalla en diet för att komma-i-form. En diet är en diet och det här är en jävla anorektikerdiet med svältkost. 1600kcal om dagen, va?
SvaraRaderaIntressant att alla som bantar verkar gå igenom någon sorts anorexiafas där hjärnan bara kan tänka på en sak: MAT.
SvaraRaderaJag vet inte om jag bara haft en j-a tur med gener eller vad det är, men jag har aldrig behövt ta till någon diet för att hålla en vettig vikt (åt något håll). Motion däremot! Ser jag bara till att röra på mig kan jag äta så många tårtor jag orkar.
SvaraRaderaOch som sagt, jag vet inte om det bara är tur, men det har iaf fått MIG att undra om inte de som testar den ena dieten efter den andra först och främst borde testa att motionera mer.
b8q
SvaraRaderaJag tror att många av dem som testar ena dieten efter den andra också testar ena motionsformen efter den andra.
b8q: Antingen har du en jävla tur med gener eller så är du runt 20-25 år gammal.
SvaraRaderaDå kunde jag också äta ett konditori till frukost, lunch, mellanmål och middag. (Och toppa av allt med en lövtunn mintkaka.) Min vikt var orubblig som urberget, min kroppsform evig.
Ett år senare kunde jag inte göra det - nu märker jag verkligen hur jag äter.
Metabolismen förändras med åldern och man måste anpassa ätandet därefter.
(Detta betyder inte nödvändigtvis att äta *mindre*, utan kanske bara annorlunda. Jag äter fortfarande en massa - men mycket mindre fett och socker.)
Jag håller med dig om motion - alltför många tror att man bara behöver kontrollera matintaget. Men det krävs också till en viss del.
en av de väldigt fascinerande sakerna med bantargrejer och kom-i-form-grejer och så är att det aldrig finns några bra skäl angivna för att genomgå tex isodieten. (iso som i isotop förresten, eller vad?) det anges nåt luddigt om vikt och stress och kroppsform och energi, men en får sällan en genomgående bild av vad personen vill åstadkomma med sin bantning förutom att gå ner i vikt. det saknas ett därför att som håller. att gå ner i vikt kan förvisso vara ett självändamål om en riskerar hjärtsvikt men det finns inte så många argument för varför det skulle vara hälsosammare att väga fem kilo mindre men behöva räkna kalorier hela dagarna och bara tänka på och oroa sig för mat, hela tiden. är inte det stressande? eller jag vet ju att det är det.
SvaraRaderaAnonymus Maximus: Jag är lite över 40.
SvaraRaderaOooh, får jag också en såndäran Spotify-invajt?
SvaraRaderaarkomaniac@hotmail.com
Spotifyinvitarna är slut, tyvärr.
SvaraRaderajag skulle vilja gå ner i vikt 1-2 storlekar, för de vanliga klädbutikerna har inte över storlek 44. kunde jag komma i det som säljs överallt, vore jag nöjd.
SvaraRaderaChristina:
SvaraRaderaDet är faktiskt helt sant, och det är lite hemskt att man så sällan stannar upp och tänker efter - _varför_ gå ner? Jag minns en ögonöppnare när jag var tonåring, i tidningen "Darling". Det var nån läsarfråga som gick ut på "jag heter si och så, jag är så lång, jag vägen n kilo, är det för mycket?". Och svaret började med "För mycket for _vad_?". Och det var genialt.
Anonymus Maximus:
Ang "anorektikerfasen", visst är det så, och visst är det hemskt att det anses vara normalt.
b8q:
Jag tänkte lite mer på din kommentar i ätstörnings-/bantnings-/vår sjuka värld-sammanhanget och så. Jag tror att de flesta har lätt att hålla normalvikt, och jag vet inte vad du menar med att äta så många tårtor du orkar, men jag misstänker att det inte handlar om en tårta om dagen, och att äta onyttigheter ibland har ingen dött av heller. Grejen är väl att många av dem som testar ena dieten efter andra försöker gå ner från normalvikt till nåt lägre, med något orealistiska förväntningar, och då... ja.
så länge personen i fråga går in i en diet med sunt förnuft och förstår att diet är generell och därför måste anpassas till henne; så tror jag en diet ett par veckor kan vara starten på något nytt.
SvaraRaderaSjälvklart lär inte dieter funka för de som r hoppar på/hoppa av, fuskar med mat och träning.
Kroppen måse ska man ju använda hela livet.