Aftonbladet har beställt en undersökning av sexualvanor och presenterar idag de första siffrorna med rubriken Bottenrekord. Nu har vi mindre sex än någonsin. Ska vi prata lite om det, kanske?
Statistik, metod och signifikanser
Fast först kan vi ju prata lite om statistik, och metod, och studier. Inte så sexigt, men viktigt.
Det här är grafen som man konfronteras med först.
Att man ställer frågor olika rör till det förstås svårt att tala om förändringar, de kan också bero på att man fick svar på olika frågor vid de två tillfällena. I det här fallet gör man dock en rimlig tolkning om att personer i de tidigare undersökningarna inte räknade med sextillfällen som inte innefattade omslutande vaginala samlag.
Men det finns en till intressant grej som gäller just statistik, metod och Aftonbladets rapportering. Här kommer ett citat från inledningen av artikeln "1996 hade en medelsvensk sex 5,0 gånger i månaden. I år är siffran 3,8*." Asterisken hänvisar till följande fotnot
Ni kan ju inte klicka på länkarna, men jag kan berätta att USA-länken leder till en undersökning av ungdomars smartphoneanvändning, Korea-länken leder till en studie av att om man ser samma erotiska film en gång om dagen i tre dagar så kommer ens erektion vara svagare tredje dagen än första, och Italien-länken leder till en tidningsartikel om en undersökning som faktiskt eventuellt handlar om porrinducerad erektil dysfunktion men är väldigt otydlig och framför allt en tidningsartikel.
Det låter inte särskilt mycket som "amerikanska studier visar".
Olust-problem
När man pratar om sexualitet är det alltid en bra idé att fråga en professor i sociologi, för det kan omöjligen finnas lämpligare akademiker. Så säger han då:
Här finns lite rolig historisk kontext som ni kan läsa om under "historisk tillbakablick". Blogginlägget jag länkar till handlar om förarbetet till den nya diagnosmanualer för psykiatriska problem som ska komma ut typ... jamen typ precis nu. Den heter DSM-5, och är alltså den femte versionen. När jag pluggade använde vi den reviderade fjärde versionen DSM-IV-TR, och i den på sidan 181 kan man hitta diagnosen Nedsatt sexualdrift. Med lite annat namn har den funnits med sedan DSM-III-TR som kom ut 1987, och lustsvårigheter har varit ett eget problemområde inom klinisk sexologi sedan 1970-talet. I det sammanhanget blir det konstigt när man 2013 pratar om att "olustproblem" har blivit "en slags diagnos". Det känns, för mig som läser det här, att någon eller några av inblandade i artikeln är väldigt oinsatta i det de pratar om.
Det är jätteroligt att det görs undersökningar och att man talar om sex offentligt. Men jag tror inte vi ska hoppas på att de kommande sex dagarna bjuder på några vetenskapsjournalistiska höjdpunkter.
PS 29 maj
Hej, ni som kom hit genom Mediebruset. First things first - jag är ingen psykologstudent, jag är leg. psykolog; det var Robert Jacobsson som tog kontakt med Aftonbladet. Så.
En annan rolig grej - jag kommenterade ju första inlägget i serien, där de påpekar att de faktiskt har signifikans. I artikeln om olika partiers sexvanor från igår påpekar de följande i fotnoten:
Statistik, metod och signifikanser
Fast först kan vi ju prata lite om statistik, och metod, och studier. Inte så sexigt, men viktigt.
Det här är grafen som man konfronteras med först.
Klickar man på fotnot-länken får man upp följande.
Men det finns en till intressant grej som gäller just statistik, metod och Aftonbladets rapportering. Här kommer ett citat från inledningen av artikeln "1996 hade en medelsvensk sex 5,0 gånger i månaden. I år är siffran 3,8*." Asterisken hänvisar till följande fotnot
* Fotnot: Förändringen i sexfrekvens sedan 1996 är statistiskt säkerställd.De påpekar alltså att de har statistisk signifikans. Vad innebär det? Att ett resultat är signifikant betyder inte att resultatet är viktigt eller intressant. Det betyder att skillnaden sannolikt inte uppstod av en slump. Märk väl, sannolikt. Hur sannolikt är sannolikt? Det finns faktiskt exakta siffror på det. Man räknar ut det här signifikanstalet medelst en massa formler och om talet är mindre än 0,05 (motsvarande 5%) så innebär det att risken att skillnaden uppstod av en slump är under 5%. Där har man bestämt att gränsen går. I forskningsvärlden har man helt enkelt bestämt att det är värt att chansa om risken att studiens resultat egentligen bara är slumpmässiga är en på tjugo. (Tillägg 28 maj: här är en bra och lätt text som utvecklar och förtydligar och förklarar vad signifikans är)
Så, vad säger fotnoten i Aftonbladet? Den säger att skillnaden (i sextillfällen/vecka) mellan 1996 och 2013 sannolikt inte berodde på en slump. Sannolikt är det faktiskt så att folk ligger mindre nu än då. Okej? Okej. Till att börja med borde det inte ens vara någonting som man behöver påpeka. Det borde vara självklart att de resultat man presenterar är statistiskt säkerställda på en rimlig nivå av chansning. Men nu när de faktiskt pekar ut det, så kommer en annan fråga upp - hur står dagens siffror sig mot 1967? Jag skulle spontant gissa att det inte finns någon signifikant skillnad mellan 1967 och 2013, och då blir det väldigt intressant hur Aftonbladet resonerar när de hävdar att vi har mindre sex än någonsin.
