Bara så ni har koll på mitt fabulous liv.
Så i onsdags var min sista arbetsdag på Cubiks. Nu har jag semester fram tills årsskiftet och sedan får vi se. För dem som inte har stenkoll på hur psykologer blir till - vid årsskiftet kommer jag vara klar med min PTP och kommer kunna ansöka om legitimation. Många frågar vad jag ska göra efteråt. Jag svarar "fullt ös - arbetslös!", men jag har en mycket intressant intervju på g, så håll tummarna!
Att jag har semester betyder inte jag är superledig för tillfället. Imorgon flyger jag till Luleå för att jag ska föreläsa på Luleå Studentkårs 10-årsjubileum. Booyah! Och så kommer jag hem på söndag, och på måndag har jag en nattspelning med PromenadorQuestern. Lagom till när jag vaknar ska jag till Linköping och prata vestibulit med psykstudenterna där.
Och allt det där vore betydligt mer roligt om jag inte hade dragit på mig en bihåleinflammation. Så min plan nu är att käka piller, spraya nässpray och hoppas att kroppen håller i fyra dagar till. Och köra köra köra! Sedan har jag semester på riktigt och ska motherfucking sova, bli frisk, träna. Ja. Så ska det bli.
Jusstja, passar på att dra senaste läkarbesöket!
Såtteh. Jag var som ni kanske vet beredd att ha lista på saker jag behövde ta upp med mig. Och jag skulle ha en sidekick. Och spela in.
Den enda personen som kunde sidekicka jobbade den dagen, men övade med mig inför besöket. Vi skrev upp vad jag skulle ta upp, vad jag skulle kräva, och hur jag skulle göra allt det där. Dagen innan besöket var den sista på jobbet och det tog mig tre timmar att komma hem istället för en halvtimme. Så jag åkte till sjukhuset med marginal. Pluggade in min checklista. Skakade i väntrummet.
Läkaren tyckte inte jag skulle spela in. Det blir inget naturligt samtal då. Jag orkade inte tjafsa om det utan tänkte koncentrera mig helt på att få mina poäng genom. Det gick bra. Jag ville ha en bättre undersökning, behandlingsplan, en nästa besöksid och mina journaler. Jag fick 2,5 av 4, men jag ska få nästa besökstid i slutet av nästa vecka, och journalerna orkade jag inte tjafsa om eftersom det var mycket minre viktigt än allt det andra.
Anlednigen till att det tog sådan tid var ett missförstånd som antecknades som missförstånd i journalen. Det hade jag ju kunnat leva med, om det hade fixats efter att jag ringde och sa att jag inte fick tid. Nu hade det inte ordnats, och det ledde till åtta månaders väntetid. Det positiva är dock att det innebär att jag kommer få tider fort hädanefter eftersom jag har ködagar like a boss.
Det som händer nu är att jag ska käka Saroten. Det är piller som blockerar vissa smärtsignaler, och förhoppningsvis blockerar de just de dumma signalerna. Nts nts nts.
Så i onsdags var min sista arbetsdag på Cubiks. Nu har jag semester fram tills årsskiftet och sedan får vi se. För dem som inte har stenkoll på hur psykologer blir till - vid årsskiftet kommer jag vara klar med min PTP och kommer kunna ansöka om legitimation. Många frågar vad jag ska göra efteråt. Jag svarar "fullt ös - arbetslös!", men jag har en mycket intressant intervju på g, så håll tummarna!
Att jag har semester betyder inte jag är superledig för tillfället. Imorgon flyger jag till Luleå för att jag ska föreläsa på Luleå Studentkårs 10-årsjubileum. Booyah! Och så kommer jag hem på söndag, och på måndag har jag en nattspelning med PromenadorQuestern. Lagom till när jag vaknar ska jag till Linköping och prata vestibulit med psykstudenterna där.
Och allt det där vore betydligt mer roligt om jag inte hade dragit på mig en bihåleinflammation. Så min plan nu är att käka piller, spraya nässpray och hoppas att kroppen håller i fyra dagar till. Och köra köra köra! Sedan har jag semester på riktigt och ska motherfucking sova, bli frisk, träna. Ja. Så ska det bli.
Jusstja, passar på att dra senaste läkarbesöket!
Såtteh. Jag var som ni kanske vet beredd att ha lista på saker jag behövde ta upp med mig. Och jag skulle ha en sidekick. Och spela in.
Den enda personen som kunde sidekicka jobbade den dagen, men övade med mig inför besöket. Vi skrev upp vad jag skulle ta upp, vad jag skulle kräva, och hur jag skulle göra allt det där. Dagen innan besöket var den sista på jobbet och det tog mig tre timmar att komma hem istället för en halvtimme. Så jag åkte till sjukhuset med marginal. Pluggade in min checklista. Skakade i väntrummet.
Läkaren tyckte inte jag skulle spela in. Det blir inget naturligt samtal då. Jag orkade inte tjafsa om det utan tänkte koncentrera mig helt på att få mina poäng genom. Det gick bra. Jag ville ha en bättre undersökning, behandlingsplan, en nästa besöksid och mina journaler. Jag fick 2,5 av 4, men jag ska få nästa besökstid i slutet av nästa vecka, och journalerna orkade jag inte tjafsa om eftersom det var mycket minre viktigt än allt det andra.
Anlednigen till att det tog sådan tid var ett missförstånd som antecknades som missförstånd i journalen. Det hade jag ju kunnat leva med, om det hade fixats efter att jag ringde och sa att jag inte fick tid. Nu hade det inte ordnats, och det ledde till åtta månaders väntetid. Det positiva är dock att det innebär att jag kommer få tider fort hädanefter eftersom jag har ködagar like a boss.
Det som händer nu är att jag ska käka Saroten. Det är piller som blockerar vissa smärtsignaler, och förhoppningsvis blockerar de just de dumma signalerna. Nts nts nts.
Spännande att följa utvecklingen. Hoppas sarotengrejen leder till något vettigt. Jävligt deppigt bara att misstag gör att folk får lida så otroligt jävla länge helt jävla i onödan. Det gör mig jävligt arg och oroad. Kan man säga. Jävligt. Saroten verkar ju heller inte vara något som endast en superupptagen gynekologmänniska kan skriva ut. Jag frågar mig varför denna typ av kompetens inte finns över typ över hela landet. Typ NU. Dags för massdemonstration mot så dålig fittvård kanske?
SvaraRaderaHa det skojigt i Luleå. Universitetet gör ju inte så mycket väsen av sig i media, men håller tillräckligt hög klass för att google ett tag valde att ha sitt enda utvecklingskontor i Sverige tvärs över gatan. Norrbotten liggger på många områden i världsklass vad gäller E-hälsa, bl.a. tack vara universitet. Min fina hemstad. Fast numera bor jag ju annorstädes.
SvaraRaderaJag hoppas du fick en ursäkt av Danderyd för strulet som varit.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej igen! Det var jag som kom fram och sa hej under nattspelningen i måndags :) Det var himla roligt och oväntat att plötsligt få syn på dig och dessutom vara så säker på att det var du. Jag gillar din blogg och hoppas verkligen du kryar på dig nu!
SvaraRadera