En sak jag tycker är väldigt fascinerande är detta med bröllop, och hur normalt funtade människor med självdistans helt tappar det när det ska giftas.
Jag har uppfattat det som så att ambitiösa bröllop har ökat senaste åren. Jag har som tur är minst yngre vänner så massbrölloppandet har inte riktigt nått mig, men jag har ju hört en del. Det är mycket att man ska samla alla man älskar på konstig ort och där ska det firas en massa. Och eh, visst, fest. Men jag hade aldrig fått för mig att skriva det här:
Jag är en jävel på att ordna kul fest, men inte ens jag skulle ha fräckheten att skicka ut något sånt, och sen förvänta mig att folk ba "oj vad kul vi kommer självklart!". Jag utgår liksom från att mina vänner har rätt mycket annat att göra på sommarhelger. Att de har liv. Stugor. Att de själva vill bestämma vart de ska åka på weekend och inte dras iväg till fest i Liepaja. Att det är oförskämt att förvänta mig att folk ska ordna mig en egodag med aktiviteter där jag inte behöver betala.
Det är inte för att jag inte har vänner. Det är för att jag inte är Kanye West (som för övrigt, tror jag, betalade allas resa och boende till sitt exotiska bröllop). Det är för att jag har nån form av omdöme. Jag vet inte, kanske för att my mama raised me well. Men folk tycker att det där är, liksom, normalt?
Innan ni tycker att jag överdriver så kan jag berätta att för några år sedan blev min dåvarande pojkvän inbjuden till bröllop. På nån form av fin plats i tjottahejti. På nyårsafton. Utan att jag (personligen eller som hypotetisk +1) var bjuden. Jag har inte träffat dessa personer, men jag utgår från att de vanligtvis har omdöme om huruvida de är universums mittpunkt. Men inte just när det ska giftas, då utgår man från att folk inte har bättre saker för sig på nyårsafton än att se dem ha fest med tema Egocentri. Och det verkade som att det bara var jag som reagerade. Alla andra verkade tycka det är helt rimligt.
Jag har hört om massor av liknande påhitt från andra håll. Vänner som åker iväg på helger för att nån vill gifta sig på en ö. Vänner som har möhippor inbokade varje helg, och mellan dessa har de bröllop de går på. Och om du nu känner dig träffad, eller om du tycker jag dömer andra... Alltså, gör som ni vill. Men det är ju så att bröllop ger extremt mycket utrymme för att vara krävande och egocentrisk, och jävlar vad folk verkar glufsa åt sig av detta! För det är ju inte bara att tacka nej till ett bröllop, det förväntas påtagligt mer att man dyker upp på ett bröllop än på någon annan fest. Det är socialt rätt o-okej att missa någons bröllop eller ens möhippa/svensexa utan jättebra anledning.
Man kan ju tänka sig att bröllop skulle vara nåt särskilt för att det är en stor händelse. Men är det verkligen det största som händer folk? Är det verkligen just det tillfället i livet som är allra viktigast och centralt? Har folk inte gjort någonting viktigare?! Och kom inte och sig att det här gör man bara en gång i livet...
Jag är ingen Ribbing, men jag tänker såhär - det är jätteroligt att folk har sin stora kärlek, men det är orimligt att förvänta sig att alla andra ska vara så pass engagerade i detta. Get a room och sluta anta att era polare inte har bättre saker för sig på sommaren än att agera statister till er romans.
PS detta om att tvinga gästerna utomlands är förstås lite annorlunda om bröllopet sker mellan personer som kommer från olika länder.
Kära NN och AA!
Ni är härmed inbjudna till min fest en helg 8 augusti. Festen hålls i Liepaja. Ni får betala resan och boendet själva, men jag bjuder på middag, liveband och frukost!
Festens tema är att jag får ha vit klänning, men inte ni.
OSA senast 8 juni
Tanja
PS jag förväntar mig implicit att ni ordnar en hel dag tillägnad bara mig med en massa aktiviteter som ni betalar för
Jag är en jävel på att ordna kul fest, men inte ens jag skulle ha fräckheten att skicka ut något sånt, och sen förvänta mig att folk ba "oj vad kul vi kommer självklart!". Jag utgår liksom från att mina vänner har rätt mycket annat att göra på sommarhelger. Att de har liv. Stugor. Att de själva vill bestämma vart de ska åka på weekend och inte dras iväg till fest i Liepaja. Att det är oförskämt att förvänta mig att folk ska ordna mig en egodag med aktiviteter där jag inte behöver betala.
Det är inte för att jag inte har vänner. Det är för att jag inte är Kanye West (som för övrigt, tror jag, betalade allas resa och boende till sitt exotiska bröllop). Det är för att jag har nån form av omdöme. Jag vet inte, kanske för att my mama raised me well. Men folk tycker att det där är, liksom, normalt?
Innan ni tycker att jag överdriver så kan jag berätta att för några år sedan blev min dåvarande pojkvän inbjuden till bröllop. På nån form av fin plats i tjottahejti. På nyårsafton. Utan att jag (personligen eller som hypotetisk +1) var bjuden. Jag har inte träffat dessa personer, men jag utgår från att de vanligtvis har omdöme om huruvida de är universums mittpunkt. Men inte just när det ska giftas, då utgår man från att folk inte har bättre saker för sig på nyårsafton än att se dem ha fest med tema Egocentri. Och det verkade som att det bara var jag som reagerade. Alla andra verkade tycka det är helt rimligt.