På mitt förra jobb kallade de mig Lisbeth Salander när jag pysslade med analyser. Därför har jag designat en snygg brösttatuering.
På mitt förra jobb kallade de mig Lisbeth Salander när jag pysslade med analyser. Därför har jag designat en snygg brösttatuering.
Porrimpotens
Begrunda följande citat från Aftonbladets artikel.
Men forskning tyder på att medialt sex inte alls ökar lusten, utan tvärtom. Amerikanska studier visar bland annat att män som konsumerat stora mängder porr kan få en ny åkomma, "porrimpotens", av att verkligheten inte längre ter sig upphetsande.
För ett tag sedan hade DN en artikelserie om just porrimpotens, och ett gäng sexexperter skrev en läsvärd artikel på SVT Debatt. Nu när Aftonbladet började skriva om "diagnosen" frågade Robert Jacobsson (som varit med och författat debattartikeln) en av personerna bakom Aftonbladets undersökning vilka studier det är som åsyftas.
Ni kan ju inte klicka på länkarna, men jag kan berätta att USA-länken leder till en undersökning av ungdomars smartphoneanvändning, Korea-länken leder till en studie av att om man ser samma erotiska film en gång om dagen i tre dagar så kommer ens erektion vara svagare tredje dagen än första, och Italien-länken leder till en tidningsartikel om en undersökning som faktiskt eventuellt handlar om porrinducerad erektil dysfunktion men är väldigt otydlig och framför allt en tidningsartikel.
Det låter inte särskilt mycket som "amerikanska studier visar".
Olust-problem
När man pratar om sexualitet är det alltid en bra idé att fråga en professor i sociologi, för det kan omöjligen finnas lämpligare akademiker. Så säger han då:
Sven-Axel Månsson, professor i sociologi vid Malmö högskola, var en av forskarna bakom förra studien.
– Det är allvarliga siffror och det tycks vara en internationell trend. Kollegor från andra länder har funnit samma sak och menar att det här är ett folkhälsoproblem. "Desire-disorders", olustproblem, har blivit en slags diagnos.
Här finns lite rolig historisk kontext som ni kan läsa om under "historisk tillbakablick". Blogginlägget jag länkar till handlar om förarbetet till den nya diagnosmanualer för psykiatriska problem som ska komma ut typ... jamen typ precis nu. Den heter DSM-5, och är alltså den femte versionen. När jag pluggade använde vi den reviderade fjärde versionen DSM-IV-TR, och i den på sidan 181 kan man hitta diagnosen Nedsatt sexualdrift. Med lite annat namn har den funnits med sedan DSM-III-TR som kom ut 1987, och lustsvårigheter har varit ett eget problemområde inom klinisk sexologi sedan 1970-talet. I det sammanhanget blir det konstigt när man 2013 pratar om att "olustproblem" har blivit "en slags diagnos". Det känns, för mig som läser det här, att någon eller några av inblandade i artikeln är väldigt oinsatta i det de pratar om.
Det är jätteroligt att det görs undersökningar och att man talar om sex offentligt. Men jag tror inte vi ska hoppas på att de kommande sex dagarna bjuder på några vetenskapsjournalistiska höjdpunkter.
PS 29 maj
Hej, ni som kom hit genom Mediebruset. First things first - jag är ingen psykologstudent, jag är leg. psykolog; det var Robert Jacobsson som tog kontakt med Aftonbladet. Så.
