God jul!
För att komplicera detta ytterligare: Allt är inte omfattat av rättvisa och att försöka förklara skeenden med detta är att upphöja rättvisa till något sorts gudsbegrepp. Tyvärr gör folk detta. Tidigare var saker som de var för att Gud ville ha det så, nu söker folk förklaring i rättvisa. Naturen är inte rättvis, men den är inte heller orättvis. Den omfattas helt enkelt inte av de begreppen.Jag fick detta genomtänkta svar på mitt förra inlägg, och det jag ville svara var så pass viktigt (och långt) att jag tyckte att jag skulle skriva ett eget inlägg av det.
Solen går inte upp för att det är rättvist att den gör det.
Folk förväxlar ofta "vad jag vill" med "vad som är rättvist". Eftersom alla ser sig själva som rättvisa, så blir givetvis en situation där de inte får som de vill djupt orättvis, även om det som sker har mycket lite med rättvisa att göra, och även då tenderar de att ha en väldigt enögd syn på vad som är rättvist.
Kort sagt: "När jag får som jag vill så är det rättvist. Annars inte."
Ta till exempel lön. Är min lön rättvis? Låt oss säga så här - jag får alla mina pengar av folk som ger den till mig av egen fri vilja. Jag är inte skattefinansierad, så ingen behöver bidra till min lön under hot om straff. Ingen, förutom den som ger mig pengar, får mindre på grund av att jag får mer. För mig betyder det "tillräckligt rättvis". Mina pengar är lika ärligt intjänade som de pengar en rumänsk tiggare lyckats skrapa ihop.
Betyder detta att de som tjänar mindre är lata? Inte nödvändigtvis, men jag har observerat vissa drag som definitivt hänger ihop med lägre inkomst.
Precis som du, Tanja, har identifierat saker som gör att vissa inte vill ha sex med vissa andra. Är det rättvist att du ska få ha så mycket sex och vissa andra inte det? Tillräckligt rättvist, om du frågar mig. Vad jag vet går du inte ut och gör något mot någon annans vilja. Jag vill definitivt inte driva någon sorts fördelningspolitik på det området.
Vad jag förstår vill du ha högre lön, och att så inte sker är fel. Helt uppenbart är att hur mycket du arbetar inte spelar någon roll.
Tanja, det här är "nice-guy" tänket, omvandlat till det ekonomiska. Du har rätt i en sak - det handlar inte bara om dig. Men det handlar inte om slumpen: det handlar mycket mer om hur mycket pengar någon annan är villig att avvara för det du gör, och långsiktigt för dig egna utveckling mer om vad din reaktion på detta är.
Du har tänkt och skrivit mycket om samlevnad, och även om jag blir illamående av att dra paralleller mellan sex och ekonomi så finns det en aspekt som jag tror att du borde applicera mer på ditt ekonomiska tänkande, för du applicerar den mycket bra på samlevnad och jag har lärt mig mycket av dig: Att det handlar väldigt mycket om vad andra människor vill, och det är inte trivialt att få sin vilja fram - om det ens går att tala i termer att att få igenom sin vilja.
Jag tror att du skulle få en bättre bild av vad som omfattas av rättvisa och hur mycket i så fall. Kanske inte så snäv som min, men du kommer nog att kunna dra linjen baserat på något annat än just hur mycket folk tjänar.
För det första är det ju mycket som inte sker enligt rättvisa som princip. Det handlade ju mitt förra inlägg helt och hållet om. Att man så gärna vill se rättvisa i allt. Men ja, hursom. Detta med löner och ekonomi.
En anledning att inte jämföra ekonomi med sex är att sex inte är grunden till ca allt i vårt samhälle, medan ekonomi är det. Ens tillgång till 1) pengar och 2) nationalitet. Dessa två grundas i extremt mycket slump och gamla puckerier. Jag kommer fokusera på den första nu.
Hur mycket pengar man har tillgång till avgör extremt mycket i ens liv. Det avgör vilka förutsättningar man har. Det avgör vilka sjukdomar man kommer få, och hur farliga dessa blir. Det avgör ens möjlighet att förflytta sig rumsligt. Det avgör vilka livsval man kan ta, hur ens relationer ser ut. Tillgång till pengar avgör hur man kommer leva, och hur (och när) man kommer dö. Inte i varje detalj, förstås, men i extremt hög grad.
