Lär mig allt om sex, Alain de Botton!

Som ni kanske fattar har jag inget behov av en bok som heter How to think more about sex, att tänka på sex är den mest tanjaeska aktiviteten som finns, och hade jag gjort det mer hade det gått ut över andra viktiga aktiviteter som skriva om sex eller ha sex. Men det finns en sådan bok, den är skriven av populärfilosofen Alain de Botton, som grundat the London School of Life. Senaste månaderna har jag sett den släpas mellan flera recensenter som inte precis var nådiga. Det kan förstås röra sig om att jag bara läser recensioner som är kritiska till de Bottons bok, men jag har på känn att jag ogillar boken. Jag har förresten inte läst den, men jag har läst den långa artikeln om den på Psychology Today, som är ett utdrag ur boken.  Det räcker gott för att jag ska veta att jag inte gillar den.

Min ena invändning mot texten är att Alain de Botton verkar ha en syn på sex som jag för mig själv kallar "väldigt katolsk". Vissa människor kan helt enkelt inte kan ha roligt om de inte känner åtminstone lite doft av svavel, de kan inte föreställa sig sex utan skam. Om man säger till dem att man inte skäms blir de misstänksamma - skäms du ändå inte litegrann? Finns det inte något litet vrå av din sexualitet som du inte har lätt att berätta om? Titta riktigt djupt, nånting är väl ändå hääärligt syndigt?

I vårt samhälle är ju sex förknippat med skuld och skam, och tabubelagt, och opassande. Min åsikt är att det inte alls nödvändigtvis handlar om sexets skamliga natur, jag tror det är till stor del handlar om hur sex ses på i dagens samhälle - med tidigare samhällen som bakgrund. Jag tror också att den här skammen är någonting man lärt sig att se som sexigt. Faktiskt är det så att många människor verkar känna sig hotade av förslaget att man kan behandla sex som annat än hysch-hysch. "Det blir inte spännande längre" säger de, som om spänningen var det enda värda i sexet. Att sex kan vara skönt, eller intimt, eller roligt - allt sådant är längre ner på prioriteringslistan än att det ska vara spännande, som om sex var en deckare. Spänningssexare blir provocerade om man föreslår öppna samtal om sex, då kommer ju sexet förstöras? Jag citerar inledningen till artikeln där Psychology Todays redaktion citerar de Bottons bok. Det avslappnade sexet är undantaget, att erkänna att sex har "sweaty charms" är en eftergift, men kärnan i sexet är det smärtsamma och genanta.

There's no denying that sex has its sweaty charms, and in its most exquisite moments dissolves the isolation that embodied life imposes on us. But those moments are rare, the exception rather than the rule, says de Botton, founder of London's School of Life. "Sex is always going to cause us headaches; it's not something we can miraculously grow relaxed about." We suffer privately, feeling "painfully strange about the sex we are either longing to have or struggling to avoid."

Så min ena invändning är sexualsynen. Den andra är att de Botton framställer sin sexsyn som fakta. Han uttalar sig verkligen på det sättet som man bara kan göra om man är van av att omgivningen lyssnar på en och tar en på allvar. Artikelns titel är talande - 12 Rude Revelations About Sex. Här kommer man minsann säga sanningen, man kommer förklara hur saker egentligen ligger till, som läsare kommer du få en uppenbarelse om sexualitetens sanna natur - och det kommer vara grovt och ohyfsat. Det är ju ändå sex vi pratar om, en smutsig göra. Det blir förstås inte bättre av att de Botton behärskar skriften väl. Han låter övertygande och fyndig, tills man faktiskt börjar fundera på vad som står. Betrakta följande stycke:

Involuntary physiological reactions such as the wetness of a vagina and the stiffness of a penis are emotionally so satisfying (which means, simultaneously, so erotic) because they signal a kind of approval that lies utterly beyond rational manipulation. Erections and lubrication simply cannot be effected by willpower and are therefore particularly true and honest indices of interest. In a world in which fake enthusiasms are rife, in which it is often hard to tell whether people really like us or whether they are being kind to us merely out of a sense of duty, the wet vagina and the stiff penis function as unambiguous agents of sincerity.

Okay, när man skriver så låter det övertygande att fysiologiska reaktioner är ärliga speglingar av ens kåthetskänslor. Förutom att det inte funkar så, och det kommer man på så fort man lyfter blicken från de Bottons snirkliga tyckerier. Stånd betyder inte att man vill knulla, precis som frånvaro av erektion säger ingenting om ens vilja till sex - det har nog de flesta med erfarenhet varit med om. Precis på samma sätt betyder en våt fitta inte att man känner sig kåt, lubrikation är en fysiologisk reaktion som påfallande ofta infinner sig av vilka sexuella stimuli som helst. Man ska ha en jävla tro på sig själv för att strunta i allt detta och hävda erektionens roll som lögndetektor.

Så sammantaget har jag ingen lust att läsa fyndigt skrivet hittepå om att sexualiteten är en mörk avgrund, även om de Botton ibland snuddar vid intressanta teman. Vill ni läsa texter av folk som faktiskt läst boken finns de här och här.

PS. Rubriken kommer från en gång för typ fem år sen när ZTV fanns och jag och Anders Häger Jönsson skulle göra en sån där "två pers snackar över en video"-grej till My Neck My Back. Anders är en person jag verkligen gillar, men han gillar sin egen röst och den gången började han förklara sex för mig och jag lackade och morrade "Lär mig allt om sex, Anders Häger Jönsson!", och det klipptes som slutrepliken till videon.