En annan rolig grej - jag kommenterade ju första inlägget i serien, där de påpekar att de faktiskt har signifikans. I artikeln om olika partiers sexvanor från igår påpekar de följande i fotnoten:
Fotnot: Vi redovisar här vad respektive partis väljare svarat. Antalet svarande är inte tillräckligt för att urvalet i de minsta partierna ska vara representativt. Skillnaderna mellan partierna är alltså inte statistiskt säkerställda.Det betyder alltså ungefär att man inte kan dra några slutsatser av deras nuffror, grafen är lika relevant för partimedlemmars liggande som skolvalet i Kallngsskolan, och det här borde över huvudtaget inte vara med i en tidning. Tack för mig. Här är ett kort och bra inlägg om analysen av Aftonbladets data.
Som idéhistoriker kan jag också reflektera över likheterna i diskussionerna om "porrimpotens" och de föreställningar om onanins skadliga inverkan på unga män som fanns kring det förra sekelskiftet. Det är i princip samma diskussion rakt av och med lika lite medicinsk bakgrund.
SvaraRaderaFint att du tar upp det här, Tanja. Jag har retat mig ända sedan DN publicerade den första artikeln.
SvaraRaderaNordegren och Epstein i P1 tog förresten upp det här i 16 maj. Två experter var med och kommenterade. Sammanfattningsvis förklarade de att det inte är en diagnos utan som mest handlar om tvångsbeteende som inte harn något kausalt samband med just porr.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/194681?programid=4058
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEtt problem som är vanligare nu än förr, när internet är så lättillgängligt, är urvalet. SCB gör ju fortfarande slumpade urval från en statistisk representativ grupp. Men det är vanligare och vanligare att undersökningar baserar sina svar på människor som frivilligt har anmält sig till att få delta i olika undersökningar. Även om de fortfarande har en representativ sammansättning är det inte helt otroligt att det icke slumpade urvalet medför systematiska fel.
SvaraRaderaOb: har inte läst undersökningen ifråga så jag vet inte vilken urvalsmetod de har använt.
Angående porrimpotens vore det absolut intressant med forskning på ämnet. Spontant känns det inte otroligt att man kan avtrubbas genom att tex. se mycket grov porr. Oavsett tror jag en positiv del med att det finns en diskussion kring porr och att man uppmärksammar att det kan vara ett beroende såsom mycket annat. Vare sig det är mat, sex, dataspel, spel, knark eller gräsklippare är ju missbruk ett problem. Då tycker jag det är bra att man visar att problematisk konsumtion inte bara är droger och alkohol.
Annars har jag absolut inget mot porr överlag och hoppas inte att några moralpoliser tar detta som en ursäkt att införa förbud likt Islands.
Det du säger om signifikans kunde kanske förtydligas: i vanlig statistisk analys är det så att om talet är 0,05, är sannolikheten för att ett så extremt resultat skulle uppstå slumpmässigt givet att det inte finns någon skillnad 5 procent; det mäter ju inte sannolikheten att resultatet faktiskt har uppstått av en slump (artikel i BMJ som bl.a. diskuterar detta).
SvaraRaderaLänken till SVT debatt verkar vara trasig, en apostrof för mycket.
SvaraRaderaDet vore onekligen intressant att ta del av verkliga undersökningar på området. Det enda jag hört om saken är anekdoter (folk som uttalar sig i tidningar, folk som skriver på t.ex. Flashback). Men de säger egentligen inte så mycket, det kan ju finnas andra som får högre sexdrift av att se på porr, eller så är antalet som får lägre sexdrift väldigt få jämfört med antalet som ser på porr.
Det som störde mig var att frågan lydde: "Hur många gånger har du haft sex den senaste månaden?" Vilket för mig var noll. Men om jag räknar ut snittet för de senaste 5 månaderna, är jag plötsligt mer aktiv än 95 % av dem som svarat.
SvaraRaderaMed tanke på hur många som har distansförhållanden nuförtiden är det ju någonting som man kunde ha tagit hänsyn till. Men det gör ju också att man måste ställa mer komplicerade frågor till deltagarna och det sänker nog svarsfrekvensen.
Ainotar: Men det 'r ju därför man frågar många personer i en undersökning. Även om du har haft mindre sex än vanligt den senaste månaden har någon annan haft mer sex än vanligt den senaste månaden.
SvaraRaderaNackdelen med att be folk uppskatta hur många gånger per månad de haft sex senaste året är att risken för att man uppskattar fel ökar. Sådana fel skulle kunna visa fel åt samma håll (alla tror man har mer sex än vad man eg. haft) och introducera ytterligare en felkälla.
Karl Petterson:
SvaraRaderaTack för länken! Lägger in som fotnot.
Ainotar: Som Hanna förklarade är det ju så att man vill mäta en typisk månad, och en typisk månad kommer vissa ha mer sex än vanligt och andra mindre sex än vanligt.