Sex är kul. Sex är nice. Men hur mycket sex jag har kommer inte påverka mina möjligheter att välja utbildning. Inte påverka min möjlighet att förflytta mig över jorden. Inte påverka hur jag har möjlighet att bo. Inte påverka om jag kan få vård om jag blir sjuk. Det påverkar naturligtvis hur bra jag mår, det påverkar mina nära relationer, men det rör sig om på det stora hela ganska marginellt inflytande över mitt liv i stort. Väldigt lite kommer förändras om jag halverar mitt liggande.
Min ekonomi påverkar däremot mitt sexliv jättemycket. Min lön har påtagligt mycket mer inflytande på mitt sexliv än tvärtom. Min ekonomi tillåter till exempel mig att inte arbeta schemalagd heltid, vilket gör att jag är mer utvilad och kan ligga mer än om jag hade lägre lön i grunden. Min ekonomi tillåter mig att bo i storstad, ensam i en lägenhet med hyfsat bra kommunikationer. Min ekonomi tillåter mig att resa. Min ekonomi tillåter mig att själv finansiera min vidareutbildning i sexologi, vilket iofs inte är knulleri i sig, men ytterligare ett uttryck för mitt intresse för sex. Min ekonomi tillåter mig att inte vara beroende av heteromonogama relationer. Om min lön eller inkomst halverades hade jag inte kunnat upprätthålla mitt sexliv.
Ser man till enskild individ så är det förstås så att hårdare arbete och mer pengar förmodligen har någon form av samband. Ser man till en arbetsplats är sambandet svagare, men finns nog också. Men ju större skalan är desto mer uppenbart det blir vilket jäkla godtycke det råder i hur mycket folk tjänar och hur mycket/hårt de jobbar.
Oavsett om jag jobbar i privat eller offentligt finansierad sektor så är jag inte frikopplad från de stora ekonomiska sammanhangen. Att jag kan plocka ut min lön beror på att andra människor får väldigt lite för sitt slit, i vissa fall under hot om våld. Jag är psykolog och mitt jobb är ändå rätt soft. Samma arbetsplatser städas av personer som får betydligt mindre pengar för betydligt slitigare arbete. Man åker taxi eller kollektivtrafik som körs av personer som tjänar sämre. Man använder teknik som produceras i länder där arbetskraften är billigare och en arbetsdag kan vara lång. Man köper mat som producerats av folk under hemska förhållanden. Man lever i ett land där skogen planteras under slavliknande förhållanden. Man föder barn på klinik där personalen bränner ut sig för pisslöner.
Och dessa människors "fel" är ofta att de råkats föda på fel ställe. Ha fel hudfärg. Inte ha tillgång till utbildning, eller ekonomisk möjlighet att investera i en. Ha utbildning, men inte få använda den i ett nytt land. Inte ha råd att flytta till annat land. Vara desperata nog att jobba långa slitiga dagar för usel lön. Jobba inom yrken som behövs trots kassa villkor. På det stora hela hänger mycket på ren slump, och ingens händer är rena.
Och högre lön, högre inkomst, tillgång till mer pengar, det är inte en av många variabler som påverkar livet. Det är ett av de viktigaste. För det påverkar ens möjligheter till i stort sett allt annat. Det kanske inte är så uppenbart om man jämför personer med hyfsat lika tillgång till pengar, men det blir mer uppenbart ju större skalan är.
Ja, jag skulle gilla högre lön (eller någon annan tecken på att min arbetsplats tycker jag är personal värd att behålla). Men jag har också alltid betalat skatt utan att säga pip. Jag är också oändligt tacksam för allt jag fått gratis, och har hyfsat bra insikt i min del i sammanhanget. Jag har tillräckligt rättvis lön i ett riggat spel. Och det påverkar min och andras tillvaro mycket mer än att jag får tillräckligt rättvist med ligga.
Jag kan inte se bilden, är det bara jag eller är det något fel med den?
SvaraRaderaTack för det långa svaret! När jag läser min kommentar i efterhand så är den rätt osammanhängande, så jag kommer att försöka stolpa upp den i de punkter jag vill få fram, samtidigt som jag försöker svara på de nya punkter du tar upp. Jag tror att vi redan har pratat förbi varandra och att det här kan bli väldigt trassligt annars.
