En sak jag alltid tycker är lite rolig är effekterna av att man lägger upp snyggbilder på sig själv, om man får välja. De flesta gör ju det.
En sak som är rolig är Facebookbilder. Bläddrar man i någons bildflöde är det ofta lätt att skilja på bilderna personen själv lagt upp (personen är skitsnygg, nevermind bakgrunden) och bilderna som andra lagt upp (personen har dålig hållning och dubbelhaka, men någon annan är skitsnygg). Det är fruktansvärt uppenbart ibland, fast det har nu blivit någon slags reaktion mot den tiden då man taggade alla på alla foton, så numera finns det inte lika många av fulbilderna i folks bildalbum.
En annan sak är att snygg i dagens samhälle innebär smal. Det finns massor av (sociala) mediepersoner som är smala på sina bylinebilder, Twitter och Instagramkonton. För mig som bara känner dem på det sättet blir det ibland konstigt när de pratar om att de är tjocka, att de känner igen sin kropp i Hannah i Girls, eller andra antydningar på att de skulle ha saker som valkar eller dubbelhaka. Jag kan tänka "men skärp dig och sluta kokettera!". Och sen ser jag personen på video eller på en bild någon annan har lagt upp och ba "aaaaah!". Detta att kändisar ofta är kortare i verkligheten än man tror, det kan ju ha stämt förr. Men jag tycker att mediepersoner nästan alltid är tjockare i verkligheten än man tror.
En annan sak som är rolig är att jag också gör det. Vilket leder till att jag ger mig själv komplex, ish. För ett tag sedan kollade jag på outfitbilder från gamla bloggen som jag lade upp under en period i mitt liv då jag verkligen trivdes med mitt utseende. Jag blev lite ledsen, vad söt jag brukade vara, varför kunde jag inte vara lika söt nu?! Och så ytterligare ett par veckor senare gick jag genom gamla hårddiskar och hittade bildmapparna som outfitbilderna kom från. Man kan ju säga att det fanns typ 20 bilder på varje outfit och jag valde den bästa, så inte att undra på att jag såg ovanligt bra ut -_-
En sak som är rolig är Facebookbilder. Bläddrar man i någons bildflöde är det ofta lätt att skilja på bilderna personen själv lagt upp (personen är skitsnygg, nevermind bakgrunden) och bilderna som andra lagt upp (personen har dålig hållning och dubbelhaka, men någon annan är skitsnygg). Det är fruktansvärt uppenbart ibland, fast det har nu blivit någon slags reaktion mot den tiden då man taggade alla på alla foton, så numera finns det inte lika många av fulbilderna i folks bildalbum.
En annan sak är att snygg i dagens samhälle innebär smal. Det finns massor av (sociala) mediepersoner som är smala på sina bylinebilder, Twitter och Instagramkonton. För mig som bara känner dem på det sättet blir det ibland konstigt när de pratar om att de är tjocka, att de känner igen sin kropp i Hannah i Girls, eller andra antydningar på att de skulle ha saker som valkar eller dubbelhaka. Jag kan tänka "men skärp dig och sluta kokettera!". Och sen ser jag personen på video eller på en bild någon annan har lagt upp och ba "aaaaah!". Detta att kändisar ofta är kortare i verkligheten än man tror, det kan ju ha stämt förr. Men jag tycker att mediepersoner nästan alltid är tjockare i verkligheten än man tror.
En annan sak som är rolig är att jag också gör det. Vilket leder till att jag ger mig själv komplex, ish. För ett tag sedan kollade jag på outfitbilder från gamla bloggen som jag lade upp under en period i mitt liv då jag verkligen trivdes med mitt utseende. Jag blev lite ledsen, vad söt jag brukade vara, varför kunde jag inte vara lika söt nu?! Och så ytterligare ett par veckor senare gick jag genom gamla hårddiskar och hittade bildmapparna som outfitbilderna kom från. Man kan ju säga att det fanns typ 20 bilder på varje outfit och jag valde den bästa, så inte att undra på att jag såg ovanligt bra ut -_-
Jag har problemet att jag i stort sett alltid ser groteskt ful ut å bild, medan mitt utseende är fullt normalt i verkligheten. Jag har en buckla på näsan som antagligen inte syns så mycket i verkligheten men som ger mig mer än en antydan av kamel på bild, för att ta ett exempel.På samma bild har jag alltid ett öga som ser skelande och halvstängt ut medan det andra är öppet och blodprängt, munnen ser ut som om någon har kastat en näve Tic-Tacs i en tallrik jordgubbskräm och min kroppsbyggnad liknar en avslappnad Barbapappa. Fast i verkligheten ser jag som sagt helt okej ut, väljer jag att tro. När jag inte sett mig själv på ett tag väljer jag ofta att tro att jag har en djurisk, sensuell typ av skönhet som måste upplevas och inte kan fångas på bild.
SvaraRaderaJag är ful på utsidan,
SvaraRaderamen fulare på insidan
Folk jag mött
finner mig "relativt snygg"
Är verkligen knäppt det där med att va så rädd att visa sig ful på en bild. Typ alla lider av fulfobin ;P
SvaraRaderaJag har som regel att aldrig nånsin avtagga mej. So what om nån tycker jag är ful liksom, det är väl inte hela världen.