Jag har hört om massor av liknande påhitt från andra håll. Vänner som åker iväg på helger för att nån vill gifta sig på en ö. Vänner som har möhippor inbokade varje helg, och mellan dessa har de bröllop de går på. Och om du nu känner dig träffad, eller om du tycker jag dömer andra... Alltså, gör som ni vill. Men det är ju så att bröllop ger extremt mycket utrymme för att vara krävande och egocentrisk, och jävlar vad folk verkar glufsa åt sig av detta! För det är ju inte bara att tacka nej till ett bröllop, det förväntas påtagligt mer att man dyker upp på ett bröllop än på någon annan fest. Det är socialt rätt o-okej att missa någons bröllop eller ens möhippa/svensexa utan jättebra anledning.
Man kan ju tänka sig att bröllop skulle vara nåt särskilt för att det är en stor händelse. Men är det verkligen det största som händer folk? Är det verkligen just det tillfället i livet som är allra viktigast och centralt? Har folk inte gjort någonting viktigare?! Och kom inte och sig att det här gör man bara en gång i livet...
Jag är ingen Ribbing, men jag tänker såhär - det är jätteroligt att folk har sin stora kärlek, men det är orimligt att förvänta sig att alla andra ska vara så pass engagerade i detta. Get a room och sluta anta att era polare inte har bättre saker för sig på sommaren än att agera statister till er romans.
PS detta om att tvinga gästerna utomlands är förstås lite annorlunda om bröllopet sker mellan personer som kommer från olika länder.
Hur mycket tror du att ditt perspektiv på "den enda rätta" påverkar ditt perspektiv i den här frågan?
SvaraRaderaOm man köper det där med den enda rätte och själsfrände som gör en hel osv så tycker jag dessa spektakel känns ganska rimliga.
Men det kanske blir samma spektakel även utan det perspektivet i din närhet?
Sen kan jag iofs tycka att det perspektivet är orimligt till att börja med...
Jag tänker rätt mycket att man ju ska ha lite sinne för proportioner. Ok det är stor händelse för dig att du funnit din enda rätta, men det är faktiskt inte lika stor händelse för folk du känner. Chilla ner lite.
SvaraRaderaFor what it's worth så har du faktiskt Magdalena Ribbing på din sida. Har läst rätt mycket ojande i hennes etikettspalt de senaste åren om bröllop och möhippor/svensexor som är uppåt väggarna krävande för många inbjudnas tid och ekonomi. Till exempel http://blogg.dn.se/etikettfragan/2014/03/05/brollopspris/. Så om det blir sura miner om en tackar nej till ett (ambitiöst) bröllop så får en stilla tänka på att det är surarna som är ouppfostrade och inte en själv. :)
SvaraRaderaJu mer jag tänker på det desto mer rätt tycker jag att du har.
SvaraRaderaJag jämför t.ex. med att skaffa barn och hur stort det är att skapa en helt ny individ och hur absurt det skulle vara att kräva att någon ändrade sitt schema för att ta del av det bland annat.
Brölloppshetsen känns dock för mig så avlägsen, jag har varit på 2 bröllop och det var mina föräldrars, alltså dom gifte sig med andra personer. Det var liksom familjen, vi var 5 på det ena och 10-15 på det andra.
Åh tack Tanja. Så skönt att höra att man inte är ensam att tycka såhär. Minsta lilla man ifrågasätter folks bröllop eller svensexor/möhippor så antas man vara missunnsam typ. Likadant när någon skaffar barn, alltså "kul för dem", men orkar verkligen inte med fler mammalediga kollegor som kommer till jobbet med en bebis som alla förväntas gulla med/lägga en slant för
SvaraRaderaJag var med om den stora bröllopsyran för några år sen, så väldigt många av mina vänner gifte sig i rask följd. Många av tankarna du luftar i inlägget for genom mitt huvud då. Tycker att det jobbigaste var spektaklen kring möhippa/svensexa - ofta började det med genuint fyndiga idéer som inte kostade så mycket, men rätt vad det var så skenade planerna iväg och svindyra grejer bokades in till höger o vänster. Obs att det inte egentligen var saker bruden/brudgummen kanske förväntade sig, utan sånt deras BFF eller syskon kom på att vi "måste" ordna. Jag kände mig som en idiot varje gång jag höjde en kallsvettig hand och mumlade att jag inte hade råd att lägga så mycket pengar.
SvaraRaderaNär jag själv gifte mig hade vi ett pyttelitet bröllop med närmsta familjen och berättade för kompisarna efteråt. No fuss, no muss.
/JB
Jag vet inte, jag tycker det är väldigt roligt att gå på bröllop så jag har inget emot egotrippen. Har å andra sidan aldrig varit på ett bröllop i min killes halva av bekantskapskretsen utan det har ju bara gällt mina egna nära vänners kärlekar och då är man ju glad för deras skull.
SvaraRaderaLocation weddings däremot... Tycker det är direkt ohyfsat att förvänta sig att folk ska lägga pengar på resa och boende till något fancy resmål. Visst, man får en semester på köpet, men det är ingen frivillig semester och eftersom det är brudparets stora dag så är det ju knappast något som ryms inom ens vanliga semesterbudget. Kommer en nära väns släkt från Derperyd och de därför vill ha bröllopet i Mupplums kyrka i Derperyd så kan jag ta mig dit, men inte mer.