SvaraRaderaMina punkter kan sammanfattas som:
1. För att kunna prata om rättvisa måste man definiera rättvisa.
2, Du lägger för mycket vikt på hårt arbete som källa till hög lön.
3. Eftersom din analys i (2) är defekt drar du den felaktiga slutsatsen att lönesättningen är godtycklig.
Innan jag går in på detta: sexet. Jag tog upp sex som en aktivitet där folk av egen fri vilja (med undantag, men låt oss hålla oss till det bra sexet) väljer att göra något med någon annan. Jag vet att sex och ekonomi inte kan behandlas på samma sätt, men du är sexolog, och jag trodde att en liknelse skulle göra det lättare att bli förstådd. Jag påpekade att lön egentligen bara är vad en person väljer att betala någon annan, på samma sätt som en fri ekonomi i grunden består av folk som väljer att ingå avtal. Att säga att någon inte förtjänar sin lön är som att säga att någon inte förtjänar något annat som denne får med givarens fria vilja - om inget tas från dig, vilken grund har du för påståendet?
Jag utesluter inte att det kan finnas grund för det, men...
1. Rättvisa
För att kunna hävda att något är rättvist eller inte måste vi på något sätt förklara vad vi menar med rättvisa, i alla fall i det fallet. Du tar upp att folk tjänar olika - och vad jag förstår så är det någon form av orättvisa du vill påpeka - men i vad ligger orättvisan? Är det orättvist att folk tjänar olika mycket? Låt oss säga att vi båda är psykologer. Du är som du är. Jag ger mina deprimerade patienter självhjälpsböcker och spelar "Suicide is Painless" som rington när patienter ringer upp. Ska vi ha samma lön? Om din arbetsgivare vill belöna dig, hur ska de göra det, när de inte får ge dig pengar?
Inom feminismen och progressiva rörelser pratas det mycket om rättvisa. Men det måste vara något mer än "jag vill ha", annars blir ju allt vårt tal om jämställdhet bara ett sätt att uttrycka våra egna egoistiska behov i en socialt accepterad form. ("Nej, *jag* vill inte ha mer pengar, jag är inte girig som de där andra - jag tycker att *alla* som ser ut som jag ska få mer pengar, och att jag tillhör den gruppen är rena slumpen.") Tyvärr är det vid den nivån det stannar idag i debatten, och det är vid den nivån många människor stannar.
SvaraRadera2. Arbete
Sambandet mellan arbete och högre lön finns, men för att förstå måste du se till hela företagets verksamhet. Verksamheten bygger på olika beslut som fattats: Är det en vårdcenmtral eller ska vi öppna ett cafe? Vilken inriktning ska vi ha på vårdcentralen? Vilken sorts psykologer ska vi anställa? Vilka öppettider ska vi ha? Och så vidare... En del beslut fattas med visst beslutsunderlag, andra är rena gissningar som togs för att något beslut måste fattas.
Från din sida ser det ut så här: Beslutet att flytta till Sverige fattades åt dig, så det var egentligen inte du, men jag tar med det här i alla fall. Du valde en utbildning. Sedan en annan. Sedan sökte du jobb. Sedan hittade du ett jobb, som psykolog.
Vårdcentralsbranschen, som många andra branscher, har tillräckligt många utövare med tillräckligt mycket gemensamt för att det ska gå att prata om något form av "genomsnitt" vad gäller inkomster, mängden patienter, vinstnivå, omsättning, etc. Om du startar en vårdcentral kan du förvänta dig att hamna någonstans i mitten. Troligtvis kommer du att betala genomsnittlig hyra, ha genomsnittliga omkostnader och genomsnittliga intäkter. Du kommer också att kunna betala ut genomsnittlig lön.
Psykologyrket har också en och annan superstar som tjänar mycket, och en och annan som tjänar lite. Men det finns ett genomsnitt. Om du utbildar dig till psykolog kan du vänta dig en genomsnittlig lön.
Min poäng är att löneintervallet till stor del sätts av läget i branschen, plus alla beslut som fattats under resans gång. Det intervall som din lön hamnar inom har också satts väldigt mycket av de beslut du fattat under resans gång.
Ju fler beslut du fattade, desto mer låste du dig vid ett mindre och mindre mål. Detta är inte fel - du måste låsa dig för att till slut få något gjort. Precis som du inte kan stå och vela vid en meny om du till slut vill få någon mat alls.