Det var ju en poäng i artikeln jag tipsade om, att även resultat som inte är konventionellt signifikanta (P<0,05) kan vara intressanta och indikera att det åtminstone kan vara värt att satsa på en större studie. Men AB:s artiklar, om t.ex. sambandet med partisympatier, är ganska intetsägande, eftersom de inte säger något om t.ex. exakta P-värden, konfidensintervall eller undersökningens power (eller, vad jag kan se, hänvisar till någon rapport som gör det).
SvaraRaderaKarl Petterson:
SvaraRaderaFast jag tycker det är skillnad på att tycka att resultat utan signifikans på 0,05-nivån kan vara intressanta att undersöka närmare och att de kan vara intressanta att dra upp i en av Sveriges största tidningar som nyhet. Som underlag att undersöka vidare - lätt. Som underlag för tvärsäker artikel - cirkulera, inge att se.
Kan tänka mig att det finns fall där det är berättigat; om t.ex. beståndet av en viss sällsynt djurart tycks minska kraftigt och det finns en rimlig förklaring i form av miljöförstöring som man sedan tidigare vet är skadlig för arten, kan det kanske vara en viktig nyhet även om minskningen inte riktigt är signifikant på ,05-nivån. Men jag håller som sagt definitivt med dig i det här fallet, med kristdemokraterna.
SvaraRaderaTittade också på rådatan för Excel: jag får det till att de blå (alliansen+sd) som grupp ändå verkar rapportera att de ligger oftare (medel 4,11; 95 % konfidensintervall 3,75–4,47) än de rödgröna (s+mp+v) (3,40; 3,09–3,71); har dock inte justerat för ålder eller andra faktorer.
Har ingen tänkt på att:
SvaraRadera- Män har mer sex än kvinnor enl undersökningen
- Mäns liv kretsar mer runt sexualitet
Nu ska killar vara jämställda o lyhörda.. därför har en avvaktande inställning infunnit sig hos killar. Med risk att bli kallad "sex galning" och bli nekad låter han hellre bli och väntar på en signal från kvinnan som aldrig kommer eller är så där tvekande svag. Tjejer har ju lärt sig att säga NEJ ! Men om frågan aldrig kommer blir hela "parningsleken" avvaktande. Killar är trötta på att ha "bekräftelse-sex".
Hela jämställdhets köret har ställt allt på huvet !
Hej, Anonym!
SvaraRaderaFör det första använder man namn i den här bloggen, det står vid kommentarsrutan.
För det andra är det en nyhet för mig att mäns liv kretsar mer kring sex. Sist jag kollade brukade män i regel inte exempelvis dagligen ta piller för att kunna ha detta sex. Inte heller brukar män sätta in koppartråd i sina kroppar, eller ägna sig åt andra spännande manipulationer med kroppen för att kunna ha sex för nöjes skull. Män konsumerar väldigt lite spetsunderkläder för att se sexiga ut, inte heller går män på poledance, och inte heller kretsar herrtidningar kring sex och relationer i större utsträckning. Berätta gärna var dessa sexintresserade män finns!
Undrar också vad som är problemet med att jag inte behöver vara ekonomiskt beroende av en man, att jag inte behöver oroa mig för en graviditet jag inte kan avbryta, och att jag kan ta initiativ istället för att vänta på att bli uppvaktat. Det är typiskt saker som jämställdhet har inneburit för mig. Jag tycker det är svinbra!
SvaraRaderaDet är vanligt att United Minds använder kvoturval för sina undersökningar. Om så är fallet med den här undersökningen vet vi inte men det är troligt och då går det inte att beräkna några konfidensintervall och det går därför inte att påstå om en förändring är signifikant eller inte. Oavsett om det är ett kvoturval eller inte som använts så vet vi att studien bygger på en webbpanel. Survey-föreningen (en del av statistikfrämjandet) tillsatte en webbpanelkommitté som håller på att slutföra arbetet med en rapport där man entydigt slår fast att p g a det stora bortfalls om finns i webbpaneler så kan man inte betrakta urval från dessa som sannolikhetsurval och det går därför inte att beräkna några konfidensintervall.
SvaraRaderaAftonbladet och United Minds har inte redovisat vilken typ av urval de använt(bara att det baseras på en webbpanel)eller vilket stöd de har i litteraturen för att utföra signifikanstester givet den panel de använt.
I denna artikel hos Aftonbladet står att deltagarna "är registrerade i paneler som avspeglar befolkningsfördelningen i Sverige och har bjudits in slumpmässigt via mejl". Har inte hittat något om bortfall och liknande.
SvaraRadera