Sedan kommer "hårt arbete". Men hårt arbete kan inte separeras från besluten. Hårt arbete är inget annat än att realisera de beslut du fattat. Du kan inte bara slänga på en dos "hårt arbete", frikopplat från allt, ovanpå.
Hur stor roll spelar då "hårt arbete"? Svårt att säga, för det är något som går igenom allt du gör. Men låt oss fråga "hur stor roll spelar hårt arbete just nu, i detta läget, för Tanjas lön?" Svaret beror lite på vad man jämför med. Hur stor del av Tanjas lön 2015 kommer från:
1. Hårt arbete nu vs. flytten till Sverige då: Gissningsvis påverkade din flytt till Sverige din lön idag mycket mer än du kan få ut av hårt arbete.
2. Hårt arbete nu vs. beslutet att bli psykolog då: Hur mycket tjänar man som teknisk fysiker. Ingen aning. Vad gör en sådan? Jag tror i alla fall att din lön beror mer på yrke än på "hårt arbete" inom yrket. (Sedan vet jag inte om du tjänar mer eller mindre.)
3. Hårt arbete nu vs. beslutet att ta just detta jobb: Det mest effektiva sättet att höja sin lön är att byta jobb / arbetsgivare. Lite svår den här, men jag tror att skillnaden mellan arbetsgivare är större än vad du kan få ut med rent "blod, svett och tårar" inom en arbetsgivare, så jag säger att din lön beror mer på att du valde just denna arbetsgivare än "hårt arbete" inom företaget.
Hårt arbete kan liknas vid att som guldgrävare gräva mer på samma plats. Visst, det blir mer guld, men om du redan jobbar till 90-95% av ditt max så finns det inte mycket att ta ut längs den axeln. Och om det inte finns något guld, vad blir följden av hårt arbete? Jag påminns om en rolig historia: En bilförsäljare blev tillfrågad hur han tänkte när han sålde sina bilar till underpris och därmed förlorade på varje försäljning. Hans svar var att han tänkte tjäna in det på volymen.
Men om du grävde någon annanstans...
3. Lönesättning
SvaraRaderaOk, så vi har vårt företag. Folk kommer, blir behandlade, betalar, drar. Grovt sett: En del av kassaflödet (jag gillar den engelska termen bättre - "cash flow" - för den ger en bra bild av vad det är) måste användas för att betala kortfristiga skulder och hålla företaget vid liv. En del går till löner. Andra till avbetalning på långfristiga skulder. En del tas ut i vinst. Med konstant inkomst - om du vill ha ut mer måste någon annan få ut mindre.
Så höj inkomsten.
Lönesättningen är väldigt kopplad till den inkomsten som kommer av personens arbete. Det är lite sort-a kind-a, och det finns andra parametrar, som hur stor del av lönen som är fast och hur stor del som är rörlig, och det blir lite konstigt med chefer: vem gör jobbet, den anställde eller chefen, vem fattade beslutet / kom på idén, o.s.v.; men grundregeln är att en som drar in mycket ska ha ut mycket. Lön efter prestation. Annars kan ju personen sälja sitt arbete till någon annan.
Ingen bryr sig om hur hårt du jobbar. Alla bryr sig om hur mycket pengar du drar in till dem. Om du kan motivera din lön med hur mycket du drar in, och hur en höjning leder till mer inkomst (eller utan att säga det få dem att begripa att frånvaron av höjning leder till förlust då du drar) - folk lyssnar riktigt noga.
Det finns givetvis andra faktorer som spelar in - men denna är så grundläggande och tung som det går att få. En VD kanske är road av att parata om värderingar, rättvisa, trivsel, "mjuka värden", men vill du få henom att lyssna: snacka hur mycket pengar hen kommer att tjäna om hen gör som du säger.
4. Diverse punkter:
SvaraRadera"Att jag kan plocka ut min lön beror på att andra människor får väldigt lite för sitt slit"
Kan du beskriva kedjan av orsakssamband lite mer ingående? Jag fattar inte varför din lön skulle vara blodspengar eller betingad på att andra skickas in i fattigdom.
Fattigdomen i världen har minskat rejält, och vi här har bara fått det bättre. Inte socialist, men... ...det visar att det går att göra så att alla får det bättre. Den enes bröd behöver inte vara den andres död.
Man åker taxi eller kollektivtrafik som körs av personer som tjänar sämre.
Förväxla inte priset på en tjänst med säljarens inkomst. Att kunna tillhandahålla en tjänst till ett pris sådant att folk har råd med den är en grundkrav om du vill tjäna mycket. En tunnelbaneförare tjänar 23,000/mån. En psykolog på Gotland tjänar 28,000/mån. En taxiförare på Gotland snittar 33,000/mån.
Dessutom är det svårt att inte komma i kontakt med personer som tjänar mindre, om du inte föresatt dig att vara världens minst betalda människa. Men givet att du vill ha högre lön tror jag att det inte är så.
Man använder teknik som produceras i länder där arbetskraften är billigare och en arbetsdag kan vara lång.
Du måste (1) sätta detta i relation till prisläget och livssituationen på platsen och (2) betänka att priset är det enda som gör affären möjlig. I förhållande till London och platser i USA är Sverige, till och med Stockholm, billigt. Dessa är alternativen:
a. Lägg jobb i låglöneländer. De som jobbar där får ett bra medelklassliv i landet de lever i - ofta fett mycket bättre än de annars skulle ha. Tack vare att du kan lägga personalintensiv verksamhet där, kan du skapa jobb här. Kom ihåg hur ett företag fungerade - om du kan gå med tillräcklig vinst på varje föräljning/kund/etc. kan du växa, annars dör du.
b. Försök lägga jobbet i Sverige. Priset folk är villiga att betala för din tjänst är mycket lägre än vad du behöver för att tillverka / leverera den och betala svensk lön. Inga jobb skapas, varken här eller där. De där lever kvar i fattigdom, de här i arbetslöshet.
Visst, medelklassliv i Indien eller Östeuropa är inte lika fett som medelklassliv i Sverige - men kom ihåg att det enda vi skulle göra är att erbjuda ett jobb, vars lön är satt baserat på vad vi faktiskt kan få för deras prestation. De behöver inte ta det.
Hur jag än tänker på det kan jag inte komma fram till något annat än att (a) är rätt.
Ja, jag skulle gilla högre lön (eller någon annan tecken på att min arbetsplats tycker jag är personal värd att behålla).
Det är oftast lättare att få folk att säga upp sig än att säga upp dem. "Statens kaka är trygg men sjukligt passiv-aggressiv," eller något...
Det där sista om medelklassliv stämmer inte, Anonymus Maximus. De som tillverkat min dator lever inget medelklassliv ens med kinesiska mått mätt, utan lever i kaserner och arbetar grov övertid under hot om uppsägning. För att min dator skulle kosta 10 000 och inte 12 000.
SvaraRaderadet blir lite allmänna svar
SvaraRadera1) Rättvisa är ett svårt koncept. Det är därför ingen har nånsin lyckats skapa ett rättvist samhälle. För att rättvisa är en idé, en vag uppfattning, som för det mesta drar åt samma håll. Men det finns ändå olösliga konflikter (ge åt alla efter arbete eller behov?) som gör allt det här med rättvisa svinsvårt i praktiken. Dock finns det ju, ca på djurnivå, vissa uppfattningar om rättvisa.
2) Utan att gå in på detaljer - just på det jobbet jag pratar om har det väldigt uppenbart getts blanka fan i hur mycket man drar in i inkomster. Då drar personalen istället. Lol skoj.
3) Klart att min lön beror av att andra tjänar mindre. Deras löner är ju en del i kostnadshelheten. Utgifter hålls nere av att vissa personer är desperata nog att jobba på ett sätt som sliter ut dem för väldigt lite pengar.
4) Jag vet att det är billigare att leva i andra länder, om man pratar om mat och (kassa) bostäder. Men väldigt mycket kostar ungefär lika mycket. Resor. Sjukvård.
5) Tanken om att gräva nån annanstans är helt rimlig, jag håller ju med liksom? Men det funkar inte att bygga ett samhälle på att alla ska gräva på bättre ställen. Vi har ju t ex ett jättestort problem med sjuksköterskor som väljer just det.
6) Jag fattar inte vad du menar med att det är lättare att få folk att säga upp sig än att säga upp dem, i den här kontexten. Menar du att min arbetsgivare vill ha svinhög personalomsättning?